- Kropp & Själ
- Trådstartare solonely
- Startdatum
Vännen... jag har inte orkat skriva i din tråd förrän nu men vill bara att du ska veta att jag har satt in en peng i fonden. Min pyttelilla lillebror sitter också fast i drogträsket och det tog hårt att läsa om Leo. Jag träffade ju honom bara ett par gånger men han gjorde verkligen intryck på en. Hör av dig om du vill, jag är ju inte så bra på att hålla kontakten själv. Många kramar!
Åh Lew!!!
Så tragiskt att höra om din bror, jag håller tummarna för att han lyckas ta sig ur eländet! Leo var ju på god väg, hade viljan att förändra och letade aktivt efter behandlingshem. Tyvärr stod han inte emot suget, den enda gången räckte för att det skulle ta slut...
Tror att det helt enkelt var menat att han skulle bli gammal, vilket han ju även sagt till sin syster...
Igår fick pappan besök av kompisen som hittade Leo och dennes flickvän. De var nu drogfria
och mådde hyffsat. Såg verkligen fräscha ut enligt pappan och han tyckte att det var skönt att se. En annan av vännerna har tagit allt enormt hårt och sitter numer bara inne, jag hoppas att han kan möta livet på ett bra sätt snart. Han och hans mamma (som jag/vi inte känner) var med på begravningen och jag tror att han har ett bra stöd hos henne.Ser framemot att få börja arbeta med fonden, men ska avvakta till slutet av sommaren, det är svårt att dra ihop folk till föreläsningar och grupper den här tiden på året
Behöver nog även själv få landa i livet igen...Men jag vill så gärna aktivt få hjälpa till att förhindra fler tragedier!
Ork=noll idag, men just nu ändrar sig ju saker sekundsnabbt så den kanske dyker upp under dan....
Jag känner att jag måste förklara mitt förra inlägg lite. Jag menar absolut inte att du ska sätta dig ner och bara sörja utan att du måste tillåta dig själv att sörja och att du inte ska se det som att vara svag.
När livet ständigt pockar på uppmärksamhet precis som det har varit för dig det senaste så blir det som om man tränger undan sorgen så hårt för att man måste och då blir det svårt att tillåta sig att verkligen känna igen. Visst känner man men det är som om känslorna blir avtrubbade. Då kan man behöva lite hjälp. När jag har haft sorg och livet har tvingat sig emellan så så har jag behövt en yttre faktor för att kunna börja gråta och bearbeta. Då har jag oftast tittat på en sorglig film och ibland har jag lyssnat på musik som jag har minnen och känslor ifrån. Jag är en sådan där människa som gråter om de är riktigt sorgligt på filmer och när jag väl har kommit igång att gråta, då kan jag börja tänka och bearbeta min egen sorg. Det har jag verkligen behövt när jag inte har "haft tid" att sörja. När jag har fått tvinga mig att skärpa mig trots att jag hade behövt bryta ihop för att yttre omständigheter har gjort att det verkligen inte går att få sörja på det sättet som jag hade behövt.
Jag tror att du är så uttröttad rent fysiskt av sorgen att kroppen liksom har stängt av känslorna för den orkar inte mer. Ta emot all hjälp du kan få och försök hitta någon att prata med snälla du.
Skönt att du har din trädgård och hästarna iallafall att pyssla med för det är verkligen läkande.
Vad fint av Leos vänner att lägga blommor på graven. Det måste ju kännas bra för dig
Jag förstår att det känns som att du just nu bara överlever. Du har nog hamnat i en bubbla så att du varken tar dig framåt eller bakåt. Jag tror att du verkligen behöver hjälp med att bearbeta Leos död. Det är inget konstigt alls att man behöver hjälp men tyvärr måste du själv aktivt söka upp den.
När en av mina vänner dog så reagerade jag som Leos vän. Jag bara satt rakt fram och varken ville eller kunde göra något alls. Det var så ofattbart att jag verkligen inte kunde ta in det. Jag hoppas verkligen att Leos vän får det stödet och hjälpen han behöver för att bearbeta sorgen.
