Att höra av sig

Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen
 
Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen

Fast om din sambo gick ut en kväll och sen inte hörde av sig förrän kl 22 dagen efter och inte dök upp på jobbet som han skulle. Då hade du varit chill? Jag är verkligen all for att låta varandra leva sitt liv men jag hade verkligen börjat undra vad som hänt om en sambo försvann i nästan ett dygn... och varit sjukt orolig
 
Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen
Men har du ens läst tråden? Sambon kom ju inte hem efter en utekväll, svarade inte i telefon och dök inte upp på jobbet. Det är knappast ts oro som är problemet här...
 
Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen

Karln försvinner i ett dygn och du bah "lugnt, det är chill, vi ska ha vår space"? Okej. O_o
 
Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen

Fast i detta läge handlar det inte om tilliten.
Jag hade oroat mig halvt till döds för att något hade hänt och då menar jag inte otrohet utan att personen råkat ut för något.
 
Vi hör alltid av oss till varandra när planer blir ändrade.
Men jag veckopendlar och då så kan kontakterna bli rätt sporadiska när jag är på annan ort.
 
Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen
Glömmer bort att höra av sig i ett dygn? Ja men visst. Det kan väl hända. Eller?

För mig är inte kravet att höra av sig och säga att man blir sen/inte kommer hem samma sak som att hålla varandra i koppel. Långt ifrån. Min partner är vuxen och får göra nästan precis vad han vill utan att jag lackar. Nu har vi ju kids så att han bara försvinner i ett par dygn utan att vi har pratat om det skulle jag inte bli särskilt lycklig över men han får vara ute och flänga på stan efter jobbet om han vill utan att jag tycker något om det (så länge det inte är kaos hemma). Skulle han däremot "glömma" att höra av sig i nästan ett dygn skulle jag bli tokig.
 
Jag tar till mig av allt som ni skriver. Jag vet att det är rimligt att göra slut, jag vet att män inte är några projekt. Jag vet också att det är svårt att få ett fungerande liv med två olika individer utan att någon gång såra den andra. Vi har pratat, det är mycket annat som ligger bakom som krypit fram nu, så jag har en hel del att ta ställning till. Och vi har en hel del att prata om. Förklaringen till att han inte kom hem kan jag ta, att han inte hörde av sig är inte på något sätt okej och jag tror han förstår. Ger jag honom en chans, så kommer det bara vara just en chans. Minsta lilla så packar jag ihop hans grejer. Just nu vet jag inte vad jag känner, tror jag måste landa lite för att tänka klart.
 
Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen
Hade min partner glömt bort mig i ett dygn så hade jag inte velat ha honom som partner längre. Ingen normal människa glömmer sin partner så länge. Det handlar ju inte om att Ts har ringt 511 gånger under kvällen precis och Ts sambo dök inte upp på jobbet dagen efter. Då är det verkligen dags att ringa polisen. Jag hade gjort det långt tidigare.

Jag ser det som en trygghet att någon reagerar om jag inte kommer hem. Jag skickar sms till min sambo när jag kommer hem om jag har varit iväg och han ligger ute på jobb just för att han inte ska behöva oroa sig. Jag har vänner som gör samma sak när vi har varit iväg, det är en trygghet och jag höll på att skämmas ihjäl den gången jag somnade med telefonen i handen och inte hörde sms;et. Tänk om något hade hänt henne på vägen hem och jag inte hade larmat förren på morgonen...

De människorna jag har runt mig är de jag bryr mig om. Jag bryr mig om att de kommer välbehållna hem och tar någon illa upp för det så hade jag ärligt undrat vad felet var.
 
Nu låter det ju som att det finns ett flertsl problem med den här mannen, men jag reagerar starkt redan när du i trådstarten skriver att du inte VÅGAR höra av dig fler gånger. Det är alarmerande för mig. Du vågar inte höra av dig.

Att jag inte kände att jag vågade har inget med den här mannen att göra, det har med en tidigare relation att göra. Det blir extra jobbigt i den här situationen eftersom jag haft en destruktiv relation tidigare där killen använde att göra sig onåbar som "straff" för mig och ju mer jag hörde av mig, ju mer eggade det honom och ju argare blev han på mig. Alla de känslorna kom tillbaka. Nuvarande (?) har aldrig uttryckt att mina kontaktförsök varit oönskade oavsett hur många jag gjort.
 
Att jag inte kände att jag vågade har inget med den här mannen att göra, det har med en tidigare relation att göra. Det blir extra jobbigt i den här situationen eftersom jag haft en destruktiv relation tidigare där killen använde att göra sig onåbar som "straff" för mig och ju mer jag hörde av mig, ju mer eggade det honom och ju argare blev han på mig. Alla de känslorna kom tillbaka. Nuvarande (?) har aldrig uttryckt att mina kontaktförsök varit oönskade oavsett hur många jag gjort.
Det jag reagerar på är alltså att den här relationen inte är tryggare än så för dig.
 
Att jag inte kände att jag vågade har inget med den här mannen att göra, det har med en tidigare relation att göra. Det blir extra jobbigt i den här situationen eftersom jag haft en destruktiv relation tidigare där killen använde att göra sig onåbar som "straff" för mig och ju mer jag hörde av mig, ju mer eggade det honom och ju argare blev han på mig. Alla de känslorna kom tillbaka. Nuvarande (?) har aldrig uttryckt att mina kontaktförsök varit oönskade oavsett hur många jag gjort.

Och just därför borde denna "man" vara EXTRA NOGA med att höra av sig och SJÄLVMANT skicka flera sms till dig under kvällen så att DU känner dig TRYGG!

Har själv erfarenhet av att bli tagen för given och "det är väl inte så farligt" och det gör att min sambo som nu vet om detta är just det, extra noga med att jag är trygg och även om han i grunden är mer "men du vet att jag är på jobbet mellan x-x" alltid tar sig tid att skicka det där extra sms:et bara för att han respekterar mig och vet vad det betyder för mig och oss.
 
Jag och min sambo är rätt bra på att höra av oss men ibland glömmer man.

Att någon av oss då skulle hålla på och smsa och ringa, ringa jobbet, hota med att ringa polisen osv... alltså då hade jag verkligen packat och åkt direkt.
Det låter otroligt påfrestande för er båda.

Om du inte litar på honom så borde du ju inte vara i relation med honom.

Det kanske visar sig att han har gjort något eller kanske inte. Kanske enbart trött på att inte kunna gå ut och ha kul en kväll utan att bli terrad på telefon. Jag hade också stängt av.

Jag har gjort slut förut pga just den anledningen

Fast vänder jag på det hoppas jag verkligen att min partner skulle ringa polisen och vända upp och ned på både himmel och jord om jag försvann i ett dygn. Det ser jag inte ens som relaterat till hur mycket vi litar på varandra.
 
Och just därför borde denna "man" vara EXTRA NOGA med att höra av sig och SJÄLVMANT skicka flera sms till dig under kvällen så att DU känner dig TRYGG!

Har själv erfarenhet av att bli tagen för given och "det är väl inte så farligt" och det gör att min sambo som nu vet om detta är just det, extra noga med att jag är trygg och även om han i grunden är mer "men du vet att jag är på jobbet mellan x-x" alltid tar sig tid att skicka det där extra sms:et bara för att han respekterar mig och vet vad det betyder för mig och oss.
Han vet inte om att jag varit utsatt för det, även om jag uttryckt önskemål så har jag aldrig sagt varför. Det borde visserligen räcka, men jag kan acceptera att man inte riktigt förstår vidden. Dagens händelse är ju dock till det extrema och jag vet inte alls vad jag känner och vill just nu.
 
Han vet inte om att jag varit utsatt för det, även om jag uttryckt önskemål så har jag aldrig sagt varför. Det borde visserligen räcka, men jag kan acceptera att man inte riktigt förstår vidden. Dagens händelse är ju dock till det extrema och jag vet inte alls vad jag känner och vill just nu.
Jag är extremt trygg i kärleksrelationer. Jag är helt obrydd om min partner inte dyker upp när jag tror, men hade jag utsatts för det du utsatts för hade jag varit både förtvivlad och skitförbannad. Det ska inte hända!
 
Han vet inte om att jag varit utsatt för det, även om jag uttryckt önskemål så har jag aldrig sagt varför. Det borde visserligen räcka, men jag kan acceptera att man inte riktigt förstår vidden. Dagens händelse är ju dock till det extrema och jag vet inte alls vad jag känner och vill just nu.

Åhhhh vad jag vill krama dig och bara lääääämna jag har varit där du är!!!! Guuuud grät mig till sömns många nätter och sov med tända lampor i 2 månader i första egna lägenheten efter 3 ggr som sambo från 19-26 års ålder och kände att jag skulle få leva och dö ensam men så kom han, vi är olika och ibland krockar våra åsikter - men respekten och empatin för varandra sitter där på ett sätt jag aldrig någonsin upplevt förut och helt plötsligt kände man "Jaaaahaaaa, det är såhär det ska vara!" Vänta på det istället för att bli uppäten inifrån av oro ännu en gång, Gud vad du och alla som har det så förtjänar mer! :heart
 

Liknande trådar

IT & mobiler Jag kan bli irriterad när folk skickar meddelanden på t ex Messenger eller sms mitt i natten och väcker mig. Det händer ganska ofta att... 12 13 14
Svar
271
· Visningar
13 596
Senast: Araminta
·
Kropp & Själ Jag behöver få läsa om hur andra haft det när de diagnostiserats med förtjockad slemhinna. Så hjälp mig, snälla. Jag var på gyn (fr o m...
Svar
2
· Visningar
897
Senast: malumbub
·
Juridik & Ekonomi Vilka rättigheter har man egentligen som kund? Två gånger den här våren har jag beställt, för mig, två dyra varor. Det första...
Svar
15
· Visningar
1 026
Senast: corzette
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har... 2
Svar
39
· Visningar
7 410
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp