Att leda en häst.

[Linduska]

alltså de enda hästarna jag leder är min egen och hästarna på Flyinge. Och där SKA du ha kedja över nosen. Och eftersom det är de enda hästarna jag sysslar med nu så blir det ju att jag leder alla utom min egen med kedja.
Sen om jag tex ska leda min kompis häst som jag känner väl så lägger jag ju inte kedja över nosen.
så jag uttryckte mig väl lite slarvigt.
Fast helt ärligt ser jag inget negativt med det. Det gör ju inte ont för dom att ha kedjan där.

 

[Lejonstjarna]

Som sakt det är din erfaenhet att hästar är livsfarliga mänikoätande monster.
Min erfarenhet är tvärtimot din att jag kan va ledare och vän med mina hästar. Vi har helt enkelt olika hästsyn och erfarenhet och det är väl det som är så häligt med hästar att de är indevider.

 

[martha]

Jag har aldrig sagt att dom är monster...däremot så vet jag att aldrig lita på en hingst.....Jag har ganska stor erfarenhet av just hingstar, och att hur snälla dom än är...så får man aldrig visa ryggen åt dom...det är bara överlevnadsinstinkt, inte att dom är elaka monster.

 

[styr_björn]

nej du är ju så klart inte mer värd för att du går vid bogen men du har en chans att hinnna undan om dom skulle bli lite hrm ``kåta``.
håller med martha vänd aldrig ryggen till en hingst ÄVEN OM DU TROR ATT DU ÄR LEDARE...

 

[Rea]

Jag kan bara konstatera med en liten suck att, nää, folk är inte sanna! Du har så rätt så rätt i det här med hingstar. Har själv råkat ut för världens i vanliga fall snällaste hingst att hantera när han skulle testa lite, det sa bara SMACK så satt hans käft runt min axel när han kom som ett skott bakom mig . Skulle ALDRIG vänt ryggen till och jag kommer ALDRIG att göra om samma misstag, säkert gör jag andra men inte detta i alla fall -

 

[Jegra]

Jag skulle vilja hävda att det inte är själva vändandet av ryggen mot hästen som är det farliga... När jag säger 'hästen' menar jag hästar som är riskabla att hantera, det kan vara hingstar eller det kan vara en helt "vanlig" häst som har problem med människor.

Är det en häst som är känd för att försöka sätta sig på folk är det ju en ganska god idé att INTE vända ryggen åt hästen förrän man är helt på det klara med att den inte kommer sitta i nacken på dig direkt. Men, om jag nu väljer att vända ryggen mot en häst (vilken som helst) så kommer jag för den skull inte sluta bekymra mig om vad den gör. Gör jag det kan det mycket riktigt bli farligt. Men även om jag har ryggen vänd mot hästen är jag hela tiden observant på vad som händer där bakom ryggen på mig. För mig är det som ett ständigt frågande och följdfrågande:

Har hästen fysisk kontakt med mig? - Vad gör den i så fall?
Hörs hästen? - Kan jag förstå vad hästen gör genom det jag hör?
Hörs hästen inte? - Vad håller den egentligen på med?

Genom att hela tiden stämma av dessa frågor och andra som kan dyka upp så anser jag att jag i många fall visst kan vända ryggen mot en häst utan att jag för den sakens skull riskerar livet...

 

[martha]

Men problemet med hingstar vs "vanliga hästar" är att hingstarna kan vara hur snälla som helst men få en "knäpp"

en normal häst med aggressiva tendenser VET man ju...det är inte ofta en valack eller märr får dessa "knäppar", och jag vill framhålla att hinh´gstarna absolut inte är monster eller elaka, utan det är homonella knäppar dom får som dom kanske inte kan styra över...samma som en hanhund kan få problem med aggressivitet av en eller annan anledning, men dom är ju lite lättare att värja sig för....

