Att överleva förintelsen

[athena_arabians]

@hoppsann: Jag har ju en dement mamma och har inte tänkt på den aspekten när det gäller överlevarna. Det måste ju vara fullkomligt övervidrigt att vara fast sas i det mest fruktansvärda man varit med om Min mamma kände ju igen min moster längre än hon kände igen mig, just för att moster var ett äldre minne

 

[hoppsann]

@hoppsann: Jag har ju en dement mamma och har inte tänkt på den aspekten när det gäller överlevarna. Det måste ju vara fullkomligt övervidrigt att vara fast sas i det mest fruktansvärda man varit med om Min mamma kände ju igen min moster längre än hon kände igen mig, just för att moster var ett äldre minne

Ja det är grymt. Och det verkar ju vara så att man minns mer från förr, som med din mamma och moster.
Verkar vara väl känt problem i alla fall, så de brukar få hjälp mot det. Lugnande, antidepriessiva och lyckopiller. Men hellre massor av tabletter än att hamna tillbaka/fastna i helvetet!

 

[landsbygdsbo]

Sätt dig in i hur det var för många tyska Judar. De hade förvånande ofta en god samhällspossition, inte sällan var de dekorerade från första världskriget eftersom man hade agerat som "goda tyskar" och man betraktade sig som sådana. De tyska Judarna var integrerade i samhället på ett helt annat sätt än Judarna i östeuropa. Man var både i sina egna och i de flesta tyskars ögon , Tyskar. Före Hitlers maktövertagande. NS var för de flesta intellektuella ett politiskt skämt. Ett övergående fenomen eftersom man inte hade en hållbar, långsiktig politik. Dessa människor skulle nu förkasta allt de trodde på, lämna allt de ägde? Det var en för hög tröskel för många, därför stannade de.

 

[landsbygdsbo]

@hoppsann: Jag har ju en dement mamma och har inte tänkt på den aspekten när det gäller överlevarna. Det måste ju vara fullkomligt övervidrigt att vara fast sas i det mest fruktansvärda man varit med om Min mamma kände ju igen min moster längre än hon kände igen mig, just för att moster var ett äldre minne

Det är idag ett tema för bla den tyska åldringsvården, där många kvinnor nu som dementa upplever krigets bombmattar gång på gång. Jag tror att alla som en gång upplevt ngt så traumatiskt som en KZ vistelse, eller att ha suttit i en källare tillsammans med sina spädbarn medans huset gungade över dem är i riskzonen. Däremot så verkar det som om frontsoldater trots alla deras vidrigheter klarar det hela bättre psykiskt. Läste någonstans att en psykisk/fysisk belastning blir mångfalt värre att bära med sig om man inte på något sätt kan påverka situationen man befinner sig i. Bara att vänta på det eventuella slutet så att säga.