Att förlora ett barn... Min son är död....

[Teilani]

Kan verkligen inte föreställa mig det du går igenom. Det gör mig glad att du har så fina människor omkring dig som stöttar. Att du minns Leo med så mycket ljus i trots sorgen, för det är ju minnena som vi måste ta vara på.

 

[Texaz]

Kvällen gråter jag mig igenom, men inte en desperat gråt...

Haha, han nog aldrig kunnat drömma om att mamma skulle börja lyssna på Kapten röd, och dessutom GILLA det. Fast han var ju även förvånad att hans behandlare gillade dem, jisses, vi gamla tanter!!!

Har stor sorg, men en förlösande gråt! Min bästa Leo, saknar honom så men känner ändå ett stort lugn??? Han har det lugnt och skönt nu, älskade, oroliga Leo, äntligen frid!!!

Sorgen och saknaden är både smärtsam och befriande....

 

[athena_arabians]

@Texaz: *stor kram* Återigen, kan inte förstå vad du går igenom men du hanterar det så bra.

 

[Texaz]

Jobbig dag, när inte kroppen vill....
Tog en tur till affären och sen in för att titta på hopptävling... NU vet jag hur panikångest light känns! Var kvar en kvart (ja jag hann se en del ekipage gå banan) sen började hjärtat hamra och ångesten kröp över mig, benen klarade knappt av att bära mig tillbaka till bilen
NÄR kommer ork och kraft tillbaka?? Hur i hela friden ska jag kunna jobba när ALLT tröttar ut mig så enormt?
Sov två timmar och har sen masat mig ut och sått en del i landen som yngsta sonen så omsorgsfullt harvat efter konstens alla regler, sex rader orkade jag sen var det stopp igen.

Pratat med ex och exsvärmor, det hjälper en del. Imorgon väntar tacksägelsegudstjänst och sen ska jag försöka ta mig upp till lägenheten och tömma kyl och frys så vi kan slå av strömmen.

Skapligt avtrubbad/låg idag, inget känns kul, allt är bara en grå sörja att ta sig igenom...

 

[athena_arabians]

@Texaz: Önskar jag kunde göra något för dig stor kram iaf!

 

[Texaz]

Tacksägelsegudstjänsten avklarad, tyngre än jag trodde!!!
Sov en timme när jag kom hem, sen åkte jag till vännerna och övade på sången, det gav fin energi trots att jag blev helt slut... Blir tidig kväll idag med.
Var förbi lägenheten efter gudstjänsten och hämtade bl a post, knöt sig i magen när jag såg att det kommit en faktura på ambulansen som kom och försökte rädda Leos liv
Jo jag vet att man numer får betala för ambulanstransport, men att adressera den till en avliden person??? Ja jag är säkert överkänslig just nu, blir väl så när man går i konstant trötthet
Imorgon fm kommer prästen hit för att prata om begravningen, sen ska jag iväg och få healing, få se hur det fungerar...

 

[ameo]

Jag känner så väl igen mig i din trötthet.
Min mamma dog för ganska exakt två år sedan (den här veckan är det faktiskt två år sen) och även om jag inte var så jättenära henne, så tog det ändå på krafterna. Och det är först nu i efterhand som jag har insett hur trött jag egentligen var efter detta. Jag körde på i mitt vanliga tempo ändå, sommarjobbade 8 veckor drygt heltid, natt (alltså 40-50 timmar/vecka, nattetid) och trodde givetvis att det var därför jag var så himla trött. Sen hade jag två veckor på mig att vända tillbaka dygnet innan jag skulle börja läsa på universitetet. Och ovan vid att koncentrera mig så långa stunder trodde jag att det var därför jag var så trött. Till sist insåg jag att det var något annat som påverkat mig långt mycket mer än jag trodde. TÄNK om någon hade kunnat upplysa mig om hur mycket ett nära dödsfall påverkar, då hade jag kanske kunnat skjuta upp mina universitetsstudier ett år och lyckats bättre. Nu sitter jag i stället här med en massa släpande uppgifter som känns övermäktiga.

