Att förlora ett barn... Min son är död....

Åhhh, vilken mardröm Honung!!!
Ja jag/vi är glada att det aldrig hann gå så långt.... In i det sista var Leo alltid hel och ren, det känns skönt att veta att han inte levde i någon misär. Hans bror tyckte också det var skönt att se att det var skaplig ordning i hans lägenhet (så mycket man nu kan begära av en ung man:p)

Han dog ju i sin säng, så jag hoppas att han bara somnade, svaret får vi ju efter obduktionen. Även om det verkar totalt absurt så vill jag ha hem hans säng, antagligen sova i den med. Känns som att finns med mig då:love:

Fortsätta ta itu med praktiska ting, bl a att förlänga min sjukskrivning. Exet var till läkaren igår och där sa de att FK kanske inte skulle gå med på det:crazy:
Samtidigt läser jag på nätet (internetmedicin) hur viktigt det är att vården stödjer i sorgen, att man ska erbjudas samtal etc! Att det är otroligt viktigt att följa upp de sörjande... Jaha??? Hur gör de det? Inte alls vad jag märkt hittills..:mad:
Jag är ju stark nog att KRÄVA det, men alla i sorg har nog inte den orken.

Är enormt glad för att jag fått min forna styrka tillbaka, den har jag inte haft på många år, det var nog den finaste gåvan Leo gav mig, och för hans skull tänker jag kämpa så länge jag lever!
 
Jag kan inte låta bli att följa denna tråden och förundras över din styrka att ta tag i saker och se framåt. Tycker din tanke med fonden är otroligt fin, och arbetet mot drogerna behövs verkligen.
Vi hade i grannkommun för ett tag sedan ett föredrag om drogerna fram för allt riktat till föräldrarna här för att öka deras chanser att upptäcka det i tid. Det var Per Lifvergren som höll föredraget, och han är tidigare missbrukar som numera lever för att arbeta mot drogerna. Han är helt klart en du skulle kunna ta kontakt med om du är intresserad av att hjälpa föräldrarna, ju fler vi är som samarbetar ju större chans är det att vi lyckas nå ut till någon, och lyckas fånga upp någon av dom som är på väg åt fel håll.
 
Nu har jag varit till läkaren och fått klart med sjukskrivning månaden ut, det känns som en lättnad.
Var även till Leos lägenhet för att hämta skjorta, han kom tillbaka från obduktionen idag, antar att vi snart får en del svar.
Hämtade även posten och hittade då en inställelse från tingsrätten, tydligen skulle det ha blivit en rättegång i juni, de böter han fick nu var tydligen inte slutgiltiga:cry:
Känns som en stor sorg att veta att han antagligen hade fått vård om han levt....

Måste nu gå igenom hans räkningar och kontakta fordringsägarna, för att meddela att de kommer att betalas senare.

Bröt ihop helt hos läkaren, som var väldigt förstående. Känns som att reaktionerna kommer nu. Tungt. Har nu fått nyckel till lägenheten och ska åka upp och diska undan i morgon om jag orkar. Kanske börja packa med. Möblerna kommer att köras ut hit i helgen, har ju lillstugan som än så länge står tom.
Vi kommer inte att kasta några tillhörigheter just nu, det får vänta tills senare.
 
Att gå igenom hans saker från lägenheten kommer vara en del i ditt sorgearbete. Förflytta allt, släng inte ens minsta pappersbit förrän du har allt på plats och fått lägga ditt pussel av hans saker som ju nu är han i den här världen. Så ta det lugnt, en sak i taget.
 
Ja det känns fint att vara i hans lägenhet om än sorgligt:cry:
Att hitta hans nedskrivna tankar, och att få dela dem. Men också en känsla av otillräcklighet, att jag inte gjorde mer.... Kan känna en sorg över att han inte hade förstått att det trots allt skulle bli en rättegång, att ingen förklarade det. Då blir jag arg!!!:mad:
Har dock förstått att det är en normal sorgreaktion, läser mycket om sorg just nu och gått med i grupper på FB. Känns skönt att veta att man inte är ensam om att ha förlorat barn, även om det är tragiskt att så många är drabbade.

