Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Jag tycker att det i mångt och mycket finns fler begränsningar i pojkrollen än i flickrollen. Att ha en flicka som är "pojkflicka" är betydligt mer accepterat av omgivningen än att ha en "flickpojke". Flickor har tillgång till fler färger, modeller av kläder, leksaker osv. utan att det i lika hög grad höjs på ögonbryn som om pojkar har motsatt tillgång. En pojke i klänning tros ofta ha en "genustaliban" till mamma (varför man nu direkt bara tänker att det är Mamman som agerat säger ju också en del) som tvingat honom ha klänningen... :crazy:

Kanske är det som många säger: manligheten/manliga egenskaper som norm och eftersträvansvärt medan kvinnligheten/kvinnliga egenskaper INTE är eftersträvansvärt.

Mitt/vårt mål med vårt barn (som är en kille) är att ge honom tillgång till allt; gällande känsloliv, intressen, lekar, kläder osv. Lika som vi hade velat göra med en flicka. Jag inbillar mig inte att vi är totalt "neutrala" själva, men vi försöker så gott vi kan i vår vardag. Och jag tycker nog att jag gärna särskilt vill uppmuntra "otypiska" saker just för att resten av omvärlden gör precis tvärtom gällande en pojke.

Så; viktiga saker för mig gällande vår pojke är:
* språket - att ha tillgång till ett väl utvecklat språk framförallt vad gäller att kunna uttrycka vad han själv känner.
* Känslolivet - hör ju ihop med ovanstående. Framförallt vill vi ge honom tillåtelsen att få gråta/vara ledsen när han är det.
* Egenskaper - att uppmuntra hans "mjuka sidor" - han är väldigt omhändertagande och snäll. Till viss del behöver vi uppmuntra honom att "ta för sig" lite mer - han är lite väl "undfallande" mot t ex jämnåriga kompisar ibland.
* Kompisar - att uppmuntra umgänge med BÅDA kön, att inte ta för givet att hans "bästa kompis" är någon han "är kär i" bara för att det är en tjej.
* Lekar/leksaker - han har leksaker av alla slag. Självklart inkluderat dockor. Så gäller det också att visa honom hur man kan leka med alla leksaker och inte låta sig själv fastna i fällan att bara leka med bilar och lego. (Han älskar för övrigt sin kassaapparat, spisen med tillbehör och att städa med sina sopborstar, dammsugare mm.)
* Kläder/färger - att ge honom möjligheten att få tillgång till hela spektrat gällande färger o kläder. Än så länge har han inte så mycket "åsikter", men det kommer nog och då ska INTE jag/vi vara de som bromsar hans vilja. Sånt som han kan få välja själv får han ofta välja själv också.
* Vi själva - att VI föregår med hyfsat gott exempel. Dels delar vi lika på föräldraledighet och att vi också kan göra "allt" hemma, vare sig det är skotta snö, diska, laga mat eller hugga ved. (Men vi är långtifrån perfekta gällande detta.... det är jag som har sömnad som hobby och min sambo som planerar och ska bygga garage... :grin: )

Lite snabbt om mina tankar kring detta.

Rekommenderar dig att läsa "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två" om du inte redan gjort det!!
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

att klä på sig kläder själv och knyta skorna.
Den detaljen tänker jag på ibland själv... hade vi krävt mer om vår pojk varit flicka? Han är 3 år nu och blir alldeles för ofta servad med lite väl mycket hjälp med påklädning tycker jag. Dock ser jag det ju och kanske är det för att det snart kommer en bebis som jag börjat kräva mer av honom gällande denna sak. Sambon underminerar dock till viss del då han har en "curlingpersonlighet" och gärna hjälper till lite väl mycket ibland. ;)
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Tror att det kan räcka att själv funder över "varför?". Vad det egentligen är man lär sitt barn och vilka signaler man sänder ut.


Själv är jag lite smått förtvivlad. Vi vill iallafall tro att vi behandlar våra barn lika, inte tvingar in dem i någon könsroll osv. Och vårt hem är i våra ögon jämnställt utan allt för många pappa- resp. mammauppgifter. Vår dotter är prinsessa ut i fingerspetsarna. Hon var inte gammal när hon blev som besatt av smink och nagellack, tokig i pluttiga volangklänningar, älskar rosa och skor med klack. I vår familj finns det INGEN som klär sig så. Jag äger en mascara och ett genomskinligt nagellack, men det är allt i prinsessväg.
Sonen är så pojkig man kan bli trots att han vuxit upp med samma leksaker och haft sin prinsesstorasyster som förebild. Han är tokig i traktorer och stora lastbilar, spindelmannen och kepsar. Leker han med syrrans barbies så är det bara för att trycka dem på brösten och ropa TUT-TUT. Och det är heller inget han lärt sig hemma!!!
Och samtidigt så ska de ju själva få välja och skapa sig sin egen identitet. Rosa är ju trots allt bara en färg. Båda barnen leker med parkeringshuset, men storasyster leker att det är ett slott och lillebror kör rally med bilarna.
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

(Men vi är långtifrån perfekta gällande detta.... det är jag som har sömnad som hobby och min sambo som planerar och ska bygga garage... )
Jag har en kompis som har pratat just om det där att det alltid är hon som bakar med barnen, men utifrån så som jag känner den familjen så tror jag inte att barnen skulle bli det minsta förvånade om deras pappa bakade med dem. Det viktiga, tycker jag, är att man har ett klimat i familjen där det inte är konstigt om det varit tvärtom.
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Vad säger de om du frågar dem om saken och ni pratar om det?
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Fast man måste ju ändå låta barnen ha sina egna idéer om vad de tycker är roligt, hade det varit tvärt om så hade du kanske istället tyckt att det var jättebra, vilket blir väldigt konstigt...

Självklart ska man försöka låta sina barn få så många möjligheter de vill, men man ska inte ta bort vissa bara för att man själv tycker att det blir fel när en tjej gillar rosa, då är man lika fel ute som de föräldrar som tycker att det är fel när en kille gillar rosa.
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Jag är ingen genusnörd eller har speciellt intresse av just det, MEN jag har uppfostrat mina barn likadant och inte gjort något annorlunda.

I fråga om kläder så har alla 3 (pojke + 2 flickor) haft kläder i regnbågens alla färger och några till så sonen har haft kläder i rosa, lila, pastellfärger förutom de "typiska" killfärgerna och tjejerna har haft grå tröjor med lastbilar på osv, likväl som kläder i de "typiska" tjejfärgerna.

Likaså har de alla 3 lekt lika mkt med dockor som med bilar och tåg osv och de har alla 3 fått vara delaktiga i hushållsbestyr även om inte alla är lika intresserad av att baka och laga mat ;)

De har helt enkelt blivit klädda i det som jag tycker är fint oavsett färg på plagget och kön på barnet och de är nu i stor och halvstor ålder 3 helt egna individer med varsin (väldigt varierande)klädsmak och personlighet.
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Pojke eller flicka? Spelar det någon roll?
Båda behöver värme och närhet.
Båda behöver höra massor av sagor och berättelser.
Båda måste få höra att de får göra som de vill, att de själva ska bestämma över sina liv.
Båda ska få välja själva vad de tycker är viktigt och roligt att göra.
Båda ska lära sig att ha förståelse för andras åsikter och val.
Båda ska lära sig att sitta när de ska pinka!
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Okej, har inte läst svaren på ditt inlägg men för att undvika att bli påverkad av allmänna åsikten på buke:

Om jag hade en pojke skulle jag nog framförallt försöka tänka på två saker: Att bekräfta pojken för den han ÄR (inte bara för det han gör) och bekräfta hans känslor (är han ledsen ska han veta att det är helt okej att vara ledsen, tex).

Jag tycker de flesta män jag känner har en anknytningstyp A - undvikande. Som barn är dessa "alltför självständiga" (beror på att de helt enkelt inte får bekräftelse när de känner sej otrygga, så det är inte lönt att söka trygghet hos vuxna). Om man googlar anknytningsteori och Typ A så får man upp beskrivning på hur det yttrar sej, tips! Att vara känslomässigt otillgänglig är en del i det, och att ha en prestationsbaserad självkänsla...
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Läste någonstans, minns inte var, att det räckte med en jätteprinsessig tjej och en jättepojkig (uh cowboyig? egentligen borde man väl kanske inte kalla det pojkig om man kallar det princessig) pojke som får positiv feedback från personalen för just de prinsess/butigaste bitarna på ett dagis för att nästan alla barnen ska bli extrema.

