Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fast nja. Fobi som gör att en får panik, svimmar eller ”slutar fungera” hjälper knappast för överlevnad. Lite ”normal” rädsla - ja, men inte en handikappande fobi.
Det går ju liksom inte att jämföra med panik hos ett flyktdjur, de har ju såna rädslereaktioner för att de behöver fly snabbt från faror för att överleva. En orm eller spindel jagar liksom inte en människa och därför är en sån rädsla irrationell och inte en fördel för överlevnad. En rädsla som gör att vi undviker att kliva på eller plocka upp dem räcker gott och väl.
Precis.En annan sak som talar mot att det skulle handla om någon nedärvd överlevnadsinstinkt är att så många är rädda för spindlar men så få har fobier för björnar, lejon och andra stora rovdjur. De senare, i någon form, måste ju ha varit en reell fara för våra förfäder. Spindlar kan däremot ytterst sällan ens skada en människa. Tvärtom kan de utgöra ett bra proteintillskott om det handlar om större arter.
Precis.
Sylt (vilket även inkluderar marmelad, rosafärgade röror och färska bär om de läcker saft), tandläkaren (eller ja, att sitta med käken låst och inte komma undan), smink och vissa ädelmetaller...Det här dyker upp med jämna mellanrum på forumet. Vi är flera som har eller har haft fobier, både vanliga och ovanliga.
Så, har du en fobi eller flera? För vad? Har du fått hjälp med att överkomma dem, påverkas du i vardagen? Vet du hur/när den uppstod?
Jag lider själv av extrem sprutfobi och specifik blodfobi (alltså bara i särskilda situationer och framför allt mitt eget blod), jag har även haft svår/specifik social fobi. Jag använder mina egna termer, har ingen aning om hur man skulle benämna dem vetenskapligt.
Jag har blivit erbjuden terapi för sprutfobin men tackat nej, det är så himla sällan det händer att en blir utsatt för sprutor att jag inte tycker det är mödan värt. Blodfobin tycker jag också att jag kan hantera på egen hand för det mesta, och dör jag så dör jag.
Den sociala fobin blev gradvis bättre när jag fick rätt verktyg. Jag har fortfarande jätteproblem runt främlingar i mitt eget hem, men så länge jag känner mig trygg med att jag får veta långt i förväg när de ska komma och vad de ska göra fungerar det nuförtiden. Telefonsamtal är svårt som privatperson, i en yrkesroll går det bra.
När jag skrev min magisteruppsats om insekter och inställningar till desamma läste jag flera artiklar som sa att rädsla för insekter, spindlar och ormar mycket väl kan komma av att vi inte kan relatera till hur de rör sig och beter sig generellt. Jag minns inte exakt hur teorierna löd men i stort handlade det om för många (eller inga) ben.
Intressant! Jag tänker att om man då vill ha kontroll så kanske man kan söka kunskap? Sen att man inte har kontroll över dem, om de är helt ofarliga blir ändå luddigt för mig varför det spelar roll. Det finns massor av kvalster i sänglakanen som ser ut som aliens, noll kontroll och de sover de flesta gott med varje natt.Det kan jag tänka mig, både ormar och maskar rör sig på obehagligt sätt som jag känner att jag inte har "kontroll" över eller kan räkna ut vart de ska ta vägen.
Åh gud nej, inte kvalster. Jag hade extrema problem med det en period som barn, efter att ha sett ett program om nämnda varelser på tv (riktat till en äldre publik). Vågade inte vara i närheten av sängen. Där kan vi snacka begränsande fobi/rädsla. Tack och lov höll det inte i sig så länge, för det var oerhört handikappande.Intressant! Jag tänker att om man då vill ha kontroll så kanske man kan söka kunskap? Sen att man inte har kontroll över dem, om de är helt ofarliga blir ändå luddigt för mig varför det spelar roll. Det finns massor av kvalster i sänglakanen som ser ut som aliens, noll kontroll och de sover de flesta gott med varje natt.
Men just det där med kopplingen mellan kontrollbehov och fobi tror jag är ganska distinkt (men jag är inte utbildad på området), vilket även ligger i linje med att kunskap kan vara ett medel att komma åt fobin som göds av osäkerhet.
Fast fobi är väl just när det är en orationell rädsla som förlamar en trots att vi egentligen vet att det inte är något farligt. Jag tror man får en fobi genom händelser som hänt i kombination med brist på kontroll och sen förstorar hjärnan upp det väldigt.En annan sak som talar mot att det skulle handla om någon nedärvd överlevnadsinstinkt är att så många är rädda för spindlar men så få har fobier för björnar, lejon och andra stora rovdjur. De senare, i någon form, måste ju ha varit en reell fara för våra förfäder. Spindlar kan däremot ytterst sällan ens skada en människa. Tvärtom kan de utgöra ett bra proteintillskott om det handlar om större arter.
Jag trodde jag var ensam om att alltid tro att någon ska kräkas om de går på toa på natten.Jag har, som många andra kräkfobi, dock på ett lite annorlunda vis tror jag. Utlöst av en speciell händelse i barndomen när jag var på resa med min pappa. Jag var kanske 5-6 år och vaknade på natten av att jag hörde att han kräktes. Jag minns EXAKT känslan av panikångest och det är exakt så jag upplevt det vid det tillfällen detta har inträffat även senare i livet.
