Att prata med barn (Utbruten från Det som "alla andra" verkar kunna)

[Fruentimber]

Absolut! Men jag tycker att dom flesta konversationer är trevliga, så då tillför dom något för mig. Jag tycker inte det är trevligt att prata med barn, så då undviker jag det. Det innebär inte att jag inte svarar ett barn som tilltalar mig, det är bara ett konstaterande att jag inte får ut något av det.

Tilläggas bör att jag jobbade som skolfotograf i flera år, dagis-(eller vad man kallar det nu)personalen gillade mig verkligen och tyckte att jag gjorde ett bra jobb och önskade att företaget skulle skicka mig fler år. Så jag KAN kommunicera med barn, jag gillar det bara inte.

Jag ser fortfarande inte vad just barn har med det att göra? Jösses, vet inte hur många konversationer jag haft med vuxna människor som varken gett något eller varit speciellt "trevliga". Helt neutrala konversationer som inte bidragit något särskilt i mitt liv i slutändan.

 

[Efwa]

Jag håller helt med @sthu här. Det är omöjligt att ha en konversation längre än typ tre meningar med ett barn för mig. Det tillför ingenting för mig. Barn läser ofta det och pratar med någon som tycker det är kul att prata med barn. Jag låter helst bli.

Jag tycker typ samma om de flesta människor. Dock inte alla, såklart. Trots det är jag tränad att vara social och de flesta kan nog inte se att jag finner ganska stort ointresse i vad de gör eller vad de tycker.

Diskussioner är en annan sak.

Jag kan iofs se det roliga i, och säkert ett smart barn också att fråga vad de jobbar med eller gör på fritiden.

 

[Wysiwyg]

Nej, precis som att man inte kan prata med vilken vuxen som helst om vad som helst heller. Man är artig och trevlig och anpassar konversationen. Det är liksom inte svårare än så.

Nu avslöjar jag mig väl som allmänt socialt inkompetent men nåväl. Jag blir också obekväm av barn för att jag inte är bekväm i min kommunikation med dem. Jag har inga barn i familjen eller vänskapskretsen så jag är ovan att umgås med dem eller att dela deras värld. Ett barn är ju inte en liten vuxen att prata med generellt. En femåring har ju inte en vuxens sätt att umgås på tycker jag. Men det kanske bara är för att de inte kan kompensera för mina bristande sociala skills, vad vet jag?

 

[Raderad medlem 6459]

Nu avslöjar jag mig väl som allmänt socialt inkompetent men nåväl. Jag blir också obekväm av barn för att jag inte är bekväm i min kommunikation med dem. Jag har inga barn i familjen eller vänskapskretsen så jag är ovan att umgås med dem eller att dela deras värld. Ett barn är ju inte en liten vuxen att prata med generellt. En femåring har ju inte en vuxens sätt att umgås på tycker jag. Men det kanske bara är för att de inte kan kompensera för mina bristande sociala skills, vad vet jag?

Det jag reagerade på var att @sthu beskriver att ett barn frågat hen om ett TV-program och att sthu då inte kunnat konversera med barnet, eftersom hen inte sett programmet. Jag menar då att man kan hantera den situationen som med vilken vuxen som helst som pratar om något man inte känner till, och gav också exempel på vad jag själv hade svarat. Sthu svarar då att hen inte är intresserad av barngrejer och hade ursäktat sig och gått därifrån. För mig låter det märkligt. Vidare menar jag då att alla vuxna knappast är intressanta heller så någon form av vana bör man väl ha av att hantera människor som man ska kallprata med men som inte är superintressanta?

Att inte kunna haspla ur sig lite följdfrågor låter för mig som begränsade social skills, ja. Jag träffar dagligen folk jag måste vara artig och trevlig mot även om jag inte vill sätta mig och dricka vin med dem en fredagkväll.

 

[Magiana]

Det jag reagerade på var att @sthu beskriver att ett barn frågat hen om ett TV-program och att sthu då inte kunnat konversera med barnet, eftersom hen inte sett programmet. Jag menar då att man kan hantera den situationen som med vilken vuxen som helst som pratar om något man inte känner till, och gav också exempel på vad jag själv hade svarat. Sthu svarar då att hen inte är intresserad av barngrejer och hade ursäktat sig och gått därifrån. För mig låter det märkligt. Vidare menar jag då att alla vuxna knappast är intressanta heller så någon form av vana bör man väl ha av att hantera människor som man ska kallprata med men som inte är superintressanta?

