Det är väl bra att du besökt någon avelsträff, men jag undrade om du gått på någon kurs, alltså fått möjlighet att studera lite mer ingående om Nordsvenskens avelshistoria? Alltså lägga ganska många timmar på att studera stamböcker, , samt nu levande och historiska hästar, tillsammans med någon bra kursledare?
Och nej, jag har inte sagt att det är "lite blod att välja på", jag har sagt att det är en smal avelsbas, och att allt blod behövs, och viktigast: det finns inget blod att hämta "utifrån".
Halvblodsaveln kan börja om från början med nya hästar utifrån, om samtliga hästar i Sverige skulle uppslukas av jorden, Islandshästarna finns både på Island och runt om i Världen, Araber finns det överallt, men Nordsvensk Brukshäst och Russ finns egentligen bara här. Så det är här de måste bevaras!
Skilj på "korsningsavel" och avel.
För rasen är det fullständigt ointressant om ett av rasens ston får en korsningsavkomma.
Att korsa är alltid ett lotteri. Detr är lektion nr 1 i all avel. Oavsett om det gäller hästar, hundar, höns, får eller något annat djurslag.
Varför skulle man ha ridprov för nordsvenskar, och på vilket sätt vore det nytänkande menar du?
Ridning i sig har väl varit känt sedan hästen tämjdes, så det är inte speciellt nytt, och det står var och en fritt, som äger en NSV Brukshäst att delta i vanliga dressyrtävlingar, för att få mätbara resultat om individens ridbarhet.
Det är en KÖR-häst, och SM-vinnaren i körning enbet, är ett ekipage med en NSV Brukshäst framför vagnen. Man måste inte köra timmer, man kan lika gärna klippa gräs, köra turister, eller för den delen sopor (som i Malmö kommun).
Körning i största allmänhet fungerar likadant oavsett om det är en Nordsvensk eller något annat framför vagnen. Körsporten finns både i stan och på på landsbygden.
Så här står det i avelsplanen:
"AVELSMÅL
Rasen har sedan nära hundra år avlats för användning i skogsbruket och har på grund av att körbarhetsegenskaperna prioriterats i avelsvärderingsarbetet utvecklats till en av världens mest lämpade för detta ändamål.
Rasen har på senare tid också visat sin mångsidighet genom användning inom hästturism och andra brukskörningar.
Målet är att genom avelsvärdering grundad på härstamning, avkommebedömning, exteriörbedömning och obligatoriskt bruksprov vidmakthålla och förbättra rasens mycket goda draglagsegenskaper och sundhet.
Den nordsvenska brukshästens bevarandevärde måste skattas högt.
...
Det övergripande och långsiktiga målet för den Nordsvenska B
rukshästen är ”att bevara den nordsvenska brukshästen som en allsidig körhäst, för arbete och fritid, med gott temperament, väl förankrad i svensk historia med en bred genetisk bas”. Största möjliga genetiska variation skall bevaras och de för rasen utmärk
ande egenskaperna bibehållas. Föreningen Nordsvenska Hästen har som långsiktigt mål att fler än 750 ston betäcks varje år"
I avelsplanen står det också mycket mer, och förklara mer detaljerat, vad som är en NSV Brukshäst.
Varför skulle detta övergripande avelsmål förändras menar du? Det är väl egentligen väldigt naturligt, att en "körhäst", avelsvärderas för dess köregenskaper, snarare än för något annat.
Så lite om bevarandeavel:
För övrigt så är det så, att med numerärt liten avelsbas, vore hål i huvudet att använda inseminering, och tillåta transport av sperma.
Det är alltså en poäng, att det är jobbigt att åka land och rike runt, då det styr stoägarna till att använda någon hingst rimligt nära.
Det viktigaste är såklart några ston överhuvudtaget betäcks, men sedan är det näst viktigaste att så många hingstar som möjligt används, så att man inte tappar genetiskt material.
Det finns en stor risk, att om man har tillgång till transporterad sperma, enstaka populära hingstar, får alldeles för många avkommor, och andra inga alls. Tänker man efter lite, så säger det sig självt att inseminering blir osmart för rasens skull.
För övrigt så handlar det där om att förstå aveln på t.ex. Nordsvenskar, att via studier av rasen, förstå vilka kombinationer som fungerar, och vilka som inte fungerar. Eftersom även historiskt sett, väldigt många NSV är visade, så går att genom att läsa stamböckerna och de resultat som finns förtecknade där, förstå vilka linjer som ger vilka egenskaper, och vilka linjer som inte "blir så bra" när man blandar dem med varandra.
Det är också svårt att tolka hur nästående egentligen olika förfäder/förmödrar egentligen är, om man inte gör en gedigen "släktforskning" på hästarna. Att en hingst t.ex. återkommer 2 gånger 3- generationer bort, behöver inte betyda att det handlar om inavel, utan det handlar ofta om att en viss hingst fanns i ett visst område, och betäckte alla ston där, och sedan har hästarna blivit kvar i det geografiska området.
Dessutom vet man, utifrån erfarenhet, att vissa linjer passar bättre, eller sämre med varandra.
Så att gå ner på djupet i den ras man har, och (kanske) vill avla på, är en god ingrediens för att kunna göra bra val i sitt avelsarbete.
Själv skulle jag gärna vilja hitta ett brunblackt sto eller två att avla på, för att restaurera den färgen i rasen. Jag skulle vilja "återuppväcka" vissa hingstlinjer, där bara spillror finns kvar, och göra en hoper andra saker, till förmån för bevarandet av den Nordsvenska Brukshästen.
Du gör ju naturligtvis som vill, men jag undrar om det inte är så att vissa av dina ståndpunkter ändå skulle gå att modifiera en smula, om du fick tillfälle att lära dig lite mer på djupet?