Jag hoppas att Leos död kan få den följden att hans vänner lägger av med drogerna för all framtid. Att de nu inser att det de håller på med verkligen är livsfarligt och slutar och inte börjar någonsin igen. Jag hoppas att även fonden kan få någon att aldrig börja och få någon att sluta också för då dog inte Leo förgäves. Det är så fruktansvärt tragiskt att det skulle behöva hända och så onödigt när han nu hade börjat bli motiverad att sluta.
Det är märkligt det där att han hade sagt till sin syster att han skulle dö ung. Som att han visste det på något sätt.
Passa nu på att ta det så lugnt du kan idag. Gå och sov middag och titta på en film sen kanske?
Ta hand om dig nu. Jag är verkligen orolig för dig.
Många varma kramar.
När livet ständigt pockar på uppmärksamhet precis som det har varit för dig det senaste så blir det som om man tränger undan sorgen så hårt för att man måste och då blir det svårt att tillåta sig att verkligen känna igen. Visst känner man men det är som om känslorna blir avtrubbade. Då kan man behöva lite hjälp. När jag har haft sorg och livet har tvingat sig emellan så så har jag behövt en yttre faktor för att kunna börja gråta och bearbeta. Då har jag oftast tittat på en sorglig film och ibland har jag lyssnat på musik som jag har minnen och känslor ifrån. Jag är en sådan där människa som gråter om de är riktigt sorgligt på filmer och när jag väl har kommit igång att gråta, då kan jag börja tänka och bearbeta min egen sorg. Det har jag verkligen behövt när jag inte har "haft tid" att sörja. När jag har fått tvinga mig att skärpa mig trots att jag hade behövt bryta ihop för att yttre omständigheter har gjort att det verkligen inte går att få sörja på det sättet som jag hade behövt.
Jag tror att du är så uttröttad rent fysiskt av sorgen att kroppen liksom har stängt av känslorna för den orkar inte mer. Ta emot all hjälp du kan få och försök hitta någon att prata med snälla du.
Skönt att du har din trädgård och hästarna iallafall att pyssla med för det är verkligen läkande.
Vad fint av Leos vänner att lägga blommor på graven. Det måste ju kännas bra för dig
Jag förstår att det känns som att du just nu bara överlever. Du har nog hamnat i en bubbla så att du varken tar dig framåt eller bakåt. Jag tror att du verkligen behöver hjälp med att bearbeta Leos död. Det är inget konstigt alls att man behöver hjälp men tyvärr måste du själv aktivt söka upp den.
När en av mina vänner dog så reagerade jag som Leos vän. Jag bara satt rakt fram och varken ville eller kunde göra något alls. Det var så ofattbart att jag verkligen inte kunde ta in det. Jag hoppas verkligen att Leos vän får det stödet och hjälpen han behöver för att bearbeta sorgen.
Jag hoppas att Leos död kan få den följden att hans vänner lägger av med drogerna för all framtid. Att de nu inser att det de håller på med verkligen är livsfarligt och slutar och inte börjar någonsin igen. Jag hoppas att även fonden kan få någon att aldrig börja och få någon att sluta också för då dog inte Leo förgäves. Det är så fruktansvärt tragiskt att det skulle behöva hända och så onödigt när han nu hade börjat bli motiverad att sluta.
Det är märkligt det där att han hade sagt till sin syster att han skulle dö ung. Som att han visste det på något sätt.
Passa nu på att ta det så lugnt du kan idag. Gå och sov middag och titta på en film sen kanske?
Ta hand om dig nu. Jag är verkligen orolig för dig.
Många varma kramar.
Du är så klok!Jag känner att jag måste förklara mitt förra inlägg lite. Jag menar absolut inte att du ska sätta dig ner och bara sörja utan att du måste tillåta dig själv att sörja och att du inte ska se det som att vara svag.
