Att utvecklas som ryttare

[Magiana]

I stället för att kapa en annan tråd så startar jag en egen. Skillnaden är jag är betydligt äldre än den andra trådstartaren. Jag är 45 och tycker inte jag kommit någonstans med min ridning. Det är bara ibland jag lyckas få hästen i en ärlig form mellan hjälperna och jag nöter med andra ord fortfarande på LC-nivå. Jag har alltid velat tävla på ett eller annat sätt men kommer aldrig till lägsta nivån på riktigt. I hoppning har jag tagit mig runt felfritt på 70 cm några gånger. Jag har startat på 80 cm också men aldrig kommit runt felfritt.

Jag tycker det är svårt att hitta en instruktör som jag förstår. Jag har ridit för några olika sedan jag flyttade hit. Den första kunde inte ens se när jag satt och studsade i otakt med hästen, med spänningar i min egen kropp som hindrade hästen. En annan tycker att hästarna ska springa fort och jag fattar inte hur jag ska få hästen att arbeta med bakbenen i det läget. En tredje ägnade massor av tid till hur jag skulle använda händerna. Handridning är inte riktig min kopp te.

Jag har ingen egen häst och har haft lite svårt att hitta en lämplig medryttarhäst sedan min förra medryttarhäst togs bort. Jag får rida grannens islänning när han kommit längre i sin igångsättning efter konvalescens. Den har jag tidigare ridit en lektion på för en person som verkade rätt vettig trots avsaknad av formell utbildning. Men den lilla lurviga hästen är 17, snart 18 år och jag kan inte riktigt se mig komma upp i minst msv med den. Någon hoppning är det inte heller tal om mer än kanske något skutt så småningom.

Nyligen hittade jag ett annat stall där jag börjat rida. Där finns 4 hästar (2 ponnyer, en liten häst och en större häst). Jag har varit där två gånger hittills. Men jag känner ändå en viss tveksamhet kring det stället, så just nu är det lite osäkert om jag blir kvar där.

Som det verkar så behöver jag en egen häst för att kunna utvecklas. Jag vill komma upp i minst msv dressyr och/eller 120 i hoppning. Jag har ju aldrig kunnat bestämma mig för vad jag gillar mest. Men jag känner mig faktiskt för gammal för att börja med hoppning på riktigt.

Hur ska jag tänka för att komma till en högre nivå än bara medioker nybörjarnivå? Jag är helt enkelt inte nöjd med skogsmulleridning.

 

[mollyphlox]

I stället för att kapa en annan tråd så startar jag en egen. Skillnaden är jag är betydligt äldre än den andra trådstartaren. Jag är 45 och tycker inte jag kommit någonstans med min ridning. Det är bara ibland jag lyckas få hästen i en ärlig form mellan hjälperna och jag nöter med andra ord fortfarande på LC-nivå. Jag har alltid velat tävla på ett eller annat sätt men kommer aldrig till lägsta nivån på riktigt. I hoppning har jag tagit mig runt felfritt på 70 cm några gånger. Jag har startat på 80 cm också men aldrig kommit runt felfritt.

Jag tycker det är svårt att hitta en instruktör som jag förstår. Jag har ridit för några olika sedan jag flyttade hit. Den första kunde inte ens se när jag satt och studsade i otakt med hästen, med spänningar i min egen kropp som hindrade hästen. En annan tycker att hästarna ska springa fort och jag fattar inte hur jag ska få hästen att arbeta med bakbenen i det läget. En tredje ägnade massor av tid till hur jag skulle använda händerna. Handridning är inte riktig min kopp te.

Jag har ingen egen häst och har haft lite svårt att hitta en lämplig medryttarhäst sedan min förra medryttarhäst togs bort. Jag får rida grannens islänning när han kommit längre i sin igångsättning efter konvalescens. Den har jag tidigare ridit en lektion på för en person som verkade rätt vettig trots avsaknad av formell utbildning. Men den lilla lurviga hästen är 17, snart 18 år och jag kan inte riktigt se mig komma upp i minst msv med den. Någon hoppning är det inte heller tal om mer än kanske något skutt så småningom.

Nyligen hittade jag ett annat stall där jag börjat rida. Där finns 4 hästar (2 ponnyer, en liten häst och en större häst). Jag har varit där två gånger hittills. Men jag känner ändå en viss tveksamhet kring det stället, så just nu är det lite osäkert om jag blir kvar där.