Har ju nu fått klart med en av mina vänner att sjunga med mig, den andra ska jag prata med ikväll. Sen blir det att börja öva in sången, jag hoppas att det kan läka en del.... Vill VERKLIGEN göra det, vet inom mig att Leö kommer att applådera från sin plats och säga "Grymt morsan";)

Igår kväll var det otroligt jobbigt, sakta börjar saker sjunka in!!! På söndag ska vi se honom igen, och få lägga saker i kistan med honom. Blir nog tungt, inte minst att övriga anhöriga kommer att finnas med. Vi föräldrar fick ju sitta hos honom alldeles efter, vilket jag är tacksam för.

Ska förhoppningsvis träffa hans behandlare idag igen, annars får det bli på måndag, ska även ta kontakt med diakonissan och boka in en tid till nästa vecka. Måste även meddela jobbet att jag inte kommer att jobba förrän tidigast i juni, är ju bara en provanställning så jag vet ju inte om jag får bli kvar, men det spelar mindre roll.

Tänk så oviktiga vissa saker helt plötsligt har blivit??? Andra saker som prioriteras, och jag inser vad som egentligen är värdefullt i livet:love:
 
Jag ska inte säga att du är stark, jag tycker själv inte om att bli kallad stark när det gäller svårigheter jag måste klara utan att egentligen kunna påverka dem. Jag har ju inget val, alltså är jag inte stark.

Men jag säger att det är imponerande hur klokt du hanterar både chocken och sorgen! Och vilka bra saker du gör.
 
Nej jag känner mig inte alls stark emellanåt, men däremellan kan jag känna en styrka som jag saknat i många år....
Tillåter mig dock att vara svag, som t ex igår kväll, när jag gick igenom hans post:cry:
Blev lugnande och sömntablett för att få ro i sömnen, drömde dock förvirrade drömmar:crazy: Tror att jag ska börja skriva ner dem, kanske kan hjälpa?
Har idag varit iväg till stallet där jag tidigare jobbat, kändes skönt och grät tillsammans med ägaren, veterinären och Leos vän som även jobbar där. Vi pratade om Leo men även om andra saker, och så fick jag ju pussa lite föl:love:
Tar livet som det kommer, minut för minut. Känns skönt att ha en sjukskrivning att luta sig mot, veta att jag kan få ta den tid jag behöver. Bara landa igen i verkligheten, en verklighet som aldrig mer blir densamma.
I morgon kommer dottern hem, det ska bli skönt:love:
Försöker även dela upp de praktiska bestyren, tar lite varje dag, blir ändå så enormt trött.
Kroppen orkar inte alls särskilt mycket, men försöker hålla igång och vara ute åtminstone någon timme om dan, även om vädret inte är särskilt upplyftande nu:(
Tack än en gång för ert stöd, och för att ni orkar läsa, det betyder väldigt mycket!!
 
tänker ofta på dig och är inne och läser, även om jag inte vet vad jag ska skriva. Är glad att du verkar ha bra stöd runt omkring dig och hittar bra vägar för sorgen.
Håller tummarna hårt att arb givaren är förstående för att du är borta, det är ju verkligen inte någon normal situation, och att du har kvar jobbet när du hämtat dig tillräckligt.
 
Fortsätter läsa, tänka på dig och finnas här. Instämmer i att du inte ska ha för bråttom att slänga, du kan behöva gå igenom saker senare för att hitta svar på frågor du inte ställt än.
 
Nej, han hade inte så mycket möbler och övriga tillhörigheter (en del skulle brodern få när han sålde lägenheten), och vi har ett hus tomt, när lillebror ska flytta in har jag ju även ett rum tomt här. Syskonen får i första hand välja ut vad de vill ha kvar, sen får vi se vad vi gör med resten. Det får dock bli när vi känner oss redo.

Har även talat med boupptäckningsmannen idag, det är den kontakt jag orkar med idag. Fordringsägarna får vänta till nästa vecka...