När livet ständigt pockar på uppmärksamhet precis som det har varit för dig det senaste så blir det som om man tränger undan sorgen så hårt för att man måste och då blir det svårt att tillåta sig att verkligen känna igen. Visst känner man men det är som om känslorna blir avtrubbade. Då kan man behöva lite hjälp. När jag har haft sorg och livet har tvingat sig emellan så så har jag behövt en yttre faktor för att kunna börja gråta och bearbeta. Då har jag oftast tittat på en sorglig film och ibland har jag lyssnat på musik som jag har minnen och känslor ifrån. Jag är en sådan där människa som gråter om de är riktigt sorgligt på filmer och när jag väl har kommit igång att gråta, då kan jag börja tänka och bearbeta min egen sorg. Det har jag verkligen behövt när jag inte har "haft tid" att sörja. När jag har fått tvinga mig att skärpa mig trots att jag hade behövt bryta ihop för att yttre omständigheter har gjort att det verkligen inte går att få sörja på det sättet som jag hade behövt.
Jag tror att du är så uttröttad rent fysiskt av sorgen att kroppen liksom har stängt av känslorna för den orkar inte mer. Ta emot all hjälp du kan få och försök hitta någon att prata med snälla du.
Skönt att du har din trädgård och hästarna iallafall att pyssla med för det är verkligen läkande.
Vad fint av Leos vänner att lägga blommor på graven. Det måste ju kännas bra för dig
Jag förstår att det känns som att du just nu bara överlever. Du har nog hamnat i en bubbla så att du varken tar dig framåt eller bakåt. Jag tror att du verkligen behöver hjälp med att bearbeta Leos död. Det är inget konstigt alls att man behöver hjälp men tyvärr måste du själv aktivt söka upp den.
När en av mina vänner dog så reagerade jag som Leos vän. Jag bara satt rakt fram och varken ville eller kunde göra något alls. Det var så ofattbart att jag verkligen inte kunde ta in det. Jag hoppas verkligen att Leos vän får det stödet och hjälpen han behöver för att bearbeta sorgen.
Jag hoppas att Leos död kan få den följden att hans vänner lägger av med drogerna för all framtid. Att de nu inser att det de håller på med verkligen är livsfarligt och slutar och inte börjar någonsin igen. Jag hoppas att även fonden kan få någon att aldrig börja och få någon att sluta också för då dog inte Leo förgäves. Det är så fruktansvärt tragiskt att det skulle behöva hända och så onödigt när han nu hade börjat bli motiverad att sluta.
Det är märkligt det där att han hade sagt till sin syster att han skulle dö ung. Som att han visste det på något sätt.
Passa nu på att ta det så lugnt du kan idag. Gå och sov middag och titta på en film sen kanske?
Ta hand om dig nu. Jag är verkligen orolig för dig.
Många varma kramar.
Jo det känns som att jag står och trampar på samma fläck just nu
Kommer varken framåt eller bakåt, står bara still och börjar tappa hoppet om att det ska bli bättre än så här...INGENTING känns egentligen roligt längre, och jag ska ta upp det med läkaren på måndag. Känner själv att jag nog skulle behöva samtalsstöd, men det tar emot att kontakta diakonissan. Vet ju inte riktigt vad jag ska prata om? Är det rätt väg, eller borde det vara mer "professionell" hjälp??
Livslusten på noll, men jag FÖRSÖKER göra saker som BORDE få mig att må bra, men känner inget annat än likgiltighet... Oroar mig för att ringa jobbet, känner mig hemsk som inte orkar ta mig dit
. Måste dock göra det, alldeles straxDu behöver inte fundera på vad du ska prata om. En duktig kurator/psykolog/diakonissa kommer hjälpa dig att komma igång och prata. Hen kommer guida dig och det kommer lösa sig när du väl är där. Du säger precis det du vill säga.
För att komma vidare måste du ha någon att prata med och du får inte ge dig förren du har hittat någon som du klickar med. Om det inte känns bra med den du blir tilldelad måste du be om att få byta för du måste känna att du kan prata med henom. Verkligen prata allvar och inte väder och vindsnack. Om det känns bra att prata med diakonissan så kan du ju börja med henne medans du väntar på att få en tid hos kurator eller psykolog och känner du att det räcker med diakonissan när du får tid hos kurator/psykolog så kan du ju bara tacka nej till den tiden. Be din läkare om remiss direkt på måndag till kurator eller psykolog för tyvärr så är det ju ofta väntetider även till sådan vård och då kanske du kan prata med diakonissan under tiden. Förresten, du har inte någon krisförsäkring i din hemförsäkring? Ibland ingår det att man får ett visst antal samtal med en psykolog eller kurator när det har hänt något allvarligt så att man hamnar i en kris. Det kanske du kan kolla upp? För då slipper du väntetiden i normalfallet. Oavsett vem du pratar med så måste du få någon att prata med nu. Omgående.
