Att leva med fobi?

[Mia_R]

Jag är jätterädd för ormar, skriker och springer om jag ser en orm. Eller galopperar snabbt därifrån om jag sitter till häst.
Men jag undviker inte att gå eller rida/köra i skogen trots att jag vet att det finns ormar där. Så att kalla det fobi känns som att det är att ta i.

På samma sätt som min pappa är rejält höjdrädd till den grad att han måste ta med rep på semestern så han kan knyta fast sig själv inne så att han vågar gå nära fönstren om han och mamma får ett rum högt upp. Han får någon tvångstanke om att han ska hoppa.
Han år så pass rädd att jag och min bror inte fick gå upp på höga höjder i typ utsiktstorn som barn. Eller att han byter kanal på TV eller går därifrån med ångest för att han ser någon stå på hög höjd.
Han vågar knappt stå nära mitt fönster på första våningen.
Det kallar jag fobi, men min ormrädsla bara en rädsla.

Sorry, när man inte ens klarar av att se t ex ormar på film eller bild utan att lyfta på fötterna så är det en fobi. Min spindelfobi är en fobi, jag klarade inte av att se spindlar på bild när jag var barn. Det är helt irrationellt att ha fobier, att man sedan lär sig att hantera det gör det inte till en "icke-fobi".

 

[Sel]

Sorry, när man inte ens klarar av att se t ex ormar på film eller bild utan att lyfta på fötterna så är det en fobi. Min spindelfobi är en fobi, jag klarade inte av att se spindlar på bild när jag var barn. Det är helt irrationellt att ha fobier, att man sedan lär sig att hantera det gör det inte till en "icke-fobi".

Men man kan förstås komma förbi fobin så till den grad att den bara är rädsla eller extremt obehag - eller går över helt för all del.

Jag känner fortfarande väldigt starkt obehag när någon främling knackar på dörren, men jag kan antingen öppna den med hjärtklappning eller välja att låta bli. Jag behöver inte längre gömma mig i garderoben, något jag faktiskt gjorde när det var som värst. Det är inte längre en fobi.

 

[Dentaku]

Fast alla fobier är ju inte handikappande. Ett ex till mig lyfte fötterna från golvet om han såg ormar på film, men han rörde sig mycket i skog och mark utan att låta det hindra sig. Jag har spindelfobi men fångar i glas och slänger ut spindlar om jag ser dem, men jag hoppar och kan skrika till och blir väldigt stressad av dem även om jag vet att de svenska spindlarna är ofarliga.

Tittar man på vad vilka kriterier man utgår från när man diagnosticerar en specifik fobi handlar det inte bara om en överdriven rädsla. Det handlar också om att man undviker att utsätta sig för det man har fobi mot och att det innebär en betydande begränsning i vardagen.

Jag skulle nog snarare säga att alla rädslor inte är fobier, även om man är räddare än genomsnittet.

 

[Sel]

Jag brukade för övrigt vara skiträdd för getingar... men bara tills jag blev stucken av en. Då gick det över, så himla farligt var det inte.

 

[Jamtland]

OT, vilken fb- grupp är det? Låter intressant!

 

[Mabuse]

Att vara normalt rädd för något som är farligt är ingen fobi. Men om rädslan blir irrationellt stor, personen får ångest även i situationer som är helt säkra och anstränger sig orimligt mycket för att uppleva sin rädsla är det en fobi även om objektet för fobin kan vara farligt under vissa omständigheter(t ex höjder).

Det är som sagt om en deldiskussion som handlade om att fobier mot spindlar och ormar skulle ha sin bakgrund i en nedärvd rädsla från våra förfäder som utvecklats till en handikappande fobi. Om så vore fallet borde det som sagt vara mycket vanligare med björnfobi än spindelfobi eftersom björnar faktiskt är farliga att komma i närheten av medan spindlar ytterst sällan utgör någon risk alls. Ändå ser man tyvärr folk som helt saknar en sund respekt för björnar samtidigt som många inte klarar att ens titta på en bild av en spindel.

Precis som du tror jag alltså snarare att det handlar om något inlärt - antingen genom egna upplevelser eller från andra personer - som blivit så uppförstorat att det blivit ett handikapp.

Är det inte snarare att vi inte tycker att en rädsla för björnar är en fobi, utan helt legitim? Om jag inte vill ha en björn i sovrummet för att jag är rädd för den, så tycker ingen att jag borde söka hjälp för min orimliga björnfobi.

Spindlar däremot är ju inte farliga egentligen på de här breddgraderna, och därför är spindelrädsla en fobi och irrationell.

Sen verkar det ju vara en mänsklig grej att ha lätt att tycka okända insekter är obehagliga/äckliga, men det tror jag också delvis är inlärt. Folk lär sig ju att vara rädda för råttor och tycka de är äckliga också, men det är väldigt ovanligt att vara rädd för ekorrar eller kaniner.

 

[Sel]

Är det inte snarare att vi inte tycker att en rädsla för björnar är en fobi, utan helt legitim? Om jag inte vill ha en björn i sovrummet för att jag är rädd för den, så tycker ingen att jag borde söka hjälp för min orimliga björnfobi.

Spindlar däremot är ju inte farliga egentligen på de här breddgraderna, och därför är spindelrädsla en fobi och irrationell.

Sen verkar det ju vara en mänsklig grej att ha lätt att tycka okända insekter är obehagliga/äckliga, men det tror jag också delvis är inlärt. Folk lär sig ju att vara rädda för råttor och tycka de är äckliga också, men det är väldigt ovanligt att vara rädd för ekorrar eller kaniner.

Mjao, rädsla är en sak. Det är okej att inte vilja ha en björn i sovrummet, men om man på riktigt börjar OROA sig för att en björn ska dyka upp i sovrummet eller inte vågar gå ut på verandan eller ens i skogen på grund av eventuell björn (utan synliga tecken) är det ju en Orimlig rädsla/fobi.
Blir man rädd när björnen dyker upp är det rätt legit.

 

[Enya]

Tittar man på vad vilka kriterier man utgår från när man diagnosticerar en specifik fobi handlar det inte bara om en överdriven rädsla. Det handlar också om att man undviker att utsätta sig för det man har fobi mot och att det innebär en betydande begränsning i vardagen.

Jag skulle nog snarare säga att alla rädslor inte är fobier, även om man är räddare än genomsnittet.

Alla rädslor är inte en fobi nej, men det kan trots allt ha börjat som långt mer än en rädsla och numera vara mer hanterbar. Om man inte hanterar sin fobi ständigt är det också tillbaka till fobi rätt fort igen, i alla fall är det min upplevelse av mina. Sk "rädslor" är mer konstanta och blir inte värre, medan de som är fobier i grunden men som blivit hanterbara ganska snabbt blir begränsande om man inte håller efter dem så att säga.

 

[snorp]

Nähä då! För mig är det helt självklart att det är just det folk går upp för. Inte kissa, hämta vatten eller något annat. Logiskt såklart att tänka att det är kräkas de skall göra.
Men logik finns ju ej i fobier desvärre, vore ju otroligt enkelt då.

Håller med, det är klart den som går upp på natten ska kräkas Har frågat sambon flera gånger om han varit och kräkts de gånger jag inte vaknat att han gått upp utan bara märker när han kommer tillbaka.

 

[Dentaku]

Är det inte snarare att vi inte tycker att en rädsla för björnar är en fobi, utan helt legitim? Om jag inte vill ha en björn i sovrummet för att jag är rädd för den, så tycker ingen att jag borde söka hjälp för min orimliga björnfobi.

Spindlar däremot är ju inte farliga egentligen på de här breddgraderna, och därför är spindelrädsla en fobi och irrationell.

Sen verkar det ju vara en mänsklig grej att ha lätt att tycka okända insekter är obehagliga/äckliga, men det tror jag också delvis är inlärt. Folk lär sig ju att vara rädda för råttor och tycka de är äckliga också, men det är väldigt ovanligt att vara rädd för ekorrar eller kaniner.

Precis som @Sel skriver. En björn i sovrummet är farlig på riktigt. Att däremot känna ångest enbart när man ser en bild på en björn eller vägra gå på en skogspromenad p g a att man är rädd för björnar - då pratar vi fobi. Men sådan verkar som sagt vara väldigt ovanlig i jämförelse med spindelfobi. Och då är det mycket ovanligt med dödsfall orsakade av spindlar - trots att de lever så nära inpå oss.

 

[Dentaku]

Alla rädslor är inte en fobi nej, men det kan trots allt ha börjat som långt mer än en rädsla och numera vara mer hanterbar. Om man inte hanterar sin fobi ständigt är det också tillbaka till fobi rätt fort igen, i alla fall är det min upplevelse av mina. Sk "rädslor" är mer konstanta och blir inte värre, medan de som är fobier i grunden men som blivit hanterbara ganska snabbt blir begränsande om man inte håller efter dem så att säga.

Så kan det absolut vara. Men jag anser personligen inte att det är en fobi när det ligger på hanterbar nivå, även om jag vet att det kan bli värre. Jag ser det lite som en depression. Jag vet att den blossa upp snabbt igen om jag inte är försiktig, men så länge den inte gör det är jag inte deprimerad.

 

[Mia_R]

Så kan det absolut vara. Men jag anser personligen inte att det är en fobi när det ligger på hanterbar nivå, även om jag vet att det kan bli värre. Jag ser det lite som en depression. Jag vet att den blossa upp snabbt igen om jag inte är försiktig, men så länge den inte gör det är jag inte deprimerad.