Att inte kunna haspla ur sig lite följdfrågor låter för mig som begränsade social skills, ja. Jag träffar dagligen folk jag måste vara artig och trevlig mot även om jag inte vill sätta mig och dricka vin med dem en fredagkväll.

Jag skulle för mitt liv inte kunna ställa frågor om något jag inte har det minsta intresse av. Det skulle kännas som om jag gjorde lite våld på mig själv efter som jag inte vill. Om jag måste så kan jag göra det, men det sker inte frivilligt. Att ställa frågor om ointressanta saker och låtsas vara intresserad ser jag som falskt. Jag gillar inte falska människor.

 

[sthu]

@niphredil ja nu var ju situationen lite annorlunda. Jag var inte där för att prata med barn, jag var där för att svabba golv på tid. Att då, för 658 gången, svara på frågor om vad jag heter och vad jag gör och flera andra frågor (däribland om bajs, varför pratar barn alltid bajs med mig?) fanns det inte tid för. Självklart hade jag kunnat sätta mig ner, delta i pysslet och börjat ställa massor med motfrågor.
Men jag vaken ville eller hade tid.
Att baserat på ett enda scenario dra slutsatsen att jag skulle vara typ socialt inkompetent tycker jag var lite väl extremt.

Jag står fast vid att jag är ointresserad av barn och inte har något behov av att kommunicera med dem bara för att. Det gör mig inte till någon med bristande social skills.

 

[monster1]

@niphredil ja nu var ju situationen lite annorlunda. Jag var inte där för att prata med barn, jag var där för att svabba golv på tid. Att då, för 658 gången, svara på frågor om vad jag heter och vad jag gör och flera andra frågor (däribland om bajs, varför pratar barn alltid bajs med mig?) fanns det inte tid för. Självklart hade jag kunnat sätta mig ner, delta i pysslet och börjat ställa massor med motfrågor.
Men jag vaken ville eller hade tid.
Att baserat på ett enda scenario dra slutsatsen att jag skulle vara typ socialt inkompetent tycker jag var lite väl extremt.

Jag står fast vid att jag är ointresserad av barn och inte har något behov av att kommunicera med dem bara för att. Det gör mig inte till någon med bristande social skills.

Barn pratar om bajs med alla det är en fas i människans utveckling även benämnd som kiss och bajsåldern.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag skulle för mitt liv inte kunna ställa frågor om något jag inte har det minsta intresse av. Det skulle kännas som om jag gjorde lite våld på mig själv efter som jag inte vill.

Ja, jag är inte förvånad över att du resonerar så, jag tror många härinne gör det. Jag tror dock att vi är väldigt många som måste, om inte annat så i jobbet, kunna vara artig och trevlig och inkännande även mot människor som man inte nödvändigtvis är vän med. Jag är förvisso rätt intresserad av de flesta jag träffar, oavsett ålder, men hade jag inte varit det hade jag ändå inte sett det som nån stor grej att artigt konversera med nån. För mig är det inte den kullen jag vill dö på, så att säga.

Jag var inte där för att prata med barn, jag var där för att svabba golv på tid.

Du har inte någonstans skrivit att du inte ville prata med barnet för att du inte hade tid utan har nämnt att barnet pratade om ett program du inte känner till samt att du inte kan prata om vad du vill (med "regeringsbildning" som exempel) med barnet. Det är utifrån vad du själv skrivit som jag skrivit mina svar till dig.

 

[Wysiwyg]

Det jag reagerade på var att @sthu beskriver att ett barn frågat hen om ett TV-program och att sthu då inte kunnat konversera med barnet, eftersom hen inte sett programmet. Jag menar då att man kan hantera den situationen som med vilken vuxen som helst som pratar om något man inte känner till, och gav också exempel på vad jag själv hade svarat. Sthu svarar då att hen inte är intresserad av barngrejer och hade ursäktat sig och gått därifrån. För mig låter det märkligt. Vidare menar jag då att alla vuxna knappast är intressanta heller så någon form av vana bör man väl ha av att hantera människor som man ska kallprata med men som inte är superintressanta?

Att inte kunna haspla ur sig lite följdfrågor låter för mig som begränsade social skills, ja. Jag träffar dagligen folk jag måste vara artig och trevlig mot även om jag inte vill sätta mig och dricka vin med dem en fredagkväll.