Jag förstår att inget känns roligt längre och att livslusten är väldigt låg. Det du går igenom är verkligen en mardröm Du måste få ro och tid att sörja och jag tror att det kanske är först nu när det börjar lugna ner sig lite som du kan börja smälta allt som har hänt. Det har ju gått så i ett hela tiden och det har varit ångest, panik och tårar men att verkligen ta in det som hänt det tar ett tag. Att faktiskt förstå med både hjärta och hjärna att Leo är borta.
Du är verkligen fantastisk som ändå försöker göra saker som i normala fall får dig att må bra. Försök fortsätta med det för det gör skillnad även om det inte känns så nu.
Du ska inte alls ha dåligt samvete för jobbet. De klarar sig. Du måste prioritera dig själv nu och se till att du kommer på fötter igen för även om det inte känns så nu så finns det en framtid. Du kommer kunna må bra igen.
Många varma kramar.
För att komma vidare måste du ha någon att prata med och du får inte ge dig förren du har hittat någon som du klickar med. Om det inte känns bra med den du blir tilldelad måste du be om att få byta för du måste känna att du kan prata med henom. Verkligen prata allvar och inte väder och vindsnack. Om det känns bra att prata med diakonissan så kan du ju börja med henne medans du väntar på att få en tid hos kurator eller psykolog och känner du att det räcker med diakonissan när du får tid hos kurator/psykolog så kan du ju bara tacka nej till den tiden. Be din läkare om remiss direkt på måndag till kurator eller psykolog för tyvärr så är det ju ofta väntetider även till sådan vård och då kanske du kan prata med diakonissan under tiden. Förresten, du har inte någon krisförsäkring i din hemförsäkring? Ibland ingår det att man får ett visst antal samtal med en psykolog eller kurator när det har hänt något allvarligt så att man hamnar i en kris. Det kanske du kan kolla upp? För då slipper du väntetiden i normalfallet. Oavsett vem du pratar med så måste du få någon att prata med nu. Omgående.
Jag förstår att inget känns roligt längre och att livslusten är väldigt låg. Det du går igenom är verkligen en mardröm
Du måste få ro och tid att sörja och jag tror att det kanske är först nu när det börjar lugna ner sig lite som du kan börja smälta allt som har hänt. Det har ju gått så i ett hela tiden och det har varit ångest, panik och tårar men att verkligen ta in det som hänt det tar ett tag. Att faktiskt förstå med både hjärta och hjärna att Leo är borta.Du är verkligen fantastisk som ändå försöker göra saker som i normala fall får dig att må bra. Försök fortsätta med det för det gör skillnad även om det inte känns så nu.
Du ska inte alls ha dåligt samvete för jobbet. De klarar sig. Du måste prioritera dig själv nu och se till att du kommer på fötter igen för även om det inte känns så nu så finns det en framtid. Du kommer kunna må bra igen.
Många varma kramar.
Jag har inte skrivit i tråden på länge men följer den och är verkligen berörd. Jag upplever dig som en så himla varm och vettig människa och önskar att livet kommer vara lite lugnare med dig framöver. Jag kom över denna dikt som handlar om döden, finner själv så mycket tröst i den, tänkte att det är värt att dela med den, ifall att den kanske också berör dig eller andra. Den är skriven av Magnus Carlbring och är en del av "Att komma hem till Andromedagalaxen" från Dödens lilla bok.
Att dö gör inte ont, man sväljer först solen, som en snöflinga,
det duggar lätt mot ansiktet och lungorna är lätta
Och händerna är
Och ansiktet är
Och oron är borta, och rastlösheten, och hjärtat
Och man kan sitta, som efter ett bad, mellan tomhet
och tomhet och dra handen genom håret och det här
är helt ok
Att dö gör inte ont, man sväljer först solen, som en snöflinga,
det duggar lätt mot ansiktet och lungorna är lätta
Och händerna är
Och ansiktet är
Och oron är borta, och rastlösheten, och hjärtat
Och man kan sitta, som efter ett bad, mellan tomhet
och tomhet och dra handen genom håret och det här
är helt ok
Tack ska ni ha, för era ord!
