Hej alla! Jag är ny här men har läst länge och sett vad mycket kloka människor det finns här! Och nu behöver jag själv lite hjälp med funderingar. Det är så att jag inte trivs i min lägenhet!
Har bott här i drygt 1 år. Tidigare ägdes den av min nu avlidna farmor. Äger den nu tillsammans med två andra i familjen men det är bara jag som bor här. En del av problemet orsakas av det. Dels så var lägenheten rätt sunkig och luktade inte så gott när jag flyttade in. Massor av gamla möbler och vissa av dem står kvar. Mycket pryttlar tillhörandes andra i familjen. Helt enkelt ganska ofräscht och eftersom alla saker inte är borta har jag inte kunnat göra helt rent och fräscht. Förvaringsutrymmena är fulla med saker som inte hämtats men som jag inte får göra nåt åt. Jag är liksom bakbunden. Dels så kan jag inte göra vad jag vill i lägenheten då jag ju samäger den. Familjen lägger sig i hur jag ska inreda och ha det. Jag har massa grejer som inte är mina och som jag inte vill ha. Har å andra sidan inte råd med massa nya möbler, men jobbigt med känslan att det inte är MITT EGET. Har inte kunnat göra det fint och trivsamt helt enkelt.
Området är inte heller så roligt. Superbra kommunikationer dock! Men jag trivs i naturen/områden med parker där man kan gå och här är det mest motorväg. Krävs ansträngning för att komma till ställen där det är trevligt att promenera/röra på sig, vilket leder till att jag inte gör det så ofta som jag skulle vilja! Bostadskostnaden är dock låg i förhållande till storlek så det är ju väldigt positivt!
Det är en 3:a (så lyxigt att det är stort, men det är lite FÖR stort). Skulle trivas bra i en etta eller tvåa eller egentligen var som helst där jag kan ha en bra känsla och en känsla av att det är mitt. Frihet helt enkelt!
Tilläggas bör att jag är rätt ung, studerar, och bor i en stor stad med galen bostadsmarknad (gissa vilken
). En annan grej som hör till saken är att jag mått dåligt en tid (bättre nu!), delvis pga stressen över att jag måste fixa lägenheten fin + att jag inte har kunnat fixa lägenheten fin på grund av det jag beskrivit med familjen. Vad kan jag göra? Ska jag flytta? Bo kvar? Göra om? Göra mig av med alla grejer som jag inte gillar och få halva släkten på mig? Är det ens okej att klaga som ung och student? Ska jag nöja mig?
Har bott här i drygt 1 år. Tidigare ägdes den av min nu avlidna farmor. Äger den nu tillsammans med två andra i familjen men det är bara jag som bor här. En del av problemet orsakas av det. Dels så var lägenheten rätt sunkig och luktade inte så gott när jag flyttade in. Massor av gamla möbler och vissa av dem står kvar. Mycket pryttlar tillhörandes andra i familjen. Helt enkelt ganska ofräscht och eftersom alla saker inte är borta har jag inte kunnat göra helt rent och fräscht. Förvaringsutrymmena är fulla med saker som inte hämtats men som jag inte får göra nåt åt. Jag är liksom bakbunden. Dels så kan jag inte göra vad jag vill i lägenheten då jag ju samäger den. Familjen lägger sig i hur jag ska inreda och ha det. Jag har massa grejer som inte är mina och som jag inte vill ha. Har å andra sidan inte råd med massa nya möbler, men jobbigt med känslan att det inte är MITT EGET. Har inte kunnat göra det fint och trivsamt helt enkelt.
Området är inte heller så roligt. Superbra kommunikationer dock! Men jag trivs i naturen/områden med parker där man kan gå och här är det mest motorväg. Krävs ansträngning för att komma till ställen där det är trevligt att promenera/röra på sig, vilket leder till att jag inte gör det så ofta som jag skulle vilja! Bostadskostnaden är dock låg i förhållande till storlek så det är ju väldigt positivt!
Det är en 3:a (så lyxigt att det är stort, men det är lite FÖR stort). Skulle trivas bra i en etta eller tvåa eller egentligen var som helst där jag kan ha en bra känsla och en känsla av att det är mitt. Frihet helt enkelt!
Tilläggas bör att jag är rätt ung, studerar, och bor i en stor stad med galen bostadsmarknad (gissa vilken
). En annan grej som hör till saken är att jag mått dåligt en tid (bättre nu!), delvis pga stressen över att jag måste fixa lägenheten fin + att jag inte har kunnat fixa lägenheten fin på grund av det jag beskrivit med familjen. Vad kan jag göra? Ska jag flytta? Bo kvar? Göra om? Göra mig av med alla grejer som jag inte gillar och få halva släkten på mig? Är det ens okej att klaga som ung och student? Ska jag nöja mig?
