Genomtänkt avel har jag aldrig upplevt att skulle vara några problem.Litet kl som jag hoppas är okej.
Det verkar ändå vara lite öppet gällande korsningsavel (väl genomtänkt sådan såklart) här inne vilket jag tidigare upplevt varit ganska "nej, nej, nej" och "oseriöst". Är det alltid bara nej? Jag funderar lite för att jag köpte mig en korsning själv när vi flyttade till gård. En söt unghäst som kunde få stå på tillväxt. Hon är lite av en "woopsie" själv. Mamma är e. Michellino ue. Vivaldi och har två avkommor sedan tidigare, där i alla fall en är bedömd (med ok siffror på gångarter och typ). Hon tog sig inte på ett par omgångar och ställdes på bete med en tinkerhingst av vad jag förstår logistiska skäl. Och blev dräktig.
Så min donna är således en korsning med i mitt tycke trevlig stam på mammans sida och ja kallblod på pappans. Hon är tänkt som käck häst för mig, är än så länge bara unghäst (född 2018) men är bland det coolaste jag träffat. En helt fantastisk individ. Ser ut att röra sig käckt, men svårt att säga just nu då hon växer hela tiden. Tanken slog mig att jag egentligen gärna hade betäckt henne lite längre fram, kanske som 3-4 åring men jag vet inte. Helt dumt? Om hon visar sig vara fortsatt käck och trevlig om än inte extraordinär på något vis. Tanken var då att betäcka med en swb och framförallt till mig själv men man vet ju aldrig om man längre fram behöver sälja. Så en helt osäljbar avkomma vill man ju inte avla fram.
Men skulle du korsa en travare med en islandshäst och förvänta dig att få fram nästa OS-häst i dressyr så skulle nog folk protestera lite.
Men genomtänkt avel där man inte har tänkt att gå med vinst, varför inte? Sen kanske inte alla håller med om vad som är genomtänkt avel dock.