Att vakta eller inte vakta - det är frågan?

[ImagineChange]

Jag funderar på en sak som rör samspelet mellan våra två hundar. Det är Ziggy, 3-årig dansk svensk gårdshund, och Rocky, jämthundsvalp på 12 veckor. Dom kommer jättebra överens. Ziggy har ett oändligt tålamod med valpen och hans klumpiga lekattacker Men så till det jag funderar på: (händer nån gång per dag) Ziggy ligger i soffan med ben eller leksak. Valpen kommer in i rummet, ställer sig 2-3 meter bort och tittar på Ziggy, varpå Ziggy börjar morra. Valpen tittar bort, Ziggy slutar morra. Valpen tittar på Ziggy igen, Ziggy morrar (kraftigare) och skäller lite. Valpen vänder sig bort och lägger sig ner eller går därifrån. Ziggy slutar morra och somnar eller fortsätter bita på benet/leksaken. Jag tycker att det är ganska tydligt att Ziggy vaktar benet/leksaken. Och Rocky accepterar det. Men frågan är: kan det bli ett problem?! Vad händer när Rocky blir äldre och kanske utmanar mer?! Och hur ska man hantera det? Styra upp det på nåt sätt eller låta dem klara det själva? Kan tillägga att Ziggy är en väldigt stabil, självsäker hund. Rocky är lugnare och mer försiktig men jag uppfattar honom inte som osäker. Men min hunderfarenhet är begränsad. Hit me!

 

[Red_Chili]

När det hänt liknande saker med mina hundar (ena nu 6 år, andra 2 1/2år) så har jag bara tänkt "Så skönt att de är duktiga och tydliga i sin kommunikation!".

Nu vet jag att mina hundar kan vara även trångt, tex båda två i bakluckan på bilen och där äta mat utan problem, men hade jag varit osäker så hade jag inte gjort annat än att undvika att tränga ihop dem i sådana här situationer. Morrandet betyder ju "låt mig vara ifred" och så länge det finns tillräckligt med utrymme då så blir det ytterst sällan några problem.

 

[iNHALE]

Jag tänker som så; Låt hundarna sköta det själva så långt som möjligt så länge man ser att de klarar det. Dra inte på katastrofväxeln direkt, låt det vara så länge deras kommunikation funkar. Om det kommer en dag när unghunden slutar acceptera den äldres tillsägelse och man ser att det är på väg att eskalera till något mer allvarligt så får man gå in och vidta åtgärder. Tills dess kan man ligga lågt tycker jag.

 

[russinbulle]

Låter som helt normal uppfostran tycker jag

 

[ImagineChange]

Låter som helt normal uppfostran tycker jag

Ja, jag tänker så också. Men samtidigt blir jag lite nervös eftersom vi förut hade en blandras, Oskar, som vaktade ben, leksaker och även plats/utrymme. Han morrade mer och mer och eldade upp sig väldigt, till slut började Ziggy morra tillbaka och så flög Oskar på Ziggy Dom lät som om dom ville döda varann men det blev aldrig mer än nån ytlig liten rispa. Men vi fick sära på dem fysiskt. Det hände då och då, och efter vi fick hem valpen blev det tydligt att Oskar inte trivdes längre (han morrade mer och mer, i alla möjliga situationer, och rök ihop med Ziggy flera gånger på nån vecka, plus att han var allmänt låg). Han fick flytta till en ny matte där han är ensamhund, och där trivs han förträffligt men jag är förstås rädd att Ziggys vaktande ska eskalera och att han och Rocky ska ryka ihop när Rocky blir äldre.
@iNHALE om det eskalerar, vilka åtgärder tycker du man ska vidta då? Bara separera dem när de ska få ben? Eller går det att träna bort?
@RedChili p g a tidigare upplevelser är morrandet väldigt negativt laddat för mig, men man kanske inte ska tänka att det är så negativt egentlugen, utan mer ett sätt att kommunicera?

 

[iNHALE]

@iNHALE om det eskalerar, vilka åtgärder tycker du man ska vidta då? Bara separera dem när de ska få ben? Eller går det att träna bort?

Det beror på vad det är som händer. Ryker de ihop när de får tuggben får man separera dem vid de tillfällena. Ryker de ihop över vanliga leksaker också kan det bli svårare, sånt vill man ju gärna ha framme hela tiden så hundarna har något att göra, går inte det får man ju dock ta bort dem. Att träna bort resursvakt/försvar gentemot andra hundar är väldigt svårt. Med människor kan man ofta träna t.ex byteshandel med såna hundar så att det går att plocka av dem saker de inte ska ha utan att bli biten t.ex. Sen beror det också på vilken grav av resursvakt det är. Har en bekant med 4 hundar där den ena har sånt kraftigt resursförsvar att den måste stängas in i ett separat rum när de ska utfodras annars söker den själv upp övriga hundar och angriper dem även om de är i andra rum. Leksaker går dock bra, men inte mat/tuggben. Det är dock rätt sällsynt att det är så pass allvarligt.

 

[russinbulle]

Kan nämna min unghane Skalman, som fick hjälpa till att uppfostra sin lillebror när denne var mellan 8-15 veckor (tills valpen flyttade hemifrån) kunde vara oerhört lekfull, men även väldigt mycket fostrande med valpen.
Ibland fick valpen leka med samma leksak, ibland dragkamp och brottningslekar och ibland visade Skalman att han ville ha saker ifred.
Heeler är mycket verbala och tydliga i språk, ljud och mimik och lyssnade inte valpen så la sig Skalman helt sonika på honom och vrålade allt han kunde i örat på den lille samtidigt som han höll fast honom - och visade alla tänder han hade och smällde ihop dom i luften Det såg mycket brutalt ut, men det var oerhört sällan som Skalman nöp till sin lillebror - enbart när denne utmanat väl mycket och inte lyssnade trots upprepade och eskalerande varningar, men de få gånger det skedde så var Skalman väldigt noga efteråt att "trösta". Kan säga att valpen inte blev minsta rädd.

Så länge man ser att det är vettig uppfostran och inte aggressivt och "elakt" så låt den äldre visa gränser. Valpar får ofta sin vilja igenom, men gränserna blir tydligare och tydligare ju äldre den blir. Här behöver vi som ägare lära oss att se om den vuxne är vettig i sitt språk eller inte och agera efter det. Och att låta den vuxna få egentid, få tugga sina ben ifred och ha sin egentid med matte/husse där valpen inte är med alternativt bara får se på