Att leva med fobi?

[Enya]

Jag vet, men samtidigt kan det vara värt att nämna. @Enya föreställde sig ju någonting helt annat till exempel.

Precis, jag tänkte jättestora ormar hela tiden, egentligen större än en vuxen snok är, så jag tycker det var bra att det påpekades storleken. Mitt logiska tänkande var ju inte inkopplat- logiskt är snokbebisar små, jag vet att bebisormar är små, logiskt är snokar inte som min mammas orm i storlek ens, men just i diskussionen och det skrämmande med snokar i gödselstack så var inte det logiskt tänkandet inkopplat. Sen att jag ändå hade fått panik och skrikit om jag stött på dem är en annan sak, men jag tänker att det är lättare att lära sig hantera fobin genom att tänka logiskt om den när man inte sitter i en "utsatt" situation.

 

[Enya]

En orm i vatten är något av det läskigaste jag kan tänka mig...

JAAAA!!!! Nu är det några år sedan jag badade i havet, men jag badar inte i sådant på grund av djur i vattnet, tex ormar, mest ormar. Det finns i alla fall inga ormar i en simhall.

 

[bettysmatte]

JAAAA!!!! Nu är det några år sedan jag badade i havet, men jag badar inte i sådant på grund av djur i vattnet, tex ormar, mest ormar. Det finns i alla fall inga ormar i en simhall.

I havet i Sverige har jag aldrig sett någon orm, men däremot i insjöar...

 

[Enya]

I havet i Sverige har jag aldrig sett någon orm, men däremot i insjöar...

Jag har aldrig sett en orm i vilt tillstånd, bara min mammas liksom, så det säger inte mig så mycket Men hav och sjö-vatten man kan bada i i naturen.

 

[bettysmatte]

Jag har aldrig sett en orm i vilt tillstånd, bara min mammas liksom, så det säger inte mig så mycket Men hav och sjö-vatten man kan bada i i naturen.

Har du ALDRIG sett en orm i naturen ??? Jag hade en kollega för några år sedan som heller aldrig hade sett en orm. Men ni två är de enda jag vet...

 

[Enya]

Har du ALDRIG sett en orm i naturen ??? Jag hade en kollega för några år sedan som heller aldrig hade sett en orm. Men ni två är de enda jag vet...

Nej, jag har sett ormskinn en gång och död kopparorm som folk påstår är en ödla... men ingen levande riktig orm någonsin.

 

[Kaching]

Sprutfobi. Uppstod i samband med en komplicerad UVI när jag var typ... Fyra-fem kanske? Och skulle göra kontraströntgen och blev stucken mycket under utredning och behandling.

Upp till 18 års ålder fick jag panikattacker när jag behövde vaccineras eller ta stick i fingret.

Som 19-åring blev jag allvarligt sjuk i halsfluss och låg inlagd på sjukhus 2 dagar. Jag kom in JÄTTEDÅLIG och kombinationen lugnande + väldigt nedsatt allmäntillstånd gjorde att jag kunde genomgå ryggmärgsprov (!!!) och få antibiotika intravenöst. Det var startskottet på min resa mot att bota min nålfobi.

Jag utsattes för vaccinering och blodprov då och då (TBE, graviditet, och under pandemin covid), och mitt slutmål var alltid att ge blod. Det lyckades jag med för ett par år sedan

I vuxen ålder har jag alltid velat bli av med fobin, så det har gått bra att utsätta mig för nålstick och gradvis hantera det bättre och bättre. Tycker fortfarande det är obehagligt, och jag äcklas och skräms av att se nålstick på TV, men är väldigt stolt att jag numera kan kalla mig själv blodgivare Att kontinuerligt utsätta mig för nålstick hjälper mig med min rädsla.

Edit: Skulle säga att min fobi övergick till rädsla i och med sjukhusvistelsen som 19-åring. Innan dess blev jag nästintill okontaktbar vid vaccination för att hjärnan gick in i panikläge

Måste bara få skriva av mig här där jag är anonym för det är bara min man som vet om:
Idag så genomgick jag två bröstpunktioner för två olika förändringar i bröstet på två olika sjukhusmottagningar. Dumt att jag behövde boka två olika tillfällen, men det är pga. Märkliga avtal inom Stockholmsregionen tydligen. Blev båda tillfällena samma dag eftersom det var enda tiderna kvar innan jag åker utomlands hela sommaren.

