Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

[lingonben]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Heja dig! Jätteviktigt med ifrågasättande och attitydpåverkan i vardagen

 

[mino]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Man kan inte skydda sina barn och räkna med att det går att säga ifrån hela tiden. Det finns andra värden som också behöver bevaras. Hur gör man tex när släkten kommer med könsstereotypa saker till barnen, sliter presenterna ur händerna på barnen känns ju inte helt rätt? Hur gör man när de blir bjudna på monster/prinsesskalas - förvägrar barnen att gå? Hur gör man på dagis när övriga föräldrar är nöjda med den rådande ordningen?

Sånt är jäkligt svårt. Jag har inga svar, hittills har jag påverkat det jag tycker går att påverka och låtit resten bero och tex låtit dottern gå på prinsesskalas. Men det gnager, helt klart.

 

[Björk]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Man kan inte skydda sina barn och räkna med att det går att säga ifrån hela tiden. Det finns andra värden som också behöver bevaras. Hur gör man tex när släkten kommer med könsstereotypa saker till barnen, sliter presenterna ur händerna på barnen känns ju inte helt rätt?

När sonen fick sin 4:e billeksak på sin 1årsdag så kunde jag inte låta bli att kommentera..... personen som gett just DEN bilen var inte där; den var medskickad med annan släkting. Jag kommenterade (utan att tänka mig för alls) till dem som var där "en bil till..... det hade ju varit uppfriskande om NÅGON haft liiiite mer fantasi". Så; lite spydig lät jag nog. Och jag tror att budskapet gick fram via skvaller, nästa år gav samma person ett leksaks-städset.

Men, jag håller med. Gällande presenter och engagemang från far- o morföräldrar så kan man inte gå hur långt som helst... tack o lov är min mor ganska väl medveten (dels via mig, men också genom egna ställningstaganden långt tillbaka i hennes eget liv).

Det fälls ofta kommentarer som "å, vad duktig du är, hjälper du mamma att städa?" eller "vad fint du skottar! Vad bra att du hjälper pappa!". Och då säger både jag och sambon "ja, eller mamma/pappa..." underförstått "ja, han hjälper ju faktiskt oss BÅDA eftersom vi båda skottar och städar.

Man får välja sina strider helt enkelt.

 

[Skogstrollet]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Min sambo och jag satt och pratade om sånt här för någon dag sedan. Vad gör vi om sonen kommer och säger att han vill gå i klänning till skolan/dagis. Hur långt uppmuntrar man och när säger man ifrån för att "skydda" mot omgivningens reaktioner? Går inte alltid att säga hur omgivningen kommer att reagera heller...

 

[KisseNova]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

*kl*

Jag har aldrig förstått meningen med genus-diskussioner eller ens varför vissa barn ska ha unisexnamn eller unisexkläder. Så vitt jag vet har ingen i min närhet köpt "killiga" saker till sonen utan köpt det han tyckt om att leka med. Är inte det meningen att man köper det dom tycker om? Gällande kompisar så uppmuntras sonen att leka med tjejer lika mycket som med killar, på sitt nattdagis är dom en trio (han och 2 tjejer) medan på skolan så är dom en trio med bara killar som leker flitigast ihop. Allt jag försöker pränta in i honom det är att man ska vara snäll mot sina kompisar, för annars vill ingen fortsätta vara kompis med honom. I den mån av tid som vi har så bjuder vi hem både tjej och killkompisar.

Han är uppvuxen med att hjälpa till hemma, och för det mesta så har vi diskuterat i lugn ton när han gjort fel i och förklarat varför vi blev arga. Fram till nyligen så har han varit ett riktigt änglabarn, som hjälpt till och framför allt lyssnat. Men numera är det hårdkokt knäck i öronen, allt är jobbigt i hans ögon och man får numera bli riktigt arg innan han lyssnar.

 

[Calazirya]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Jag kommer på en rad anledningar till varför man väljer mer neutrala kläder, alt iaf frångår det kläder som tydligast framhåller normen om flickor och pojkar.

Barnet föds ju inte till att kunna välja, iaf de första 2-3 åren är det nog föräldern som i huvudsak klär sina barn.

 

[Calazirya]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Min sambo och jag satt och pratade om sånt här för någon dag sedan. Vad gör vi om sonen kommer och säger att han vill gå i klänning till skolan/dagis. Hur långt uppmuntrar man och när säger man ifrån för att "skydda" mot omgivningens reaktioner? Går inte alltid att säga hur omgivningen kommer att reagera heller...

Uppmuntrar men förklarar samtidigt på barnets nivå, kanske att pappan kan stödja upp med en sarong eller dylikt

 

[Skogstrollet]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Jag ska vidarebefordra ditt förslag till sambon.....

 

[KisseNova]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Ge mig gärna några anledningar till varför man ska välja neutrala kläder

Absolut väljer föräldrarna både leksaker och kläder de första åren. Det enda som jag kan störa mig på är att kläderna är ofta uppdelade i kön i klädaffären. Sist jag var i en klädaffär så stod det en skylt "vårjackor till skolflickan", och jackorna var rosa och lila. Sån uppdelning förstår jag inte riktigt. Måste färgen spela roll? Tittar ni ärligt talat på färgen när ni köper kläder? Det gör inte jag, jag kollar om dom är praktiska att klättra i då det är vad sonen gillar att göra

 

[Skogstrollet]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

*kl*

Jag har aldrig förstått meningen med genus-diskussioner eller ens varför vissa barn ska ha unisexnamn eller unisexkläder. Så vitt jag vet har ingen i min närhet köpt "killiga" saker till sonen utan köpt det han tyckt om att leka med. Är inte det meningen att man köper det dom tycker om?.

Fast du kanske skulle förstå vikten med en sån diskussion om din omgivning enbart köpte killiga saker till pojkarna och dockor till flickorna. Jag har fått kommentarer som "tänker ni ta reda på vad det blir för kön? det blir så mycket enklare att köpa saker till bebisen då!". Vadå enklare...? Nu när det är konstaterat att det är en pojke så blev t.ex min pappas kommentar att "morfars pojke ska få lära sig att köra grävare i sommar!" Lite på skämt förstås men när jag kontrade med att "skulle en flicka ha fått lära sig det då..?" så blev han tyst och visste inte vad han skulle svara. Och då är jag ändå själv en pojkflicka som snickrat, mekat och skitat ner mig ända sen liten ålder.

 

[lingonben]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Eller som när en traktor körde förbi bakom svärmors hus och vår förstfödde, 3 mån gammal reagerar på det konstiga ljudet och vrider huvudet. "Hoho, ja pojkar är ju intresserade av motorer " var hennes kommentar direkt. Nej, han var inte intresserad av motorer då. Inget tremånadersbarn är det, de gillar mest mat och sömn och gos och titta på saker, men indoktrineringen börjar kvickt

 

[Calazirya]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Du tar ju själv upp könsdelningen ;-)

Det sitter inte enbart färger utan hela grejen med söta spetsiga mindre tightare på flicksidan medan pojksidan har tuffa coola fräsiga kläder. Det vill säga att man underförstått sätter barnen i fack där flickor ska vara söta, snälla och rara medan pojkarna kan vara busiga och bråkiga, det är ju trots allt pojkar!

Åter igen, haka inte fast i just färgen när det kommer till mer neutrala klädesdiskussionen.

 

[Björk]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Min sambo och jag satt och pratade om sånt här för någon dag sedan. Vad gör vi om sonen kommer och säger att han vill gå i klänning till skolan/dagis. Hur långt uppmuntrar man och när säger man ifrån för att "skydda" mot omgivningens reaktioner? Går inte alltid att säga hur omgivningen kommer att reagera heller...

