Att kämpa för jämställdhet

[MiniLi]

Ja, på gruppnivå har nog du och @MiniLi rätt - kvinnor lägger mer tid än män på sitt eget utseende och kanske även på sin bostads utseende. För egen del inser jag att jag kanske (?!) är mer normbrytande än jag tror i det här avseendet. Jag har skalat bort rätt mycket av framförallt "hemmets skönhetsvård" för att hinna med annat som jag brinner för - mina två hästar och min dotters tävlingar tillsammans med en av dem!

Men det handlar ju också om hur det känns, vad vi uppfattar som kvinnligt resp manligt.
Man kan ju avstå av fler anledningar än att normerna inte påverkar.

 

[Roheryn]

Men det handlar ju också om hur det känns, vad vi uppfattar som kvinnligt resp manligt.
Man kan ju avstå av fler anledningar än att normerna inte påverkar.

Nu förstod jag inte riktigt hur du menar? (trött och borde gå och lägga mig, men detta är ju "lite" intressant... )

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tycker att det är att dra förhastade slutsatser.

Förvisso kan en person som lever med en transperson ändå vara transfobisk, precis som en transperson själv mycket väl kan vara det.

Men jag uppfattar också att de saker som krävs av vårt språk och vårt sätt att uttrycka oss, för att helt undgå att reproducera en binär könsuppfattning, tills vidare är lite orimligt att klara av vid varje möjligt tillfälle.

Apropå förhastade slutsatser så ser det ut som att du gravt övertolkat mitt inlägg. Jag har ingenstans kallat @Roheryn för en hemsk transfobisk person eller vad det nu är du verkar vilja insinuera, däremot ville jag poängtera att några av hens ordval kanske inte är så progressiva (och som synes var jag inte den enda som reagerade på det). Att då till synes försöka ursäkta sitt klavertramp med att ens partner är trans är i mitt tycke lite dålig stil.

Inte heller har jag förespråkat att alla alltid måste använda totalt könsneutralt och ultra-progressivt språk i alla sammanhang, så det begriper jag inte alls varför du känner ett behov av att ta upp. Det jag reagerade på var att en person som har en partner som är trans ändå använde en rätt så föråldrad term. Du kanske tycker att det är en petitess, men jag tycker att vi ska sträva mot att vara bättre än att slentrianmässigt acceptera sånt för att det råder en brist på vettigare alternativ.

 

[kryddelydd]

Vad är du ute efter? Ett grattis? Jag tycker faktiskt det blir fånigt så fort någon ska försöka statuera exempel av sig själv med ett "titta så icke-feminim jag är!".

Att det finns en ram innehållandes könsroller och normer betyder inte att personer inte kan befinna sig i olika positioner inom ramen, på ramen eller utanför den, utan att för den sakens skull sluta kalla sig för kvinna.

Nej, men visst är det intressant att du och några till kritiserar dem som följer "normerna". Men inte heller de som faktiskt struntar i "normerna" är godkända i sina livsval i dina ögon.

Varför är det inget som är tillräckligt bra, varken att följa normerna eller att strunta i dem?

 

[Kattennizze]

Jag tycker att @MiniLi har en poäng. Om vi till all den feminina skönhetsvården lägger den tid det tar (även om kvinnan är ensamstående) att hålla hemmet i ett sådant skick att det känns okej även när andra hälsar på, att hålla garderobens innehåll i skick för alla de situationer med vidhängande klädbyte som en kvinna kan råka ut för, och så vidare, så tror jag nog att könsrollerna med avseende på hur man sköter sitt yttre kostar mer för kvinnor än män. Den tiden och kraften hade kunnat läggas på annat.

Ja och inte bara tid och kraft. All jäkla ångest också över om en som kvinna ser tjock ut i ett visst plagg osv osv i all oändlighet. Hela tonåren gick ju åt till detta för min egen del.

 

[kryddelydd]

I ditt inlägg där så spelar ju kön en jättestor roll, eftersom vad du bestämmer vad som är manligt resp kvinnligt med hur du beskriver dig som avvikande från din könsroll ..

Nej, det är inte jag som bestämmer vad som är kvinnligt eller manligt. Jag beskriver en livsstil som inte stämmer överens med det som vanligen uppfattas som "kvinnligt". Den livsstilen är inte ett uppror mot könsroller, den är en axelryckning kring vad som förväntas och i stället ett val av hur i detta fallet jag trivs med att leva.

Men det är ju tydligt att "damned if you do, damned if you don´t".
Det går tydligen inte att rycka på axlarna gällande förväntad livsstil utifrån kön och välja hur man vill leva, för då är man tydligen fortfarande "offer för normerna" eller "bestämmer vad som är manligt och kvinnligt".

 

[kryddelydd]

. Dock är det viktigt att säga att personen lever ensam frivilligt, inte för att ingen vill ha hen.

Vilken märklig tolkning.
edit: ditt sätt att uttrycka dig antyder ett sökande efter en partner; ett misslyckat sökande.

 

[kryddelydd]

Ok bortsett från det där med man och barn då så är jag också isf asexuell. Eller inte . Märkligt definition må jag säga!

Nu hänger jag inte med.

Innebörden i mitt uttryck "asexuell" handlar om väldigt svag (eller ingen) sexualdrift. Inget behov av sex, liksom. En beskrivning av personen, likväl som andra delar av beskrivningen.
På vilket sätt är det märkligt?
Märkligt att "erkänna" att man inte har just någon sexualdrift? Fast på vilket sätt kommer ordet "definition" in i beskrivningen?

 

[Kattennizze]

Ja, det är spretiga exempel, det är liksom meningen! Livet ÄR spretigt och jag ville väl belysa det... Samt fundera på om allt är "värt besväret" att bryta sig ur. Jag har till exempel noll incitament att sluta raka benen och sminka mig. Jag förstår inte vad som skulle bli bättre av att jag lät bli att göra det. Däremot har jag haft starka incitament att inte skaffa mig ett kvinnligt yrke av omvårdnadstyp, eftersom jag dels inte kan tänka mig värre jobb och dels inser att det är vansinnigt dåligt betalt. Så jag utbildade mig till civilingenjör och jobbar inom en mansdominerad bransch - DET var värt besväret!

Alla kan inte bli civilingenjörer. Det där tycker jag är så nedlåtande uttryckt, skippa den dåligt betalda vården (gäller ej läkare givetvis) och bli något traditionellt manligt som är bra betalt. Grattis till dem som kan välja detta liksom i stället för att säga att det är för jävligt att omvårdnad som är det finaste som finns är så illa betalt pga att det är kvinnor som ska göra det jobbet.

 

[Fruentimber]

Nej, men visst är det intressant att du och några till kritiserar dem som följer "normerna". Men inte heller de som faktiskt struntar i "normerna" är godkända i sina livsval i dina ögon.

Varför är det inget som är tillräckligt bra, varken att följa normerna eller att strunta i dem?

Det var verkligen inte poängen med inlägget. Jag kritiserade ditt inlägg och din intention med det, inte dina livsval. Skaplig skillnad där.

Det var för övrigt mitt första inlägg i tråden.

 

[Petruska]

Nej, men visst är det intressant att du och några till kritiserar dem som följer "normerna". Men inte heller de som faktiskt struntar i "normerna" är godkända i sina livsval i dina ögon.

Varför är det inget som är tillräckligt bra, varken att följa normerna eller att strunta i dem?

Om du läser den här diskussionen som kritik av "de som följer normerna", så fattar jag ännu mindre. Det är ju helt ointressant att kritisera personer på den punkten.

 

[Kattennizze]

Om du läser den här diskussionen som kritik av "de som följer normerna", så fattar jag ännu mindre. Det är ju helt ointressant att kritisera personer på den punkten.

Jag trodde nog att det handlade om varför och grunden till att normerna finns, inte hur och på vilket sätt vi väljer att följa normerna så att säga. @kryddelydd (svar till kryddelyd jag citerade fel inlägg)

 

[mandalaki]

Nej, det är inte jag som bestämmer vad som är kvinnligt eller manligt. Jag beskriver en livsstil som inte stämmer överens med det som vanligen uppfattas som "kvinnligt". Den livsstilen är inte ett uppror mot könsroller, den är en axelryckning kring vad som förväntas och i stället ett val av hur i detta fallet jag trivs med att leva.

Men det är ju tydligt att "damned if you do, damned if you don´t".
Det går tydligen inte att rycka på axlarna gällande förväntad livsstil utifrån kön och välja hur man vill leva, för då är man tydligen fortfarande "offer för normerna" eller "bestämmer vad som är manligt och kvinnligt".

Ok, du tog min reflektion som kritik. Det var den inte.

 

[MiniLi]

Nu förstod jag inte riktigt hur du menar? (trött och borde gå och lägga mig, men detta är ju "lite" intressant... )

Det var läggdags för mig också, försöker formulera mig nu istället
Tolka mig som att jag spinner vidare, för det här blir ganska generellt och jag har ingen aning om det gäller dig eller inte.

Det är ju en sak med de konkreta valen, om vi väljer att bete oss inom könsnormen eller ej.
Men det handlar ju också om vad vi själva definierar som kvinnligt resp manligt och till viss del är det viktigt att tänka kring varför man går utanför och hur man ser på de som är innanför.
Luddigt..

Ett hypotetiskt exempel:
En kvinna kanske aldrig har sminkat sig. Hon bryter i denna aspekt mot könsnormen. Men hon kanske alltid har mått dåligt och alltid känt sig väldigt okvinnlig. Hennes beteende bryter mot normen, men hon har fortfarande en väldigt stark uppfattning att vad som är kvinnligt vs manligt.
Jag tänker alltså att man i det normbrytande läget kan ha olika inre inställning och att det också är viktigt. Så att man inte nöjer sig bara med beteendet och glömmer våra tankar och känslor om allt som relaterar till könsnormena.
Steg 1 och 2 typ

Nej, men visst är det intressant att du och några till kritiserar dem som följer "normerna". Men inte heller de som faktiskt struntar i "normerna" är godkända i sina livsval i dina ögon.

Varför är det inget som är tillräckligt bra, varken att följa normerna eller att strunta i dem?

Men det handlar ju inte om kritik. Ingen kritiserar någon.
Här visar du att du har missförstått syftet.
Det handlar om att titta på fenomenet och öka förståelsen, inte att kritisera eller ge beröm.

 

[Klonim]

Men det handlar ju inte om kritik. Ingen kritiserar någon.
Här visar du att du har missförstått syftet.
Det handlar om att titta på fenomenet och öka förståelsen, inte att kritisera eller ge beröm.

Normpoliserna finns överallt och detta område är inget undantag.

 

[MiniLi]

Normpoliserna finns överallt och detta område är inget undantag.

Nu pratar jag om den här tråden som inte handlar om kritik.
Förutom när du kommer in med helt absurda inlägg.
Det här är ju en tråd för de som faktiskt vill leva jämställt. Vad gör du ens här? Förstör?

 

[kryddelydd]

Om du läser den här diskussionen som kritik av "de som följer normerna", så fattar jag ännu mindre. Det är ju helt ointressant att kritisera personer på den punkten.

njae, men jag läser kritik mot allas livsval oavsett vad man väljer. De som är nöjda med sitt liv ifrågasätts eftersom de inte är "tillräckligt" jämställda.
De som följer könsnormerna kritiseras för det.
De som inte följer könsnormerna kritiseras för det.

Damned if you do, damned if you don´t.

 

[Roheryn]

Alla kan inte bli civilingenjörer. Det där tycker jag är så nedlåtande uttryckt, skippa den dåligt betalda vården (gäller ej läkare givetvis) och bli något traditionellt manligt som är bra betalt. Grattis till dem som kan välja detta liksom i stället för att säga att det är för jävligt att omvårdnad som är det finaste som finns är så illa betalt pga att det är kvinnor som ska göra det jobbet.