Gråter hela tiden när jag läser dem, kan bara inte låta bli Sorgen kommer över mig i ett nu, spelar ingen roll vad jag gör...
Värst är när jag läser dotterns blogg, hennes enorma saknad och den kärlek som finns/fanns mellan dem. Hon var nog den som stod Leo allra närmast. Vill dela med mig av ord hon skrev runt jul, när Leo precis trillat dit igen efter två nyktra månader:
Jag lever med samma rädsla som vår bror.
Bara tanken på att du inte skulle bli gammal
med mig gör så ont, & känns för nära.
Du har alltid levt efter dina egna regler och
med ett behov att ta allt ett steg längre.
Du skulle kunna använda det till din fördel.
Istället låter du ångesten ta över, och när du
ringer mig för att säga att du är där igen, dör en bit av mig.
För mig är du så mycket och jag hatar den mörka världen du sätter din fot i.
Kemiska substanser för att bota något som egentligen inte finns.
Jag kommer aldrig förstå och jag står här alldeles handfallen,
för jag vet inte vad jag ska göra.
Hon hade då förstått att det inte skulle gå, att han inte skulle klara det...
Midsommarafton idag, dagen jag bävat för. Leos och min dag. Idag kommer bara jag och sonen att sitta vid bordet, tungt, enormt tungt!!
Ska binda en blomsterkrans och lägga på hans grav, det kommer att bli jobbigt, men det är något jag vill göra....Lite fint är dock att våra avlidna grannar ligger strax bakom honom, inte bara en utan alla som gått bort de senaste 15 åren. De är hans grannar även nu...
Försöka ta mig igenom den här dagen med, då har jag iaf passerat en otroligt jobbig milstolpe i livet. Jag får ta ett steg i taget, en minut, timme, dag. Bara överleva så gott det går.
Gråter hela tiden när jag läser dem, kan bara inte låta bli
Sorgen kommer över mig i ett nu, spelar ingen roll vad jag gör...Värst är när jag läser dotterns blogg, hennes enorma saknad och den kärlek som finns/fanns mellan dem. Hon var nog den som stod Leo allra närmast. Vill dela med mig av ord hon skrev runt jul, när Leo precis trillat dit igen efter två nyktra månader:
Jag lever med samma rädsla som vår bror.
Bara tanken på att du inte skulle bli gammal
med mig gör så ont, & känns för nära.
Du har alltid levt efter dina egna regler och
med ett behov att ta allt ett steg längre.
Du skulle kunna använda det till din fördel.
Istället låter du ångesten ta över, och när du
ringer mig för att säga att du är där igen, dör en bit av mig.
För mig är du så mycket och jag hatar den mörka världen du sätter din fot i.
Kemiska substanser för att bota något som egentligen inte finns.
Jag kommer aldrig förstå och jag står här alldeles handfallen,
för jag vet inte vad jag ska göra.
Hon hade då förstått att det inte skulle gå, att han inte skulle klara det...
Midsommarafton idag, dagen jag bävat för. Leos och min dag. Idag kommer bara jag och sonen att sitta vid bordet, tungt, enormt tungt!!
Ska binda en blomsterkrans och lägga på hans grav, det kommer att bli jobbigt, men det är något jag vill göra....Lite fint är dock att våra avlidna grannar ligger strax bakom honom, inte bara en utan alla som gått bort de senaste 15 åren. De är hans grannar även nu...
Försöka ta mig igenom den här dagen med, då har jag iaf passerat en otroligt jobbig milstolpe i livet. Jag får ta ett steg i taget, en minut, timme, dag. Bara överleva så gott det går.
Jag tänkte på dig i morse. Att det här var din och Leos dag. Jag hoppas att du trots allt ska få en fin midsommar med den sonen du har kvar.
