Hårkris

[Vallmo]

Det är möjligt att jag är mer stresskänslig men det är ju som det är. Just sådant blir man ju inte sjukskriven för. Möjligen konsekvenserna av att vara det.

Jag upplever inte att jag har ångest. Däremot en massa oro, vilket jag inte anser är samma sak.

Du kan ju bli sjukskriven pga konsekvenserna av stress, precis som du säger. Och det är väl en rimlig orsak, tänker jag.
Oro och ångest flyter ihop lite, tycker jag. Är oron överdriven eller orimlig så skulle jag kunna kalla det ångest. Är oron relevant så är det väl mer "bara" oro.
Jag tycker du är hård mot dig själv. Du verkar både ambitiös och mycket duglig i mina ögon. Jag blir ofta imponerad av saker som du gör i ditt hus och i din trädgård och tänker "wow". Utrotningen av parkslide är bara ett exempel.
Det har du ju skrivit en förklaring till att det har med din uppväxt att göra. Det var väldigt sorgligt att läsa och jag tycker så väldigt synd om dig. Jag önskar att du själv kunde se hur bra du är.

 

[Trissa]

När man känner sig helt förlamad av allt som måste göras, undrar om inte det är slags ångest. Och jag tycker att du beskriver sådan förlamning ibland, typ "nu sitter jag här och tiden bara går" eller "jag har varit ledig en halv dag men inget har blivit gjort".

Det där hade jag jättejobbigt med förr. Nu har jag lärt mig att jag behöver göra ingenting ibland, och det är okej. Men det tog tid, och var väldigt motigt....

 

[bettysmatte]

Samma här, jag är skitdålig på att laga mat, jag behöver också recept.

Men poängen var att det finns alternativ MELLAN frysta färdigrätter och laga allt från grunden. Som att laga något enkelt. @MiaMia s tips låter jättebra.

Med det sagt: färdigrätter är helt okej, ibland, när man av olika skäl inte klarar att laga mat. Jag skulle kunna något så jätteenkelt som lax och spenat idag, men jag har migrän och orkar inte. Så det blir antingen djupfryst pizza eller krögarpytt.

Jag kör ofta en kombo av färdigt och från grunden, ibland väger det över mer till den ena sidan än den andra. Dagens måltid: Kokt potatis, pulversås, färdigköttbullar och fiskpinnnar (ville använda upp fiskpinnar, men hade inte tillräckligt - därav den mysko mixen ), sallad på färdigskuren salladsmix, plommontomater, gurka och salladsost.... Det var hyfsat gott...och snabbt. Inte jättenyttigt, men inte den sämsta måltiden heller. Någonstans mitt emellan. Så blir det ofta på vardagarna. Och det är helt okej, tänker jag...

 

[mandalaki]

@bettysmatte ja, jag tänker också att det är helt okej!

 

[Lillgrådis]

Det absolut mesta är ett rungande Vill, Vill, Vill. Jag vill så jäkla mycket hela tiden. Jag har väldigt få måsten.

Det är en sån jäkla balansgång att hantera det där Vill, Vill, Vill. Jag vill också nästan alltid massor av saker, på massor av olika plan. Jag hinner en mycket mycket liten del av allt på vill-listan. I vissa perioder hinner jag nästan bara jobba, sova och äta. Och ganska ofta blir jag också frustrerad över hur mycket roligt och viktigt och intressant som ständigt måste skjutas åt sidan eller påbörjas utan att bli klart, eller så bra som jag skulle vilja.

Samtidigt - jag är jätteglad och stolt över mig själv att jag just vill så förbannat mycket, även om det leder till att jag inte får ihop alla eller ens de flesta lösa ändarna. Det är en egenskap som definierar mig som person, och jag skulle inte vilja vara på något annat sätt än så här. Och då är jag beredd att betala priset i frustration över att vilja mer än kunna.

Och någonstans tror jag att du också är glad över det, eller skulle försöka vara det. Och se det fantastiska bara i att ha all den viljan inom dig, och förstås försöka kanalisera den på bästa möjliga sätt. Men lägga lite mindre vikt vid vad den mynnar ut i eller vad som syns och kan mätas. I stället för att vara så hård mot dig själv.

För alternativet, att inte vilja mer än ett minimum, hur kul hade det varit egentligen? Kanske lugnare, men ack så tradigt. Att du med din historia har skaffat ditt eget hus, med mark och trädgård och möjligheter - det ÄR imponerande. Och det hade inte hänt utan det driv och mod som också kommer av så rikliga mängder vilja.

Och i alla fall för mig personligen är det sådana människor som vill och vill och vill som inspirerar och som är spännande och intressanta. Inte de liknöjda som kanske grejar alla sina (lågt satta) mål, men som heller aldrig spänner bågen.