Som jag ser det har jag två val som jag gör hela tiden sedan jag flyttade in i mitt hus, slänga ut spindeln eller bränna ner huset.

 

[Lobelia]

Jag lyckades faktiskt att jobba inom vården i flera år även om vinterkräksjukeperioden var hemsk trots detta - min skräck för att inte kunna försörja mig trumfar ändå fobin.

Annars är väl en definition på fobi att man är rädd och det inte går att komma förbi med logiskt resonerande då hjärnan blockar allt utom rädslan så inget trumfar det.

 

[Gnist]

Annars är väl en definition på fobi att man är rädd och det inte går att komma förbi med logiskt resonerande då hjärnan blockar allt utom rädslan så inget trumfar det.

Om så vore fallet skulle ingen någonsin -oavsett metod- kunna bli "botad" från någon fobi.

I mitt fall övertrumfade viljan att (i slutändan) faktiskt leva den irrationella skräckrädslan, men fobin finns ju alltid där i bakgrunden och lurar. Blossar sällan upp med full kraft numera dock.
Jag får fakriskt fortfarande tvinga mig till att utsätta mig för fobitriggande saker och utöva stenhård självkontroll i vissa lägen, så skulle jag ge efter och undvika allt som utlöser fobin skulle den ju lätt ta över.

 

[Sel]

Annars är väl en definition på fobi att man är rädd och det inte går att komma förbi med logiskt resonerande då hjärnan blockar allt utom rädslan så inget trumfar det.

Om det inte gick att "trumfa" en fobi på något sätt alls skulle ingen någonsin bli botad.

Edit: andra på bollen.

 

[escodobe]

Annars är väl en definition på fobi att man är rädd och det inte går att komma förbi med logiskt resonerande då hjärnan blockar allt utom rädslan så inget trumfar det.

Det handlade inte om logik utan än värre katastroftankar.

 

[Mabuse]

Precis som @Sel skriver. En björn i sovrummet är farlig på riktigt. Att däremot känna ångest enbart när man ser en bild på en björn eller vägra gå på en skogspromenad p g a att man är rädd för björnar - då pratar vi fobi. Men sådan verkar som sagt vara väldigt ovanlig i jämförelse med spindelfobi. Och då är det mycket ovanligt med dödsfall orsakade av spindlar - trots att de lever så nära inpå oss.

Men är björnar i praktiken farligare än spindlar? Björnar är ju skygga för människor och håller sig undan. Så frågan är om de är större fara för människor egentligen än spindlar. Om man skulle träffa på dem, visst, men det gör man ju inte.

 

[Sel]

Men är björnar i praktiken farligare än spindlar? Björnar är ju skygga för människor och håller sig undan. Så frågan är om de är större fara för människor egentligen än spindlar. Om man skulle träffa på dem, visst, men det gör man ju inte.

Ja. Ingen spindel i Sverige utgör ett faktiskt hot någonsin, och om man som sagt börjar närma sig en faktiskt oro för att man ska råka ut för en björn i sovrummet (totalt orealistsiskt) rör det sig ju om en rädsla som är långt ifrån rationell - då skulle jag kalla det en fobi.
Att vara lite rädd för att möta en björn i skog där det faktiskt finns björn kallar jag inte en fobi. Jag har mött björn i skog, så visst kan det hända. Börjar man däremot begränsa sin utomhusvistelse på grund av rädsla för bjön närmar det sig också en fobi, då det är irrationellt.

 

[Ullmerkott]

Tänker att vad som är begränsande i vardagen beror mycket på hur vardagen ser ut, även om rädslan är konstant? T.ex. känner jag starkt obehag/panik inför hotet att få en spindel på mig. Ser jag en spindel i rummet håller jag hela tiden ögonen på den tills någon har avlägsnat den. Att sova, gå på toa eller på andra sätt sätta mig i en situation där jag inte omedelbart kan fly om spindeln närmar sig är uteslutet. Dvs det hade kraftigt begränsat mig i vardagen om jag bott någonstans med mycket spindlar inomhus, men nu gör jag inte det och är därför knappt begränsad alls.

 

[Dentaku]

Men är björnar i praktiken farligare än spindlar? Björnar är ju skygga för människor och håller sig undan. Så frågan är om de är större fara för människor egentligen än spindlar. Om man skulle träffa på dem, visst, men det gör man ju inte.

Hela jämförelsen utgår från perspektivet att fobier skulle bero på nedärvda rädslor som behövts för vår överlevnad.
Stora rovdjur är ett mycket större hot än spindlar. Inte bara nu, utan även när vi levde som jägare/samlare utan sovrum.

(För att vara tydlig: stora rovdjur är inte ett stort hot. Men de är orsak till fler dödsfall än spindlar.)