Som det verkar så behöver jag en egen häst för att kunna utvecklas. Jag vill komma upp i minst msv dressyr och/eller 120 i hoppning. Jag har ju aldrig kunnat bestämma mig för vad jag gillar mest. Men jag känner mig faktiskt för gammal för att börja med hoppning på riktigt.

Hur ska jag tänka för att komma till en högre nivå än bara medioker nybörjarnivå? Jag är helt enkelt inte nöjd med skogsmulleridning.

Jag har i många år känt mej precis som du, även om jag är betydligt yngre (blir snart 28). Sen jag lärde mej grunderna så har det mest känts som jag stampat på stället och inte blivit bättre.

Men - jag fick det att vända och nu känns det faktiskt som att jag kommit framåt och vet vart jag vill. Jag är inte så intresserad av hoppning utan mer dressyrintresserad.

Först och främst, hitta en duktig tränare som kan förklara på ett sätt som fungerar för dej och som du kan bolla ideer, tankar och frågor med. Det gör mycket. Sen behövs det åtminstone i mitt fall ridlektioner ganska kontinuerligt, har själv turen att få rida ensam med allt fokus på mej och det ger mer än grupplektioner tycker jag.

Ska jag vara krass så tror jag nästan man behöver ha egen häst eller en häst som man kan rida ofta för att få det att lossna. Man behöver de där timmarna i sadeln ändå. Jag skaffade egen häst för ett par år sedan, en ung outbildad fjording, så både jag och hästen ska ju lära oss. Hade kanske varit enklare att ha en äldre häst som redan kan, men vi trivs bra så här

 

[kryddelydd]

I stället för att kapa en annan tråd så startar jag en egen. Skillnaden är jag är betydligt äldre än den andra trådstartaren. Jag är 45 och tycker inte jag kommit någonstans med min ridning. Det är bara ibland jag lyckas få hästen i en ärlig form mellan hjälperna och jag nöter med andra ord fortfarande på LC-nivå. Jag har alltid velat tävla på ett eller annat sätt men kommer aldrig till lägsta nivån på riktigt. I hoppning har jag tagit mig runt felfritt på 70 cm några gånger. Jag har startat på 80 cm också men aldrig kommit runt felfritt.

Jag tycker det är svårt att hitta en instruktör som jag förstår. Jag har ridit för några olika sedan jag flyttade hit. Den första kunde inte ens se när jag satt och studsade i otakt med hästen, med spänningar i min egen kropp som hindrade hästen. En annan tycker att hästarna ska springa fort och jag fattar inte hur jag ska få hästen att arbeta med bakbenen i det läget. En tredje ägnade massor av tid till hur jag skulle använda händerna. Handridning är inte riktig min kopp te.

Jag har ingen egen häst och har haft lite svårt att hitta en lämplig medryttarhäst sedan min förra medryttarhäst togs bort. Jag får rida grannens islänning när han kommit längre i sin igångsättning efter konvalescens. Den har jag tidigare ridit en lektion på för en person som verkade rätt vettig trots avsaknad av formell utbildning. Men den lilla lurviga hästen är 17, snart 18 år och jag kan inte riktigt se mig komma upp i minst msv med den. Någon hoppning är det inte heller tal om mer än kanske något skutt så småningom.

Nyligen hittade jag ett annat stall där jag börjat rida. Där finns 4 hästar (2 ponnyer, en liten häst och en större häst). Jag har varit där två gånger hittills. Men jag känner ändå en viss tveksamhet kring det stället, så just nu är det lite osäkert om jag blir kvar där.

Som det verkar så behöver jag en egen häst för att kunna utvecklas. Jag vill komma upp i minst msv dressyr och/eller 120 i hoppning. Jag har ju aldrig kunnat bestämma mig för vad jag gillar mest. Men jag känner mig faktiskt för gammal för att börja med hoppning på riktigt.

Hur ska jag tänka för att komma till en högre nivå än bara medioker nybörjarnivå? Jag är helt enkelt inte nöjd med skogsmulleridning.

Att sikta mot stjärnorna är bra....
för att utvecklas i sin ridning behöver man rida mycket.

Jag kan beskriva min bakgrund om den är intressant...

Som barn fick syrran och jag ponny men ingen sadel. Vi for runt barbacka, ingen ridskola. Vi kunde åka häst utan att ramla av, ganska trevligt. Såsmåningom, när ponnyerna byttes ut mot större, fick vi med sadel också.
Fortfarande ingen ridskola och inga ridlektioner utan bara ute och åka häst i skogen. Trevligt.

När jag började plugga, hade jag inte häst under sju års tid ungefär.
Sedan blev jag erbjuden en oreggad vbl-travare, oinriden, som jag fick nästan gratis. Tog emot hästen och red in den så gott det gick.
Köpte också en islandshäst, det lataste som gått på fyra hovar.
Jag höll på att köra fast - inte oväntat. Islandshästen var lat och ovillig, travaren (inte inkörd) het som sjutton och det blev gärna dragkamp.
Jag blev ganska missnöjd och bestämde mig för att ta hjälp av tränare.

Utifrån vad jag hade för hästar kände jag att jag antagligen inte skulle vara särskilt välkommen bland "vanligt dressyrfolk" så jag halkade in på western.
Red för mycket sympatiska tränare.
Tog under tiden över en fjording som skulle gå på slakt och som kunde slängtrav på Pessoa-bett.
Så hästarna kunde inget, jag kunde inget.
Men jag red rätt mycket och jag red för bra tränare.
Så jag lärde mig lite om grundridning. Tillsammans tog vi oss en bit.
Islandshästen gav jag bort till en kompis för jag blev så trött på honom; både travaren och fjordingen är numera döda (de var sjuka båda två när jag tog över dem).
Men med fjordingen tävlade jag inom western tom C-nivå (regionalnivå) med ganska många vinster och placeringar. Travaren hade inte riktigt nerver för tävling men vi kom tvåa i en reining på regionalnivå, bytena satt också där de skulle.
Så på tre-fyra år med ganska begränsat hästmaterial men ihärdighet, mycket ridning och bra tränare så utvecklades jag från att åka häst i skogen till att kunna utbilda en häst till att göra byten i språnget.

Jag köpte en kbl-travare som var oduglig för trav (han ville inte och sparkade efter kusken). Jag köpte honom som oinriden fyraåring. Som nioåring gick han godkänd LA dressyr (visst, bara en start med godkänt resultat men ändå). Han har gått MSV C dressyr några gånger, 56-59%. (han har också gått B-nivå i western, dvs nationell nivå, och vunnit ett par klasser på den nivån).
Nej, det är kanske inte så imponerande men vi ska tänka på att det är en travare och att han är utbildad av mig som inte är en skolad ryttare.

Jag har också utbildat ett par fjordingar till LA dressyr - en av dem klarar halka över godkända 60%, en annan fick 59.8% i den enda LA-start vi genomfört. Inte så imponerande det heller, kanske, men sämre finns ju.

Så med mycket ridning och en tänkt linje i ridningen, där man försöker hitta "luckan" att täppa till, kan man absolut komma vidare.
Men mycket ridning, gärna rida samma häst mycket men också rida många olika typer av hästar, och att hitta bra instruktörer är ju nycklarna till att utvecklas i ridningen.

 

[Magiana]

Under ett halvår innan jag flyttade hit hade jag möjlighet att rida nästan varje dag på välutbildade hästar. Det var lyxigt. Inte betalade jag för det heller. Hon som hade hästarna var glad över att få hjälp att motionera dem samt få hjälp i stallet.

Förra medryttarhästen red jag 3 dagar i veckan. Det var en välutbildad kille. Men nu är det tunt med ridmöjligheter så jag antar att jag får välja mellan att fortsätta vara medioker eller skaffa häst. Synd bara att jag inte är gjord av pengar och ridning är en sport som kräver pengar.

 

[yennork]

Det här är ju ett problem - för att utvecklas anser jag att man behöver rida många olika hästar och tillbringa många timmar i sadeln. Men för att få ihop de timmarna krävs det oftast egen häst.

En bra instruktör är också ett måste.

 

[tuaphua]

Under ett halvår innan jag flyttade hit hade jag möjlighet att rida nästan varje dag på välutbildade hästar. Det var lyxigt. Inte betalade jag för det heller. Hon som hade hästarna var glad över att få hjälp att motionera dem samt få hjälp i stallet.

Förra medryttarhästen red jag 3 dagar i veckan. Det var en välutbildad kille. Men nu är det tunt med ridmöjligheter så jag antar att jag får välja mellan att fortsätta vara medioker eller skaffa häst. Synd bara att jag inte är gjord av pengar och ridning är en sport som kräver pengar.

Jag hade turen att få egen ponny i tonåren. Men det var en häst som var utdömd för lynnesfel och med en exteriör som inte var lämpat för mer än fräsa i skogen egentligen. Han var islandskorsning med en miljard orena gångarter och för svår för mig eg.

