Att förlora ett barn... Min son är död....

[TinyWiny]

Jag tror faktiskt inte att ungdomar har mindre förståelse för din sorg @Texaz. Jag tror att de kan relatera till att förlora en älskad familjemedlem även om de inte har barn själva ännu. Iallafall får jag den känslan när jag pratar med unga människor och jag hade definitivt förstått det själv när jag var ung.

Om du skulle kunna arbetsträna på ditt ordinarie jobb och göra det du orkar så tror jag att det hade varit en bra lösning. Iallafall om någon vecka. Kanske inte just nu när du är i den fasen att du gråter nästan hela tiden men den kommer ju också att gå över. Du får prova dig fram och helt enkelt ta en dag i taget.

Hoppas att ni kan komma fram till något vettigt i morgon.

Många varma kramar.

 

[Texaz]

Jag tror faktiskt inte att ungdomar har mindre förståelse för din sorg @Texaz. Jag tror att de kan relatera till att förlora en älskad familjemedlem även om de inte har barn själva ännu. Iallafall får jag den känslan när jag pratar med unga människor och jag hade definitivt förstått det själv när jag var ung.

Om du skulle kunna arbetsträna på ditt ordinarie jobb och göra det du orkar så tror jag att det hade varit en bra lösning. Iallafall om någon vecka. Kanske inte just nu när du är i den fasen att du gråter nästan hela tiden men den kommer ju också att gå över. Du får prova dig fram och helt enkelt ta en dag i taget.

Hoppas att ni kan komma fram till något vettigt i morgon.

Många varma kramar.

Tack fina du!!! HUR kan du vara så klok, och ha så rätt???

Besöket hos läkaren var URJOBBIGT, grät mig igenom det och hon sjukskrev mig en månad till, med rekommendationen att besöka jobbet OFTA, och om jag kände att jag ville börja tidigare skulle jag bara höra av mig så skulle de ändra sjukskrivningsgraden i den mån jag orkar!
Var helt slut efter det, men kändes som en tyngd lyftes från mina axlar...

Åkte sen till jobbet för att lämna in sjukintyg och prata. Så himla underbara människor jag jobbar hos Jag får komma hur ofta jag vill och tanken är att jag från nästa vecka ska försöka vistas där någon/några timmar om dagen och känna efter. Göra det jag kan och vill helt enkelt. Blir det att bara fika så är det ok, vill jag göra något mer så får jag det, men måste inte!
Kan inte tänka mig något som skulle kunna hjälpa mig tillbaka snabbare än just den kravlösheten.

I slutet av samtalet kom två av mina unga kollegor in och kramade om mig och sa att de saknade mig mycket Det gjorde mig så otroligt glad och jag känner att jag faktiskt saknar jobbet!!! Kändes till och med ok att sitta och gråta en stund.

Fylldes av enorm energi och önskan om att kunna orka komma tillbaka snart, även om jag var som en urvriden disktrasa när jag kom hem

Har även klarat av en del samtal idag, som jag skjutit upp, men jag "lyder" Leos behandlare, och ja, det känns skönt att få saker gjorda, även om det tär enormt på krafterna! Får lägga mig stup i kvarten, men det är det värt!

Har många samtal kvar, men vet att jag fixar det, även om jag måste storgråta emellan

Sonen är nu borta två dygn på lantbruksmässa, men jag kommer att ha att göra (har sett till att "fylla" kalendern lagom!). Känns på ett sätt skönt att få vara ensam en lite längre tid, och jag är ju inte helt ensam, har ju hunden och hästarna!!!

Tack än en gång för ert stöd, tror ibland att jag ska värka sönder av sorg, men att skriva här hjälper så enormt!!

 

[loy]

Jag vill bara säga Hej och berätta att jag nog är en av många som läst din tråd från första början och följer den varje dag utan att ha skrivit eller gett mig till känna. Då jag själv har killar i samma ålder har jag blivit oerhört berörd och känner stor vånda över det du skriver samtidigt som jag gläds över att du ändå har hopp, fixar saker och nu varit till jobbet.