Ja vad sthu menar vet jag ju inte men för min del är det helt klart svårare att kallprata med barn än med vuxna för att jag är ovan vid barn. Jag bemötte mer kommentaren att det är bara att vara artig och trevlig och anpassa konversationen och ja, det förstår jag ju rent intellektuellt och det är väl vad man kan göra också men känslan inombords blir inte mer bekväm av det.

Och jag kallpratar också hela dagarna med (för det mesta) vuxna på jobbet. Inga problem där. Barn tycker jag dock är knepiga yrkesmässigt också just för att det blir ett helt annat samtal och ett annat sätt att få fram information.

 

[Fruentimber]

Jag skulle för mitt liv inte kunna ställa frågor om något jag inte har det minsta intresse av. Det skulle kännas som om jag gjorde lite våld på mig själv efter som jag inte vill. Om jag måste så kan jag göra det, men det sker inte frivilligt. Att ställa frågor om ointressanta saker och låtsas vara intresserad ser jag som falskt. Jag gillar inte falska människor.

Så vi som kan hålla upp en konversation är "falska" människor?

 

[Raderad medlem 6459]

@Wysiwyg Jag återgav vår diskussion eftersom mina inlägg är skrivna som svar på redan existerande inlägg. Jag har inte kommit in i tråden och krävt att alla ska gilla att prata med barn, bara bemött inlägg. Alla mina inlägg är skrivna i den kontexten, nämligen att ibland behöver man prata med folk som är intresserade av annat än man själv är.

Vad man känner sig bekväm med, något som givetvis varierar mellan olika personer, har jag överhuvudtaget inte snuddat vid.

 

[monster1]

Ja vad sthu menar vet jag ju inte men för min del är det helt klart svårare att kallprata med barn än med vuxna för att jag är ovan vid barn. Jag bemötte mer kommentaren att det är bara att vara artig och trevlig och anpassa konversationen och ja, det förstår jag ju rent intellektuellt och det är väl vad man kan göra också men känslan inombords blir inte mer bekväm av det.

Och jag kallpratar också hela dagarna med (för det mesta) vuxna på jobbet. Inga problem där. Barn tycker jag dock är knepiga yrkesmässigt också just för att det blir ett helt annat samtal och ett annat sätt att få fram information.

Jag gillar att prata med barn, ungdomar är svårare. Men barn är ju fantastiska på att komma med ideer föra samtal osv. Det är en av de roligare delarna med mitt jobb när man får jobba med barn , sen skulle jag inte orka det på heltid för man är helt slut efteråt. Barn upp till skolåldern är enklast att jobba med för de har inte börjat bli cyniska ännu och har fortfarande förtroendet för vuxna kvar. När de når skolåldern så börjar de att begränsa sig mot vad de tror att man vill att de ska säga.

 

[sthu]

u har inte någonstans skrivit att du inte ville prata med barnet för att du inte hade tid utan har nämnt att barnet pratade om ett program du inte känner till samt att du inte kan prata om vad du vill (med "regeringsbildning" som exempel) med barnet. Det är utifrån vad du själv skrivit som jag skrivit mina svar till dig.

Så bara för att jag inte beskrev exakt hela situationen är jag socialt inkompetent?
Måste man vara socialt inkompetent för att man, som @Wysiwyg ocksp skriver, inte är bekväm med att prata med barn? Jag kallpratar med vuxna utan den känslan.

 

[Raderad medlem 6459]

@sthu Nej, jag säger inte att du är socialt inkompetent för att du inte beskrivit hela situationen. Jag säger att jag kan bara utgå ifrån det du skriver, ingenting annat. Och som du beskrev det så lät det i mitt tycke begränsat, ja. Om det nu inte var så utan du helt enkelt missat jätteviktiga faktorer (typ att du inte hade tid) så behöver du väl inte ta illa upp? Det är ju inte mitt fel att du beskrivit situationen annorlunda än den var, eller hur?

Återigen, jag har inte sagt ett ord om att vara obekväm i vissa situationer, ingenting alls. Så var snäll och försök inte dra igång nåt tjafs om något jag överhuvudtaget inte uttryckt. Om du verkligen vill ha svar på din fråga så kan du ju läsa mitt senaste inlägg till @Wysiwyg där jag specifikt skriver att jag inte sagt ett ord om detta med känslan av att vara obekväm.

 

[Magiana]

Ja, jag är inte förvånad över att du resonerar så, jag tror många härinne gör det. Jag tror dock att vi är väldigt många som måste, om inte annat så i jobbet, kunna vara artig och trevlig och inkännande även mot människor som man inte nödvändigtvis är vän med. Jag är förvisso rätt intresserad av de flesta jag träffar, oavsett ålder, men hade jag inte varit det hade jag ändå inte sett det som nån stor grej att artigt konversera med nån. För mig är det inte den kullen jag vill dö på, så att säga.

Att vara artig, trevlig och inkännande är inte synonymt med att prata om ointressanta saker.

Så vi som kan hålla upp en konversation är "falska" människor?

Om någon skulle ställa frågor om mitt häst- och ridintresse trots att denne är fullständigt ointresserad, skulle jag se denne som falsk. Den låtsas vara intresserad men är det inte. Det är att utge sig för att vara något man inte är.

 

[sthu]

@sthu Nej, jag säger inte att du är socialt inkompetent för att du inte beskrivit hela situationen. Jag säger att jag kan bara utgå ifrån det du skriver, ingenting annat. Och som du beskrev det så lät det i mitt tycke begränsat, ja. Om det nu inte var så utan du helt enkelt missat jätteviktiga faktorer (typ att du inte hade tid) så behöver du väl inte ta illa upp? Det är ju inte mitt fel att du beskrivit situationen annorlunda än den var, eller hur?

Återigen, jag har inte sagt ett ord om att vara obekväm i vissa situationer, ingenting alls. Så var snäll och försök inte dra igång nåt tjafs om något jag överhuvudtaget inte uttryckt. Om du verkligen vill ha svar på din fråga så kan du ju läsa mitt senaste inlägg till @Wysiwyg där jag specifikt skriver att jag inte sagt ett ord om detta med känslan av att vara obekväm.

Men du har skrivit att jag inte kan prata med barn. Du har flera gånger skrivit om mina social skills som bristande.
Jag KAN prata med barn (och folk i allmänhet) men gör det ogärna. För hur man än vänder och vrider på det kan man inte prata med barn som med vuxna. Som någon skrev, att det var bara att se treåringen som en 30åring. Jag gav exempel på att jag inte kan det, bland annat på grund av valet av samtalsämnen.

Kan tillägga att jag har svårt att prata med vissa i personalen på dagis också, för de pratar också bara bajs...

 

[Wysiwyg]

@niphredil Jag försöker inte sätta dit dig eller nåt, bara förklara att barns värld och barns uttryckssätt inte alltid är så bara för alla. Försökte liksom bredda det hela lite för i dina inlägg lät det som att alla som inte är bekväma med barn är socialt inkompetenta.

 

[Raderad medlem 6459]

@Magiana Och jag tror inte att du kan vara artig och trevlig utan att ställa en enda fråga till personen. I mitt arbete måste jag vara artig och trevlig och visa intresse för människor även om jag inte tycker att de är så roliga. Jag är nog inte ensam om det.

Jag tror att man får det väldigt svårt socialt om man ser det som att göra våld på sig själv att fråga om någons intresse om man själv inte är intresserad av det. Jag tänker att man nog blir ganska ensam då, om man inte kan vara socialt smidig liksom.

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil Jag försöker inte sätta dit dig eller nåt, bara förklara att barns värld och barns uttryckssätt inte alltid är så bara för alla. Försökte liksom bredda det hela lite för i dina inlägg lät det som att alla som inte är bekväma med barn är socialt inkompetenta.

Nej, jag tycker att man har lite bristande social skills om man inte kan konversera om något annat än saker man själv är intresserad av, det är allt. Du får gärna läsa om mina inlägg om det känns oklart.

 

[Fruentimber]

Att vara artig, trevlig och inkännande är inte synonymt med att prata om ointressanta saker.


Om någon skulle ställa frågor om mitt häst- och ridintresse trots att denne är fullständigt ointresserad, skulle jag se denne som falsk. Den låtsas vara intresserad men är det inte. Det är att utge sig för att vara något man inte är.

Eller så försöker personen bara att konversera med dig och t ex försöka lära känna dig? Min sambo är elektriker och jag har själv inget intresse av det. Det hindrar mig inte från att fråga hur hans dag har varit och faktiskt lyssna och ställa följdfrågor. Det är ett sätt att visa att man tycker om och bryr sig om någon. Att stämpla det som falskhet kanske snarare säger något om dina egna sociala förmågor?