Att ha flera hundar...

[lizzie]

Vi har tidigare haft 2-3 hundar tillsammans under årens lopp och jag tycker det är trevligt att ha mer än en vovve. Vi har haft blandraser utan en vovve som var schäfer med stamtavla. Den hund vi haft problem med var en amstaffblandning (togs bort i somras). Hon funkade inte med andra vovvar och sista året fick våra två vovvar inte vara tillsammans, utan var alltid åtskilda.

Vi fick tyvärr ta bort schäfern för ett litet tag sedan och är nu hundlösa efter 25 år. Vi har bestämt oss för att vi skaffa en schäfervalp till sommaren. Dock funderar vi på att skaffa en vovve till (har haft 2 hundar i som minst hela tiden), men orkar inte med 2 valpar samtidigt.

Nu har vi fått erbjudande om att köpa en ungtik pga att den ska omplaceras efter ändrade familjeförhållanden. Tiken är dryga året och av rasen staffe. Eftersom vi har velat fram och tillbaka mellan om vi skulle skaffa en staffe eller en schäfer blir vi onekligen sugna.

Så nu undrar jag om det finns några här som har schäfer och staffe tillsammans. Funkar det bra? Har ni vovvar av samma kön? Ålderskillnad?

/Lizzie

 

[Raderad medlem 94602]

En av våra köpare har (vi föder upp schäfer av brukstyp) hen har 3 staffar...båda könen samt en Schäfer med mycket motor.

Jag vill säga att mycket hänger på individerna men också mycket på ägaren. Dessa hundar stimuleras och motioneras väldigt mycket. Schäfern är dessutom i tjänst.

Det kan egentligen skita sig precis lika mycket mellan vilka ras och könskonstelationer som helst. För att skaffa oddsen på din sida så fråga hur föräldrarna till din valp funkar med andra hundar. Vi har sett ett mönster där i olika linjer.

 

[lizzie]

En av våra köpare har (vi föder upp schäfer av brukstyp) hen har 3 staffar...båda könen samt en Schäfer med mycket motor.

Jag vill säga att mycket hänger på individerna men också mycket på ägaren. Dessa hundar stimuleras och motioneras väldigt mycket. Schäfern är dessutom i tjänst.

Det kan egentligen skita sig precis lika mycket mellan vilka ras och könskonstelationer som helst. För att skaffa oddsen på din sida så fråga hur föräldrarna till din valp funkar med andra hundar. Vi har sett ett mönster där i olika linjer.

Uppfödaren till staffetiken ska träffa tiken i helgen för att kolla hur den funkar med andra människor, barn och andra hundar. Vad hon vet är att det inte är någon dominant tik. Sedan ska vi höras och jag har ställt som krav att den måste klara andra hundar. Jag är inte intresserad att ta emot en omplacering som är ett nervöst vrak. Jag har gjort det tidigare och vet vad det innebär.

Tack för tipset om att kolla upp hur föräldradjuren till blivande valpen funkar med andra hundar. Så långt hade jag inte tänkt .

Staffeuppfödaren har kvar ett kullsyskon (för avel) till omplaceringstiken och de har ett gäng hundar och katter som valparna blir vana vid. Om det sedan hänger med i vuxen ålder är ju en annan sak.

Jag hade i alla fall tänkt mig en schäfertik - funkar bäst med tikar

/Lizzie

 

[Jadzia]

Uppfödaren till staffetiken ska träffa tiken i helgen för att kolla hur den funkar med andra människor, barn och andra hundar. Vad hon vet är att det inte är någon dominant tik. Sedan ska vi höras och jag har ställt som krav att den måste klara andra hundar. Jag är inte intresserad att ta emot en omplacering som är ett nervöst vrak. Jag har gjort det tidigare och vet vad det innebär.

Tack för tipset om att kolla upp hur föräldradjuren till blivande valpen funkar med andra hundar. Så långt hade jag inte tänkt .

Staffeuppfödaren har kvar ett kullsyskon (för avel) till omplaceringstiken och de har ett gäng hundar och katter som valparna blir vana vid. Om det sedan hänger med i vuxen ålder är ju en annan sak.

Jag hade i alla fall tänkt mig en schäfertik - funkar bäst med tikar

/Lizzie

Jag har en sådan där man redan på stammen kunde ana att hon skulle bli vass mot andra hundar och visst visade det sig stämma. Den tiklinjen lämnar onekligen vassa tikar. Bra att kolla upp med andra ord.
Jag har dock haft två och nu en hund utöver henne och det går fint, men det kräver styrning.

En klubbkamrat till mig hade för övrigt staffe och två schäfrar. Hanar alla tre och ett par år mellan varje. Den flocken var välfungerande.

 

[Monstermom]

Jag har inte så mycket egen erfarenhet av staffar, mest bara de man ser på kurs, men lite mer av schäfer dock. (Tänkte lägga till bara hannar, men eftersom det ligger en schäfertik och snarkar och fiser i soffan när jag skriver det här så får jag kanske stryka det. ) Även om jag inte har så stor erfarenhet av staffar som sagt, så skulle jag säga att de nog inte har så mycket utbyte av varandra. De är väldigt olika i sättet, och schäferlekar är det få andra hundar som förstår sig på och uppskattar. (Kolla jag har en sak , kolla jag har en sak , kolla jag har en sak - GE FAN I MIN SAK!!! - kolla jag har en sak !) Medan staffars buffliga sprallighet knappast uppskattas av särskilt många schäfrar.

Det betyder ju dock inte att de inte går att få att funka ihop, utan det beror väl på var man lägger ribban - räcker det att de inte hatar varandra, eller vill man ha hundar som är kompisar också. Schäfertikar kan definitivt vara griniga mot andra, men som redan nämnts verkar det gå i arv (och/eller tidig prägling). Dessutom verkar schäfer vara starkt socialiserbara i den första perioden (och sedan förhållandevis svagt socialiserbara i senare perioder, om alls), så om ni tar hem en valp till en hund som redan är på plats tror jag mycket är vunnet redan där.

Staffarna kan väl också ha en del samkönsgruff men de är som sagt inte en ras där jag har så mycket att bidra med. Var noga med mentaliteten dock, ser rätt många som tycker världen är en jobbig plats.

 

[Raderad medlem 94602]

Vi har bara tikar (4) och precis som i @Jadzia s fall så vet vi att det finns vassa både hanar och tikar i våra linjer. Det har inte varit problemfritt här hemma. Det krävs en tumme i ögat på dom och vi vet vad vi ska ha koll på, de får aldrig få chansen. Dock funkar i princip alla avkommorna rätt bra med andra hundar. De flesta lever i flock. Ett par enstaka är svårare men där ser man också brister hos ägarna. Den mest rättvisa beskrivningen av våra hundar och den gäller för rätt många schäfrar är att de är ganska neutrala mot andra hundar. Dock kan toleranströnskeln vara låg mot hundar som inte är neutrala tillbaka utan som vill ha kontakt av något slag. Då kan det gå fort, små signaler vi människor ofta missar.

Kort sagt, tikar kan verkligen vara piss mot varandra men väldigt mycket hänger på ägaren.

 

[lizzie]

Jag har inte så mycket egen erfarenhet av staffar, mest bara de man ser på kurs, men lite mer av schäfer dock. (Tänkte lägga till bara hannar, men eftersom det ligger en schäfertik och snarkar och fiser i soffan när jag skriver det här så får jag kanske stryka det. ) Även om jag inte har så stor erfarenhet av staffar som sagt, så skulle jag säga att de nog inte har så mycket utbyte av varandra. De är väldigt olika i sättet, och schäferlekar är det få andra hundar som förstår sig på och uppskattar. (Kolla jag har en sak , kolla jag har en sak , kolla jag har en sak - GE FAN I MIN SAK!!! - kolla jag har en sak !) Medan staffars buffliga sprallighet knappast uppskattas av särskilt många schäfrar.

Det betyder ju dock inte att de inte går att få att funka ihop, utan det beror väl på var man lägger ribban - räcker det att de inte hatar varandra, eller vill man ha hundar som är kompisar också. Schäfertikar kan definitivt vara griniga mot andra, men som redan nämnts verkar det gå i arv (och/eller tidig prägling). Dessutom verkar schäfer vara starkt socialiserbara i den första perioden (och sedan förhållandevis svagt socialiserbara i senare perioder, om alls), så om ni tar hem en valp till en hund som redan är på plats tror jag mycket är vunnet redan där.

Staffarna kan väl också ha en del samkönsgruff men de är som sagt inte en ras där jag har så mycket att bidra med. Var noga med mentaliteten dock, ser rätt många som tycker världen är en jobbig plats.

Våra två senaste hundar var en amstaffblandning och en schäfer - vi hade amstaffen när vi köpte schäfern (som valp). De lekte jättebra ihop och bästa polare tills det att jag och min dåvarande man skilde oss och han ville ha med sig amstaffen. Efter den separationen blev det stökigt, och när vi sedan flyttade ihop igen så kunde de inte släppas lösa ihop utan slogs på liv och död. Koppelpromenader funkade bra och snosa på varandra genom en gallergrind. Dock hade amstaffblandningen både fysisk och psykiska problem.

Om det blir aktuellt med staffetiken så flyttar hon hit efter årsskiftet. Så hon kommer hinna acklimatisera sig och vara 2 år innan vi skaffar valp då den är inplanerad till semestern.

/Lizzie

 

[Raderad medlem 94602]

Dessutom verkar schäfer vara starkt socialiserbara i den första perioden (och sedan förhållandevis svagt socialiserbara i senare perioder, om alls), så om ni tar hem en valp till en hund som redan är på plats tror jag mycket är vunnet redan där.
.

Mycket sant!

 

[lizzie]

Mycket sant!

Ta en omplaceringsschäfer som unghund/vuxen är ett tufft. Min första schäfer var en omplaceringsvovve och var 10 månader när hon flyttade till mig. Nu klickade hon och jag rätt omgående, men det tog ett tag och en hundkurs innan hon fattade att jag var matte och att hon skulle stanna hos mig (jag var 4:e ägaren).

/Lizzie

 

[Raderad medlem 94602]

Ta en omplaceringsschäfer som unghund/vuxen är ett tufft. Min första schäfer var en omplaceringsvovve och var 10 månader när hon flyttade till mig. Nu klickade hon och jag rätt omgående, men det tog ett tag och en hundkurs innan hon fattade att jag var matte och att hon skulle stanna hos mig (jag var 4:e ägaren).

/Lizzie

Hunden vi sålde till "staffeflocken" var 3 och det fanns samma kön och ålder i den befintliga staffeflocken...men det gick

 

[Liran]

Eftersom både schäfer och staffe kan ha problem med könsbunden aggression, (och hundaggressivitet överhuvudtaget), skulle jag se till att åldersskillnaden mellan två tikar i samma familj var större än fyra år. Kan ni inte ta hand om staffetiken, och vänta några år med att skaffa schäfervalpen? Eller om ni vill ha två från början, låta en av hundarna vara av en ras som har det enklare med andra hundar än en terrierras med bakgrund i hundkamp, och en brukshund med attityd?

 

[Raderad medlem 94602]

Eftersom både schäfer och staffe kan ha problem med könsbunden aggression, (och hundaggressivitet överhuvudtaget), skulle jag se till att åldersskillnaden mellan två tikar i samma familj var större än fyra år. Kan ni inte ta hand om staffetiken, och vänta några år med att skaffa schäfervalpen? Eller om ni vill ha två från början, låta en av hundarna vara av en ras som har det enklare med andra hundar än en terrierras med bakgrund i hundkamp, och en brukshund med attityd?

Jag skulle inte gå så långt som att säga att schäfer har problem med könsbunden aggression och hundaggresivitet, som ras. Individer ur vissa linjer kan vara vassa och är inte ägaren/föraren kompetent nog så kan det absolut utvecklas snabbt till något otrevligt för dessa hundar. Men jag lever med rasen liksom de flesta i vårat umgänge och de flesta har minst 2 hundar. Ofta av samma kön då man är en tik eller hanhundsmänniska.

Schäfern har en väldigt skild bakgrund mot terriers och kamphundar som du nämner. Aggressiva egenskaper av något slag har aldrig varit önskvärt.

De griniga schäfrar som oftas ses är nästan alltid resultatet av en okunnig förare.
En stabil brukshund behöver inte ha attityd mot varken folk eller hundar oavsett ras och kön.

 

[Monstermom]

Den mest rättvisa beskrivningen av våra hundar och den gäller för rätt många schäfrar är att de är ganska neutrala mot andra hundar. Dock kan toleranströnskeln vara låg mot hundar som inte är neutrala tillbaka utan som vill ha kontakt av något slag. Då kan det gå fort, små signaler vi människor ofta missar.

Jag håller med om beskrivningen, men inte att kalla det "neutral".
"Jag kan inte göra något åt att du är ful och dum och andas, men jag kan i alla fall låtsas som att du inte finns. Men fan ta dig om du inte låter mig göra det! " är för mig ganska långt in i "gillar inte".

 

[Liran]

Alla schäfertikar jag känner älskar att leka polis, även de som har finfina meriter i många grenar tillsammans med sina förare. Absolut tillräckligt lydiga för att inte ställa till med besvär, men inte hundar man låter leka fritt med sin egen. Har träffar en eller två godmodiga schäferhanar, men ingen tik eftersom deras favoritsyssla är att uppfostra andra hundar. Det är självklart att en orädd brukshund med stor kamplust och mod inte problemfritt rättar in sig visavi andra hundar om inte föraren kontrollerar varje sekund. Brukshundar i min ras är helt enkelt mer okomplicerade i det hänseendet.

 

[Raderad medlem 94602]

Alla schäfertikar jag känner älskar att leka polis, även de som har finfina meriter i många grenar tillsammans med sina förare. Absolut tillräckligt lydiga för att inte ställa till med besvär, men inte hundar man låter leka fritt med sin egen. Har träffar en eller två godmodiga schäferhanar, men ingen tik eftersom deras favoritsyssla är att uppfostra andra hundar. Det är självklart att en orädd brukshund med stor kamplust och mod inte problemfritt rättar in sig visavi andra hundar om inte föraren kontrollerar varje sekund. Brukshundar i min ras är helt enkelt mer okomplicerade i det hänseendet.

I min värld är inget av det du beskriver "könsbunden aggression" eller "hundaggresivitet". De två orden innehåller ett helt annat problem än att "leka polis" i lekar.

Jag håller inte alls med om att en brukshund med kamplust och mod måste kontrolleras varje sekund av sin förare. För att en hund besitter mod och kamplust betyder det inte att den ger sig på hundar
Vi har sålt 3 tikar till tjänst varav 2 är L-testade och har ytterligare en L-testad hane och alla fyra har massor med mod och kamplust och endast en av dem är lite svår med sitt kön (tik) men det beror mest på att hon blev satt i hundgård hos en ägare hon var hos ett tag och blev hackkyckling av ett gäng slädhundar. Så det handlar om osäkerhet och ingen medfödd aggression.

 

[Liran]

I min värld är inget av det du beskriver "könsbunden aggression" eller "hundaggresivitet". De två orden innehåller ett helt annat problem än att "leka polis" i lekar.

Jag håller inte alls med om att en brukshund med kamplust och mod måste kontrolleras varje sekund av sin förare. För att en hund besitter mod och kamplust betyder det inte att den ger sig på hundar
Vi har sålt 3 tikar till tjänst varav 2 är L-testade och har ytterligare en L-testad hane och alla fyra har massor med mod och kamplust och endast en av dem är lite svår med sitt kön (tik) men det beror mest på att hon blev satt i hundgård hos en ägare hon var hos ett tag och blev hackkyckling av ett gäng slädhundar. Så det handlar om osäkerhet och ingen medfödd aggression.

Hur fungerar det om du med dina schäfertikar träffar en annan schäferuppfödare med tre-fyra tikar, och ni går en promenad med hundarna lösa så att de kan mingla fritt? Blir det en lugn trevlig promenad där du kan ägna största delen av din uppmärksamhet åt samtal? Schäfer har det faktiskt knepigare med hundar de inte känner än snitthunden i Sverige.

 

[Sleepy]

schäferlekar är det få andra hundar som förstår sig på och uppskattar. (Kolla jag har en sak , kolla jag har en sak , kolla jag har en sak - GE FAN I MIN SAK!!! - kolla jag har en sak !)

Min lillskrutt försökte få en ny kompis att fatta det roliga med springikappochvältomkullochbitibaktassen. Det var svårt.

 

[sorbifolia]

Jag tror att mycket kommer bero på staffetikens mentalitet, iom att den är äldst och kommer vara en förebild för schäfervalpen. Så jag skulle försäkra mig om att den har ett riktigt bra temperament, och är en trygg och självsäker individ utan antydan till samkönsaggresivitet. Lite tidigt att veta detta säkert dock om den bara är 1,5 år.

Och såklart kolla upp om det finns ngn aggression i den planerade valpens linjer.

 

[lizzie]

Eftersom både schäfer och staffe kan ha problem med könsbunden aggression, (och hundaggressivitet överhuvudtaget), skulle jag se till att åldersskillnaden mellan två tikar i samma familj var större än fyra år. Kan ni inte ta hand om staffetiken, och vänta några år med att skaffa schäfervalpen? Eller om ni vill ha två från början, låta en av hundarna vara av en ras som har det enklare med andra hundar än en terrierras med bakgrund i hundkamp, och en brukshund med attityd?

Uppfödaren till staffetiken avlar mer på "bull" än på "terrier" - och om det är så som uppfödare kommer ihåg, att tiken inte är dominant och funkar bra med andra hundar. Borde det inte bli något problem. Jag har haft amstaff tidigare och de har mycket svårare att tåla andra hundar - och det är anledningen till att jag är intresserad av staffen.

Sedan beror det alldeles på vad jag får tag på för schäfervalp (där får jag ta hjälp av uppfödare) jag kommer inte tävla bruks och behöver alltså inte den schäfer som har mest attityd.

MIna tidigare schäfertikar har inte haft några problem med könsbunden aggressivitet. De var föriga tikar utan att vara menlösa.

Sedan är planen att skaffa en schäfervalp till sommarn - det betyder inte att det blir så. Det ska ju tillverkas och födas en lämplig valp också . I annat fall får vi vänta .

/Lizzie

 

[lizzie]

Jag tror att mycket kommer bero på staffetikens mentalitet, iom att den är äldst och kommer vara en förebild för schäfervalpen. Så jag skulle försäkra mig om att den har ett riktigt bra temperament, och är en trygg och självsäker individ utan antydan till samkönsaggresivitet. Lite tidigt att veta detta säkert dock om den bara är 1,5 år.

Och såklart kolla upp om det finns ngn aggression i den planerade valpens linjer.

Håller med. Jag har varit väldigt tydlig mot uppfödaren att vi enbart är intresserade av staffetiken om hon är en trygg individ och funkar med andra hundar. Om hon sedan inte är en dominant tik spelar ingen roll bara hon är osäker och nervös. Det blir så himla mycket jobbigare att ha hund då.

/Lizzie