Efter ett par år ville jag mer. Jag ville lära mig och hade hittat tränare och system jag trodde på. Jag var fortfarande okunnig och hade begänsat med ekonomiskt stöd hemifrån utöver att jag inte ville sälja min älsklingsponny.

Så jag red allt jag fick i stort sett, även på travet där jag jobbade efter 9:an. Vissa gånger var det skritta ut bara, andra tex rida ut på en oskolad vb-travare och ibland en hyfsat välutbildad häst som hade lätt för sig etc. Det gav mig timmar i sadeln. Jag kunde laborera med min sits under de turerna på de outbildade tex. Och jag lärde mig mycket om hur hästar fungerar genom alla olika individer.

Allt det ledde till att andra hästägare som kunde betydligt mer än mig bad mig rida ut deras häst tex. Till slut fick jag rida lektion även på de välutbildade hästarna och lärde mig väldigt mycket som jag inte kunde än med egen häst som inte var skolad dit. I början betalade ägarna mina lektioner för att jag inte skulle sabba deras hästar så mkt om jag hade dem på deras semester etc. Till slut blev det så att man betalade för att jag utbildade dem.

Jag har också arbetat för mina tränare, gått som lärling etc och på så sätt få skolning. Så kan man ju också göra förutsatt att man orkar om man tight ekonomiskt. Då kan man ju få vara med och arbeta hästar man själv inte äger.

För att tex rida msv dressyr behöver man ingen superhäst. Det går att utbilda alla ridhästraser dit förutsatt att de är friska.

Så jag skulle rekommendera ridtimmar i sadeln och försöka hitta en tränare som känns rätt. Lättare sagt än gjort!
Men jag vill trycka på att man inte ska underskatta att rida hästar som inte är utbildade eller utbildade på ett sätt man själv vill. Det kan vara supernyttigt. Och träna sitsen behöver vi alla. Är det bara hyfsat stabila hästar kan man göra lite sitsövningar ute tex.

 

[AW]

Man kan göra väldigt mycket även utan häst. Självklart är det lättast att bli bättre och utvecklas med välutbildad häst och bra tränare men det är ändå inte helt omöjligt utan. Att titta på duktiga ryttare träna både på plats men också via nätet och analysera och fundera på vad de gör är supernyttigt.

Jag har kommit ganska långt (ridit unghästfinaler och kvalade till Grand Prix dressyr förra sommaren) men har en rygg med tråkiga röntgenförändringar som dessutom går åt fel håll. I år från februari till juni/juli gick jag på kryckor och var tvungen att lämna iväg min häst för att jag inte kunde rida. Under sensommaren när jag kände mig lite bättre satt jag upp på en kompis häst, med ryggkorsett på, och kunde bara trav två steg innan jag var tvungen att sakta av så att jag inte ramlade av p.g.a. smärta. Nu i helgen följde jag med en elev för att titta på en häst och till min stora glädje kunde jag sitta upp och faktiskt testa och utvärdera om hästen var rätt för henne. Jag har suttit på en häst kort två gånger senast månaden (longerad) men det är allt. Mitt akuta i ryggen har lagt sig men all kondition och muskler är borta av att vara inaktiv så länge.

Det jag vill ha sagt med min långa historia är att jag under den här tiden ändå tänkt ridning, tittat på massor clinics och videoklipp varje vecka, läst böcker/artiklar om ridteori och vår balans till häst och hur mycket vi kan förbättra genom t ex symmetriövningar avsuttet. Jag har tänkt på hur jag går, hur jag står, hur jag sitter och gjort enklare övningar. Prova att stå med lätt böjda knän och känna hur magmusklerna aktiveras beroende på hur du hittar balansen med överkroppen, väldigt nyttigt Bara att tänka på sin hållning under hela dagen gör underverk för sitsen. När jag hade sitsträning på min ridskola för några veckor sedan, nu när jag själv blivit mycket mer medveten, var det väldigt intressant att se hur lika eleverna stod med hur de sen satt i sadeln.

Hoppas att det kan hjälpa dig lite med inspiration tills du har mer stabil situation med häst och kan träna vidare.

 

[Magiana]

Så jag skulle rekommendera ridtimmar i sadeln och försöka hitta en tränare som känns rätt. Lättare sagt än gjort!
Men jag vill trycka på att man inte ska underskatta att rida hästar som inte är utbildade eller utbildade på ett sätt man själv vill. Det kan vara supernyttigt. Och träna sitsen behöver vi alla. Är det bara hyfsat stabila hästar kan man göra lite sitsövningar ute tex.

Jo, lättare sagt än gjort var det ja.

Jag har också ridit lite av varje genom åren och suttit och fokuserat på min sits medan jag ridit. En del hästar har knappt haft någon utbildning alls, medan en del varit ganska välridna. Men jag tycker inte jag kommer någon vart på outbildade hästar och utan tränare. Visst har jag utvecklats en del sedan jag återupptog ridningen för 7 år sedan, men det är långt ifrån vad jag skulle önska.

Det finns några tränare som kommer till en anläggning en bit härifrån som jag inte provat än, men jag behöver en häst att rida där också och det har jag inte i dagsläget. Hur träningsmöjligheterna ser ut i stallet med de 4 hästarna vet jag inte.

Man kan göra väldigt mycket även utan häst. Självklart är det lättast att bli bättre och utvecklas med välutbildad häst och bra tränare men det är ändå inte helt omöjligt utan. Att titta på duktiga ryttare träna både på plats men också via nätet och analysera och fundera på vad de gör är supernyttigt.

Jag har kommit ganska långt (ridit unghästfinaler och kvalade till Grand Prix dressyr förra sommaren) men har en rygg med tråkiga röntgenförändringar som dessutom går åt fel håll. I år från februari till juni/juli gick jag på kryckor och var tvungen att lämna iväg min häst för att jag inte kunde rida. Under sensommaren när jag kände mig lite bättre satt jag upp på en kompis häst, med ryggkorsett på, och kunde bara trav två steg innan jag var tvungen att sakta av så att jag inte ramlade av p.g.a. smärta. Nu i helgen följde jag med en elev för att titta på en häst och till min stora glädje kunde jag sitta upp och faktiskt testa och utvärdera om hästen var rätt för henne. Jag har suttit på en häst kort två gånger senast månaden (longerad) men det är allt. Mitt akuta i ryggen har lagt sig men all kondition och muskler är borta av att vara inaktiv så länge.

Det jag vill ha sagt med min långa historia är att jag under den här tiden ändå tänkt ridning, tittat på massor clinics och videoklipp varje vecka, läst böcker/artiklar om ridteori och vår balans till häst och hur mycket vi kan förbättra genom t ex symmetriövningar avsuttet. Jag har tänkt på hur jag går, hur jag står, hur jag sitter och gjort enklare övningar. Prova att stå med lätt böjda knän och känna hur magmusklerna aktiveras beroende på hur du hittar balansen med överkroppen, väldigt nyttigt Bara att tänka på sin hållning under hela dagen gör underverk för sitsen. När jag hade sitsträning på min ridskola för några veckor sedan, nu när jag själv blivit mycket mer medveten, var det väldigt intressant att se hur lika eleverna stod med hur de sen satt i sadeln.

Hoppas att det kan hjälpa dig lite med inspiration tills du har mer stabil situation med häst och kan träna vidare.

Jag har tidigare ridit en del för Lotta Månsson-Söderström, CR-tränare, som jag tycker har hjälpt mig en del med min sits och hur jag använder kroppen vid ridning. Vi gjorde också en hel del torrövningar utan häst ihop med teori. Nu är det över ett år sedan jag red för henne eftersom de kurserna är 3 timmar bort och jag råkade bli sjuk förra hösten. Jag behöver någon på närmare håll.

Tidigare, när jag har yogat, så har upplevt att det hjälpt mig i ridningen också. Dels har det gett mig bålstabilitet men även kroppskännedom. Nu är jag tyvärr rätt försoffad, är stel och har värk. Det går förmodligen att åtgärda då det hänger ihop med min dåliga psykiska hälsa.

När jag hade förra medryttarhästen så satte jag ofta upp mobilen på sargen i ridhuset och filmade när jag red. Sen analyserade jag filmen efteråt.

 

[mackan]

@Magiana utifrån just ditt läge som du uttryckt i annan tråd (din egen på dagbok) så som jag reflekterat där så ser jag väl att steg 1 väl vore att hitta en liknande medryttarhäst som den du saknar och var nöjd med i första hand, som du har möjlighet att rida för tränare med osv.

