Att skaffa barn som äldre

[Lobelia]

Absolut, säger inte emot att den sjunker men inte lika mycket som man tidigare sagt/trott. Jag fick höra i min ungdom att den låg på 50% efter 30 tex. Och att de va typ omöjligt att bli gravid efter 40 naturlig väg.

Så många kvinnor som får barn efter 40 som det finns så torde omöjligheten att få barn i den åldern vara motbevisad med råge. Fast har man svårt redan från början så lär inte hög ålder hjälpa upp situationen.

 

[Wonderwoman]

Så många kvinnor som får barn efter 40 som det finns så torde omöjligheten att få barn i den åldern vara motbevisad med råge. Fast har man svårt redan från början så lär inte hög ålder hjälpa upp situationen.

Ja verkligen men när man var 15 år gammal så svalde man ju det mesta med hull och hår

 

[raggsock]

Du kanske menar höga odds? Annars får jag inte riktigt ihop din kommentar

Låg risk eller höga odds skulle det stå. Om 50+ är fertila, varför får barnmorskorna inte skriva ut preventivmedel efter 50 och läkare är ovilliga.

 

[Fibusen]

Jag fyller 34 i år och har ett barn som blir 8, jag hade alltså precis fyllt 26 när jag blev mamma. Då kände jag mig vuxen och jättemogen, men nu när jag blir 34 så känner jag att jag var inte alls så vuxen då som jag trodde!

Nu är jag nöjd med ett barn, MEN skulle jag vilja ha fler så känner jag själv att 40 är absolut maxålder, men gärna innan 35. Och det är enbart mina egna känslor. När andra får barn är jag totalt obrydd i!

Min pappa är äldre, han är 12 år äldre än min mamma, och han hade redan två barn och trodde han var klar med det, men min mamma ville så gärna ha iaf ett biologiskt barn så pappa blev pappa till mig när han var 43. Mamma 31. Jag har aldrig känt att han varit ”gammal”. Sen fick jag en ”hoppsan”lillebror när jag var nästan 2, alltså var pappa då 45.

Har även en bekant där det är tvärt om, mamman som är äldre (40+) och träffade en yngre kille som ville ha iallafall ett biologiskt barn, vilket dom nu har.

Jag bryr mig inte alls om någon skaffar barn när dom är 20,30,40 eller tom 50. Att vara en bra förälder handlar om så mycket mer än åldern. Att man dör tidigt i barnens liv kan hända endå, så ja... Sen finns det ju tyvärr många som försöker i flera år innan dom lyckas... Börjar man försöka vid kanske 34,35, dvs en bra ålder där man oftast har hunnit plugga klart, har en utbildning, fått jobb, träffat rätt partner, och har ett stabilt boende, sen visar det sig att det inte alls ”bara” är att skaffa barn, då tickar åren på fort, och då kanske man lyckas tillslut ganska sent i livet, och vill man dessutom ha syskon så får man väll bekosta det själv? Vilket innebär att man ska tillbaka till jobb efter föräldraledigheten, jobba en jäkla massa för att kunna spara ihop pengar så man kan bekosta en ivf,äd, vad man nu väljer. Dvs, många väljer inte att få barn sent, och varför ska man då ”döma” utan att veta bakgrunden.

Jag antar (och hoppas) att man känner sig själv tillräckligt bra för att avgöra när man ska,eller inte ska, skaffa barn.

 

[Voeux]

Efter den här diskussionen började jag fundera på det här med barn och karriär. Avvaktar kvinnor verkligen barn för att de vill göra karriär i Sverige? Jag hör ofta att det pratas om det men för mig är det helt främmande. Min uppfattning är att det är andra saker som gör att kvinnor skaffar barn "sent". Här i storstan är kulturen så, det är inte så många av ens kompisar som har skaffat barn innan 30. Många bryter upp sina relationer med "high school sweethearts" och träffar både en och två partners till innan de landar i en relation med någon som de vill ha familj med. Många vill studera, resa mycket och uppleva en hel del annat innan familjelivet drar igång. Men att prata om att "göra karriär" är för det första helt främmande i min värld, de flesta är drivna och vill med åren avancera inom sitt område men det gör man ju oftast naturligt om man är duktig på jobbet och hankar på. Sedan är ju arbetsplatser ofta så moderna idag att få barn och vara mamma inte är ett hinder för att en ska få fortsätta möjligheten att avancera. Både vår VD och affärsområdeschef är kvinnor strax över 40 med 2 barn hemma, en utav dem är dessutom med barn igen nu. Men visst, det kanske är betydligt enklare som anställd än som egenföretagare.

Hur ser det ut för er? Vet ni någon som avvaktat familjelivet med karriären som anledning?