Jag har inte sagt att alla skall bli civilingenjörer. Mitt livsval var ETT EXEMPEL på ett val som kan ses som normbrytande och som var "värt besväret". För mig var det utbildning och jobb inom en mansdominerad sektor, för någon annan är det något annat.

 

[kryddelydd]

Ok, du tog min reflektion som kritik. Det var den inte.

Jag läste ditt inlägg ganska bokstavligt som en uppfattning om att jag värderade beteende och livsval utifrån könsnormer som jag på något sätt skulle definiera.
Så var det inte.
Det var avsett som ett exempel på en person som skiter högaktningsfullt i könsnormer i sina - mina - livsval.
Inte som ett uppror utan som en axelryckning.
Jag skiter i kvinnligt, manligt, förväntas, förvånas, normföljande eller normbrott.
Jag skiter i "uppskattas som kvinna" eller inte.

Jag ser många - dock inte specifikt i den här tråden där det bara kommit från någon enstaka skribent - som vill "känna sig kvinnlig".
Jag har ingen susning om hur man "känner sig kvinnlig". Eller hur man "känner sig manlig". Lika lite aning om båda två.,
Och att "uppskattas som kvinna" hyser jag ingen längtan efter.
Fattar liksom inte vitsen.

Att uppskattas för den person man är, däremot, eller åtminstone respekteras som den person man är, är ju trevligt. Dock helt utan värdering utifrån könstillhörighet (och det får du tolka som biologiskt eller könsidentitetsmässigt, spelar ingen roll vilket).
Jag tror definitivt inte att mina vänner uppskattar mig utifrån kön.
De uppskattar de gånger jag hjälper dem. Men det de uppskattar är Kryddelydd, inte kvinnan Kryddelydd utan den enskilda personen.

Att leva jämställt...
Jag vet inte, jag, om jag tycker att den definition av jämställdhet som förespråkas av en del skribenter här, med exakt lika, är något att eftersträva.
En del personer uttrycker att de "borde bli mer intresserade av bilen". Varför det, om de inte är intresserade av den?
Om någon annan huvudsakligen tar hand om den så var är problemet?
Den dagen partnern kanske inte längre vill eller orkar ta hand om bilen så kan man ju lämna in den för tvätt och service och reparation om man själv inte kan eller vill. Vad är problemet?
Samma sak med städning: om man inte själv kan eller vill så får man väl sänka kraven på hur det ska se ut, eller nyttja RUT-avdraget och låta någon annan göra det?
Däremot, om partnerna är överens om att det tråkigaste som finns är dammsugning, då är det ju rimligt att dela lika på det som är tråkigt.

Som sagt, den formen av jämställdhet som en del förespråkar här verkar krystat och obehagligt för alla inblandade och därmed verkar den i mina ögon inte som helt eftersträvansvärd.

 

[Roheryn]

Ett hypotetiskt exempel:
En kvinna kanske aldrig har sminkat sig. Hon bryter i denna aspekt mot könsnormen. Men hon kanske alltid har mått dåligt och alltid känt sig väldigt okvinnlig. Hennes beteende bryter mot normen, men hon har fortfarande en väldigt stark uppfattning att vad som är kvinnligt vs manligt.
Jag tänker alltså att man i det normbrytande läget kan ha olika inre inställning och att det också är viktigt. Så att man inte nöjer sig bara med beteendet och glömmer våra tankar och känslor om allt som relaterar till könsnormena.
Steg 1 och 2 typ

Okej, då förstår jag hur du menar! Spinner jag vidare på detta så kan det ju ses nästan som att jag förstärker normen även när jag bryter mot den - till exempel så byter jag däck på bilen och känner mig SÅÅ duktig för att jag gjort något "manligt". Får förmodligen också positiv respons från omgivningen - "åh, vad duktig du var som klarade det alldeles själv!" (lite på samma tema som när en man får cred för att han är "barnvakt" åt sina egna barn!!) Frågan är hur väl jag EGENTLIGEN lyckats med normbrytandet då....?