Att se saker/scenarie framför sig när de beskrivs (utbruten från Saker som ni fattade sjukt sent)

[Efwa]

Just det, jag lärde mig för något år sedan att vissa personer inte kan se framför sig om man t.ex förklarar hur ett rum ser ut eller scenarion när man läser böcker.
När man läser böcker spelas ju allt upp framför en.

Inte ens om man säger att i rummet står det en stol i högra bortre hörnet när du kommer in. För mig är det liksom självklart att det genast dyker upp ett rum med en stol i.

Att det sedan kanske inte är samma rum, samma stol eller samma färger som den andra tänkt sig eller att man kan se olika detaljerat, är en annan sak.

Jag ser också bilder i skallen när jag ska beskriva något för någon att hämta, helt tydligt. Som exempel när jag ber någon hämta något i skåpet i badrummet. Hur enkelt som helst.

Det är så väldigt svårt att förstå att det liksom kan ligga på noll på den skalan.

 

[Lobelia]

Just det, jag lärde mig för något år sedan att vissa personer inte kan se framför sig om man t.ex förklarar hur ett rum ser ut eller scenarion när man läser böcker.
När man läser böcker spelas ju allt upp framför en.

Inte ens om man säger att i rummet står det en stol i högra bortre hörnet när du kommer in. För mig är det liksom självklart att det genast dyker upp ett rum med en stol i.

Att det sedan kanske inte är samma rum, samma stol eller samma färger som den andra tänkt sig eller att man kan se olika detaljerat, är en annan sak.

Jag ser också bilder i skallen när jag ska beskriva något för någon att hämta, helt tydligt. Som exempel när jag ber någon hämta något i skåpet i badrummet. Hur enkelt som helst.

Det är så väldigt svårt att förstå att det liksom kan ligga på noll på den skalan.

Det dyker inte upp ett enda bord hos mig och inga stolar heller, däremot har jag inga problem att få in de i tankarna och på något vis föreställa mig det. Det samma gäller rum jag varit i, jag vet vart möblerna står, kan ha lite koll på annat runt omkring ibland också som mattan och blommor. Inga bilder bara känslan.

Jag drömmer sällan i bilder men ibland när jag varit riktigt djupt i en dröm så tror jag att ag har bilder i drömmarna.

 

[yennork]

Jag är en av dem som inte kan se inre bilder eller scenarier. "Föreställ dig att du ligger på en sommaräng". "Se en elefant med ditt inre öga".

Inte en chans. I det första fallet blir jag bara mer medveten om att jag ligger på en hård yogamatta, det drar kallt på golvet och jag börjar bli kissnödig. I det andra får jag upp en nanosekund av ordet elefant i skrift, eller möjligtvis en nanosekunds bils av en bit av en snabel. (Provade nyss.)

 

[lingonben]

Just det, jag lärde mig för något år sedan att vissa personer inte kan se framför sig om man t.ex förklarar hur ett rum ser ut eller scenarion när man läser böcker.
När man läser böcker spelas ju allt upp framför en.

Inte ens om man säger att i rummet står det en stol i högra bortre hörnet när du kommer in. För mig är det liksom självklart att det genast dyker upp ett rum med en stol i.

Att det sedan kanske inte är samma rum, samma stol eller samma färger som den andra tänkt sig eller att man kan se olika detaljerat, är en annan sak.

Jag ser också bilder i skallen när jag ska beskriva något för någon att hämta, helt tydligt. Som exempel när jag ber någon hämta något i skåpet i badrummet. Hur enkelt som helst.

Det är så väldigt svårt att förstå att det liksom kan ligga på noll på den skalan.

Uhm, jag var idag gammal när jag lärde mig att det finns folk som *ser* sådana scenarion framför sig
Det dyker inte upp några stolar eller något rum framför mig öht, inga bilder i skallen när jag ska förklara något eller om jag läser böcker. Däremot kan jag plocka fram en inre bild av en sommaräng, elefant etc om jag aktivt tänker på att skapa bilden.

 

[Scata]

Uhm, jag var idag gammal när jag lärde mig att det finns folk som *ser* sådana scenarion framför sig
Det dyker inte upp några stolar eller något rum framför mig öht, inga bilder i skallen när jag ska förklara något eller om jag läser böcker. Däremot kan jag plocka fram en inre bild av en sommaräng, elefant etc om jag aktivt tänker på att skapa bilden.

Det tog mig och maken ganska många år in i förhållandet innan vi kom fram till att jag är en av dom som "ser" och förklarar därefter och han är en som "inte ser" och kan omöjligt förstå
När vi kom på det så blev förklaringsmodellerna lite annorlunda hemma hos oss...

 

[tanten]

Det tog mig och maken ganska många år in i förhållandet innan vi kom fram till att jag är en av dom som "ser" och förklarar därefter och han är en som "inte ser" och kan omöjligt förstå
När vi kom på det så blev förklaringsmodellerna lite annorlunda hemma hos oss...

Det är intressant. Hur olika vi funkar.

Jag får minnesbilder. T.ex. att grejen du letar efter ligger under den röda tröjan, men var den röda tröjan är vet jag inte. Men jag ser saker framför mig.
Kan se som foton framför mig.

Jag hör inte röster och det kan vara förklaringen till att jag inte kan skilja på sånt jag hört och sånt jag läst? Jag har fått kunskapen men via hörseln eller synen -det vet jag inte.

Kan inte framkalla dofter men känner såklart igen dem. Jag kan också känns hur det känns. Jag kan blunda och känna hur jag springer i skogen - något jag inte kunnat på många många år.

 

[escodobe]

Jag kan få upp bilder på det mesta. Utom hur människor ser ut. Jag är nästintill ansiktsblind. Jag kan komma ihåg enskilda detaljer, som särbons galna ögonbryn och att han har någonslags skägg runt munnen och att det grått. Men det är ungefär allt jag hade kunnat beskriva för nån någon. Jag vet knappt om han har grå eller blå ögon.

 

[bettysmatte]

Just det, jag lärde mig för något år sedan att vissa personer inte kan se framför sig om man t.ex förklarar hur ett rum ser ut eller scenarion när man läser böcker.
När man läser böcker spelas ju allt upp framför en.

Inte ens om man säger att i rummet står det en stol i högra bortre hörnet när du kommer in. För mig är det liksom självklart att det genast dyker upp ett rum med en stol i.

Att det sedan kanske inte är samma rum, samma stol eller samma färger som den andra tänkt sig eller att man kan se olika detaljerat, är en annan sak.

Jag ser också bilder i skallen när jag ska beskriva något för någon att hämta, helt tydligt. Som exempel när jag ber någon hämta något i skåpet i badrummet. Hur enkelt som helst.

Det är så väldigt svårt att förstå att det liksom kan ligga på noll på den skalan.

Det där har jag läst/diskuterat i förhållande till att skriva. När jag skrev på min roman var det som att vara med i en film tillsammans med karaktärerna. Jag ser vad de ser, känner vad de känner, luktar samma dofter som de gör, osv. Sedan är det ju "bara" för mig att få ner det i ord.... Det var en överraskning för mig att inte alla som skriver har den förmågan.

 

[Sel]

Jag kan få upp bilder på det mesta. Utom hur människor ser ut. Jag är nästintill ansiktsblind. Jag kan komma ihåg enskilda detaljer, som särbons galna ögonbryn och att han har någonslags skägg runt munnen och att det grått. Men det är ungefär allt jag hade kunnat beskriva för nån någon. Jag vet knappt om han har grå eller blå ögon.

Jösses, jag också! Jag är jättedålig på att känna igen folk också, det går nästan inte alls om det inte är faktiskt nära bekantskaper och det är vansinnigt pinsamt.

 

[lingonben]

Det är intressant. Hur olika vi funkar.

Jag får minnesbilder. T.ex. att grejen du letar efter ligger under den röda tröjan, men var den röda tröjan är vet jag inte. Men jag ser saker framför mig.
Kan se som foton framför mig.

Jag hör inte röster och det kan vara förklaringen till att jag inte kan skilja på sånt jag hört och sånt jag läst? Jag har fått kunskapen men via hörseln eller synen -det vet jag inte.

Kan inte framkalla dofter men känner såklart igen dem. Jag kan också känns hur det känns. Jag kan blunda och känna hur jag springer i skogen - något jag inte kunnat på många många år.

Jag hör inte heller röster... Nu hade jag väldigt gärna velat få vara inne i hjärnan på nån som både "ser" och "hör" ett tag för att uppleva hur det är Saker jag verkligen varit med om, sett/hört/rört vid minns jag bra (utom vilken väg och riktning jag åkt), det är bara som att min hjärna inte skapar bilder när någon berättar något för mig.

 

[bitta]

Just det, jag lärde mig för något år sedan att vissa personer inte kan se framför sig om man t.ex förklarar hur ett rum ser ut eller scenarion när man läser böcker.
När man läser böcker spelas ju allt upp framför en.

Inte ens om man säger att i rummet står det en stol i högra bortre hörnet när du kommer in. För mig är det liksom självklart att det genast dyker upp ett rum med en stol i.

Att det sedan kanske inte är samma rum, samma stol eller samma färger som den andra tänkt sig eller att man kan se olika detaljerat, är en annan sak.

Jag ser också bilder i skallen när jag ska beskriva något för någon att hämta, helt tydligt. Som exempel när jag ber någon hämta något i skåpet i badrummet. Hur enkelt som helst.

Det är så väldigt svårt att förstå att det liksom kan ligga på noll på den skalan.

Det tycker jag kan vara till besvär också. När jag får en vägbeskrivning så ser jag bilden tydligt, men när jag kommer dit i verkligheten så stämmer inte alla mängder av detaljer som min hjärna petad dit. Flaggstänger, rabatter, staket...och då blir jag helt förvirrad.
Dessutom är det jobbigt att rita om hela tiden medan folk pratar. Om någon, till exempel, berättar för mig att de köpt en sommarstuga så ser jag det lilla huset vid en insjö och så fortsätter de med med att berätta att den ligger i skärgården. Då måste ju hjärnan göra en tvärnit och rita om.

 

[Efwa]

Det tycker jag kan vara till besvär också. När jag får en vägbeskrivning så ser jag bilden tydligt, men när jag kommer dit i verkligheten så stämmer inte alla mängder av detaljer som min hjärna petad dit. Flaggstänger, rabatter, staket...och då blir jag helt förvirrad.
Dessutom är det jobbigt att rita om hela tiden medan folk pratar. Om någon, till exempel, berättar för mig att de köpt en sommarstuga så ser jag det lilla huset vid en insjö och så fortsätter de med med att berätta att den ligger i skärgården. Då måste ju hjärnan göra en tvärnit och rita om.

Igenkänning på detta!!

 

[Efwa]

Jag kan få upp bilder på det mesta. Utom hur människor ser ut. Jag är nästintill ansiktsblind. Jag kan komma ihåg enskilda detaljer, som särbons galna ögonbryn och att han har någonslags skägg runt munnen och att det grått. Men det är ungefär allt jag hade kunnat beskriva för nån någon. Jag vet knappt om han har grå eller blå ögon.

Jag känner igen folk lite för lätt, typ någon jag sett en kort stund för länge sedan men inte kan placera alls.

Däremot, och detta har jag funderat på ganska mycket, så vet jag givetvis hur min man ser ut men om han skulle försvinna och jag skulle beskriva för en sketchare så skulle jag inte kunna förklara vilken form ögonen har, näsan eller ögonbrynen. Jag vet bara hur han ser ut ”klar” liksom.

 

[MCP]

Jag känner igen folk lite för lätt, typ någon jag sett en kort stund för länge sedan men inte kan placera alls.

Däremot, och detta har jag funderat på ganska mycket, så vet jag givetvis hur min man ser ut men om han skulle försvinna och jag skulle beskriva för en sketchare så skulle jag inte kunna förklara vilken form ögonen har, näsan eller ögonbrynen. Jag vet bara hur han ser ut ”klar” liksom.

Samma här. Ska jag kunna besjriva en person kräver det attjagverkligen medvetethar studerat hur de ser ut.
Så förstår mig verkligen inte på folk som kan beskriva någon de hastigt mött för en fantomtecknare.
"De hade lite fyrkantigt huvud, hög panna, mandelformade gråa eller gröna ögon, ungefär 1,80 lång..."

Där är en till sak, jag skulle inte kunna säga hur lång någon är. Bara om de är i ytterligheterna så att säga. Jag är själv kort, så är de ungefär som mig så kan jag säga ditåt, samma om någon e verkligt lång, allt där emellan flyter samman för mig.

 

[Lobelia]

Samma här. Ska jag kunna besjriva en person kräver det attjagverkligen medvetethar studerat hur de ser ut.
Så förstår mig verkligen inte på folk som kan beskriva någon de hastigt mött för en fantomtecknare.
"De hade lite fyrkantigt huvud, hög panna, mandelformade gråa eller gröna ögon, ungefär 1,80 lång..."

Där är en till sak, jag skulle inte kunna säga hur lång någon är. Bara om de är i ytterligheterna så att säga. Jag är själv kort, så är de ungefär som mig så kan jag säga ditåt, samma om någon e verkligt lång, allt där emellan flyter samman för mig.

Jag skulle kanske klara längd och ögonfärg (om jag bekymrat mig om att kolla specifikt), om folk är mycket överviktiga eller smala och kanske hårfärg och något om frisyren eller om det är något ovanligt (gips/stora födelsemärken/ärr mm) men ansikts-, mun- eller eller ögonform är helt klart överkurs.

 

[Bison]

Jösses, jag också! Jag är jättedålig på att känna igen folk också, det går nästan inte alls om det inte är faktiskt nära bekantskaper och det är vansinnigt pinsamt.

Så är jag med, minns aldrig folk ansikten
Vilket inte är optimalt på mitt jobb Jag är känslig för förändringar, memorerar automatiskt hur en vagn ser ut och märker om folk lämnat eller kommit.
Men eftersom jag inte känner igen ansikten frågar jag om biljett igen när någon bytt plats, märker förändringen men känner inte igen personen

 

[Efwa]

Så är jag med, minns aldrig folk ansikten
Vilket inte är optimalt på mitt jobb Jag är känslig för förändringar, memorerar automatiskt hur en vagn ser ut och märker om folk lämnat eller kommit.
Men eftersom jag inte känner igen ansikten frågar jag om biljett igen när någon bytt plats, märker förändringen men känner inte igen personen

Men det kan faktiskt vara ett problem åt andra hållet också, med mitt ”problem”.
Vi är ju på olika tävlingar inom rasen och andra saker. När jag känner igen någon vet jag inte alltid om jag gör det för att jag pratat med dem förr och liksom ska säga ”hej, hur är det nuförtiden” eller bara nicka till hej för att vi setts någon gång i periferin.
Det kan ju bli lite synd om personen som jag kanske bör vara mer bekant med liksom bara får en nickning för att jag glömt att jag känner dem lite mer än en nickning kräver men det kommer jag liksom inte ihåg.

 

[Fruentimber]

Det där har jag läst/diskuterat i förhållande till att skriva. När jag skrev på min roman var det som att vara med i en film tillsammans med karaktärerna. Jag ser vad de ser, känner vad de känner, luktar samma dofter som de gör, osv. Sedan är det ju "bara" för mig att få ner det i ord.... Det var en överraskning för mig att inte alla som skriver har den förmågan.

Jag gör likadant! Trodde att det var det "normala", men ack vad jag bedrog mig. Är dock tacksam för möjligheten att gå in i "andra världar" på det sättet. Det berikar mitt liv.

 

[Scandi]

Blir tokig på att jag aldrig riktigt förstår mig på det här!

Alla sinnen jag har, har jag också i huvudet tydligt så det är jättesvårt att förstå hur det kan fungera på något annat sätt för andra?

Om jag tänker "skog", så ser jag bilden av en skog precis som jag vore i den, jag känner lukten av blöt jord, jag hör grenar som knäcks under mina fötter, smaken av harsyra, jag känner en lätt bris, en strimma sol, fuktigheten i luften mot huden. Stannar jag i det så dyker det bara upp mer och mer intryck.

Jag kan inte tänka "stol" utan att SE en stol, jag kan byta till att se ordet stol, höra ordet stol, men bilden av en stol finns där också!

Jag kan verkligen inte föreställa HUR man tänker utan det? Speciellt bild, ser man ingenting i sina tankar och vad dyker upp istället? Är det mörkt bara? Ljust? Hur blir det när man minns något som har hänt?

 

[Nahar]