Jag kan bara säga det som min man sade till mig när min mamma dog väldigt hastigt. Han sade så här, och det ligger lite i det; "Rätt som det är har det gått en månad, två månader, ett halvår och ett år. Tiden läker visserligen inte alla sår, men den är en bra vän".

Jag tänker på dig, försöker föra över styrka och läser gärna det du skriver. Så skriv du! Det är ett bra sätt att få ur sig sina tankar.

 

[Texaz]

Jag vill bara säga Hej och berätta att jag nog är en av många som läst din tråd från första början och följer den varje dag utan att ha skrivit eller gett mig till känna. Då jag själv har killar i samma ålder har jag blivit oerhört berörd och känner stor vånda över det du skriver samtidigt som jag gläds över att du ändå har hopp, fixar saker och nu varit till jobbet.

Jag kan bara säga det som min man sade till mig när min mamma dog väldigt hastigt. Han sade så här, och det ligger lite i det; "Rätt som det är har det gått en månad, två månader, ett halvår och ett år. Tiden läker visserligen inte alla sår, men den är en bra vän".

Jag tänker på dig, försöker föra över styrka och läser gärna det du skriver. Så skriv du! Det är ett bra sätt att få ur sig sina tankar.

TACK!!!
Jo så är det nog, förundras ibland över att tiden faktiskt går!! Känns som att Leo gick bort igår, men ändå har det, på något konstigt vis, snart gått två månader!!
Svårt att fatta, att greppa! Ändå tickar tiden trots allt på.... Sorgen försvinner INTE, men livet fortsätter, och annat tar vid. Inser att jag alltid kommer att få bära den här sorgen med mig (varför just JAG???), men det är bara att försöka acceptera....

Fick varken tag på prästen eller healern idag (via mail, funkade inte via tel) men ska försöka i morgon igen. VET ju att det kommer att läka, men inte när.. Dock kommer livet aldrig att bli detsamma, på gott och ont... Jag är så enormt rädd om mina nära numer, har nog aldrig tidigare brytt mig så mycket!!!

Till er med sörjande runt er skulle jag vilja säga;
Sorgen tar inte slut efter begravningen, eller efter några månader, hör av er, bry er om, bjud in!!!!

Ensamheten som är nu, är så oerhörd!! Fler vittnar om edn enorma tomhet som blir när alla "tror" att man sörjt klart... Är snarare nu som det börjar! Läste någonstans att de fyra (?) första månaderna är den akuta sorgefasen! Håll fast vid de som sörjer, håll om och håll ut!!!

Det är en fruktansvärd tid...

 

[Lejonelle]

Åkte sen till jobbet för att lämna in sjukintyg och prata. Så himla underbara människor jag jobbar hos Jag får komma hur ofta jag vill och tanken är att jag från nästa vecka ska försöka vistas där någon/några timmar om dagen och känna efter. Göra det jag kan och vill helt enkelt. Blir det att bara fika så är det ok, vill jag göra något mer så får jag det, men måste inte!
Kan inte tänka mig något som skulle kunna hjälpa mig tillbaka snabbare än just den kravlösheten.

När chefen är tillbaka går det kanske att prata om "problemet" att du varit sjukskriven en hel del av provanställningen. Om de är nöjda med det de har hunnit med att se, men inte tycker de hann se tillräckligt, varför då inte förlänga provanställningen ett par månader så att du får visa din kompetens. Alla förstår ju att omständigheterna inte gör dig rättvisa i nuläget.

 

[TinyWiny]

Jag förstår att läkarbesöket var jobbigt. Det är ju verkligen inte konstigt och på samma gång så var det ju lika bra att läkaren själv fick se hur du faktiskt mår. Det kan ju vara svårt att förklara annars.

Du är ju helt otrolig som klarade att åka till jobbet efter läkarbesöket! Vad glad jag blir att du blev så väl emottagen också. Då kommer det säkerligen bli jättebra att du är där så mycket du vill och orkar för det underlättar ju att man känner sig välkommen och saknad. Bara att åka och fika och prata bort en stund gör ju också att det inte är lika jobbigt att komma tillbaka till jobbet fullt ut när du är redo för det och du får lite annat att tänka på under sjukskrivningen.

Det är bra att ha vissa saker som man behöver göra varje dag men det är precis lika viktigt att du verkligen vilar när du behöver det och gråter när du behöver det. För som jag har skrivit förut så måste du ge dig tid att sörja. Tid att gråta och tid att bara vara. Du ska ju inte känna någon press på dig nu när du faktiskt är sjukskriven utan du ska ju få vara och känna precis som du gör och som du behöver.

Visst är det tur att man har sina älskade djur så att det är något som är som vanligt. De måste ju ha sitt och det gör ju att man kommer ut och inte bara sitter inne och kurar i soffan eller ligger i sängen och gråter. Det gör ju också att man påminns om att man ska äta och ta hand om sig själv.

Jag är glad att vi på buke kan stötta dig Jag önskar bara att jag kunde göra mer för dig. Vi finns här för dig. Du finns i mina tankar hela tiden. Det är jättebra att du skriver av dig och att det hjälper dig för det är ju också ett sätt att bearbeta sorgen på.

Många varma kramar.

 

[Kilauea]

Jag har också blivit rädd om de mina, rädd att förlora någon på nytt. Blivit så rädd att bli själv, ensam kvar.

Som du säger så upptäcker man att tiden går fastän den stannat till, på nåt underligt vis. Alla fortsätter med sitt men vi ska samla ihop oss själva innan vi kan fortsätta. Som förut kommer det aldrig mer bli, men jag tror att vi alla som förlorat någon nära kommer känna lycka igen. Själv har jag dessutom mer lärt mig ta vara på de små stunderna av må-bra som kommer. När man plötsligt finner att man skrattar och mår bra, om så bara för en liten stund. När man kan släppa det hemska som hänt. Sist jag hade en sån dag var en vecka sen när mamma, jag och bror spelade minigolf. Visst kände vi alla att en person saknades, men vi hade ändå kul. Ett litet minne som förut inte skulle betytt nåt men som nu ger mig lite glädje i tankarna. Vi hade kul, familjen som är nu.

Vad glad jag blir att läsa av att läkaren lyssnade på dig och likaså ditt jobb. Hoppas de förlänger provtiden, de verkar ju vilja ha dig där!

 

[ch791022]

Läser och följer också men har inte så mycket att säga
Men tänkte tipsa dig att om det behövs mer medicin till hunden be veterinären att skicka över receptet till Apovet istället, är ett webb-baserat apotek som sedan skickar hem medicinen direkt till dig så du har det nästkommande vardag så slipper du i alla fall ligga och fara för det. Och har själv använt dom många gånger vid det här laget och alltid fått rätt saker och inom utlovad tid.

/Camilla

 

[Texaz]

När chefen är tillbaka går det kanske att prata om "problemet" att du varit sjukskriven en hel del av provanställningen. Om de är nöjda med det de har hunnit med att se, men inte tycker de hann se tillräckligt, varför då inte förlänga provanställningen ett par månader så att du får visa din kompetens. Alla förstår ju att omständigheterna inte gör dig rättvisa i nuläget.

KAN man förlänga en provanställning??? Har fått för mig att det får vara max 6 månader. Nu verkar det iofs som att de VILL ha kvar mig (eller så har de ändå tänkt skicka ut mig efter de 6 månaderna) och mer är osäkra på hur JAG vill göra. Skulle det nu vara så att jag ändå får gå, så hade det antagligen blivit så i vilket fall, men jag tror inte det, såvida jag inte lyckas klanta till det rejält under tiden som är kvar

Idag har varit en lugn dag. Dragits med huvudvärk under några dagar och den eskalerade idag. Pallrade mig dock upp till gamla jobbet och myste med föl samt träffade mina underbara f d kollegor Det är en energikick även med huvudvärk.
Hem och sov ett tag, innan jag åkte och skrev under papperen för lägenhetsförsäljningen, samt handlade. In till ridklubben en sväng och förbi graven.

Blir lugnt ikväll, men ska försöka orka rensa några rader i landet. Sådde ju i våras och har sen bara stått, gissa om det är ogräs??? Men kul ändå att hitta grönsakerna som växer mitt i allt. Vattna slipper jag eftersom det kom en rejäl skur mitt på dan!
Lyckades även få tag på en hovslagare som kunde komma redan den här veckan, så jag ska nu bara avboka den som jag hade bokat innan. Börjar faktiskt bli sugen på att komma igång med ridningen igen

Nästa vecka får jag besök av fina @whwycd som ju har liknande erfarenhet och förhoppningsvis även @hemlig, vi tre förlorade ju nära anhöriga samma dygn... Ser jag framemot

 

[Tajger]

Här är en till som läser och våndas med dig...Skulle vilja låta min son på 22 år läsa tråden, för när man diskuterar det här med droger är jag bara gammal och fattar inte... Det är faktiskt inte alls farligt att röka på lite då och då, inte värre än alkohol... Han jobbar och sköter det, men just den här liberala inställningen gör mig skraj :/
Kram på dig, Texaz, vilken tuff tid du går igenom, beklagar verkligen!

 

[Texaz]

Här är en till som läser och våndas med dig...Skulle vilja låta min son på 22 år läsa tråden, för när man diskuterar det här med droger är jag bara gammal och fattar inte... Det är faktiskt inte alls farligt att röka på lite då och då, inte värre än alkohol... Han jobbar och sköter det, men just den här liberala inställningen gör mig skraj :/
Kram på dig, Texaz, vilken tuff tid du går igenom, beklagar verkligen!

Just den liberala inställningen är så himla farlig!!! OK, nu kanske inte rökat är det farligaste, MEN, när effekten inte kommer så är det så lätt att testa något annat "ofarligt" och VIPS sitter man fast!!!
DET är en av de saker jag vill jobba med via fonden, förebygga att ungdomar fastnar, eller ens testar!
Håller tummarna för att sonen ändrar uppfattning!
Kram

 

[Lejonelle]

KAN man förlänga en provanställning??? Har fått för mig att det får vara max 6 månader.

Du har väl ett anställningsbevis där det står att du är anställd tills vidare men med 6 mån provanställning och att provanställningen ska övergå i en tillsvidareanställning ett visst datum. Jag är ingen facklig guru men såvitt jag förstår är det inget alls som hindrar att du får ett nytt anställningsbevis där det står att provanställningen ska övergå i en tillsvidareanställning ett annat datum, om du och arbetsgivaren är överens. Däremot kan inte arbetsgivaren ensidigt ändra villkoren för din anställning.

 

[Texaz]

Aha, ja ska kolla upp det!

Btw, har idag även haft kontakt med prästen som fanns vid min sida kvällen det hände... Hon var på väg upp på Etna med en grupp konfirmander , linbana i blåsväder och inte helt trygg i det
Vi ska höras vidare på tisdag och boka tid för samtal, känns skönt! Även healern har hört av sig och återkommer om några veckor, det känns ju inte lika akut.

Ser verkligen framemot nästa vecka och besöket av @whwycd, jag är annars lite reserverad, men det känns konstigt nog alltid ok med bukebesök, och det här känns extra speciellt, trots att vi inte alls känner varandra Ska bli kul och spännande, lär ju iom det få träffa fler bukefalister (och fastna ÄNNU mer på buke???? )

Nåja, hittills har Buke enbart överraskat mig positivt (var dock några år sen jag sist träffade okända bukefalister) så jag ser framemot det!!!
Eftersom Ullo dessutom benämnde det som arbetsläger så... Finns massor att göra här

 

[athena_arabians]

@Texaz: Aha, så det blir viloläger sedan hos mig då! Jag tycker också att det ska bli roligt, både träffa @whwycd, dig och @ullo

 

[GotAsecret]