Jag har tänkt på det där. Och tänker såhär: Om jag nu vill stå för det jag tycker är viktigt så är det viktigt för mig att INTE säga nej i ett sånt läge. Rädd för att han ska bli utsatt - ja, den känslan skulle komma, MEN om jag låter mig agera på den rädslan och förhindra honom - ja då är ju JAG den som "utsätter" honom, som begränsar honom. Jag blir själv den första "mobbaren". Och det vägrar jag att bli. (Risken finns dock att min sambo inte "står pall" lika väl i ett sånt läge). Jag skulle sitta hemma och vara beredd på att eventuellt förklara, trösta och peppa när/om han kom hem och kände sig utsatt av någon.

Dessutom tror jag att vi många gånger är mer rädda än vad som egentligen sker i verkligheten. De flesta reaktioner som eventuellt kommer tycks komma från vuxna (oftast till föräldrar/andra vuxna tack o lov). Dessutom kommer det ofta inga reaktioner alls bland jämnåriga barn enligt dem som har erfarenhet på området.

Min brorsa gick i mina spetsstrumpbyxor till lekis typ kring 1975. Mamma har berättat om det; hennes första tanke var "nej, vad ska fröknarna säga", men hon sa "ja" och skickade med ett par kalasbyxor i smyg. I slutet av dagen när hon hämtade frågade hon försiktigt en fröken om någon reagerat. Fröken hade berättat att alla andra killar hade varit jätteavundsjuka och tyckt strumpbyxorna var jättefina!

 

[Björk]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Ge mig gärna några anledningar till varför man ska välja neutrala kläder

Absolut väljer föräldrarna både leksaker och kläder de första åren. Det enda som jag kan störa mig på är att kläderna är ofta uppdelade i kön i klädaffären. Sist jag var i en klädaffär så stod det en skylt "vårjackor till skolflickan", och jackorna var rosa och lila. Sån uppdelning förstår jag inte riktigt. Måste färgen spela roll? Tittar ni ärligt talat på färgen när ni köper kläder? Det gör inte jag, jag kollar om dom är praktiska att klättra i då det är vad sonen gillar att göra

Att just välja rosa till sin pojk trots att det står "till skolflickan" är ju just att göra könsneutrala val! Du väljer det du tycker är snyggt och praktiskt, inte utifrån kön. Det är just precis det som är att "inte göra kön"

Skäl att frångå könsnormen vad gäller kläder: forskning visar att pojkar och flickor bemöts olika. Och den främsta nyckeln de flesta främmande vuxna har till vilket kön ett barn är har är just klädernas färg och snitt. Och så bemöter de då barnen utifrån könsnormerna (medvetet eller omedvetet) och behandlar dem utifrån dessa beroende på färgen på kläderna.

Förutsätts min son vara flicka när han har sin rosa mössa så blir han bemött annorlunda än om han har sin blåa mössa.

Att klä könsneutralt är ju inte nödvändigtvis att välja beige eller brunt. Det handlar om att inte välja BORT på grundval av färg.

 

[mino]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Den största anledningen till att inte sätta på barn könsstereotypa kläder är att det förstärker vuxnas pojk-och flickbehandling. Småbarn bryr sig inte särskilt mycket om vad de har på sig men de vuxna beter sig olika mot en flickigt klädd flicka och en neutralt klädd flicka, samma för pojkar. Jag tycker inte att jag ser att barn anpassar sig så mycket efter kläderna och är rädda att smutsa ner sig och sånt men däremot har jag tydligt sett hur kläderna påverkar vuxnas attityd till barnen.

 

[ako]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

KL och bara ett inlägg i klädfärgsdebatten: Personligen tycker jag att det ser ganska fantasilöst ut med flickor som i princip bara har rosa kläder och pojkar som i princip bara har blå, och sådana finns det ju faktiskt. Sen kan man u använda de färgerna oxå, förstås, men som sagt jag tycker helt enkelt att för mycket blått och/eller rosa blir lite trist... Det finns ju så många andra fina färger. Sedan har visst L ganska många blå byxor, ff a jeans, och han har en ljusrosa finskjorta oxå, men överlag förstår jag inte att de två färgerna är så himla hajpade alls...

 

[ako]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Jag skulle aldrig köpa våldsmotiv eller dödskallar som tyvärr (tycker jag) är ganska poppis på småkillar. Vill han ha det när han blir större får vi ta den diskussionen då...

Nej just det, det ska jag inte ... Dock har han precis fått ärva några T-shirts av sina kusiner (tjejer btw) med - just det- dödskallar på, och även en ganska sliten "Heja- Sverige- fotbollströja", och ungen är till min fasa helt lyrisk över både Sverige- tröjan och den med en läskig dödskalle - eller "Höhövaje" (Sjörövare) som han själv säger. Och där står man o viftar med sina fina, gladrandiga velourkläder och kammar noll .

Alltså, dagens citat: "Höhövaje... GRAAAOOO "

Tänk vad häftigt ändå att de har sån egen uppfattning om saker ändå vid bara två års ålder! Kan kanske bero på att både jag och sambon har varit sjuka till och från i mer än en vecka och att vi därför har sett mycket på film - både Bamse och Pippi, där det ju förekommer - just det- höhövaje...

 

[KisseNova]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Jag kan förstå diskussionen på det viset som jag skrev innan och även Cala skrev om, att det delas upp vad som är "flickigt" och "pojkigt". Vilket är sjukt då ett litet barn inte bryr sig hur kläderna ser, bara att dom går att leka i. Det är vi föräldrar och övrig omgivning som påverkar barnen. Men det jag inte förstår är varför det ständigt ska diskuteras. För ett tag sen fanns det t om en namninsamling om att indelade könskläder skulle tas bort och vara mer unisexkläder.

Nu råkar visserligen sonen ha ett sk unisexnamn, men det är inte vald av den anledningen. Under tiden jag var gravid så fick vi ständigt frågan om det var tjej eller kille, vi svarade hela tiden samma svar "spelar ingen roll". Vi väntade inte en tjej eller kille, vi väntade 1 barn som vi hoppades skulle vara friskt. Nu när sonen är 6 år får jag frågan av folk när jag ska skaffa fler barn, "för en liten tjej vore väl mysigt?". Eller som att bara den enkla sak att när sonen gick på dagis då ville han endast ha mjukisbyxor men när skolan började så vill han bara ha jeans. När jag frågade varför så fick jag svaret att han blev retad om han hade mjukisbyxor i skolan. Där är för mig en mer viktig fråga än könsindelning, denna mobbing som börjar i tidig ålder.

Men visst förstår jag diskussionen mycket väl

 

[Snurrfian]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Du tar ju själv upp könsdelningen ;-)

Det sitter inte enbart färger utan hela grejen med söta spetsiga mindre tightare på flicksidan medan pojksidan har tuffa coola fräsiga kläder. Det vill säga att man underförstått sätter barnen i fack där flickor ska vara söta, snälla och rara medan pojkarna kan vara busiga och bråkiga, det är ju trots allt pojkar!

Åter igen, haka inte fast i just färgen när det kommer till mer neutrala klädesdiskussionen.

åh, kläder kan få mig att gå i taket... Jag blir fullständigt knäpp när tjejernas kläder ska med nöd och näppe täcka magen, vara så j*vla tajta att tjejstackarna knappt kan röra sig... Killarna får visserligen röra sig, men i mörkt... Fördelen är att när de blir äldre "får" killarna använda andra färger, rosa i skjortor är inget ovanligt...

 

[ako]

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Fast är det verkligen så illa på barnklädesfronten? Jag tycker det finns mycket fint och färgglatt som passar både tjejer och killar på marknaden. Sen är det ju förstås ändå föräldern som handlar (och när barnen blir större; barnet som väljer) kläder, men visst finns det alternativ som inte är jättesvåra att hitta.