Speciellt nu på våren då hingstarna börjar "vakna" till liv....jag kan inte nog Varna för att vända dom ryggen....de människor som har rutin och har hållt på med dom i många år vet vad jag pratar om, dom som inget har sett eller varit med om dom går i sin tro om att allt är lugnt...och det KAN det vara också, det är inte alls säkert att det behöver hända något, men att utmana ödet med att tro att man är så stark ledargestalt för sin hingst att man tappar ögonkontakten är bara idiotiskt.

 

[ankans]

Det är just det som är poängen, man kan vända ryggen till många gånger.. MEN INTE alla och det är viktigt att inte generalisera och tro att ett recept fungerar på alla, vilket vissa menar. (inte du då )

Enligt mig, spelar det ingen roll vilken filosofi kring hästhantering man har, bara man använder sunt förnuft och förstår att det inte går att ha samma sätt mot alla pållar.

jag tror inte att vi människor inte kan påverka hästen instinkter eller hormonproduktion så mycket att en testestoronstinn hingst kan anses som "säker".

Fråga till alla duktiga NH förespråkare/utövare, kan ni att ni t ex sätta in ett brunstigt sto brevid en testestoronstinn hingst, och få den att låta bli att vråla, slå med frambenet mm om ni går in i boxen och visar ert ledarskap? (obs, ta inte detta fel nu, jag undrar bara och är nyfiken på svaret)

 

[martha]

...eller bredvid en "ny" häst övht........jag känner en kille som blev avsparkad ena armen av sin hingst pga av sånt......(han trodde han kände sin häst...hästen hade han fött upp och den var 9 år då)
Min gammelhingst har väldiga ordningar varenda kväll när stona kommer in, jag skulle INTE vilja vara i hans box då...även om jag TROR att han inte skulle göra mig något.....jag kanske bara "står i vägen

 

[Jegra]

Världen är inte svart-vit, hur gärna vi än skulle vilja att den var det (inte för att jag vill det dock). Man måste hela tiden gå efter situationen, och lika lite som jag vill säga att man aldrig ska vända ryggen till en hingst vill jag säga att man alltid ska ha hästen gå bakom sig. I min (måhända lilla) värld ska hästen gå där jag placerar den; bakom, sidan eller framför.

Jag har nu en tvåårshingst, igår fick han för första gången träffa ett brunstigt sto, vi stod i stallgången tillsammans, de stod i vinkel och kunde nå varandra med mularna om de sträckte lite på sig. Han tyckte att hon luktade hemskt gott, och när han hummade så kissade hon. Båda två var lika eländigt borta bland hormonerna. MEN, Campero höll hela tiden ett öga på mig, han visste att han inte fick humma, men han kunde inte alltid låta bli. Jag har satt gränsen vid att han inte får låta men jag har en viss acceptans för att han tycker att det är svårt. Inte nog med att han fick stå bredvid henne, vi skulle ut tillsammans också... Medan de andra red tömkörde jag, bitvis gick vi bakom stoet, som ju tyckte det var hemskt skoj... Och även om han visade tydligt intresse så lyssnade han och var lugn.

Så på din sista fråga så skulle jag nog säga, även om jag inte är NH-are, att har man gjort jobbet rätt så ska man kunna gå in till en hingst och be den sluta intressera sig för stoet. Men något helt säkert svar på den frågan kan jag inte förrän min egen unghingst blivit lite äldre...

 

[julia_v]

 

[ankans]

Min två-åring har inte ens börjat humma, han luktar lite och förstår att det är intressant men lyssnar 100% på mig... inga problem där alls.