En liten ljusglimt i allt är att det börjar komma in pengar på minnesfonden, vilket gör att jag kan se till att de börjar nytta så snart som möjligt!:love:
 
Tex, jag lever mitt uppe i den största krisen i mitt liv just nu och har inga möjligheter men så fort det är över kommer det ett bidrag från mig till din fond. Och det kan du lita på.
 
Goa Wranglan, sköt om dig!!! :love: Hör av dig om du vill, hoppas att allt löser sig till det bästa!!! KRAM
 
Vad härligt att få pussa lite föl :love: Det är skönt att bara få njuta lite mitt i sorgekaoset.

Jag håller med övriga om att du inte ska slänga något nu. Bra att du har en lillstuga där du kan ställa hans saker så att du senare kan gå igenom allt i lugn och ro.

Vad skönt att din dotter kommer hem i morgon. Det måste kännas bra att ha dina nära hos dig.

Skönt att du har kontakt med Leos behandlare. Ni kände honom säkerligen på olika sätt och men det spelar mindre roll för huvudsaken är att hen känner Leo och att hen är professionell. Det kan man behöva.

Jag tycker att du är fantastisk som har bestämt dig för att sjunga på Leos begravning. Jag tror att det kommer vara ett viktigt minne för dig oavsett om du kan sjunga hela sången eller om rösten bryts av tårar.

Du finns i mina tankar.

Många varma kramar
 
Varit på öppet hus på Lucas skola idag och bl a sett kosläpp:)
Orkar dock med max en timme bland folk... Gråter när jag ser barn, vi säga åt föräldrarna att verkligen ta hand om dem, att älska dem högt och hålla dem borta från droger och elände:cry:
Blir helt slut i kroppen och vill bara sova, fixar inte det riktiga livet alls. Hemma i lugnet går det rätt bra, men i stök funkar jag inte alls.
Snart kommer dock dottern hem från Norge, åhh vad det ska bli underbart att få hålla om henne:love:
 
Blir helt slut i kroppen och vill bara sova, fixar inte det riktiga livet alls. Hemma i lugnet går det rätt bra, men i stök funkar jag inte alls.

Det här tror jag är vanligt när det blir overload i systemet, oavsett orsak. Mellan varven orkar jag inte ens tänka tanken på att t ex gå i butiker. Bara att veckohandla är en upplevelse att stålsätta sig för. Och jag vet att för mig handlar det om att jag bli överväldigad, hjärnan är överhettad och det finns liksom inte resurser att bena ut allt som händer runtomkring.

Att ragla omkring i köpcenter med något dimmigt i blicken har hänt ett par gånger, när systemet bara stängt ner. Åh, så skönt det är att få komma hem och bara vara!

Låt det ta tid, du behöver inte. Och om du nu skulle behöva, räkna in att det inte fungerar som innan. Det är inget att be om ursäkt för.
 
Nu kom en delgivningsman och sökte Leo, allt bara rasade!!!:cry:
Nog borde väl statliga myndigheter kunna registrera ett dödsfall inom en vecka???? Blev både ledsen och förbannad, trots att jag förstår att det här kommer att ske ett tag framöver:(
Folk som söker Leo.... Att då få lov att säga att han är död känns som ett slag i ansiktet.
Måste nu även ringa KF på måndag, fy f-n vad tungt det är nu:cry::cry::cry:
 
Tror det kan ta lite längre tid än så tyvärr, att det kommer fram till alla myndigheter. Det sa begravningsbyrån till oss, att vänta med att kontakta bank osv tills det gått ett par veckor för att vara säker på att de kommit fram.

Kan ana känslan du fick, stor kram!!
 
Så onödigt med en delgivningsman. På en lördag också...
Men du får bli både lessen och förbannad! Bryt ihop och kom igen! du behöver inte vara stark, du behöver bara tänka på dej själv. Tänk inte på KF på måndag, tänk i nuet.

Stor kraaaam
* Jenny *
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 401
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 070
Senast: Sassy
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 168
Senast: Crossline
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 135

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp på vintern
  • Barmarksdrag/canicross
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp