gul_zebra
Trådstartare
Sv: Att göra det omöjliga, halvera sin vikt
Det närmsta jag kommer att dricka te är att råttorna får rött Rooibos när det är förkylningstider
Det är säkert värt det till slut! De bekanta jag har som opererat har då mått så jäkla mycket bättre efteråt
Nu får den däremot ligga kvar, känns rätt bra att se den när jag går ut i köket, som en påminnelse om att jag kunde stoppa efter två rader liksom
Tack!
Te är min största last av de alla
(Och den som har gjort att jag tvekat så länge inför operation, man kan ju inte hinka te på det viset som jag gör nu.)
Det närmsta jag kommer att dricka te är att råttorna får rött Rooibos när det är förkylningstider
Det är säkert värt det till slut! De bekanta jag har som opererat har då mått så jäkla mycket bättre efteråt
Yes, egentligen borde det vara så enkelt - men av nån anledning är det inte det. Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag menar, jag blir som handfallen på nåt sätt...Det mest radikala.
Man slänger den. Tar soppåsen och går ut med den.
Blir man besviken på att man köpte den så KAN man kasta den när man är på väg hem.
Finns det inte hemma måste man i alla fall göra sig lite omak med att fixa nytt.
Nu får den däremot ligga kvar, känns rätt bra att se den när jag går ut i köket, som en påminnelse om att jag kunde stoppa efter två rader liksom
Det måste jag definitivt, och lämpligast för det lär ju vara just kurator som det pratats om tidigare i tråden.Det är det där du måste komma åt, tror jag. Att du inte ska vare sig trösta dig eller straffa dig med mat. Inte straffa dig överhuvudtaget.
Starkt av dig att se det!
Tack!
Tycker det låter rätt logisktFör mig är det så att jag måste ha det hemma för att kunna välja bort det s a s. Det är alltså enklare för mig att välja bort det som finns framför mig - än att välja bort det som inte finns. Om jag slängt bort det, så gör jag ju inget val. Och det är ju att välja bort som jag behöver lära mig i det här fallet.
Hmm... låter inte klokt, det jag försöker beskriva. Är det någon som kan förklara bättre?