Det är bra att du gråter. Att gråta är ett sätt att komma någonstans. På måndag när du pratar med läkaren kommer du be om remisser till kurator eller psykolog så att du får någon som kan hjälpa dig framåt i din oerhörda sorg. Få hjälp med att sätta ord på dina känslor och att bearbeta Leos död och allt omkring den. Kanske kan du även ringa diakonissan på måndag om det känns bra? Om du känner att du vill prata med henne.
Din dotter har ärvt ditt fina sätt att skriva. Ni skriver väldigt bra båda två och ni uttrycker er så att jag känner det ni känner. Jag kan verkligen känna hennes ångest när hon inser att det är kört och att hon eller någon annan inte kommer kunna göra något åt det alls. Att det var en väntan för henne när det skulle ske. En fruktansvärd väntan.
Så vackert det låter med en midsommarkrans på graven och tänk så märkligt att även i döden följs grannarna åt.
Du får andas dig igenom denna dagen och som du skriver ta den minut för minut. Du kommer klara denna dagen med. Jag håller dig i tanken i handen och ger dig en kram när du behöver den.
Många varma kramar.
Det är bra att du gråter. Att gråta är ett sätt att komma någonstans. På måndag när du pratar med läkaren kommer du be om remisser till kurator eller psykolog så att du får någon som kan hjälpa dig framåt i din oerhörda sorg. Få hjälp med att sätta ord på dina känslor och att bearbeta Leos död och allt omkring den. Kanske kan du även ringa diakonissan på måndag om det känns bra? Om du känner att du vill prata med henne.
Din dotter har ärvt ditt fina sätt att skriva. Ni skriver väldigt bra båda två och ni uttrycker er så att jag känner det ni känner. Jag kan verkligen känna hennes ångest när hon inser att det är kört
och att hon eller någon annan inte kommer kunna göra något åt det alls. Att det var en väntan för henne när det skulle ske. En fruktansvärd väntan.Så vackert det låter med en midsommarkrans på graven och tänk så märkligt att även i döden följs grannarna åt.
Du får andas dig igenom denna dagen och som du skriver ta den minut för minut. Du kommer klara denna dagen med. Jag håller dig i tanken i handen och ger dig en kram när du behöver den.
Många varma kramar.
Allt passar inte alla och du ska välja det du tror blir bäst för dig. När det gäller sorg är diakoner ofta dem som har störst erfarenhet och kunskap. Vården hänvisar ofta till oss. Vi jobbar ju med detta dagligen, leder grupper och träffar drabbade.
Om du kontaktar en diakon har du förmodligen möjlighet att få en tid snabbt och utan kostnad. Inom sjukvården är antalet samtal ofta begränsat och de begränsningarna har inte vi. Så där kan du hitta en kontakt som kan finnas med under sorgens olika faser. Eventuellt kan du också hitta en samtalsgrupp med andra föräldrar som förlorat vuxna barn, sådana brukar församlingarna samarbeta kring och starta när det finns efterfrågan.
Vad du ska prata om brukar ge sig. När jag möter en sörjande för första gången brukar jag börja i att fråga vad det är som har hänt. Utifrån det tar samtalet sin naturliga väg, och du behöver inte känna att samtalet måste vara "effektivt". Ofta kan man behöva återvända till den berättelsen flera gånger och det leder till att man får syn på nya detaljer eller förstår saker på ett nytt sätt efterhand som tiden går. "Älta" kallar en del det, men det är en viktig del av bearbetningen.
Oavsett vart du vänder dig ska du känna att du blir respektfullt bemött och personkemin ska kännas bra, du ska bli lyssnad på och ges tid att hitta orden. Annars byt.
Håller med Lejonelle i det hon skriver. Prova en diakon, de är oerhört vana att träffa människor i kris, sorg och mitt i elände. Du behöver inte känna någon prestationsångest. Du är där för att prata. Eller vara tyst. Du kan inte göra fel.
Prova. Är det inget för dig har du bara slösat lite av din tid. Men om det känns lättare för dig, har du vunnit oerhört mycket.
Prova. Är det inget för dig har du bara slösat lite av din tid. Men om det känns lättare för dig, har du vunnit oerhört mycket.
Vet du, när mamma var sjuk pratade jag LÄNGE med en sjukhuspräst, om allt och inget, om min och mammas relation, om känslor som både fanns och inte fanns där, om "varför" och så...men även mig själv, mitt liv och vad jag gör "annars". Mina intressen, övriga relationer, vädret..allt.
Fokus låg inte alls på mammas sjukdom eller situationen vi var i, ville jag prata om det så gjorde vi det (vilket vi såklart gjorde och hon sa så enormt kloka saker som jag bär med mig än ) utan på...mig. Vad ville jag prata om? Inget var rätt eller fel, precis som @Lovisaleonora säger.
Går du till en präst/diakon bestämmer du själv om du vill prata om djur, intressen, vädret, sorg, saknad, kris, tankar, känslor, livet i allmänhet eller faktiskt inte prata alls.
Så jag rekommenderar präst/diakon för krissamtal, och sedan kanske psykologkontakt för "underhåll" om du känner att det behövs.
Var rädd om dig fina du!
Fokus låg inte alls på mammas sjukdom eller situationen vi var i, ville jag prata om det så gjorde vi det (vilket vi såklart gjorde och hon sa så enormt kloka saker som jag bär med mig än
) utan på...mig. Vad ville jag prata om? Inget var rätt eller fel, precis som @Lovisaleonora säger.Går du till en präst/diakon bestämmer du själv om du vill prata om djur, intressen, vädret, sorg, saknad, kris, tankar, känslor, livet i allmänhet eller faktiskt inte prata alls.
Så jag rekommenderar präst/diakon för krissamtal, och sedan kanske psykologkontakt för "underhåll" om du känner att det behövs.
Var rädd om dig fina du!
Bilden fungerar inte Men så fint det låter allt!
Ta dagen i din takt nu vännen
Men så fint det låter allt! Ta dagen i din takt nu vännen
Ja jag ska nog kontakta diakonissan på måndag (efter veterinärbesök, läkarbesök och Leos behandlareVet du, när mamma var sjuk pratade jag LÄNGE med en sjukhuspräst, om allt och inget, om min och mammas relation, om känslor som både fanns och inte fanns där, om "varför" och så...men även mig själv, mitt liv och vad jag gör "annars". Mina intressen, övriga relationer, vädret..allt.
Fokus låg inte alls på mammas sjukdom eller situationen vi var i, ville jag prata om det så gjorde vi det (vilket vi såklart gjorde och hon sa så enormt kloka saker som jag bär med mig än
Går du till en präst/diakon bestämmer du själv om du vill prata om djur, intressen, vädret, sorg, saknad, kris, tankar, känslor, livet i allmänhet eller faktiskt inte prata alls.
Så jag rekommenderar präst/diakon för krissamtal, och sedan kanske psykologkontakt för "underhåll" om du känner att det behövs.
Var rädd om dig fina du!
) Får bara ta det helt förutsättningslöst! Har ännu inte kontaktat jobbet
, hyst en förhoppning om att orka gå dit trots allt, men börjar förstå att det är orealistiskt...Sonen åkte och hämtade en kompis inför kvällens fest och jag satt som på nålar och tänkte bara på allt som kunde hända honom... Skulle det hända igen skulle jag inte överleva! (Känns iaf så...)
Nåja, han kom hem ordentligt och jag har skjutsat honom till festen, han ska sova kvar och det blir nog (tror jag ????) första natten ensam...
Ska se film och sova i soffan (Leos, sonen älskar att ligga där han med
), fast blir nog en tablett att sova på idag. Det kan nog behövas, för att slippa oron som gör att jag ofta vaknar mitt i natten.På söndag eller måndag kommer xsvärmor hit, hon ska se efter exets hund och kommer nog att vara här för att kunna prata mer med sonen, det tror jag är bra! Vet ju själv hur svårt det är att prata med MIN mamma, även om sonen och jag har bättre kontakt, så tror jag det är bättre, att hon kan komma inpå honom på ett annat sätt!
Ni är så underbara som stöttar mig i sorgen, känner mig ofta som en glädjedödare med allt mitt elände
...
Min fina Leo
Har nu hängt en krans på korset vid graven, gråtit massor, och även klarat av midsommarlunchen.... Känns som att det varit en STOR sak att göra, bara få resten av dagen att gå.
Syns inte bilden???
Kass på det tekniska uppenbarligen...
Tog mig friheten att fixa din bildlänk.
Och eftersom det här är mitt första inlägg i tråden vill jag även säga att jag beklagar sorgen, och imponeras av hur du tar dig igenom den.
Så lite såMen tusen tack!!!
Hur bar du dig åt (=vad gjorde jag för fel??)
STOR kram till dig!!!
Du hade kopierat hela sidans länk. Till höger om bilden finns två rutor med länkar. Klicka i den som heter IMG så kopieras en länk som du kan klistra in direkt i ditt inlägg här, så blir det en bild av det.
Vill du bara länka själva bilden till någon så kan du kopiera den som finns i Direct-rutan istället.
Vet du vad? Du vände min dag!!Så lite så
Du hade kopierat hela sidans länk. Till höger om bilden finns två rutor med länkar. Klicka i den som heter IMG så kopieras en länk som du kan klistra in direkt i ditt inlägg här, så blir det en bild av det.
Vill du bara länka själva bilden till någon så kan du kopiera den som finns i Direct-rutan istället.
Små saker (för andra!) betyder så otroligt mycket för mig!!! Jättekramen till dig!
Nu ska jag gosa ner mig i soffan med Änglagård 2 (fastnade på Änglagård när sonen åkte och hämtade kompis, och förbannade att 2:an inte gick ikväll
, vilken film tror ni låg i DVD:n när jag kopplade in den???) Ska tilläggas att jag ytterst sällan tittar på TV, för att inte tala om DVDÄlskade bukefalister, utan er hade jag nog förlorat förståndet!!!
Åh, härligt att höra att en så enkel grej från min sida kunde betyda så mycketVet du vad? Du vände min dag!!
Små saker (för andra!) betyder så otroligt mycket för mig!!! Jättekramen till dig!
Nu ska jag gosa ner mig i soffan med Änglagård 2 (fastnade på Änglagård när sonen åkte och hämtade kompis, och förbannade att 2:an inte gick ikväll
Älskade bukefalister, utan er hade jag nog förlorat förståndet!!!
Vilken fantastisk son du har!
Liknande trådar
Kropp & Själ
Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
Senast: starcraft
·
Kropp & Själ
Hej!
Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader.
Jag fick första...
Senast: Sassy
·
Relationer
Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Senast: Crossline
·
- Artikel
Dagbok
Fortsättning från VGV Kids.
Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Senast: QueenLilith
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Det här visste du inte om ponny-SM i Sundsvall – här är frågorna och svaren- Hästnyheter Drygt 200 av Sveriges bästa ryttare och ponnyer gör i helgen upp om åtråvärda medaljer när Ponny och children SM i hoppning avgörs på...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 51
- Hästnyheter
-
Jos Lansink lämnar uppdraget som förbundskapten
- Hästnyheter Efter några framgångsrika år i täten för det holländska landslaget i hoppning tar Jos Lansink ett kliv tillbaka. Under Lansinks ledning...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 41
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Vad gör vi? Del CCIV- Tjatter PW avklarad så nu ska jag bädda om, sätta igång tvättmaskinen och duscha. Har satt igång diskmaskinen också.
- LadyCovergirl
- Svar: 975
- Visningar: 25 934
- Allmänt
-
Engelska- Skola & Jobb Jag hade sagt "It's not making sense anymore". Men jag är bara en vanlig svensk som tvingas prata en del engelska under arbetstid.
- sidensvans
- Svar: 6
- Visningar: 240
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Barmarksdrag/canicross- Hundträning Blev ett non-stop trekking belt som jag hittade nytt till kanonpris 🙂 blir nog stor skillnad mot läderskärpet 😅
- _Zacke_
- Svar: 452
- Visningar: 42 661
- Hund
Hästrelaterat
-
Kemnevall sadel- Utrustning Dom använder ju samma system som Ergo eftersom det kommer därifrån dvs anpassningen mot ryttaren. Det är bra att fler märken gör det ...
- fio
- Svar: 14
- Visningar: 642
- Utrustning