Det ska bli såå roligt!!
("Arbetsläger" låter inspirerande! )
Verkar vara en spännande präst du hittat

 

[athena_arabians]

Kan tillägga att det är första gången jag träffar några Bukefalister utan att ha träffat dem IRL först

 

[Texaz]

Nu börjar det sista inför bouppteckningen falla på plats, ska bara fixa papper från skatteverket och skicka in försäkringen, sen borde jag kunna lämna allt de ett tag. Lägenheten ligger nu ute för försäljning, så jag hoppas att den delen går fort också!
Ska också ta tag i MIN försäkring, så att mina barn kan ha en trygg tillvaro om något skulle hända mig.... Det har ju tidigare känts totalt främmande, men nu inser jag ju hur snabbt saker kan ändras

Jobbigt att sitta med alla hans papper och veta att han ju är borta! Ska verkligen bli skönt när det är klart, att få lämna det bakom sig, och gå vidare med det nya livet, livet efter Leo....

Ska annars ägna mig åt praktiskt arbete idag, fortsätta mitt ogräsrensande och börja riva staket till altanen, det ska byggas om lite och målas, så jag har att göra iaf! Har förhoppningsvis kommit en bit på väg innan jag får finfrämmande på måndag

 

[Texaz]

Varför ska det vara enkelt när det kan krångla???
Kontaktade FK eftersom det inte var någon utbetalning på G, och får veta att de först NU har påbörjat mitt ärende
De väntade in uppgifter från arbetsgivaren, brev skickat enligt dem i måndags, men det har INTE kommit till AG!
Cheferna är på väg på semester, så nu måste jag jaga revisorn och se om han kan fixa in det snabbt....
Blir så himla trött

 

[Texaz]

Det har varit en BRA dag!!

Seg i starten och kom inte igång förrän efter lunch MEN, nu är det fixat med försäkringen för Leo, och passade på att teckna en livförsäkring för mig med, så att barnen har det bra även om jag skulle gå bort.

Mycket som blivit ordnat. Var till graven och där lyste ett nytt ljus När jag var förbi igår vandrade jag runt bland de andra gravarna en stund (brukar göra det) och när jag såg ner mot Leos grav såg jag tre ungdomar stå där, vet inte vilka de var, och ville inte gå och störa dem, men antar att det var de som tände ljuset. Hittar emellanåt även blommor som vi inte satt dit, det känns så enormt fint och gott i hjärtat

När jag var och handlade träffade jag dessutom en gammal skolkamrat, som jag även träffat vid anhörigdagar då hon gjorde sin praktik på drogmottagningen, nu jobbar hon som fältare i stan. Vi bestämde att jag skulle kika förbi och fika någon dag, och det ska jag verkligen göra! Hon är en enormt varm och klok kvinna.
Vidare ringde den enda vännen som inte hört av sig, visserligen i ett annat ärende, men sa att hon inte velat ringa och störa då hon varit dålig på att höra av sig innan. Även hon bjöd in mig att komma, när som helst och i vilket skick som helst. Det kändes fint, trots att jag varit besviken på att hon inte hört av sig (vi bor ju dessutom grannar), men Leos behandlare har sagt att en del inte vill tränga sig på, och att jag inte ska sätta så stor vikt vid det, så är det nog!

Första kvällen som jag valde att INTE spela den musik jag förknippar med Leo, utan min gamla favoritmusik Städar och pysslar, och känner mig rätt tillfreds!

Har ju ingen aning om hur morgondagen känns, men är i nuet och njuter av att faktiskt må rätt bra!

I morgon kommer hovslagaren och snart kan jag börja rida igen, det ser jag verkligen framemot, igår var första kvällen jag VERKLIGEN stod och snusade på hästarna och kände att jag saknar våran samvaro!

Livet går vidare och jag hoppas och tror att de bra dagarna kommer att bli alltfler

 

[Azalea]

Alltså, jag måste bara säga, du är så inspirerande, och så klok. Har följt den här tråden och imponeras av hur du tar dig an livet.