Älskar väl inte att kräkas själv men är nog inte mer rädd för det än någon annan egentligen och har tex utan problem tagit hand om kompisar som druckit lite för mycket etc under tonåren.
Däremot har jag otroligt svårt att sova bland andra människor och det är såpass begränsande att jag börjar fundera på att göra något åt det. Vi reser ofta och är ett stort gäng där vi inte sällan hyr en lägenhet tillsammans och det ställer till det ganska rejält. Jag sover med hörlurar på (jag hör ju själv att detta givetvis inte är rimligt) och vaknar av minsta ljud och är alltid helt övertygad om att det är kräkas någon ska göra om de går upp på natten. Inte kissa som det i 99 fall av 100 handlar om, vilket gör att ångesten drar igång och jag har svårt att somna igen.
Min sambo, tack gud för hans tålamod, vet att han om han mot förmodan vaknar och mår dåligt på natten så måste han väcka mig och tala om det så att jag kan förbereda mig mentalt. Det är det enda som gör att jag kan koppla av och sova, jag vet att jag inte kommer att vakna överraskad av att någon kräks och kan då sova.
Ja herregud… Har funderat på hypnos? Det är liksom inte kräkandet i sig som är mitt bekymmer utan specifikt kopplat till nätter och när det ej gäller mig själv.
Fast fobi är väl just när det är en orationell rädsla som förlamar en trots att vi egentligen vet att det inte är något farligt. Jag tror man får en fobi genom händelser som hänt i kombination med brist på kontroll och sen förstorar hjärnan upp det väldigt.
Jag har aldrig hört någon kalla det fobi när det är riktiga faror, det är ju mer en mer eller mindre överlevnadsinstinkt som kickar in och det är ju ganska sunt.
Fast alla fobier är ju inte handikappande. Ett ex till mig lyfte fötterna från golvet om han såg ormar på film, men han rörde sig mycket i skog och mark utan att låta det hindra sig. Jag har spindelfobi men fångar i glas och slänger ut spindlar om jag ser dem, men jag hoppar och kan skrika till och blir väldigt stressad av dem även om jag vet att de svenska spindlarna är ofarliga.Att vara normalt rädd för något som är farligt är ingen fobi. Men om rädslan blir irrationellt stor, personen får ångest även i situationer som är helt säkra och anstränger sig orimligt mycket för att uppleva sin rädsla är det en fobi även om objektet för fobin kan vara farligt under vissa omständigheter(t ex höjder).
Det är som sagt om en deldiskussion som handlade om att fobier mot spindlar och ormar skulle ha sin bakgrund i en nedärvd rädsla från våra förfäder som utvecklats till en handikappande fobi. Om så vore fallet borde det som sagt vara mycket vanligare med björnfobi än spindelfobi eftersom björnar faktiskt är farliga att komma i närheten av medan spindlar ytterst sällan utgör någon risk alls. Ändå ser man tyvärr folk som helt saknar en sund respekt för björnar samtidigt som många inte klarar att ens titta på en bild av en spindel.
Precis som du tror jag alltså snarare att det handlar om något inlärt - antingen genom egna upplevelser eller från andra personer - som blivit så uppförstorat att det blivit ett handikapp.
Fast är det en fobi då eller bars att man är rädd för något?Fast alla fobier är ju inte handikappande. Ett ex till mig lyfte fötterna från golvet om han såg ormar på film, men han rörde sig mycket i skog och mark utan att låta det hindra sig. Jag har spindelfobi men fångar i glas och slänger ut spindlar om jag ser dem, men jag hoppar och kan skrika till och blir väldigt stressad av dem även om jag vet att de svenska spindlarna är ofarliga.
Min första reaktion är flykt, sen fångar jag och slänger ut
När jag för några år sedan hade en spindel i sängen som sprang mot mig trots att jag sopade iväg den medan jag skrikande försökte ta mig ur täcket så kom min älskade lille Pip och åt upp den när spindeln gjorde ett nytt försök att skrämma mig vithårig.
Nej, varför skulle det inte vara en fobi bara för att man inte svimmar? Jag har haft spindelfobi hela mitt liv, så pass att jag inte vågat gå förbi en spindel på en sten bredvid stigen när jag var riktigt liten. Skillnaden för min del är att jag kan lättare hantera det nu och hantera min rädsla även om det slår över ibland.Fast är det en fobi då eller bars att man är rädd för något?
Tänker att det är en nivåskillnad, att fobier är i sig lite handikappande.
Jag är jätterädd för ormar, skriker och springer om jag ser en orm. Eller galopperar snabbt därifrån om jag sitter till häst.Nej, varför skulle det inte vara en fobi bara för att man inte svimmar? Jag har haft spindelfobi hela mitt liv, så pass att jag inte vågat gå förbi en spindel på en sten bredvid stigen när jag var riktigt liten. Skillnaden för min del är att jag kan lättare hantera det nu och hantera min rädsla även om det slår över ibland.
Första gången jag såg hoppspindlar och en hoppade upp på handen på mig skrek jag och sprang.
Nähä då! För mig är det helt självklart att det är just det folk går upp för. Inte kissa, hämta vatten eller något annat. Logiskt såklart att tänka att det är kräkas de skall göra.Jag trodde jag var ensam om att alltid tro att någon ska kräkas om de går på toa på natten.