 

[Ray]

Efter den här diskussionen började jag fundera på det här med barn och karriär. Avvaktar kvinnor verkligen barn för att de vill göra karriär i Sverige? Jag hör ofta att det pratas om det men för mig är det helt främmande. Min uppfattning är att det är andra saker som gör att kvinnor skaffar barn "sent". Här i storstan är kulturen så, det är inte så många av ens kompisar som har skaffat barn innan 30. Många bryter upp sina relationer med "high school sweethearts" och träffar både en och två partners till innan de landar i en relation med någon som de vill ha familj med. Många vill studera, resa mycket och uppleva en hel del annat innan familjelivet drar igång. Men att prata om att "göra karriär" är för det första helt främmande i min värld, de flesta är drivna och vill med åren avancera inom sitt område men det gör man ju oftast naturligt om man är duktig på jobbet och hankar på. Sedan är ju arbetsplatser ofta så moderna idag att få barn och vara mamma inte är ett hinder för att en ska få fortsätta möjligheten att avancera. Både vår VD och affärsområdeschef är kvinnor strax över 40 med 2 barn hemma, en utav dem är dessutom med barn igen nu. Men visst, det kanske är betydligt enklare som anställd än som egenföretagare.

Hur ser det ut för er? Vet ni någon som avvaktat familjelivet med karriären som anledning?

Inte karriären som så kanske. Men känslan att man inte vill hålla upp med saker man just då tycker är viktigt.
Vet de som börjat en utbildning sent i livet och väntat tills den var klar. De som hellre rider och tävlar på fritiden eller är superengagerade i någon annan sport.
Jag tror att många idag har så stora valmöjligheter och hittar mycket mer att vara passionerad över- barn och familj blir liksom inte prio lika snabbt för många. Kanske inte förrän efter 35 när klockan börjat räkna ner...

 

[BornAgain]

Nästan 6000 barn som föddes i fjol hade en mamma som var 40-år eller äldre. Medelåldern vid barnafödande var 31.

https://www.scb.se/hitta-statistik/...iskorna-i-sverige/foraldrars-alder-i-sverige/

Lite spännande - förrförr tjänade man ofta piga innan man skaffade barn, dvs någon som min farmor som fick sitt första barn vid 41 var inte ovanlig även om man inte hade en förväntad livslängd som översteg 70-75.

 

[Voeux]

Inte karriären som så kanske. Men känslan att man inte vill hålla upp med saker man just då tycker är viktigt.
Vet de som börjat en utbildning sent i livet och väntat tills den var klar. De som hellre rider och tävlar på fritiden eller är superengagerade i någon annan sport.
Jag tror att många idag har så stora valmöjligheter och hittar mycket mer att vara passionerad över- barn och familj blir liksom inte prio lika snabbt för många. Kanske inte förrän efter 35 när klockan börjat räkna ner...

Ja, det håller jag helt med om!

 

[starcraft]

Efter den här diskussionen började jag fundera på det här med barn och karriär. Avvaktar kvinnor verkligen barn för att de vill göra karriär i Sverige? Jag hör ofta att det pratas om det men för mig är det helt främmande. Min uppfattning är att det är andra saker som gör att kvinnor skaffar barn "sent". Här i storstan är kulturen så, det är inte så många av ens kompisar som har skaffat barn innan 30. Många bryter upp sina relationer med "high school sweethearts" och träffar både en och två partners till innan de landar i en relation med någon som de vill ha familj med. Många vill studera, resa mycket och uppleva en hel del annat innan familjelivet drar igång. Men att prata om att "göra karriär" är för det första helt främmande i min värld, de flesta är drivna och vill med åren avancera inom sitt område men det gör man ju oftast naturligt om man är duktig på jobbet och hankar på. Sedan är ju arbetsplatser ofta så moderna idag att få barn och vara mamma inte är ett hinder för att en ska få fortsätta möjligheten att avancera. Både vår VD och affärsområdeschef är kvinnor strax över 40 med 2 barn hemma, en utav dem är dessutom med barn igen nu. Men visst, det kanske är betydligt enklare som anställd än som egenföretagare.

Hur ser det ut för er? Vet ni någon som avvaktat familjelivet med karriären som anledning?

Inte riktigt att göra karriär, men vet många som vill plugga klart, få ett bra fast jobb som de trivs på och jobba några år (ev hinna avancera något steg) innan barn. Och om man ströjobbar, reser osv ett par år, sen går en utbildning, får ett jobb och stabil inkomst, hittar ett boende och inte hittar någon partner samma sekund som man är ”redo” då är det ju lätt att åren rasslar i väg. Jag kan också se på de vänner som har skaffat barn tidigt att någon vidare ”karriär” har de knappast gjort (tror inte heller det varit prio) så jag förstår om man tycker det är viktigt att man avvaktar med barn. Men tycker nog att det är väldigt få människor som slänger sig med att de vill göra ”karriär” överhuvudtaget utan oftast handlar det om andra saker inom jobbfronten och den personliga ekonomin som gör att man väntar eller som driver en ”karriärsmässigt”. Jag tror att man oftare pratar om andras karriärer än sin egna.