 

[Sleepy]

Att du med din historia har skaffat ditt eget hus, med mark och trädgård och möjligheter - det ÄR imponerande. Och det hade inte hänt utan det driv och mod som också kommer av så rikliga mängder vilja.

Väl talat.

Har en sen tänkt bo på sitt ställe en ansenlig tid, så är det trevligt att vänja sig vid att tänka i 25-årsplaner. Över tid finns ju möjlighet att genomföra de mest fantastiska idéer - och njuta av varje steg på vägen.

 

[EmmaW]

@EmmaW

Under den här perioden som du t ex bestämde dig för att varje dag göra något du mådde bra av, var du sjukskriven då?

Jag har gjort det både under perioder där jag jobbat och där jag varit sjukskriven.

 

[Magiana]

Det är en sån jäkla balansgång att hantera det där Vill, Vill, Vill. Jag vill också nästan alltid massor av saker, på massor av olika plan. Jag hinner en mycket mycket liten del av allt på vill-listan. I vissa perioder hinner jag nästan bara jobba, sova och äta. Och ganska ofta blir jag också frustrerad över hur mycket roligt och viktigt och intressant som ständigt måste skjutas åt sidan eller påbörjas utan att bli klart, eller så bra som jag skulle vilja.

Samtidigt - jag är jätteglad och stolt över mig själv att jag just vill så förbannat mycket, även om det leder till att jag inte får ihop alla eller ens de flesta lösa ändarna. Det är en egenskap som definierar mig som person, och jag skulle inte vilja vara på något annat sätt än så här. Och då är jag beredd att betala priset i frustration över att vilja mer än kunna.

Och någonstans tror jag att du också är glad över det, eller skulle försöka vara det. Och se det fantastiska bara i att ha all den viljan inom dig, och förstås försöka kanalisera den på bästa möjliga sätt. Men lägga lite mindre vikt vid vad den mynnar ut i eller vad som syns och kan mätas. I stället för att vara så hård mot dig själv.

För alternativet, att inte vilja mer än ett minimum, hur kul hade det varit egentligen? Kanske lugnare, men ack så tradigt. Att du med din historia har skaffat ditt eget hus, med mark och trädgård och möjligheter - det ÄR imponerande. Och det hade inte hänt utan det driv och mod som också kommer av så rikliga mängder vilja.

Och i alla fall för mig personligen är det sådana människor som vill och vill och vill som inspirerar och som är spännande och intressanta. Inte de liknöjda som kanske grejar alla sina (lågt satta) mål, men som heller aldrig spänner bågen.

Javisst är det en balansgång! Liknöjd har jag aldrig varit. Egentligen kanske det vore skönt men samtidigt vore det nog inte särskilt berikande.

 

[EmmaW]

Tack.

Jag har sedan i vintras försökt "göra så lite som möjligt" och i stället lagt mer fokus på roliga saker. Men det har väl ändå gått så där. Det har känts som om saker förfallit när jag inte varit där och fixat. Det har blivit stökigt och rörigt. Jag har nätt och jämnt kunnat upprätthålla någon slags miniminivå. Alla drömmar har jag inte heller velat släppa så det blev ett grönsaksland även i år. Och jag satte tomater i växthuset. Men jag har känt en frustration över allt som inte blivit gjort. Jag har liksom bara rent fysiskt släppt saker, men det har gjort mig missnöjd.

Jag förstår hur du menar, och jag tycker det var bra att du fixade grönsakslandet. Det visar att det var viktigt för dig.

Du har massor att göra. Så mycket att du drunknar i att det blir övermäktigt.
Du behöver strukturera upp för att få ordning på allt och det är inte lätt. Jag var en gång i tiden som du. I dag har jag lärt mig att ha mer struktur för att jag ska kunna må bra. Vilken struktur du behöver för att må bra är kanske inte samma som min. Det finns många vägar att gå och jag har fått prova mig fram.

Men, jag tror inte att det är det du behöver just nu. Jag tror att du behöver ta tag i din "Pandoras ask" och reda ut det som finns där. Det är orsaken till din syn på dig själv, dina krav på dig själv och påverkar absolut i högsta grad sättet du lever ditt liv på och hur du mår i dag.
Att bearbeta det som hänt och händer tar dig framåt mot ett bättre liv och ett bättre mående.
Under tiden tills du kommer igång med det så måste du försöka hålla dom tre grundpelarna gående, äta sova och röra på dig. Det är som tre gyllene grundpelarna. Ibland är det inte så viktigt vad man äter, utan att man faktiskt bara äter något.