Utifrån samma din livssituation du har beskrivit och beskriver på forumet ser jag inte alls hur en egen häst skulle vara på något sätt ekvivalent med att du drar slutsatsen att det skulle vara enda möjligheten för dig att lyckas ? Faktiskt snarare tvärtom . Jag ser ingen riktig realistisk bild av egen häst och det du känner du skulle möjliggöra runt det . Även detta reflekterade jag i din andra tråd , hur och varför .

 

[Magiana]

@Magiana utifrån just ditt läge som du uttryckt i annan tråd (din egen på dagbok) så som jag reflekterat där så ser jag väl att steg 1 väl vore att hitta en liknande medryttarhäst som den du saknar och var nöjd med i första hand, som du har möjlighet att rida för tränare med osv.

Utifrån samma din livssituation du har beskrivit och beskriver på forumet ser jag inte alls hur en egen häst skulle vara på något sätt ekvivalent med att du drar slutsatsen att det skulle vara enda möjligheten för dig att lyckas ? Faktiskt snarare tvärtom . Jag ser ingen riktig realistisk bild av egen häst och det du känner du skulle möjliggöra runt det . Även detta reflekterade jag i din andra tråd , hur och varför .

Du har väl rätt men jag känner en viss frustration över att jag inte tycks hitta en sådan häst. Det känns mest som att åren går till ingenting, jag börjar bli gammal och det blir liksom aldrig min tur.

 

[mackan]

Du har väl rätt men jag känner en viss frustration över att jag inte tycks hitta en sådan häst. Det känns mest som att åren går till ingenting, jag börjar bli gammal och det blir liksom aldrig min tur.

Jag har förstått det och förstår att det är så du känner !
Men som sagt, du behöver hitta en realistisk möjlighet utifrån din egen situation.
Som jag ser det är det långt mer realistiskt att hitta en lämplig medryttarhäst än att skaffa en egen för dig utifrån den situation du uttryckt här på forumet.

Ge inte upp men försök se möjligheterna i att vrida lite på ditt eget perspektiv !

 

[Pilot]

Man behöver timmar i sadeln och en bra (helst flera) bra instruktörer. En som man träffar regelbundet och sedan någon på en högre nivå som sporrar en.
Att vara medryttare på andras hästar sparar ens ekonomi, vilket gör att kommer man överens med deras ägare kan få rida för de tränare man vill.
Tycker inte det behöver vara ett hinder.
Finns många sitsböcker som förklarar inverkan och sits med praktiska övningar. Detsamma om hästens exteriör. Tycker riktigt bra böcker är underskattat. Desto djupare förståelse och mer kunskap man har teoretiskt, även om inlärning för både människor och häst kan hjälpa en väldigt mycket!
Att filma många pass är också utvecklande. Att rida outbildade hästar behöver inte vara negativt, däremot så tycker jag att man ska rida hästar som har exteriören med sig om man vill ta sig till en viss nivå.

 

[kryddelydd]

Du har väl rätt men jag känner en viss frustration över att jag inte tycks hitta en sådan häst. Det känns mest som att åren går till ingenting, jag börjar bli gammal och det blir liksom aldrig min tur.

Visst.
Men du är ju också tvungen att acceptera dina förutsättningar och göra det bästa av dem.
Jag har också läst andra trådar du skrivit.

Du har en benägenhet att måla in dig i hörn - antingen får du det du helst vill ha, eller så blir du missnöjd.
Den inställningen krånglar till det för dig.
Att visserligen vilja ha det perfekta men att kunna vara nöjd över något annat vore en mer funktionell inställning.
För i så fall skulle du kanske kunna se kallblodstravaren, som du dissade, som en ridmöjlighet.
Inte "men den är inte tillräckligt skolad". Eller islandshästen (nej, när den är skadad så är det självklart att du inte kan rida den): "Den duger inte till medelsvår dressyr eller hoppning". Nej, men den duger utmärkt till att lära dig att rida lösgörande på, och att skaffa viss kroppskontroll. För om den är en något så när typisk islandshäst så kommer den att avslöja när du blir spänd i kroppen eller liknande, genom att få problem med gångarterna. Och att lära sig momenten i MSV dressyr - skolorna framför allt - kan man göra på precis vilken häst som helst. Galoppombyten är väl inte så enkelt på en islänning förstås, men resten går att träna. Och då ska man tänka på att om man som ryttare lyckas skola en islandshäst till att kunna trava respektive galoppera på tiometersvolter så har man gjort ett väldigt bra jobb...

Jag tycker att du är för kräsen i din inställning, och att det ställer till onödiga hinder för dig.