Visar sig att ena provet är ett cellprov, och andra ett vävnadsprov. Det var jätteläskigt och äckligt och jag var jätterädd, speciellt vävnadsprovet som var mer som ett "riktigt ingrepp" jämfört med cellprovet som gick superfort. Jag grät båda gångerna men var lugn och allt gick jättebra. Personalen på båda ställena var helt otroliga på alla sätt och jag är SÅ STOLT som fixade det

Mina knep under ingreppen var att säga till direkt att jag har en gammal nålfobi som spökar, försöka få det överstökat så fort som möjligt, och att ha på mig glasögon istället för linser så att jag kunde göra mig själv halvblind och titta upp i taket, ville absolut inte se någonting

 

[Raderad medlem 149639]

I havet i Sverige har jag aldrig sett någon orm, men däremot i insjöar...

Åh nej, så ormar simmar verkligen i insjöar? Detta är min största skräck, men trodde att jag bara var överdrivet orolig. Brukar vara lite hysterisk i onödan ibland. Visste inte att de kunde simma.

Läste dessa inlägg om ormar när jag åt, och höll på riktigt på att kräkas av skräck...

 

[Ramona]

Jag har/hade en fågelfobi som jag gått i terapi för eftersom den fobin verkligen hindrade mig i min vardag. Det var två studenter på psykologprogrammen som skrev c-uppsats om djurfobier och ville ha personer att intervjua. Jag ställde upp och insåg att jag inte är värst av alla de intervjuade, men att det var helt skevt hur jag betedde mig och bestämde mig för att fortsätta med terapi.

Jag har ett bakomliggande trauma då jag blev attackerad av en tjäder som 1,5-åring hemma i trädgården. Morsan hörde hur jag gallskrek och sprang dit och såg händelsen och hon fick inte heller bort tjädern så det pågick. Fåglar som går på backen har jag inga problem med, det är när de flyger som de stör mig. Jag valde tex alltid bort uteserveringar som hade mycket fåglar på sig eftersom jag inte fixade att sitta där. Flyger fåglar nära mig skriker jag.

Men jag gick i terapi och det har verkligen inte botat min fobi. Jag fick köpa en egen fågel, så jag köpte två stycken kanariefåglar. Satt de still i buren var jag lugn hemma, men flaxade de omkring fick jag panik och kunde inte vara i vardagsrummet. Skulle aldrig få för mig att släppa ut dem att flyga inomhus. För några år sedan flyttade jag till landet och skaffade ny sambo och då hade jag kommit så långt att jag skaffade hönor. Jag tar fortfarande inte i hönorna, men jag städar, matar, plockar ägg mm utan problem. Skulle aldrig få för mig att lyfta en levande höna, utan då behöver jag hjälp från någon utomstående. Men jag har kommit långt.

Jag lärde mig i terapin att fobier kommer från vad mänskligheten lärt sig genom tusentals år av faror. Tex är spindelfobi en väldigt vanlig rädsla trots att vi i Sverige egentligen inte behöver vara oroade, men att vi är helt orädda att sätta oss i en bil och köra i 100 km/h på motorvägen. Bilen är modern och det finns inte i vårt DNA att vara rädda för att åka bil trots att det är betydligt farligare än en spindel på väggen.

 

[bettysmatte]

Åh nej, så ormar simmar verkligen i insjöar? Detta är min största skräck, men trodde att jag bara var överdrivet orolig. Brukar vara lite hysterisk i onödan ibland. Visste inte att de kunde simma.

Läste dessa inlägg om ormar när jag åt, och höll på riktigt på att kräkas av skräck...

Ja, snokar simmar mycket bra.

 

[EmmaBovary]

Ja, snokar simmar mycket bra.

Även huggormar är ju duktiga simmare

 

[bettysmatte]

Även huggormar är ju duktiga simmare

Jo, jag har läst om det. Men en sådan har jag tack och lov aldrig sett i vattnet...

 

[EmmaBovary]

Jo, jag har läst om det. Men en sådan har jag tack och lov aldrig sett i vattnet...

Har sett både och lite för många gånger för att det ska kännas bra, haha.

 

[Svartkatt]

Jag har en fobi mot råttor. På den nivån att jag gråter och skriker eller blir helt paralyserad och hyperventilerar om jag ser en död mus på vägen. I mitt fall är min far boven i dramat, han har samma fobi själv och överförde den på mig när jag var liten när han skrek och sprang in och låste dörren så att inte råttan skulle komma efter honom när han såg en i hönshuset.

Jag har även fobi mot smuts och bakterier. Jag har tvättat sönder mina händer så att de aldrig någonsin mer blev vad de borde vara. Har aldrig varit så tillfreds som under pandemin när alla tvättade händerna hela tiden. Jag försöker jobba med den eftersom den hämmar mig mer i mitt dagliga liv än råttfobin, och jag kan vara i stallet och sådär utan att hela tiden springa och tvätta mig. Det är värre när jag är inomhus och framför allt om jag ska äta något, för då säger hjärnan att jag måste vara ren.

 

[Grazing]

Åh nej, så ormar simmar verkligen i insjöar? Detta är min största skräck, men trodde att jag bara var överdrivet orolig. Brukar vara lite hysterisk i onödan ibland. Visste inte att de kunde simma.

Läste dessa inlägg om ormar när jag åt, och höll på riktigt på att kräkas av skräck...

Man kan trösta sig med att dom simmar ruskigt fort och iväg från en iallafall, risken att simma på en är väldigt liten.

 

[Mia_R]

Åh nej, så ormar simmar verkligen i insjöar? Detta är min största skräck, men trodde att jag bara var överdrivet orolig. Brukar vara lite hysterisk i onödan ibland. Visste inte att de kunde simma.

Läste dessa inlägg om ormar när jag åt, och höll på riktigt på att kräkas av skräck...

Ormar är skygga djur och håller sig undan människor om de kan. Jag har en enda gång sett en simmande orm, en hel ofarlig snok som jag lotsade in i vassen bort från folk så den inte skulle komma till skada.

 

[Enya]

Som ett sätt att hantera min ormfobi började jag följa en sida på Facebook, The Reptile Zoo tror jag det heter. Där är ormar. Man kan säga att det är ganska nyttigt, för plötsligt dyker det upp en bild på en orm mitt i flödet! Men det är ju ormtider nu och massor med sådana ute så jag tänker att jag behöver hålla ordning på det så att jag inte drar mig för att gå överallt med spionen.

Jag känner mig inte helt bekväm med hur de föder upp djur och säljer osv men samtidigt tittar jag för min egen skull, och just att börja kunna se dem som djur och "synd om" nästan hjälper också till att hantera fobin. Det är faktiskt också intressanta saker man kan lära sig. Men ibland skriker jag rakt ut i panik och slår händerna för munnen och ögonen, och småkikar mellan fingrarna, det kan inte hjälpas.

 

[Sel]

Som ett sätt att hantera min ormfobi började jag följa en sida på Facebook, The Reptile Zoo tror jag det heter. Där är ormar. Man kan säga att det är ganska nyttigt, för plötsligt dyker det upp en bild på en orm mitt i flödet! Men det är ju ormtider nu och massor med sådana ute så jag tänker att jag behöver hålla ordning på det så att jag inte drar mig för att gå överallt med spionen.

Jag känner mig inte helt bekväm med hur de föder upp djur och säljer osv men samtidigt tittar jag för min egen skull, och just att börja kunna se dem som djur och "synd om" nästan hjälper också till att hantera fobin. Det är faktiskt också intressanta saker man kan lära sig. Men ibland skriker jag rakt ut i panik och slår händerna för munnen och ögonen, och småkikar mellan fingrarna, det kan inte hjälpas.

Snake discovery är en underbar youtubekanal att våga kika på om man vill jobba med sin ormfobi tror jag.

 

[EmmaBovary]

Apropå att leva med fobier så kommer jag inte helt osökt att tänka på en gammal bekant som var så pass rädd för hajar att han emellanåt hade lite svårt att duscha.

 

[corzette]

Jag har i sak inga fobier (längre) men undrar över blodfobi. Hur fungerar det på de som har menstruation ?
Borde det inte va ett "en gång i månaden, en vecka lång"- terapi ?