 

[BornAgain]

Innan man har fast jobb är det för de allra flesta svårt att ha råd med barn. Och fast jobb får man inte om man vill ha ett akademikerjobb förrän efter studierna. Detta betyder att många är 25-30 innan de börjar försöka.

Utanför det här forumet är det nog en försumbar andel som skjuter upp barnafödandet för tävling i ridsport

 

[Wonderwoman]

Inte karriären som så kanske. Men känslan att man inte vill hålla upp med saker man just då tycker är viktigt.
Vet de som börjat en utbildning sent i livet och väntat tills den var klar. De som hellre rider och tävlar på fritiden eller är superengagerade i någon annan sport.
Jag tror att många idag har så stora valmöjligheter och hittar mycket mer att vara passionerad över- barn och familj blir liksom inte prio lika snabbt för många. Kanske inte förrän efter 35 när klockan börjat räkna ner...

Det där med valmöjligheter stämmer nog väldigt bra. Min mamma har fyra barn men sagt att om hon varit ung idag förmodligen satsat mer på utb. Och resor och inte skaffat några barn alls. När hon va ung så fanns det inte samma möjlighet att utbilda sig. Man va "tvungen" till att komma ut i arbetslivet för att ha råd att leva istället. Då kom barn m.m. mer automatiskt för det va ju "självklart" att man skaffa barn typ. Min moster har aldrig skaffat några barn, sa det i tidig ålder men oj vad hon fått utstå folks kommentarer och ifrågasättande..

 

[Voeux]

Inte riktigt att göra karriär, men vet många som vill plugga klart, få ett bra fast jobb som de trivs på och jobba några år (ev hinna avancera något steg) innan barn. Och om man ströjobbar, reser osv ett par år, sen går en utbildning, får ett jobb och stabil inkomst, hittar ett boende och inte hittar någon partner samma sekund som man är ”redo” då är det ju lätt att åren rasslar i väg. Jag kan också se på de vänner som har skaffat barn tidigt att någon vidare ”karriär” har de knappast gjort (tror inte heller det varit prio) så jag förstår om man tycker det är viktigt att man avvaktar med barn. Men tycker nog att det är väldigt få människor som slänger sig med att de vill göra ”karriär” överhuvudtaget utan oftast handlar det om andra saker inom jobbfronten och den personliga ekonomin som gör att man väntar eller som driver en ”karriärsmässigt”. Jag tror att man oftare pratar om andras karriärer än sin egna.

Jag tänker att det mestadels handlar om att man vill ha stabilitet innan man skaffar barn. Inte behöva leva på CSN under småbarnsåren, hatta runt på olika andrahandskontrakt eller ha svårt att få en bra fast anställning. Men ofta brukar ju studier och första jobben sammanfalla med en tid där många ändå inte går och längtar efter barn, eller ens kanske har hittat en partner. Jag känner nog ingen som haft partner där båda verkligen vill ha barn just nu egentligen, men att de inväntar examen och ekonomisk/boende stabilitet. Även om det säkert är betydligt vanligare att invänta stabilitet än att man "gjort karriär". Men min erfarenhet är att åren 20-30 ändå är år då folk velat göra annat.

 

[Wonderwoman]

Jag tänker att det mestadels handlar om att man vill ha stabilitet innan man skaffar barn. Inte behöva leva på CSN under småbarnsåren, hatta runt på olika andrahandskontrakt eller ha svårt att få en bra fast anställning. Men ofta brukar ju studier och första jobben sammanfalla med en tid där många ändå inte går och längtar efter barn, eller ens kanske har hittat en partner. Jag känner nog ingen som haft partner där båda verkligen vill ha barn just nu egentligen, men att de inväntar examen och ekonomisk/boende stabilitet. Även om det säkert är betydligt vanligare att invänta stabilitet än att man "gjort karriär". Men min erfarenhet är att åren 20-30 ändå är år då folk velat göra annat.

Beror nog kanske också vad varje enskild person definierar som karriär. För vissa kanske det menas att nå toppen inom sin yrkesgrupp. Men för andra kanske det menas att man tar examen, får ett bra jobb inom sitt område och kanske avancerar något steg. Så det kan nog som sagt bero på hur man ser på att "göra karriär".

 

[Voeux]

Beror nog kanske också vad varje enskild person definierar som karriär. För vissa kanske det menas att nå toppen inom sin yrkesgrupp. Men för andra kanske det menas att man tar examen, får ett bra jobb inom sitt område och kanske avancerar något steg. Så det kan nog som sagt bero på hur man ser på att "göra karriär".

Ja, det har du nog helt rätt i. Jag tänker nog "att göra karriär" är mer det förstnämnda. Det andra ser jag mer som "skaffa sig ett bra jobb".

 

[Thera]

Ingen som har funderingar på att de fått trillingar o tvillingar?

Om jag får gissa är hon antingen hyperfertil, eller så har hon stimulerat äggproduktionen, lär ju inte vara svårt när man är läkare och kan skriva ut åt sig själv.

 

[Wonderwoman]

Ja, det har du nog helt rätt i. Jag tänker nog "att göra karriär" är mer det förstnämnda. Det andra ser jag mer som "skaffa sig ett bra jobb".

Jo samma här. Men att göra karriär i Sverige är nog mer som andra alternativet

 

[Elisha]

Efter den här diskussionen började jag fundera på det här med barn och karriär. Avvaktar kvinnor verkligen barn för att de vill göra karriär i Sverige? Jag hör ofta att det pratas om det men för mig är det helt främmande. Min uppfattning är att det är andra saker som gör att kvinnor skaffar barn "sent". Här i storstan är kulturen så, det är inte så många av ens kompisar som har skaffat barn innan 30. Många bryter upp sina relationer med "high school sweethearts" och träffar både en och två partners till innan de landar i en relation med någon som de vill ha familj med. Många vill studera, resa mycket och uppleva en hel del annat innan familjelivet drar igång. Men att prata om att "göra karriär" är för det första helt främmande i min värld, de flesta är drivna och vill med åren avancera inom sitt område men det gör man ju oftast naturligt om man är duktig på jobbet och hankar på. Sedan är ju arbetsplatser ofta så moderna idag att få barn och vara mamma inte är ett hinder för att en ska få fortsätta möjligheten att avancera. Både vår VD och affärsområdeschef är kvinnor strax över 40 med 2 barn hemma, en utav dem är dessutom med barn igen nu. Men visst, det kanske är betydligt enklare som anställd än som egenföretagare.

Hur ser det ut för er? Vet ni någon som avvaktat familjelivet med karriären som anledning?

Mina föräldrar fick mig som 41 resp 43 pga att att de ville göra karriär. Mamma arbetade som diplomat dvs arbetade utomlands och barn var inte på kartan. När hon fick mig ville hon stanna i Sverige. Min pappa var egenföretagare som reste mycket i jobbet och på så sätt var även där barn något som stod i vägen för karriären.

 

[Voeux]

Jo samma här. Men att göra karriär i Sverige är nog mer som andra alternativet

Haha ja det är mycket möjligt Jag kan förstå fullt ut att en vill ha ett bra jobb (vad en nu väger in i det) med okej till bra lön innan barn. Det påverkar ju både i form av att fast anställning ger en trygghet att komma tillbaks till men även föräldrapenningen. Jag tänker på sådant själv just nu, vilken lön jag kommer att ha kommande åren eftersom det blir föräldrapenningsgrundande och även att jag har en arbetsplats som hanterar graviditet/föräldraledighet/livet som småbarnsförälder väl. Det ger både ekonomisk trygghet och trygghet i att jag inte kommer bli utfryst eller omplacerad på jobbet på grund av barn.

Jag tror att många tänker såhär, men jag tror som sagt också att dessa delar brukar vara på plats innan familj blir aktuellt för många också så alltså blir det en "icke-fråga".

 

[Voeux]

Mina föräldrar fick mig som 41 resp 43 pga att att de ville göra karriär. Mamma arbetade som diplomat dvs arbetade utomlands och barn var inte på kartan. När hon fick mig ville hon stanna i Sverige. Min pappa var egenföretagare som reste mycket i jobbet och på så sätt var även där barn något som stod i vägen för karriären.

Det låter spännande! Jag tror som sagt att det förekommer (såklart) och diplomat är ju inte det vanligaste yrket. Men när man pratar om det så låter det som att 85% av alla kvinnor vill göra karriär innan de skaffar barn. Vilket inte rimmar med min uppfattning, och kanske min bedömning av ordet karriär. Jag tror snarare det är några % som just aktivt satsar på karriären som sådan åren 20-40. Medan den större majoriteten som bildar familj efter 30 vill ha hunnit med massa andra roliga saker och dessutom fått lite stabilitet i livet.

 

[vallhund]

Var på nyheterna ganska nyss om statistiken för Europa o Skandinavien vad gäller barnafödande, den har sjunkit o mödrarna blir äldre, beror på karriär/arbete.