Att fostra en hund!

[ylvaaskersund]

Jag har funderat på en sak!

Nu förtiden ska all fostran ske genom att man nonchalerar det dåliga beteendet och att man berömmer det bra beteendet!

MEN! Så gör ju inte hundarna mot varandra! Visst ska hunden lära sig vårt språk men det lär ju ta tid, en hund reagerar 16 gånger snabbare än vi och måste lära sig att anpassa sig till oss sega trögreagerande varelser!

Jag har en GD tik som fostrar vår nya omplacering, en hane utan uppfostran, tiken tar sina käkar även hannens nacke och trycker till så fort han gör något fel, oftast bryter jag henne för jag anser inte att det är hennes jobb att uppfostra hannen men vi bor på gård och har hundarna lösa och om jag tex ropar på dem och hanen inte kommer på stubinen är tiken framme och trycker till!

Om jag skulle fostra honom på samma sätt som tiken skulle jag bli kallad djurplågare! Men hennes metod fungerar!

Dock tänker inte jag tillämpa den metoden, dels är jag ingen hund och dels har jag inte hennes fysik!

Hur är det då med hunduppfostran? Vad ska vi göra när valpen biter sönder våra händer, eller när unghunden glädjeattackerar våra gäster, ska vi nonchalera det dåliga beteendet och bara berömma då de gör rätt?

Eller ska vi göra som hundar gör?

Eller ska vi göra som passar och oss hunden bäst?

 

[Red_Chili]

Sv: Att fostra en hund!

Eller ska vi göra som passar och oss hunden bäst?

Ja.


Först och främst så ser hundar troligtvis (jag är rätt övertygad) inte oss som andra hundar. Dvs att om vi skulle börja "bita" dem osv så så skulle de nog bara undra vad sjutton vi är för konstiga varelser.

Hundarna har ju som sagt sjuttioelvatusen gånger tydligare kroppsspråk än vad vi har, eller, de är i alla fall medvetna om sitt kroppspråk mycket mer än vad vi är. Om vi då ska "leka hundar" så kan det bli galet, just för att vi inte har samma koll på vad vi gör som de gör.

Däremot tycker jag att det i många fall låter helt idiotiskt med "ignorera det dåliga, belöna det bra". Visst fungerar det när man tränar tricks, lydnad m.m. Det gör det nog för många, men om man är i lägenheten, har glömt en macka på bordet och hunden stjäl mackan. Ska man bara ignorera det då? Hunden belönar ju sig själv. Eller om hunden gör något som faktiskt är farligt, som att leka med gammalt fyrverkeriskräp?

När jag uppfostrar mina hundar gör jag som så att jag försöker förstå dem hur jag vill att de ska göra, utan att bråka. Unga dåren tar inte åt sig ett smack av tillsägelser och gamlingen bara blänger på mig som om jag vore dum i huvudet.

När unghunden glädjeattackerat gäster så har jag helt enkelt spärrat av henne i något annat rum innan de kommer. Hon har varit i ett rum bredvid hallen, stängt med kompostgaller. Först när gästerna fått av sig ytterkläderna och hunden lugnat ner sig så har hon fått hälsa. Om hon varvat upp när hon fått gå ut och hälsa så har jag ibland haft på ett halsband för att lätt kunna ta tag i henne och hålla henne stilla, eller i alla fall hindra henne från att hoppa. När hon gjort rätt (dvs, hälsat lugnt) så har hon fått beröm, och så har hon ju inte fått hälsa förrän hon varit lugn.

Om hon har för vana att bita på saker, oavsett vad det är, så lär jag in "loss". Och kommer kommandot ska hunden alltid släppa, oavsett vad den biter i/bär runt.

Att helt enkelt lära dem rätt beteende istället för att bestraffa fel fungerar bra för mig, men jag kan absolut ryta till om vi hamnar i någon situation som skulle kräva det.

 

[MrsScabtree]

Sv: Att fostra en hund!

Jag tvärtemot många andra att det är toppen när unga hundar får uppfostran av de äldre hundarna. Det ger mig så otroligt mycket gratis, jag har inte behövt lägga ner hälften av det arbete jag hade kunnat om det inte vore för att min "högra hand" Grima hjälpte till med terrierhanen. Det har knappast påverkats hans och min relation, och varför inte låta henne göra en del av jobbet när hon är så mycket bättre på att "snacka hund" än vad jag är .

Känner likadant nu när jag snart får hem en ny dåre, Gud vad skönt med två vuxna hundar som kan hjälpa till! Däremot ska man vara försiktig med hundar som inte pratar bra "hund". Då är det en annan femma.

Som Red_chili sa så tycker jag också att man själv ska vara försiktig med att leka hund, det blir oftast bara dumt eftersom att vi tajmar himla illa i jämförelse med hundar. Däremot kan jag hålla med om att ignorans sällan funkar, det skapar oftast frustration. Allt beror dock på hunden. En metod passar inte alla individer.

 

[Red_Chili]

Sv: Att fostra en hund!

Jag tvärtemot många andra att det är toppen när unga hundar får uppfostran av de äldre hundarna.

Det tycker jag med!
Själv lät jag min unga dåre leka nästan enbart med äldre hundar när hon var valp, just för att hon skulle få lära sig "prata hund" ordentligt. Hon fick leka någon gång ibland med jämnåriga också, men de allra flesta hon lekte med var äldre. Jag tror inte att hon hade tråkigare för det, däremot är hon helt galet bra på att just "prata hund" nu.

 

[lady_vip]

Sv: Att fostra en hund!

Jag håller med föregående talare och infogar att mycket av nonchalansen och ignoransen som bör utövas är på befästa beteenden som föraren egentligen lagt in; exempelvis gnällande/pipande och rädslor.

Man kan inte nonchalera bort dåligt beteende, men man kan ju prova att inte stödja hunden, på vissa funkar det utmärkt.

 

[Milosari]

Sv: Att fostra en hund!

Jag känner bara en enda människa som kör enligt metoden att nonchalera bort dåliga beteenden. Och inte ens hon skulle tveka att gå in med mer handgripliga metoder om situationen var akut. De allra flesta som tränar enligt den "mjuka skolan" har stort fokus på ledarskap också, men kanske går man in och styr upp dåliga beteenden lite tidigare, så man inte behöver ta i så förskräckligt.

Att försöka härma en hund är bara nonsens. Dels är vi inte hundar, dels är vi usla på att läsa de små signalerna i stridens hetta, dels saknar vi reaktionsförmågan. Vi får försöka visa vårt missnöje på andra sätt. Hundarna är faktiskt riktigt bra på att läsa oss! Ett väl inlärt "nej" underlättar också.

 

[Blandrastik]

Sv: Att fostra en hund!

Jag tycker all hunduppfostran ska individanpassas, och nej vi kan inte prägla hundar. Så vi ska inte bete oss som hundar mot hundar.

En sak jag tycker vi tappar i modern avel är hanens roll för valpen. Gamla hanar är guld för valpar i uppfostringssyfte.

 

[ylvaaskersund]

Sv: Att fostra en hund!

Jag känner bara en enda människa som kör enligt metoden att nonchalera bort dåliga beteenden. Och inte ens hon skulle tveka att gå in med mer handgripliga metoder om situationen var akut. De allra flesta som tränar enligt den "mjuka skolan" har stort fokus på ledarskap också, men kanske går man in och styr upp dåliga beteenden lite tidigare, så man inte behöver ta i så förskräckligt.

Att försöka härma en hund är bara nonsens. Dels är vi inte hundar, dels är vi usla på att läsa de små signalerna i stridens hetta, dels saknar vi reaktionsförmågan. Vi får försöka visa vårt missnöje på andra sätt. Hundarna är faktiskt riktigt bra på att läsa oss! Ett väl inlärt "nej" underlättar också.

Precis min åsikt, eftersom hundar reagerar så enormt mycket snabbare än vi skulle det bli helfel om jag försökte göra som min GD. Hon ser omplaceringes signaler, signaler jag aldrig uppfattar! Då vi är ute å fixar på gården kan hon helt plötsligt utan att jag märker något bli mycket upprörd över hanen och trycka till honom! Hon håller sina käkar över hanens nacke och det räcker oftast, ibland ser jag hur hon måste förstärka greppet!

Då ska jag alltså låta henne fortsätta? Han har blivit mycket lugnare och han accepterar fullt ut min tiks uppfostringsmetoder!

Hundar är alltså tvåspråkiga, hundspråk och människospråk och det torde vara olika från hund till hund hur snabbt de lär sig våra signaler!

 

[Gnist]

Sv: Att fostra en hund!

Gamla hanar är guld för valpar i uppfostringssyfte.

Mina gamla hanar har valparna använt som tuggleksaker Hanarna har MYCKET längre tålamod med bitiga, sjövilda valpar än vad tikarna har enligt min erfarenhet och säger ifrån betydligt snällare än tikarna, så i uppfostringssyfte har de inte tillfört speciellt mycket.

Mellanhanarna däremot (2-6) år är kanon på att ta valpar på (i mitt tycke) ett bra sätt. Inte lika vassa som tikarna kan vara och inte lika tålmodiga som de gamla hanarna + att de gärna busat och lekt med valparna och på ett bra vis lärt dem hur man leker och vilka gränser som finns vid lek och umgänge.

 

[Blandrastik]

Sv: Att fostra en hund!

Mina gamla hanar har valparna använt som tuggleksaker Hanarna har MYCKET längre tålamod med bitiga, sjövilda valpar än vad tikarna har enligt min erfarenhet och säger ifrån betydligt snällare än tikarna, så i uppfostringssyfte har de inte tillfört speciellt mycket.

Mellanhanarna däremot (2-6) år är kanon på att ta valpar på (i mitt tycke) ett bra sätt. Inte lika vassa som tikarna kan vara och inte lika tålmodiga som de gamla hanarna + att de gärna busat och lekt med valparna och på ett bra vis lärt dem hur man leker och vilka gränser som finns vid lek och umgänge.

Jag kan ändra mig till "utbildningssyfte", just för att tiken fostrar. Vad jag menar är att hanarna är ju sällan där, och de har en uppgift gentemot valparna de också.