Att leva med fobi?

Som ett sätt att hantera min ormfobi började jag följa en sida på Facebook, The Reptile Zoo tror jag det heter. Där är ormar. Man kan säga att det är ganska nyttigt, för plötsligt dyker det upp en bild på en orm mitt i flödet! Men det är ju ormtider nu och massor med sådana ute så jag tänker att jag behöver hålla ordning på det så att jag inte drar mig för att gå överallt med spionen.

Jag känner mig inte helt bekväm med hur de föder upp djur och säljer osv men samtidigt tittar jag för min egen skull, och just att börja kunna se dem som djur och "synd om" nästan hjälper också till att hantera fobin. Det är faktiskt också intressanta saker man kan lära sig. Men ibland skriker jag rakt ut i panik och slår händerna för munnen och ögonen, och småkikar mellan fingrarna, det kan inte hjälpas.
Jag har gjort samma sak fast en grupp för sniglar. Har varit med i flera år och jag kan hantera bilderna mycket bättre idag, och även klippa små sniglar i trädgården. Jag kan fortfarande inte gå i skogen eller på cykelbanor och trottoarer med sniglar och liknande, eller klippa stora sniglar. Men jag har tagit mig långt!
 
Jag har i sak inga fobier (längre) men undrar över blodfobi. Hur fungerar det på de som har menstruation ?
Borde det inte va ett "en gång i månaden, en vecka lång"- terapi ?
Som @parellikusken skrev äter nog många p-piller, sedan är ju varje fobi ologisk och högst personlig. Jag har inga problem med vare sig mens eller näsblod, eller ens små skrapsår eller skorpor... men om blodet kommer från sticksår och särskilt i fingrarna swoonar jag. Det hör samman med stick/nålfobin antar jag. Andras sår, särskilt i skalpen eller på hud som blöder ymnigt kan också få mig att slå i golvet.
Blod på film går bra, sprutor på film gör det inte. :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp