Att förlora ett barn... Min son är död....

[Texaz]

Ibland känns livet helt vanligt, sen bara rasar insikten över mig och smärtan blir knappt uthärdlig!!!

I morgon ska vi få se honom i sjukhuskapellet. Lillebror vill inte, och slipper såklart. Jag vill se honom eftersom han såg så pass fridfull ut när jag såg honom i lägenheten, och jag antar att de gjort honom ännu vackrare.

HUR kan min älskade son vara borta???

Tror att jag går sönder snart, smärtan är så enorm, tur att det finns bra stunder med, annars skulle jag inte överleva.
Verkar som att en del ungdomar som känt Leo vaknat upp och fattat hur farligt de lever, men varför kunde dom inte fatta det utan att Leo skulle offras?

 

[Koltrast]

Jag skickar dig mina allra varmaste kramar och mina tankar går till dig i din sorg ikväll och framöver.

 

[Oldie]

Kram

 

[terwa]

Snälla, kloka Texaz vad jag lider med dig. Skickar ett gäng kramar till dig.

 

[hastflicka]

Du ar i mina tankar. (((kram)))

 

[TinyWiny]

Kramar

 

[Kilauea]

Hoppas det går bra idag. Kraaam!

 

[Texaz]

Så har visningen varit, vilket inte kändes så svårt, för det var ju inte min Leo som låg där, HAN var inte där!! Kall och stel, är glad att jag såg honom så kort efter att han dog, då han fortfarande var varm och mjuk.....
Jobbigare är att ha andra anhöriga omkring, vid sammankomst efteråt. Blir bara arg när de ska berätta om honom och hur han var. Känner mig sårad, DE kände ju inte honom som jag gör, och som jag vill minnas honom. Blir förbannad av deras sorg, trots att jag vet att de också sörjer.
Känner det som att dom klampar in i min privata sorg, att de ofredar Leo!!! Men de vill ju bara prata och minnas de med.... Och denna oro över att jag ska vara ensam, önskar inget högre just nu.

När jag åkte hem (ensam för första gången sen han gick bort) kände jag mig alldeles tom. Helt slut och vägen kändes evighetslång (drygt en mil!), vara tvungen att andas och bara ta en minut, en sekund i taget, för att orka köra hela vägen.
Nu är jag bara trött, orkar inte känna vare sig sorg eller glädje. Orkar inte planera någonting alls, och vet inte hur jag ska orka åka 8 mil imorgon för mammografi, när en mil var så jobbig idag....

Antar att det blir bättre när jag fått vila och vara i min stillsamma tillvaro.

 

[Lejonelle]

Blir bara arg när de ska berätta om honom och hur han var. Känner mig sårad, DE kände ju inte honom som jag gör, och som jag vill minnas honom. Blir förbannad av deras sorg, trots att jag vet att de också sörjer.
Känner det som att dom klampar in i min privata sorg, att de ofredar Leo!!! Men de vill ju bara prata och minnas de med....

Ja, alla har sin sorg och sina minnen, sin Leo att sörja. Och var och en sin uppfattning om vilken Leo som är "den rätte". En människa är så oerhört sammansatt med så många dimensioner och relationer. Den vi älskar är alltid i rörelse men när en människa rycks bort blir våra olika bilder så viktiga eftersom de är allt vi har kvar.
Tänker på dig och hoppas du får vila något. Om ensamheten känns tung hoppas jag att det finns någon du kan ringa, skriv annars här så kommer det säkert någon till dig.

 

[Texaz]

Ja det värsta var när en släkting började prata om att det var statens fel som förbjudit marijuana.... Det skulle visst vara räddningen att folk rökte på. Vart så jäkla förbannad att någon sitter och försvarar droger efter det som hänt

Tomheten består, och orken är borta, har dock orkat ut och fixat stängsel i ösregn, samt pysslat i stallet. Blir nog en tidig kväll, med sömntablett för säkerhetsskull, i natt behöver jag verkligen få sova lugnt

 

[Angua]

Hoppas du får en lugn natt! *Kram*

 

[Kilauea]

Ibland bara kommer det över en. Det är väl verkligheten som tar över. Fruktansvärt jobbigt, men vi fixar det!

Kram

 

[Lejonelle]

@hemlig och @Texaz

 

[Texaz]

Natten blev lugn, och jag vaknade klockan sex som vanligt, pigg och utvilad!

Ensam hemma för första gången, och det känns otroligt skönt. Jag trivs ju i ensamheten och det har varit enormt påfrestande att ha människor inpå sig dag som natt. Trodde dock att jag skulle ta chansen att gråta ut, men det fungerar visst inte så....
Städar och plockar, omskolar växter och sår frön. Tänker bäst när jag är igång.

Ska senare åka och städa lite i Leos lägenhet, vill att det ska vara fint där, han gillade ju ordning och reda (även om han var lite kass på det, har han nog efter mig!)
Det känns inte jobbigt, jag känner ju att han inte är där, inte heller i den kropp på bårhuset. Han är långt borta, men ändå nära hela tiden.

Lite samtal att ringa samt boka tid för healing, ska bli skönt Tar ett andetag åt gången och försöker leva fullt ut, livet är för kort för att ägna åt oväsentligheter!
Fick igår träffa dotterns kille för första gången, en norsk gutt, alldeles underbar och varm människa som verkligen visar sin kärlek till henne
Är verkligen glad för hennes skull, det känns skönt att veta att hon har honom när hon reser hem igen. Lite trist start för honom att möta släkten på, men det gjorde han med bravur!

 

[nexxa]

Varma kramar till er! Och vilket eldprov för dotterns nya pojkvän, han måste tycka om henne mycket som gav sig in i er mest sorgsna stund.

 

[Texaz]

Ja han verkar helt underbar och väldigt kär i dottern

 

[tuaphua]

@Texaz
Nu har jag läst tråden. Jag beklagar din förlust och tänker på dig och Leo!

Jag är otroligt imponerad över dig! Både hur du hanterat sonens drogproblematk och hur du nu hanterar hans bortgång, din sorg och hur du nu hjälper andra.

När jag var 17 år gick min första "riktiga" kärlek bort. Han hade fantastiskt fina föräldrar som han stod väldigt nära. De gjorde likt du och bjöd in alla oss som stått nära deras son. De ville umgås med oss för att på så sätt ha kontakt med sin son ytterligare.
När jag läser tråden kommer mycket gamla minnen tillbaks. Jag minns att jag också tänkte att han äntligen fått frid.
Framför all slås jag dock av hur mycket du påminner om hans härliga föräldrar, på många sätt. Jag tror din son var lika glad över sin mor som jag vet att mitt ex var över sina föräldrar. Inte alla föräldrar är tydliga i sin kärlek när barnen har problem med droger, lagen etc.
Det måste varit en stor trygghet för din son.

Många tröstkramar

 

[Lejonelle]

Läser och skickar en kram. Bra att du känner dig OK i ensamheten och hittar rutiner och vardag mitt i allt. Kanske healingen satte igång en massa känslor och du har det jobbigt nu.. i så fall tänker jag extra på dig.

 

[Fan of Bill]

Tänker på dig, varje dag och sänder styrka till dig. Hoppas den når fram...

Har berättat för barnen om vad som hänt med din Leo och dom är ledsna för er skull och beklagar sorgen. Dom minns dig Texaz, och vill att jag hälsar att du är en fin snäll människa som dom båda tycker om. Det är några år sen vi sågs, den lille var ganska liten då, men jag har under denna tid pratat om dig då och då, så deras minne av dig har levt kvar.

Och du är en fin människa Texaz, min bild av dig är att du är mjuk och behaglig med känslor på rätt ställe och därför inte svår att umgås med. Hoppas att du vet det.

 

[Texaz]

Tänker på dig, varje dag och sänder styrka till dig. Hoppas den når fram...

Har berättat för barnen om vad som hänt med din Leo och dom är ledsna för er skull och beklagar sorgen. Dom minns dig Texaz, och vill att jag hälsar att du är en fin snäll människa som dom båda tycker om. Det är några år sen vi sågs, den lille var ganska liten då, men jag har under denna tid pratat om dig då och då, så deras minne av dig har levt kvar.

Och du är en fin människa Texaz, min bild av dig är att du är mjuk och behaglig med känslor på rätt ställe och därför inte svår att umgås med. Hoppas att du vet det.

Tack!!! I så fall är vi lika, kommer ju ihåg dig som en varm och ödmjuk människa Dina barn verkar också trygga i sig själv, inte konstigt med en sån mamma!!! Hoppas vi kan ses någon gång framöver...

Healingen blir inte förräns på måndag (om det inte blir något återbud). Kanske är bra att få landa lite först.
Har något inplanerat varje dag, men bara en sak i taget. Blir så ofantligt trött av att vara bland folk, en timme är mer än nog just nu.

Igår kväll ringde en vän som jag inte umgås så mycket med längre, men hennes stöd betydde ofantligt mycket!! Ser ju nu vilka mina VERKLIGA vänner är, inte alltid de jag trodde var mina vänner, och en del som jag trodde skulle finnas hos mig har inte ens hört av sig
I nöden prövas vännen, och jag ser vilka underbara människor jag trots allt har omkring mig

Idag väntar sjukhusbesök (cellprov) och ev träff med behandlaren. En del samtal till olika företag som Leo hade skulder till, dock var det inga stora saker, trodde att han låg sämre till. Det känns trots allt skönt att han inte var så skuldsatt, men även bittert att han inte kunde se det själv, att han inte fick ihop det.
Men det är som det är, och vi måste gå vidare oavsett vad som hänt!