Men min 4 åring? Gonatt säger jag.. Han är oerhört hingstig, och visst, är vi ute och går själv så har jag inga problem. Men skulle jag möta ett sto som brunstar. Då ger han blanka f*n i mig. Jag har fått en vetenskaplig förklaring på detta som handlar om hundar och katter, och jag har en känsla av att det är samma sak hos hästar. (stod i illustrerad vetenskap för ett antal år sedan och de har forskat på beteenden kontra instinkt och förmåga att uppfatta signaler)

Om man tänker sig ett rör som delar sig i två delar, dvs liknar en slangbella i formen. (Vi tar en jakt hund som exempel) Hunden "ser" in i slangbellan underifrån. I det ena grenröret syns en flygande fasan, i den andra kallar matte. Hunden reagerar på den signal som är starkast (hur hunden agerar beror på instinkter, lydnad, hormoner mm). Genom att ansluta elektroder mm kunde man konstatera att hunden ENDAST uppfattade den starkaste signalen, dvs den uppfattade inte den andra överhuvudtaget. I det ögonblicket hunden agerar på en signal, så finns det inget annat som existerar i deras system.

Forskingen visade att:
1. Mixen hormoner, instinkter och uppfostran alla bidrar till hundens sätt att uppfatta signalen.
2. Är hormoner eller instinkter starka, så kan inte uppfostran påverka hur djuret uppfattar signalen lika mycket, och djuret kanske inte är lämpat som t ex polis hund eller vad det nu än gäller.

Jag är övertygad om, att detta gäller de flesta djurarter, även oss människor. T ex, ta en våldsbenägen person som blir aggressiv, h*n vet att det är fel att slåss, men kan inte i vissa situationer hindra sig själv, för signalen är för stark.

 

[Humelibumlan]

Den killen och den hingsten har ju varit med om än det ena än det andra... Och han är ju inte den första som "gör sig illa" på grund av den hästen..
Men precis som du säger... det är hans egna uppfödning och han känner verkligen den hästen på alla sätt... ändå hände detta!

Jag förstår inte de som bestämt hävdar att hingstar ska gå bakom? Verkar så otroligt korkat och dumt och frågan kommer ju naturligt! Varför ska man ha hingsten på ett ställe där man inte kan läsa av alla signaler han ger?
Och snälla ni försök inte få mig att tro att man kan hålla ett öga både framåt och på hingsten samtidigt...

Själv blev jag nersparkad (påsatt) av den snällaste hingsten på hela färjestad travbana! En sån där super snäll och juste kille som jag tagit till och från hagen dagligen i 2 års tid.. Under dessa år hade han inte ens sagt "klocka", utan traskade alltid snällt på sidan..
Det räckte med att jag vände ryggen 1 gång för att öppna grinden till hagen och på 2 röda låg jag mellan hans framben med en STOR "trumpet" i ansiktet! Han stod på min jacka så jag kunde inte komma loss, utan jag sparka han på "trumpeten" och då studsa han iväg och stod sen och såg mycket förvåndad ut...
Jag tror inte han fattade vad som skett... eller varför det ens skedde?
Min dåvarande chef (som skrikande kom kutande över stallbacken) fattade inget, för denna hingsten hade innan inte haft en enda tendens att göra nå dyligt... Men efter mycket funderande kom vi fram till att det antagligen berodde på att jag hjälpt grannstallet att leda ut ett nytt sto som tydligen just gått ur brunst och antagligen var det lukten av det stoet som fick hormonerna i svallning... :smirk:

Denna hingsten hade aldrig gjort något innan och aldrig heller efteråt... men jag vänder aldrig ryggen åt en hingst igen! Hur väl jag än känner honom och hur snäll han än är..
Hingstar går vid sidan, där man kan läsa signalerna och har 2 sekunder extra på sig att avvärja attacken... Allt annat är vansinne och idioti!

 

[lil-sis]

Patsy tar jag med mig och går.

De ouppfostrade hästarna i stallet får gå i frambenshöjd och på lite kortare lina så jag har ngt att spela med.

Men Patsy går som sagt oftast som hon vill, hon uppför sig fint på ridskolevis också om jag ber om det.

 

[martha]

Ja det är ju inte för inte det endast finns EN enda beskällare i hästflockar, den unghingst som blir pilsk får lämna flocken, iannatfall så blir han eliminerad eller får verkligen slåss för sin position i flocken...NÅN av hingstarna får definitivt lämna flocken...detta skall man ha i bakhuvudet....det är MYCKET hormoner som spelar roll, man får varken vara mesig eller för hård.....

sen är det som humlan säger...egentligen är det dom snällaste som blir "farligast"..för man tappar fokus på dom, dom som är lite stökiga dom har man ju koll på hela tiden och är också därför med i matchen på ett annat sätt...

 

[Humelibumlan]

Lånar svarsknapp..

En fundering ang. att ha häst bakom sig..
Vid verklig fara är det ju inte alltid den ranghöga som leder flocken, en hingst kan även springa längst bak och driva sina ston...
Sen är det ju oxå så att vid fara och innan flykt samlas hästarna tätt tillsammans för att skydda föl och unga individer..
Vilket i praktiken bör betyda att om du är ledare i flocken och en individ vädrar fara, är det till dig de tyr sig... väldigt nära... och vid flykt som vädras och signaleras av bakom varande, att du oxå ska fly.. vilket ju betyder att du bör bli påsprungen om du inte är en häst med instinkt och snabbt iväg..

 

[Egot]

"Medan de andra red tömkörde jag, bitvis gick vi bakom stoet, som ju tyckte det var hemskt skoj... "

Jag vill absolut inte ha någons hingst bakom mig om jag rider ett brunstigt sto - detta oavsett om han bara är två år gammal och ägaren är världsmästare i NH. Detta är skälet till att jag aldrig skulle ställa mig på en anläggning som tillät hingstar - tyvärr har jag ju ingen koll på vem jag möter på en tävlingsplats.

I Stockholmstrakten har det hänt förskräckliga olyckor och ni kan lita på att ingen trodde att hingsten var något problem fram tills dess att de hände. Det gäller att vara ödmjuk och lära av andras misstag. Andra människor är inte så mycket dummare än vad vi själva är. Deras metoder att hantera hästar är inte så mycket sämre. Att det plötsligt en dag smällde för dem handlar inte om att de inte tränat lika mycket NH...

(PS jag leder med hästen snett bakom mig. Det varierar med häst och situation. Hingstar har jag lett med huvudet vid min axel. Jag har varit med om att bli påsprungen av världens snällaste häst, eftersom han själv blev attackerad, drabbades av panik och glömde sig. De är stora och starka och det räcker med att de missar lite grand för att göra oss illa)

 

[lil-sis]

Därför de ska vara SNETT bakom, så de springer förbi.

Men nu är det ju så att det är JAG som avgör när det är läge att fly eller inte och de gånger hon blir skiträdd så brukar det sluta med ett varv runt mig och sen stora näsborrar och drakblås men det går över.

 

[Humelibumlan]

Ok, men om man ser hästar på led, där den bakre blir rädd... så drar de ju nästan på engång allihopa.. Den som inte är snabb nog, blir ju påsprungen, vilket ju handlar om att alla ska med!

 

[lil-sis]

Men om du kollar i flocken så är det ledarhästen som ger "okej" innan alla drar. Det går fruktansvärt fort men det är jättetydligt med min häst. De andra kan snorkla iväg men om HON inte anser att det var något att rusa iväg för så gör inte hon det och då stannar de andra två också. De cirklar runt henne precis som hon cirklar runt mig.

Men SÄKER kan man ju naturligtvs aldrig vara.

Har dock ännu inte blivit översprungen Bara omkulldragen av ett sto som alltid drog järnet vid grinden när man släppte ut, innan jag visste om det (trevlig överraskning...) och så en gång när det var snorhalt ute och unghinsten fladdrade iväg för ngt, då gjorde jag en vurpa men han stannade snällt när jag låg och flaxade på backen.