Å andra sidan vill jag säga till prinsessans försvar. Att om man ser barnfilmer och läser sagor så är prinsessor starka flickor som får allt de vill genom eget arbete, vinner på slutet och får den perifere prinsen. Läs prins hatt under jorden tex. Jag älskade folksagor som liten och har läst mängder. Flickorna är seriöst coola! (spec om du väljer rätt och inte bara standardverk) mycket coolare än moderna böcker från när jag var liten i alla fall.

Fortsätt sedan med fantasy så slipper du mycket dumma könsroller med lite ansträngning.

Saken med att vara flicka är ju att du vill ju vara både attraktiv o cool! Både feminin och självständig. Och så måste man ju få vara. (Feministprofessorn som var granne på mammas jobb hade alltid rosa och högklackat. Hon höll på sina rättigheter! :)

Jag säger som vanligt, fram för flera rosa svärd med rosor! leta de finns ;) rosa helikoptrar o rosa byggsatser verkar tyvärr saknas.
 
Senast ändrad:
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Pojke eller flicka? Spelar det någon roll?
Båda behöver värme och närhet.
Båda behöver höra massor av sagor och berättelser.
Båda måste få höra att de får göra som de vill, att de själva ska bestämma över sina liv.
Båda ska få välja själva vad de tycker är viktigt och roligt att göra.
Båda ska lära sig att ha förståelse för andras åsikter och val.
Båda ska lära sig att sitta när de ska pinka!

Tack :bow:
Jag var inte på disdkussionshumör egentligen och orkade inte reda i tankarna, men sådär känner jag med.
Måste man rikta in sig på på kön, nån stans känns det som att allt är så hysteriskt mycket kön att vi tappar bort individerna i jakten på att göra alla könslika.
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Hej,

Jag har två små pojkar (3 och 5 år)själv, och jag har själv inte funderat så mycket på detta kring genus. Det viktigaste för mig är att uppfostra två snälla killar som är omtänksamma, kan dela med sig och som ska bli trygga och starka individer som vågar vara sig själva.

Vad det sedan blir av dem, har jag ingen aning om. Visst är det mkt bilar, men teletubbies är ffa en stor favorit hos båda grabbarna. Min yngsta son brukar leka med dockor hemma hos sin tjejkompis, men när vi går in i en leksaksaffär är det häftiga bilar och framförallt traktorer som gäller. Skulle han dock vilja ha en docka så får han det. Andra sonen tyckte om att klä ut sig i princessklänningar på dagis och dansa en period, fick en gammal tunika som jag hade när jag var gravid så fick han en klänning att ha hemma också. Nu vill han inte det längre, men jag tror att man ska nog låta barnen få upptäcka och prova mycket själva så länge det inte är en risk att de skadar sig själva eller andra. Det är ju det livet går ut på till stor del.

Kan dock skryta lite och fick reda på att dagispersonalen tycker vi har gjort ett jättebra jobb med våra killar som båda är väldigt empatiska, snälla och försöker hjälpa de andra barnen när de inte kan. Man blev ju inte lite stolt när man får höra det.

Jag tror du kan slappna av och tänk inte på kön utan mer hur du vill att barnet ska bli som person, vilka egenskaper tycker du är viktigt och främja dessa.

Lycka till och grattis!
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Jag har en kompis som har pratat just om det där att det alltid är hon som bakar med barnen, men utifrån så som jag känner den familjen så tror jag inte att barnen skulle bli det minsta förvånade om deras pappa bakade med dem. Det viktiga, tycker jag, är att man har ett klimat i familjen där det inte är konstigt om det varit tvärtom.

Ja, jag tänker också som så att vi ju är människor, inte bara föräldrar. Och som de människor vi är så har vi också påverkats och påverkas av normer och annat. Jag känner att man (jag) måste acceptera att jag är just en människa och som sådan inte perfekt, vare sig i sammanhanget genus eller på andra sätt. Jag kan bara göra mitt bästa.
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Fast det där med dagis kan jag känna att det blir lite fel, båda mina barn är trevliga individer, dottern blev det mer sagt i förbi farten att hon var "normal" och hjälpte dem som behövde hjälp och var trevlig. Medans sonen höjdes till skyarna för att han gjorde precis samma sak...
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Pojke eller flicka? Spelar det någon roll?
Båda behöver värme och närhet.
Båda behöver höra massor av sagor och berättelser.
Båda måste få höra att de får göra som de vill, att de själva ska bestämma över sina liv.
Båda ska få välja själva vad de tycker är viktigt och roligt att göra.
Båda ska lära sig att ha förståelse för andras åsikter och val.
Båda ska lära sig att sitta när de ska pinka!

Nej har jag påstått att det spelar någon roll? Om du har läst mina inlägg så ser du att de är de dolda fällorna jag söker, de omedvetna mönster man lägger sig till med just för att man har en pojke i barnvagnen (eller flicka). Jag vill uppfostra ett barn, men jag inser också att jag på olika sätt redan är påverkad av könsstereotyper på sätt jag själv inte är medveten om.

Genusdiskussionerna utgår ofta ifrån ett flickperspektiv, jag ville se det ur ett pojkperspektiv.

Hur uppfostrar man en gentleman som är för jämställdhet...?
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Tack :bow:
Jag var inte på disdkussionshumör egentligen och orkade inte reda i tankarna, men sådär känner jag med.
Måste man rikta in sig på på kön, nån stans känns det som att allt är så hysteriskt mycket kön att vi tappar bort individerna i jakten på att göra alla könslika.

Men du, om du inte orkar diskutera så behöver du ju inte engagera dig i tråden. :) Att påstå att "alla barn är människor" hjälper ju inte mig en smack i den här frågan som jag söker hjälp i?

Jag planerar inte att uppfostra ett könslöst barn! Jag ska uppfostra en pojke.
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Jag tror du kan slappna av och tänk inte på kön utan mer hur du vill att barnet ska bli som person, vilka egenskaper tycker du är viktigt och främja dessa.

Lycka till och grattis!

Det där var bra, spot on känns det som. Det ska jag ta med mig. Tack.

Det är en bra tråd, det har kommit många tänkvärda inlägg som jag grunnar på. Jag funderar just nu över detta:
Fast det där med dagis kan jag känna att det blir lite fel, båda mina barn är trevliga individer, dottern blev det mer sagt i förbi farten att hon var "normal" och hjälpte dem som behövde hjälp och var trevlig. Medans sonen höjdes till skyarna för att han gjorde precis samma sak...
Hur bemötar man det som förälder....? Jag skulle bli riktigt irriterad...
 
Senast ändrad:
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Nä, man blir ju lite matt av att den skillnaden görs. Jag har också råkat på folk som har en hallelujaattityd över att små pojkar är hjälpsamma medan små flickor ska vara sådana per automatik. Eftersom jag tycker det är trevligt med hjälpsamma empatiska personer så får jag uppenbarligen peppa mina småkillar lite extra på de punkterna. Just för att det ses som så oväntat, tyvärr. Och det är ju inte ett dugg svårt att motivera dem - tvärtom. De hjälper till, vi berömmer och talar om att att det är trevligt att alla hjälps åt och att det är lättare så. Problemet sitter i andra vuxnas förväntningar.
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Lugnt tydliggöra den och framföra för dagispersonalen att om det är så de tänker kanske det inte är så konstigt att få pojkar uppför sig normalt omtänksamt och att de samtidigt tar flickorna för självklara och därmed riskerar osynliggöra dem och ge dem dåligt självförtroende (när en pojke gör som jag gör är det bättre).

Tror jag, men jag har aldrig talat med dagispersonal de kanske är för aggro för det?
 
Sv: Att uppfostra en pojke. (genusdiskussion)

Det är en bra tråd, det har kommit många tänkvärda inlägg som jag grunnar på. Jag funderar just nu över detta:

Hur bemötar man det som förälder....? Jag skulle bli riktigt irriterad...

Jag har nog skrämt slag på personalen eftersom jag ständigt ber dem utveckla, och frågar varför det är så stor skillnad på det dottern gör och sonen osv. Men å andra sidan så tycker jag även att personalen har blivit betydligt bättre över lag på att behandla alla barnen lika så jag kanske har fått dem att tänka till lite och det tycker jag är positivt!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp