Sv: Att sätta gränser för svårt sjukt barn
Jag är inte mamma själv men min sambos mamma har berättat för mig om hur de hade svårt att hålla på gränserna när han fick diabetes. De tänkte "bättre att han agerar ut det mot oss än mot andra". Det här blev ju ett jättestort problem sen, och ledde snarare i slutändan till mottsatt behandling - de blev jättehårda för att det inte var hållbart längre.
Jag har ingen lösning eller nåt. Men jag vill bara berätta att jag tycker väldigt synd om min sambo som har fått utstå det här. Först få bete sig hur som helst och sen helt plötsligt bli familjens svarta får.
Hoppas du får hjälp och kan lära dig att hantera problemen bättre än min sambos föräldrar gjorde.
Jag är inte mamma själv men min sambos mamma har berättat för mig om hur de hade svårt att hålla på gränserna när han fick diabetes. De tänkte "bättre att han agerar ut det mot oss än mot andra". Det här blev ju ett jättestort problem sen, och ledde snarare i slutändan till mottsatt behandling - de blev jättehårda för att det inte var hållbart längre.
Jag har ingen lösning eller nåt. Men jag vill bara berätta att jag tycker väldigt synd om min sambo som har fått utstå det här. Först få bete sig hur som helst och sen helt plötsligt bli familjens svarta får.
Hoppas du får hjälp och kan lära dig att hantera problemen bättre än min sambos föräldrar gjorde.
Vet inte om du bara läste det första jag skrev? För jag känner inte längre att det är något problem, jag har hittat en bra balans tycker jag. Det var jätteskönt att forumlera mig och få prata av mig, jag har nog hållt inne och bitit ihop alldeles för mycket. Högpresterande duktig flicka kan ju inte visa sig svag! För när jag gör det blir folk alldeles till sig och vet inte vad de ska göra...varken med sig själva eller mig. 