 

[Magiana]

Visst.
Men du är ju också tvungen att acceptera dina förutsättningar och göra det bästa av dem.
Jag har också läst andra trådar du skrivit.

Du har en benägenhet att måla in dig i hörn - antingen får du det du helst vill ha, eller så blir du missnöjd.
Den inställningen krånglar till det för dig.
Att visserligen vilja ha det perfekta men att kunna vara nöjd över något annat vore en mer funktionell inställning.
För i så fall skulle du kanske kunna se kallblodstravaren, som du dissade, som en ridmöjlighet.
Inte "men den är inte tillräckligt skolad". Eller islandshästen (nej, när den är skadad så är det självklart att du inte kan rida den): "Den duger inte till medelsvår dressyr eller hoppning". Nej, men den duger utmärkt till att lära dig att rida lösgörande på, och att skaffa viss kroppskontroll. För om den är en något så när typisk islandshäst så kommer den att avslöja när du blir spänd i kroppen eller liknande, genom att få problem med gångarterna. Och att lära sig momenten i MSV dressyr - skolorna framför allt - kan man göra på precis vilken häst som helst. Galoppombyten är väl inte så enkelt på en islänning förstås, men resten går att träna. Och då ska man tänka på att om man som ryttare lyckas skola en islandshäst till att kunna trava respektive galoppera på tiometersvolter så har man gjort ett väldigt bra jobb...

Jag tycker att du är för kräsen i din inställning, och att det ställer till onödiga hinder för dig.

Jag dissade inte kallblodstravaren. Det var ägaren som dissade mig i slutändan.

Islänningen funkar som en vanlig häst med 3 gångarter. Han är svårtöltad och har aldrig trasslat med de andra gångarterna.

Jag har längtat efter att få lära mig hoppa hela livet och den drömmen verkar aldrig uppfyllas.

 

[kryddelydd]

Jag dissade inte kallblodstravaren. Det var ägaren som dissade mig i slutändan.

Islänningen funkar som en vanlig häst med 3 gångarter. Han är svårtöltad och har aldrig trasslat med de andra gångarterna.

Jag har längtat efter att få lära mig hoppa hela livet och den drömmen verkar aldrig uppfyllas.

OK, jag läste ju att du var tveksam kring det mesta om kbl-travaren. Men då missuppfattade jag.
Din dröm om att lära dig att hoppa - ja men om du verkligen vill, hjälper det ju inte att bara sitta och drömma.
Du blir ju så illa tvungen att skapa förutsättningarna för dig själv.
Om du vill kunna hoppa "på riktigt" så behöver du ju kunna bra mark-ridning också. Och om det nu är annat än hopphästar som står till buds så får du ju börja där. Lära dig god grundridning på det som finns tillgängligt, inte vara så kräsen.
Lära dig att se alla framsteg som framsteg, och inte som besvikelser för att du inte kan hoppa (eller för att hästen inte är lämpad).

Man kan ju vara ganska säker på att du inte kommer att utvecklas som ryttare, om du i din besvikelse över att inte hitta "rätt" läromästare inom hoppning faktiskt inte lägger ner dig för att lära dig rida det du har tillgång till.

 

[Bison]

Finns det inga ridskolor i ditt område?

 

[sorbifolia]

Som jag skrev förra gången du funderade över egen häst, så kan du få enormt många träningstimmar för instruktör för samma pengar som det skulle kosta att ha en egen häst... Om du även har möjlighet att låna andras hästar gratis för att rida på, så skulle jag inte överväga egen häst överhuvudtaget just nu.

Rid så mycket du kan, försök träna utöver ridningen - kondition, styrka, balans, bålstabilitet och kroppsmedvetenhet - ju bättre din fysiska form är dess lättare kommer det bli att utvecklas vidare med ridningen. (Tänk bara på hur snabbt vissa vuxna idrottsutövare lär sig rida även om de inte suttit på en häst innan)

Rekommenderar även igen att åka på ridläger under din semester, om du vill vidare med t.ex. hoppningen så kan en vecka med träning på välutbildade hästar och med en bra instruktör göra massor.

Och till sist - ge inte upp! Rida kan man göra tills man är 70 år, minst!

 

[Magiana]

OK, jag läste ju att du var tveksam kring det mesta om kbl-travaren. Men då missuppfattade jag.
Din dröm om att lära dig att hoppa - ja men om du verkligen vill, hjälper det ju inte att bara sitta och drömma.
Du blir ju så illa tvungen att skapa förutsättningarna för dig själv.
Om du vill kunna hoppa "på riktigt" så behöver du ju kunna bra mark-ridning också. Och om det nu är annat än hopphästar som står till buds så får du ju börja där. Lära dig god grundridning på det som finns tillgängligt, inte vara så kräsen.
Lära dig att se alla framsteg som framsteg, och inte som besvikelser för att du inte kan hoppa (eller för att hästen inte är lämpad).

Man kan ju vara ganska säker på att du inte kommer att utvecklas som ryttare, om du i din besvikelse över att inte hitta "rätt" läromästare inom hoppning faktiskt inte lägger ner dig för att lära dig rida det du har tillgång till.

Det var tveksamheter från båda håll. Den hästen hade ingen fungerande broms och gick med ett pelhambett och ägaren satte kinnkedjan på fjärde länken "så att stången verkligen skulle ta". Jag hade alltså fått börja med grundutbildning på denna samtidigt som jag inte riktigt hade mandat att göra det. Jag anser mig inte heller så säker att jag kan göra sånt.

Finns det inga ridskolor i ditt område?

Jo. Jag har tagit lite privatlektioner där. Det finns bara en instruktör. Hon kunde inte se när jag inte använde kroppen ändamålsenligt. Jag kände det jättetydligt (och sa det) men kunde inte åtgärda det. Från det kackiga läget skulle jag fatta galopp, d.v.s. en ren fattning var omöjlig i det läget och hästen skulle rusa in i galoppen då det var det enda möjliga. För mig är kvalitet viktigare än kvantitet.

Sen finns det ytterligare några ställen där det går att få ridundervisning på lånad häst. På det ena stället ska hästarna springa jättefort och jag förstår inte hur jag ska få hästen taktmässig med aktiva bakben i det läget. Jag har varit där några gånger och är jättefrustrerad när jag åker hem. Det är inte kul alls. Sen är det ett annat ställe som är mer inriktat på akademisk ridkonst och där sitter man och handrider. Det är ett jäkla meckande med händerna. Det är inte min kopp te.

Längre bort finns det en ridskola till, men den har jag inte provat. Jag vet inte hur lång tid det tar att åka dit. 40-45 minuter kanske?

 

[Magiana]

Som jag skrev förra gången du funderade över egen häst, så kan du få enormt många träningstimmar för instruktör för samma pengar som det skulle kosta att ha en egen häst... Om du även har möjlighet att låna andras hästar gratis för att rida på, så skulle jag inte överväga egen häst överhuvudtaget just nu.

Rid så mycket du kan, försök träna utöver ridningen - kondition, styrka, balans, bålstabilitet och kroppsmedvetenhet - ju bättre din fysiska form är dess lättare kommer det bli att utvecklas vidare med ridningen. (Tänk bara på hur snabbt vissa vuxna idrottsutövare lär sig rida även om de inte suttit på en häst innan)

Rekommenderar även igen att åka på ridläger under din semester, om du vill vidare med t.ex. hoppningen så kan en vecka med träning på välutbildade hästar och med en bra instruktör göra massor.

Och till sist - ge inte upp! Rida kan man göra tills man är 70 år, minst!

Det svåra är att hitta en tränare som jag trivs med och där jag kan låna häst. Just nu har jag inte tillgång till häst jag kan rida lektion på. I så fall hade det funnits mer att välja på.

 

[Roheryn]

Jag har ingen egen häst och har haft lite svårt att hitta en lämplig medryttarhäst sedan min förra medryttarhäst togs bort. Jag får rida grannens islänning när han kommit längre i sin igångsättning efter konvalescens. Den har jag tidigare ridit en lektion på för en person som verkade rätt vettig trots avsaknad av formell utbildning. Men den lilla lurviga hästen är 17, snart 18 år och jag kan inte riktigt se mig komma upp i minst msv med den. Någon hoppning är det inte heller tal om mer än kanske något skutt så småningom.

17-18 år är ingen särskild ålder på en islandshäst, faktiskt. Min "gamle" är 21, snart 22, och hans ålder är fortfarande ingen som helst begränsning. Det finns hästar som är äldre än så som tävlat VM i passlöp, till exempel (förmodligen det mest krävande en islandshäst kan göra i tävlingssammanhang). Men om du vill tävla den lille lurvige så är det kanske bättre att satsa på tävlingar för just islandshästar? Det är inte på något sätt lättare (fem gångarter att hålla reda på istället för tre, typ...), men minst lika kul och utmanande!