Att leva med fobi?

[Sel]

Jag brukade hjälpa min vän att bearbeta sin fobi genom att visa bilder på söta trynsnokar i lustiga hattar. trynsnokarna är så korta och tjocka att de inte är så otäcka som andra ormar tydligen

Tack för att jag äntligen fick veta vad de heter på svenska. Jag antar att det är en trynsnok är en hognose. De är verkligen sjukt söta!

 

[Enya]

Jag drömde märkligt nog också om att äta bland annat orm igårnatt, men valde krokodil istället. Jag blev vansinnigt besviken när det smakade precis som vanlig fish and chips, som jag inte gillar.

Då är det inte bara min hjärna som är skum Men bra att veta att krokodil inte smakar något speciellt

 

[Sel]

Jag har ätit antingen krokodil eller boa. Det var segt och itne alls nån höjdare.

Det måste väl bero på hur det tillagas? Jag har alltid varit väldigt nyfiken.

 

[Mia_R]

Då är det inte bara min hjärna som är skum Men bra att veta att krokodil inte smakar något speciellt

Vad jag hört så smakar både krokodil och orm kyckling.

 

[lingonben]

Vad jag hört så smakar både krokodil och orm kyckling.

Yes, åtminstone friterad alligator smakade precis som friterad kyckling. Eller så blev jag lurad och fick egentligen bara friterad kyckling i Florida

 

[Sel]

Yes, åtminstone friterad alligator smakade precis som friterad kyckling. Eller så blev jag lurad och fick egentligen bara friterad kyckling i Florida

Jag kan tänka mig att mycket vitt kött smakar rätt "blankt", som kyckling. Det är mer en canvas för smaker än en smak i sig.

 

[Enya]

Vad jag hört så smakar både krokodil och orm kyckling.

Med andra ord så vore orm inte helt illa att äta om zombisarna tar över. Inte krokodil heller förstås!

 

[Asko]

Jag har för övrigt svimmat en gång -av blodet när jag skar upp handen på en glasskärva från en trasig flaska när jag stod i baren på kåren. Killen jag jobbade med trodde jag fejkade för att få uppmärksamhet av honom . Fick efter att jag vaknat upp på en soffa i kårhuset reda på att två andra killar ingripit och burit mig dit

Åh själsfrände

Fast dum kille hade förtjänat en liten oops smäll på vägen ned

 

[nullo-modo]

Även kulturellt, inlärt, sjukdomar eller närhet till naturen känns ologiskt på det sättet att jag, och många andra jag känner till med spindelfobi, liksom har haft den här fobin hela livet som om det vore medfött.

Läste i en Illustrated vetenskap om där dom gav möss en stöt av lukten av en viss blomma till den grad att mössen undvek lukten. Dessa djurens avkommor reagerade med stress vid den lukten trots dom aldrig blev utsatta för stöt vid lukten, spelade ingen roll om mössen växa upp med sin mamma eller blev bortadopterad till en mus som inte var rädd för lukten.

Den rädslan varade i minst 4 generationer.

Tyckte det var jätte intressant.

 

[bettysmatte]

Ungefär lika långa som en blyertspenna och ungefär lika farliga.

Problemet med en fobi är ju att man inte kan se det logiska. Jag VET ju att en snokunge inte kan skada mig på något vis, men jag är ändå löjligt rädd för dem! Såklart hade det varit ÄNNU värre med en 2 meter lång orm, men de här små "blyertspennorna" gör att jag springer och skriker. Och den gången jag var tvungen att lotsa ut en sådan från pannrummet med hjälp av en skyffel var jag i det närmaste hysterisk. TROTS att jag alltså logiskt sett vet att ingenting kan hända mig. Men jag tycker att ormar som ringlar är något så fruktansvärt otäckt att se!

 

[Exile]

Vad gäller kulturellt och närhet till naturen så har jag hittat studier som tyder på att de som lever nära farliga djur rankar annorlunda än de som lever längre bort från dem.

I studie från Somalia ska deltagarna(främst universitetsstudenter) ha rankat 42 djurarter som finns i landet utifrån hur mycket rädsla de känner när de ser dem. På plats 1-3 hamnade ormar(två dödliga, en helt ofarliga). Spindlarna hamnade först på 15-17 plats efter skorpioner, gepard(!), tusenfoting, hyena och ödlor(!). Efter spindlar kommer främst däggdjur, fåglar och grodor, inga giftiga djur och inga stora rovdjur. Det enda djur som är känt för att vara direkt aggressivt mot människan här är tydligen babianen.

Det spekuleras i varför geparden hamnar så högt. Samma sak med ödlorna, där man funderar över om en känd(felaktig föreställning) att ödlor generellt är giftiga kan spela in.
Slutligen tar man också upp att resultatet går i linje med teorin att spindelrädsla skulle kunna vara en förlängning av skorpionrädsla.

I en annan studie bland olika grupper som lever i Serengeti, Tanzania, ville man veta hur rädda människor var för farliga djur, främst stora rovdjur men även andra arter. De som var minst rädda var de som levde närmast dessa.
Av de djur som folk var mycket rädda för kom lejon på första plats. En stor andel var mycket rädda för ormar också, men rädslan var större inte bara för lejon utan också för leoparder, elefanter, bufflar, krokodiler och flodhästar.



Nej, det tror inte jag heller. Tvärtom är ju folk med fobier medvetna om att deras rädsla har gått över en gräns och blivit irrationell.

Nu har jag inte läst studierna men det känns inte relevant hur rädd man är för olika djur tycker jag? Rädsla är ju inte samma sak som fobi.

Jag har mött en björn i skogen en gång (jag red) och jag blev rejält rädd, det är ju ändå ett stort rovdjur. Men jag är ändå inte rädd för björnar, jag tycker de är fina och gulliga och ser gärna björnar på film osv men jag vill aldrig träffa en igen.
Nu bor ju jag inte heller i en storstad så jag vet att det finns björn i skogarna här ibland, men det är inget som hindrar mig från att vistas i naturen, jag vet att risken är så pass låg. Kanske hade jag varit mer orolig för det om jag kom från "betongen" men det är ju ändå en bit emellan det och en fobi tänker jag.

Läste i en Illustrated vetenskap om där dom gav möss en stöt av lukten av en viss blomma till den grad att mössen undvek lukten. Dessa djurens avkommor reagerade med stress vid den lukten trots dom aldrig blev utsatta för stöt vid lukten, spelade ingen roll om mössen växa upp med sin mamma eller blev bortadopterad till en mus som inte var rädd för lukten.

Den rädslan varade i minst 4 generationer.

Tyckte det var jätte intressant.

Det var verkligen intressant faktiskt, det skulle ju i så fall tyda på att det vore medfött.

Jag funderar lite på var jag fått det ifrån i så fall, måste vara längre tillbaka (VEM VARE ). En annan grej som talar just mot att det skulle vara "inlärt" på det sättet när det gäller min spindelfobi är att ingen annan i min familj/nära släkt är rädd för spindlar så det är inget jag kunnat snappa upp där som liten. Min mamma är dock sjukt rädd för ormar men jag har alltid gillat ormar så det ärvdes iaf inte

 

[Michellan95]

Är du säker? Jag har nog aldrig stött på en 1- eller 2-åring som blir panikrädd av att se en spindel, varken levande eller på bild? De brukar tvärtom tycka levande spindlar och andra småkryp är ganska spännande. Så jag tror nog absolut på att kulturellt/inlärt kan ha betydelse.

Det har jag! Min egna son var livrädd för spindlar i den åldern, levande, på bild eller som prydnassak spelade ingen roll. Han hade panik och då är ändå ingen av oss andra i hans närhet rädd för dem och han hade inte börjat på förskola.

 

[Sel]

Problemet med en fobi är ju att man inte kan se det logiska. Jag VET ju att en snokunge inte kan skada mig på något vis, men jag är ändå löjligt rädd för dem! Såklart hade det varit ÄNNU värre med en 2 meter lång orm, men de här små "blyertspennorna" gör att jag springer och skriker. Och den gången jag var tvungen att lotsa ut en sådan från pannrummet med hjälp av en skyffel var jag i det närmaste hysterisk. TROTS att jag alltså logiskt sett vet att ingenting kan hända mig. Men jag tycker att ormar som ringlar är något så fruktansvärt otäckt att se!

Jag vet, men samtidigt kan det vara värt att nämna. @Enya föreställde sig ju någonting helt annat till exempel.

 

[Dentaku]

Nu har jag inte läst studierna men det känns inte relevant hur rädd man är för olika djur tycker jag? Rädsla är ju inte samma sak som fobi.

Jag har mött en björn i skogen en gång (jag red) och jag blev rejält rädd, det är ju ändå ett stort rovdjur. Men jag är ändå inte rädd för björnar, jag tycker de är fina och gulliga och ser gärna björnar på film osv men jag vill aldrig träffa en igen.
Nu bor ju jag inte heller i en storstad så jag vet att det finns björn i skogarna här ibland, men det är inget som hindrar mig från att vistas i naturen, jag vet att risken är så pass låg. Kanske hade jag varit mer orolig för det om jag kom från "betongen" men det är ju ändå en bit emellan det och en fobi tänker jag.

I första studien handlade det om hur stor rädsla bilder av olika djur framkallade, så det borde väl rimligtvis ha fångat upp även fobier?

Andra studien tog jag med mest för aspekten nära till naturen(och den tidigare diskussionen om teorin att rädslor mot ormar skulle ha varit viktigare för våra förfäder än rädsla för stora rovdjur).

 

[Dentaku]

Angående snokar.

Jag badade en gång med en tjej jag inte kände så väl och plötsligt kom en snok simmandes. Jag är inte ormrädd men hojtade till. Dels för att det ändå är lite läskigt med en orm så nära i vattnet, dels för att inte riskera att hon skulle få en chock om hon var ormrädd eller hade ormfobi. Hon slängde sig upp på en sten. Men när hon såg snoken sa hon:
"Jaha, en orm. Jag trodde det var en snigel!"

 

[Sel]

Det har jag! Min egna son var livrädd för spindlar i den åldern, levande, på bild eller som prydnassak spelade ingen roll. Han hade panik och då är ändå ingen av oss andra i hans närhet rädd för dem och han hade inte börjat på förskola.

Min brorsdotter var en period jätterädd för flugor och några andra småkryp av okänd anledning, men allt man behövde säga var "Äsch, det där är ju en myra!" så gick det över. "En muuura!" upprepade hon liksom glatt. Jag vet inte hur pedagogiskt det var men hon kan skilja dem åt nuförtiden i alla fall, och är inte rädd för några insekter.

 

[Michellan95]

Min brorsdotter var en period jätterädd för flugor och några andra småkryp av okänd anledning, men allt man behövde säga var "Äsch, det där är ju en myra!" så gick det över. "En muuura!" upprepade hon liksom glatt. Jag vet inte hur pedagogiskt det var men hon kan skilja dem åt nuförtiden i alla fall, och är inte rädd för några insekter.

Han är nu 9 år och tycker fortfarande spindlar är obehagliga men klappade faktiskt en stor och väldigt hårig spindel på Skansen som låg bakom ett glas som man fick sträcka ner fingret till. Men sen nästa gång kan han bli jätterädd för en liten spindel som råkade springa i gräset. Ingen logik alls

 

[Sassy]

Angående snokar.

Jag badade en gång med en tjej jag inte kände så väl och plötsligt kom en snok simmandes. Jag är inte ormrädd men hojtade till. Dels för att det ändå är lite läskigt med en orm så nära i vattnet, dels för att inte riskera att hon skulle få en chock om hon var ormrädd eller hade ormfobi. Hon slängde sig upp på en sten. Men när hon såg snoken sa hon:
"Jaha, en orm. Jag trodde det var en snigel!"

Så hade jag också reagerat. Är inte rädd för ormar, men tycker att sniglar är fruktansvärt äckliga.
(Inte snäckor dock, som att det faktum att den har ett hus gör den söt istället. )

 

[bettysmatte]

Angående snokar.

Jag badade en gång med en tjej jag inte kände så väl och plötsligt kom en snok simmandes. Jag är inte ormrädd men hojtade till. Dels för att det ändå är lite läskigt med en orm så nära i vattnet, dels för att inte riskera att hon skulle få en chock om hon var ormrädd eller hade ormfobi. Hon slängde sig upp på en sten. Men när hon såg snoken sa hon:
"Jaha, en orm. Jag trodde det var en snigel!"

En orm i vatten är något av det läskigaste jag kan tänka mig...

 

[Ninnurur]

Så hade jag också reagerat. Är inte rädd för ormar, men tycker att sniglar är fruktansvärt äckliga.
(Inte snäckor dock, som att det faktum att den har ett hus gör den söt istället. )

Jag tycker precis samma sak!! Tror igel-scenen i Stand by me kan ha med saken att göra