Att klippa sig

[escodobe]

Är jag den enda som verkligen avskyr att klippa mig? Jag sitter just nu med min vanliga "Efter klippningsågren".
Jag ogillar hela processen, att välja en frisör, att sitta där och försöka undvika småprat, någon okänd som tar på en och dessutom betala för eländet.
Eftersom jag avskyr det så mycket så gör jag det så sällan jag kan komma undan med det ungefär.

Själva frisyren är ju dessutom skit. De flesta frisörer vill ge mig page, vilket är ungefär den sista frisyren jag kan tänka mig.
Jag försöker låta håret växa ut, vilket inte går så bra eftersom jag hamnar i en ond cirkel. Det brukar växa ut till lite längre än axlarna och med en skön attityd men är lite slitet och jag får dåligt samvete eftersom jag inte varit hos någon frisör på 6 mån-1 år och man "ska" ju gå oftare. Jag går dit, förklarar situationen och att jag gillar att ha rufsigt och lite ostyrigt hår. De "toppar" håret och är så nöjda över att det är jämnare, håller ihop bättre, snyggare, välvårdat och allt vad de säger.
Inombords vill jag bara skrika "det ser ju SKITRÅKIGT ut, jag ser ut som en djävla tapetblomma" jag betalar min 360 kronor och har ångest och vill antingen färga det svart eller så går jag nån nånstans och kapar av hela skiten till en dramatisk och betydlig kortare frisyr som jag sedan låter växa ut så att jag ser ovårdad ut... Osv.

 

[strawberrysylt]

Jag har blivit missnöjd hos frisören många gånger, vissa gånger gråtit när jag kommit hem . Men nu tror jag äntligen jag hittat min frisör . Jag trivs inte heller i tråk-hår, men den här frisören lyssnar på mig. Det är nog bara leta vidare tills du hittar en som lyssnar... lycka till.

 

[cirkus]

Jag går aldrig till frisören av ungefär samma skäl. Jag har verkligen varken tid eller pengar att lägga på håret. Jag klipper skiten själv när det är för slitet. Har strax nedanför axlarna och typ alltid uppsatt i en tofs

 

[jeennnnyy]

Är jag den enda som verkligen avskyr att klippa mig? Jag sitter just nu med min vanliga "Efter klippningsågren".
Jag ogillar hela processen, att välja en frisör, att sitta där och försöka undvika småprat, någon okänd som tar på en och dessutom betala för eländet.
Eftersom jag avskyr det så mycket så gör jag det så sällan jag kan komma undan med det ungefär.

Själva frisyren är ju dessutom skit. De flesta frisörer vill ge mig page, vilket är ungefär den sista frisyren jag kan tänka mig.
Jag försöker låta håret växa ut, vilket inte går så bra eftersom jag hamnar i en ond cirkel. Det brukar växa ut till lite längre än axlarna och med en skön attityd men är lite slitet och jag får dåligt samvete eftersom jag inte varit hos någon frisör på 6 mån-1 år och man "ska" ju gå oftare. Jag går dit, förklarar situationen och att jag gillar att ha rufsigt och lite ostyrigt hår. De "toppar" håret och är så nöjda över att det är jämnare, håller ihop bättre, snyggare, välvårdat och allt vad de säger.
Inombords vill jag bara skrika "det ser ju SKITRÅKIGT ut, jag ser ut som en djävla tapetblomma" jag betalar min 360 kronor och har ångest och vill antingen färga det svart eller så går jag nån nånstans och kapar av hela skiten till en dramatisk och betydlig kortare frisyr som jag sedan låter växa ut så att jag ser ovårdad ut... Osv.

Jag ogillar också själva klippningen starkt - tar tusen år (slingar också håret), man tvingas småprata och läsa typ ”svensk damtidning” eftersom jag aldrig är tillräckligt förutseende för att ta med egen läsning. (”Får” man sätta i hörlurar o typ lyssna på en podd?) Resultatet är jag ofta nöjd med dock, så där en stor skillnad! Älskar att se fräsch it i håret, hatar att klippa/färga det..

 

[mandalaki]

Tricket är att hitta en och sedan aldrig släppa taget. Jag har haft samma frisör i sådär en 25 år. Hon är en jäkel på att klippa, vi har flera gemensamma intressen att prata om (använder messenger mellan klippningarna) och hon är en virtuos på sin kaffemaskin.

 

[Bulldoozer]

Pallar inte klippa mig, då är ändå min syster frisör men hon säger att jag är så himla otacksam att klippa då jag är så otålig att jag tycker att hon borde börja vara klar efter fem minuter. Maken trimmar min side-cut och jag brukar samla ihop håret till en bunt och klippa av med köksaxen när det börjar vara svårt att få borsten igenom. Bryr mig inte för fem öre om om det blir lite ojämnt, det brukar sitta i en tofs för det mesta ändå.

 

[Petruska]

Jag tycker att det är gräsligt.

De vill alltid - som jag upplever det - feminisera mig i heterofeminin riktning.

Jag har sedan något år hittat en salong som ÄNTLIGEN löser det problemet. Och som förstår vad jag säger när jag pratar om mitt hår. Att jag inte vill ha "mjuka linjer".

 

[SaraMara]

Tricket är att hitta en och sedan aldrig släppa taget. Jag har haft samma frisör i sådär en 25 år. Hon är en jäkel på att klippa, vi har flera gemensamma intressen att prata om (använder messenger mellan klippningarna) och hon är en virtuos på sin kaffemaskin.

Instämmer! Det, och en salong med mörkt, lugnt sköljrum med massagefåtöljer.

Med vänlig hälsning, skulle kunna hänga hos min härliga frisör varje fredag

 

[Unafraid]

Jag har haft samma frisör i typ 15 år. Någon gång är hon för upptagen så jag tar en elev på samma ställe. Klipper mig nog var 8-10 månad. Har ner till midjan.

 

[mandalaki]

Instämmer! Det, och en salong med mörkt, lugnt sköljrum med massagefåtöljer.

Med vänlig hälsning, skulle kunna hänga hos min härliga frisör varje fredag

Samma här! Min är dessutom ensam i sin salong så det är otroligt lugnt och skönt.

Pga flyttar får jag numera köra en timme för att komma dit men det är lätt värt det.

 

[Killaloe]

Jag hatar det också och undviker det i det längsta (just nu var det över ett år sedan jag klippte håret och jag borde verkligen göra något åt det men jag vill inte). Hatar att se hur mycket hår som klipps av vilket gör att jag skjuter upp besöket och ännu mer hår måste klippas nästa gång Det har dock blivit bättre sedan jag hittade en bra frisör som åtminstone inte försöker platta mitt hår och kapa det med kniv (har trollhår så det är sämsta alternativet ever) eftersom jag inte går därifrån med sämre skick på håret och dessutom fortfarande känner igen mig själv trots klippning.

 

[em-pirre]

Hatar det innerligt. Har långt hår (nedanför brösten) och typ fem olika färger typ från hakan ner (orange, gul, blå, rosa och lila tror jag). Slänger i lite nya färger nu som då, samlar ihop allt i en hästsvans under hakan och klipper av torra toppar ibland.

Billigt, går snabbt.

 

[DarkInNight]

Jag har sedan några år gett upp.. Iofs så provade jag en ny i höstas, med klipp och färg. Men jag blev så missnöjd att jag reklamerade.
Så jag fortsätter att klippa själv.

Har långt hår och har det oftast uppsatt i hög hästsvans. Lägger i en mörk färg lite då och då och klipper topparna när det behövs.

 

[VLMF]

Ogillar också starkt frisörklippningar. Jag klipper mig själv sedan 2007. Slipper oron över hur det ska bli, och sparar ofantligt mycket pengar Nu har jag dessutom fått sambon att hjälpa mig klippa håret längst bak, så jag slipper krångla med dubbla speglar.

 

[tanten]

Jag hatar och älskar det.

Nya frisörer som tror att jag vill ha håret som en 60-årig tant och försöker anpassa mig till det - grrrr.

Eller så hittar jag nån som verkligen FÖRSTÅR min personlighet och självkritisk tittar på mig i spegeln och säger - nä, nu måste vi vilda till det lite. Och som förstår att jag inte är rädd för att det ska se "onaturligt" ut.

När jag hade kort hår och bad frisörer klippa så nära huvudet som de vågade så gav det högst varierande reultat.

Nu har min senaste favorit börjat jobba igen så jag ska dit nästa gång.

 

[Sol]

Jag är lika, klipper mig själv numera.

 

[Modest]

Älskar att klippa mig! Känns härligt med hårbottenmassage, tidningsläsning och fräscha toppar. Har dessutom hittat en frisör som inte säger ett ord under klippningen, förutom enstaka frågor om hur jag vill ha det.

 

[escodobe]

Jag hatar det också och undviker det i det längsta (just nu var det över ett år sedan jag klippte håret och jag borde verkligen göra något åt det men jag vill inte). Hatar att se hur mycket hår som klipps av vilket gör att jag skjuter upp besöket och ännu mer hår måste klippas nästa gång Det har dock blivit bättre sedan jag hittade en bra frisör som åtminstone inte försöker platta mitt hår och kapa det med kniv (har trollhår så det är sämsta alternativet ever) eftersom jag inte går därifrån med sämre skick på håret och dessutom fortfarande känner igen mig själv trots klippning.

Ja, jag gillar liksom håret bäst när det enligt andra är ovårdat och slitet, det ser liksom lite mer hårdrock ut. Men jag går från frisören som fimvarianten av tråkig bibliotekarie...

 

[monster1]

Är jag den enda som verkligen avskyr att klippa mig? Jag sitter just nu med min vanliga "Efter klippningsågren".
Jag ogillar hela processen, att välja en frisör, att sitta där och försöka undvika småprat, någon okänd som tar på en och dessutom betala för eländet.
Eftersom jag avskyr det så mycket så gör jag det så sällan jag kan komma undan med det ungefär.

Själva frisyren är ju dessutom skit. De flesta frisörer vill ge mig page, vilket är ungefär den sista frisyren jag kan tänka mig.
Jag försöker låta håret växa ut, vilket inte går så bra eftersom jag hamnar i en ond cirkel. Det brukar växa ut till lite längre än axlarna och med en skön attityd men är lite slitet och jag får dåligt samvete eftersom jag inte varit hos någon frisör på 6 mån-1 år och man "ska" ju gå oftare. Jag går dit, förklarar situationen och att jag gillar att ha rufsigt och lite ostyrigt hår. De "toppar" håret och är så nöjda över att det är jämnare, håller ihop bättre, snyggare, välvårdat och allt vad de säger.
Inombords vill jag bara skrika "det ser ju SKITRÅKIGT ut, jag ser ut som en djävla tapetblomma" jag betalar min 360 kronor och har ångest och vill antingen färga det svart eller så går jag nån nånstans och kapar av hela skiten till en dramatisk och betydlig kortare frisyr som jag sedan låter växa ut så att jag ser ovårdad ut... Osv.

Attackera någon som ser ut som du vill ha det i håret och fråga vart dom klipper sig, sen håller du fast vid den frisören. Frisörer är lite som tandläkare/hovslagare, hittar man en man trivs med hänger man fast vid den.

 

[Bison]

Jag gillar att gå till frisören. Vi är gamla kompisar, hon tävlar fälttävlan precis som jag och kag kan säga precis hur jag vill att det ska vara och vet att hon lyssnar.