Hund som morrar.

[Gnist]

Det finns ju hundar som grumlar och surrar i parti och minut.

Söta fröken i ett nötskal och i hennes fall betyder det inget mer än att hon knorrar, men aldrig i samband med hantering. Det är bara "hon" som hon är liksom men om lille Skrutt skulle morra skulle jag direkt misstänka att något felas, för hon har inte morrat en enda gång på sina 3 år.

Beteendeförändringar av det där slaget har oftast en orsak och första åtgärd bör alltid vara en genomgång hos veterinär för att utesluta sjukdom/smärta.

 

[Otherside]

Det faktum att hunden slickade ovanligt mycket på sitt ben kan ju vara ett tecken på smärta, dvs nåt att tipsa veterinären om när hunden ska kollas upp.

 

[Lingon]

Jag svarade denna användaren specifikt som har huggt på det mesta jag skrivit.

Ja i ts fall skulle jag också kolla upp hundens kropp.
Men just att morra är ju helt naturligt och faktiskt bra att hunden uttrycker sig.

Alltså, nä, det är inte helt naturligt med en hundägare som ofta utsätter sina hundar för sånt som gör att hunden känner att den måste morra för att markera att den inte trivs med något. De flesta som har en bra relation med sin hund gör saker i ett samarbete med hunden och där ingår det att känna sin hunds gränser. Men också se till så att hunden har förtroende för en så att de låter en göra obehagliga saker när det behövs (t.ex. sårrengöring, kloklippning etc). Att inte pilla på en hund som äter eller sover är grundkurs 1A tycker jag. Självklart sak alla hundar få äta ifred. De ska inte behöva morra för att få äta eller sova i fred!

 

[Linda_A]

Alltså, nä, det är inte helt naturligt med en hundägare som ofta utsätter sina hundar för sånt som gör att hunden känner att den måste morra för att markera att den inte trivs med något.

Det finns ju dock vissa saker som man kanske måste göra med hunden som den lär sig att motvilligt acceptera med som den kanske ändå vill lägga in en protest mot bara för att testa om den kan slippa. Som kloklippning. Eller när hunden tycker att den ska få vara ensam i mattes säng.

I det här fallet, ihop med slickandet, skulle jag nog misstänka ett fysiskt obehag. Det behöver ju inte vara mycket alls, vissa hundar är ju väldigt känsliga.

 

[linnsan]

Nog för att det är en del av hundens språk men om hunden börjar morra från ingenstans så är det ju något som kan vara galet. Och jag blir minst sagt förvånad över att du ser det som naturligt och normalt att dina hundar morrar åt dig "titt som tätt". Då hade jag helt klart börjat fundera över vad i min hundhållning som är tokigt.

Alltså, nä, det är inte helt naturligt med en hundägare som ofta utsätter sina hundar för sånt som gör att hunden känner att den måste morra för att markera att den inte trivs med något. De flesta som har en bra relation med sin hund gör saker i ett samarbete med hunden och där ingår det att känna sin hunds gränser. Men också se till så att hunden har förtroende för en så att de låter en göra obehagliga saker när det behövs (t.ex. sårrengöring, kloklippning etc). Att inte pilla på en hund som äter eller sover är grundkurs 1A tycker jag. Självklart sak alla hundar få äta ifred. De ska inte behöva morra för att få äta eller sova i fred!

Är det bara jag på buke som har en hund som uttrycker missnöje genom just morr?

Att man råkar peta på honom med foten i sängen när han sover kan resultera i morr, att Gripa lägger sig för nära kan resultera i morr, lyfta i honom kan resultera i morr etc.

Det är liksom ett "Åh vad jobbig du är som stör mig " - Morr. Typ ett surt mutter. Det betyder liksom inte så mycket mer än att han tycker vi stör honom. Stor skillnad mot hans osäkra morr. Ingen av oss bryr oss mer än att jag typ kan klia lite extra vilket får honom att tycka att det är lite mindre irriterande/mysigt att bli störd

Håller dock helt med om att TS ska ta hunden till veterinär. Såna beteendeförändringar brukar ju betyda något medicinskt.

 

[Fruentimber]

Är det bara jag på buke som har en hund som uttrycker missnöje genom just morr?

Att man råkar peta på honom med foten i sängen när han sover kan resultera i morr, att Gripa lägger sig för nära kan resultera i morr, lyfta i honom kan resultera i morr etc.

Det är liksom ett "Åh vad jobbig du är som stör mig " - Morr. Typ ett surt mutter. Det betyder liksom inte så mycket mer än att han tycker vi stör honom. Stor skillnad mot hans osäkra morr. Ingen av oss bryr oss mer än att jag typ kan klia lite extra vilket får honom att tycka att det är lite mindre irriterande/mysigt att bli störd

Håller dock helt med om att TS ska ta hunden till veterinär. Såna beteendeförändringar brukar ju betyda något medicinskt.

Nej, varför skulle du vara ensam om det? Jag har en ständigt knorrande hund här hemma, dock inte i samband med att jag tar på eller hanterar honom. Att hundar morrar åt andra hundar är inte vad jag åsyftar i mitt inlägg. Men hade jag haft en hund som morrade åt mig "titt som tätt" så hade jag helt klart börjat fundera på varför, istället för att normalisera det. Det kan även vara så enkelt att hunden har kass mentalitet, som i vårt fall här hemma.

 

[linnsan]

Nej, varför skulle du vara ensam om det? Jag har en ständigt knorrande hund här hemma, dock inte i samband med att jag tar på eller hanterar honom. Att hundar morrar åt andra hundar är inte vad jag åsyftar i mitt inlägg. Men hade jag haft en hund som morrade åt mig "titt som tätt" så hade jag helt klart börjat fundera på varför, istället för att normalisera det. Det kan även vara så enkelt att hunden har kass mentalitet, som i vårt fall här hemma.

Jag tolkade helt enkelt det så. Som att morr mot folk betydde att de inte litar på personen/blir osäkra. Men jag tycker det kan vara mer komplext än så

Som sagt. Viggo har alltid talat om när han tycker att någon stör. Människa som djur. Visst har han kass mentalitet. Men ser ändå skillnad på en irriterad hund som liksom suckar åt en och en som blir osäker.

Precis som att en hund som går undan inte alltid gör det för att den är obekväm.

Även om det är så i TS fall.

 

[Sel]

Jag tolkade helt enkelt det så. Som att morr mot folk betydde att de inte litar på personen/blir osäkra. Men jag tycker det kan vara mer komplext än så

Som sagt. Viggo har alltid talat om när han tycker att någon stör. Människa som djur. Visst har han kass mentalitet. Men ser ändå skillnad på en irriterad hund som liksom suckar åt en och en som blir osäker.

Precis som att en hund som går undan inte alltid gör det för att den är obekväm.

Även om det är så i TS fall.

Precis.
Kusinerna våra hade en yorkshireterrier som helt enkelt var en en lättförnärmad liten pryl. Hon kom och lade sig på en i soffan när man såg på TV, men ändrade en ställning morrade hon, nös/fnös och hoppade ned i rent missnöje. Man får ju läsa resten av hunden också, inte bara morret.

 

[Wingates]

Jag skulle säga att morrningar i princip alltid kommer ur en negativ känsla, men den behöver inte vara särskilt allvarlig. En hund som tkr livet är fantastiskt kommer däremot inte morra

Ammo morrar när man rör honom när han sover tex, delvis pga integritet. Jag retas med honom ibland ändå - men jag är ju medveten om att han i grunden morrar för att han inte vill bli rörd. Skulle jag bli biten får jag alltså skylla mig själv.

För mig är knorrande ett annat typ av ljud än just morrande.

 

[Linda_A]

Jag skulle säga att morrningar i princip alltid kommer ur en negativ känsla, men den behöver inte vara särskilt allvarlig.

Bra uttryckt. Vissa hundar väljer ju att visa missnöje tydligare än andra, även för små saker. Breeze provade några gånger att morra lite tyst åt mig när han låg i min säng och inte ville göra plats för mig. När jag insisterade blängde han och gick ner. Winter knör jag mig bara ner bredvid och tycker han det blir för trångt eller att jag rör mig för mycket suckar han förnärmat och går ner. Det suckandet kommer ju också ur en negativ känsla, men han är mycket mjukare så han försöker inte hävda att sängen nog är hans trots allt.

 

[Lingon]

Är det bara jag på buke som har en hund som uttrycker missnöje genom just morr?

Att man råkar peta på honom med foten i sängen när han sover kan resultera i morr, att Gripa lägger sig för nära kan resultera i morr, lyfta i honom kan resultera i morr etc.

Det är liksom ett "Åh vad jobbig du är som stör mig " - Morr. Typ ett surt mutter. Det betyder liksom inte så mycket mer än att han tycker vi stör honom. Stor skillnad mot hans osäkra morr. Ingen av oss bryr oss mer än att jag typ kan klia lite extra vilket får honom att tycka att det är lite mindre irriterande/mysigt att bli störd

Håller dock helt med om att TS ska ta hunden till veterinär. Såna beteendeförändringar brukar ju betyda något medicinskt.

Hade jag haft hund som morrade på mig är den låg i min säng hade den åkt ner från säng och fått ligga golvet. Min säng. Inte hundens. I min säng får jag röra på mig och trivs inte hunden med det så finns golvet och hundbädden.

Men du menar kanske inte morr trots att du skriver det? Hundar har så många andra ljud för sig än morr och skall. En av våra gamla hundar hade ett knorrande ljud för sig när han t.ex. sträckte på sig efter att ha sovit. En del som inte var så hundvana trodde att han morrade men det gjorde han definitivt inte.

 

[Fruentimber]

För mig är knorrande ett annat typ av ljud än just morrande.

Jag särskiljer definitivt "knorr" från morr. Det kan absolut frustas, knorras osv men morr för mig är helt klart sprunget ur en annan mer negativ känsla, precis som du skriver.

Jag kan nog räkna på min ena hand de gånger som Lasse morrat åt mig. Betydligt fler gånger vad gäller Gibbs, då han av osäkerhet tar till morr när jag t ex särar på hundarna efter slagsmål och är mäkta upprörd över deras beteende (som om det skulle hjälpa, men i stunden osv... )

 

[Fruentimber]

Jag tolkade helt enkelt det så. Som att morr mot folk betydde att de inte litar på personen/blir osäkra. Men jag tycker det kan vara mer komplext än så

Som sagt. Viggo har alltid talat om när han tycker att någon stör. Människa som djur. Visst har han kass mentalitet. Men ser ändå skillnad på en irriterad hund som liksom suckar åt en och en som blir osäker.

Precis som att en hund som går undan inte alltid gör det för att den är obekväm.

Även om det är så i TS fall.

Jag tolkade dock inte det inlägget så, att det bara skulle gälla när man stör. För mig betyder "titt som tätt" just titt som tätt, alltså i flera olika situationer i ens vardag.

 

[Fibusen]

Förstår överhuvudtaget inte problemet?
Morrningar är en naturlig del av hundens språk, mina hundar morrar på mig med titt som tätt om dom tycker jag är jobbig eller om jag råkar göra dom illa.
Hundar uttrycker sig genom morr,skall,pip,kroppsspråk.

Jag förstår inte heller det här? Jag skulle verkligen inte vara bekväm om min hund morrade åt mig!

Som nu håller jag på att behandla min hund mot svamp i öronen, och hon HATAR att få något i öronen. Hon försöker gå undan, gömma huvudet, ruska på sig när jag ska i med dropparna, men hon skulle då aldrig morra åt mig!

Min förra hund började morra från ingenstans, det visade sig att spondylosen vi hållit under kontroll länge hade blivit värre, plus att han hade fått någon slags starr i ögonen som var smärtsamt, plus att dom blir blinda jättesnabbt av den. Det var hans sett att berätta att han hade ont, men inom det dagliga språket från en frisk hund, aldrig i livet!
En hund morrar för att markera, jag vill inte att min hund markerar mot mig!

Sen finns det såklart dom dom gurglar när dom leker, speciellt vid tex kamplekar, men så var det ju inte i TS fall.

Min nuvarande hund skäller enbart när hon är glad, när vi kommer hem tex från affären eller om hon vill busa, då kommer hon och gungar på hela kroppen och skäller tre gånger på rad. Men som sagt, morra skulle hon då aldrig göra. Hade hon gjort det från ingenstanns så hade det varit något rejält allvarligt fel!

 

[Red_Chili]

Är det bara jag på buke som har en hund som uttrycker missnöje genom just morr?

Att man råkar peta på honom med foten i sängen när han sover kan resultera i morr, att Gripa lägger sig för nära kan resultera i morr, lyfta i honom kan resultera i morr etc.

Det är liksom ett "Åh vad jobbig du är som stör mig " - Morr. Typ ett surt mutter. Det betyder liksom inte så mycket mer än att han tycker vi stör honom. Stor skillnad mot hans osäkra morr. Ingen av oss bryr oss mer än att jag typ kan klia lite extra vilket får honom att tycka att det är lite mindre irriterande/mysigt att bli störd

Håller dock helt med om att TS ska ta hunden till veterinär. Såna beteendeförändringar brukar ju betyda något medicinskt.

Sån var Aysu. Herregud så hon kunde morra tex när jag skulle ta ut henne på kvällsrastning i dåligt väder Men, jag visste också att det betydde just "fan vad du är jobbig! Jag vill faktiskt inte!" och när jag envist sa att jo, vi ska faktiskt ut, så följde hon med och aldrig under alla år jag hade henne att hon skulle ens funderat på att bita eller något. Men, hon var också en väldigt pratig dam. Hon hade mycket åsikter och uttryckte dem väl. Prat, knorrande ljud och när hon var sur - morr. Hade jag gjort en stor sak av det så hade det kanske kunnat bli ännu surare miner från henne, men nu ryckte jag på axlarna åt det och sa åt henne att komma med ändå och då var det inte mer än så. Det värsta hon annars gjorde var att försöka springa iväg och gömma sig under ett bord.

 

[Luff]

Försökte hålla de kort, men gick inte så bra. Vet inte hur jag ska hantera denna situation då min hund morrar åt mig, kanske någon här har något svar, synpunkt eller kan komma med något jag inte tänkt på innan.

Vi låg i soffan och myste som vi alltid gjort. Han började slicka sig på benet och efter en stund jag sa jag till han att de räckte, eftersom han inte slutade vände jag mig om för att titta om de var något speciellt han slickade på eftersom han brukar sluta slicka när jag säger att de räcker om han enbart gör det i syfte för att tvätta sig. När jag gjorde det började han morra och hoppade ner från soffan. Jag satte mig ner på golvet och kolla om han ville komma fram, vilket han gjorde och började pussa/slicka mig på handen. När jag började klappa på honom morrade han till igen och gick ifrån. Så jag lät han vara och efter ett tag så kollade jag igenom honom gör att se om han hade ont eller om någon var konstigt, då reagerade han inget utan var som vanligt.

Släppte ut han en sväng på gården och när han kom in ville han komma upp och mysa under täckte med mig men så fort jag rörde vid han morrade han till och jag bad han gå ner från soffan. Direkt efter han hoppade ner ville han komma upp igen och mysa under täcket men samma situation hände igen. Nu har jag sagt nej till soffan eftersom jag inte förstår varför han tycker de blir jobbigt och börjar morra. Förstår som inte varför han vill komma upp och ligga bredvid mig under täckte hela tiden då han bara är där i nån sekund innan han börjar morra och går bort. Ända sen jag sagt nej till soffan kommer han fram som att han vill upp och piper lite när han inte får, men går sen till någon av hans bäddar och ligger där en stund innan han försöker igen.

Känns otroligt jobbigt att han morrar till mig från ingenstans och vet inte hur jag ska hantera situationen.


Lite bakgrund:
Han är en okastrerad hanhund på 2år.
Vi har just kommit hem från en helg i stugan där granhunden löpt. Om de kan påverka beteendet. (Har inte gjort de tidigare)
Han har urinsten, men inget som varit så stora att de krävs operation, att han haft svårt att kissa eller att jag upplevt att han haft ont pågrund av de tidigare. Ska boka tid i morgon till ett nytt ultraljud för att se ifall stenarna blivit värre ifall det är utav smärta han reagerar.

Han äter, kissar och busar som vanligt.

Tacksam för alla respons.
/ en förvirrad och ledsen matte.

Statisk elektricitet? Det är inte så att han får stötar av dig eller soffan och tycker att du är en taskig typ?

 

[nightcrawler]

Sån var Aysu. Herregud så hon kunde morra tex när jag skulle ta ut henne på kvällsrastning i dåligt väder Men, jag visste också att det betydde just "fan vad du är jobbig! Jag vill faktiskt inte!" och när jag envist sa att jo, vi ska faktiskt ut, så följde hon med och aldrig under alla år jag hade henne att hon skulle ens funderat på att bita eller något. Men, hon var också en väldigt pratig dam. Hon hade mycket åsikter och uttryckte dem väl. Prat, knorrande ljud och när hon var sur - morr. Hade jag gjort en stor sak av det så hade det kanske kunnat bli ännu surare miner från henne, men nu ryckte jag på axlarna åt det och sa åt henne att komma med ändå och då var det inte mer än så. Det värsta hon annars gjorde var att försöka springa iväg och gömma sig under ett bord.

Leffe är åxå sån. Han morrar, knorrar och är pratig över lag.

 

[tanten]

Torsten morrar och biter i luften in något går honom för när. Blir han rejält störd biter han på riktigt. Hans sfär är helig.
Satte på kisskydd i morse och han morrade och bet i luften. Jag ser det som hans sätt att visa sin åsikt även om jag både korrigerar med rösten och berömmer när han låter bli

 

[Red_Chili]

Hur går det @Sandrasangar? Har ni kommit iväg till veterinär?