Med detta vill jag säga att du ska tillåta dig att vara trött. Låt det ta den tid det tar innan du går tillbaka till arbetet, börja kanske på deltid igen om det är möjligt!
Det är svårt att tänka sig hur det vore att förlora ett av sina barn men jag inser ju att din sorg borde vara betydligt mycket djupare än vad min var när mamma dog.

Sen vad gäller fakturan för ambulansen, så är det skitjobbigt att få såntdär. (jag visste faktiskt inte att det kostade pengar, men nu vet jag) Jag reagerade precis likadant när det damp ner en faktura från kronofogden, på en skatteskuld på några hundra tusen, strax efter min pappas bortgång (1996). Men vid närmare kontroll visade det sig att det var en formalitet för att den flera år gamla skulden skulle finnas med i bouppteckningen och OM det skulle vara överskott i dödsboet skulle den betalas då.
Jag blev inte lika förvånad när fakturan för min mammas sjukhusvistelse dök upp i efterhand. Det är ju tyvärr så att sånt ska betalas även om utgången inte var den önskade.

En rent praktisk fråga då - jag hoppas att du har koll på att du inte behöver betala en massa fakturor nu. Alla skulder ska tas upp i bouppteckningen tillsammans med tillgångarna. Om tillgångarna inte räcker till att betala skulderna, så är det egentligen inte ditt bekymmer utan ett dödsbo som hamnar på minus helt enkelt = fakturorna kommer inte kunna betalas. Du behöver inte ta av dina privata medel för att lösa hans skulder.

Jag tycker att du hanterar detta på ett bra sätt och din tanke med en minnesfond är ju ett konkret sätt att göra något positivt av Leos alltför tidiga bortgång

 

[Texaz]

Jo jag har kontaktat de flesta fordringsägarna, och de skjuter fram betalningen tills bouppteckningen är klar. Har öht inte möjlighet att betala hans räkningar heller....
Och jag tillåter mig att vara trött, tar en vilustund ett par gånger om dan samt försöker planera in max två saker om dan, sen tar jag det som det kommer...
Tack för stöd , det är skönt att höra andras erfarenheter!!

 

[Texaz]

Ännu en dag har gått, snart har tre veckor gått! Var tog tiden vägen?
Kan knappt minnas dessa veckor, ändå har jag haft fullt upp, från min sida sett....

Idag var prästen hit och vi gick igenom begravningen, tror det kommer att bli väldigt vackert! Han var otroligt bra, hade bra koll på droger (bättre än jag, tror jag!), jobbat med ungdomar i många år, och enormt sympatisk. Ville ha en vacker och ljus begravning, precis som vi önskar. Exet som haft en sån oro i sig verkade otroligt lugn och har berättat för sin mamma att han kände sig glad över prästen.

Var även på healing idag, det hon kunde känna var att jag hade en obearbetad sorg i mig, som jag behövde prata om samt att mina energier i övrigt kändes bra, PRECIS så känns det, och jag fick faktiskt kraft och energi av den stunden

Sitter nu och skriver ut fina bilder på Leo som hans vänner skickat till mig Två av hans vänner kommer även att vara kistbärare, det känns fint! Hans behandlare tror att det kommer att komma många ungdomar, det hoppas jag på! Vore en glädje mitt i sorgen, och jag tror det med, Leo var väldigt kärleksfull mot sina medmänniskor, och många tyckte om honom.

Btw så har fonden vuxit, och jag tror att vi kan sätta igång arbetet rätt snart, men måste kolla av med hans behandlare på ungdomsvården, så att de går till rätt ställe, dvs gör bästa nytta. Tror Leo ler i sin himmel

 

[kamomillo]

@Texaz
Kan du inte skriva ut konto numret igen? De gick inte att betala när jag försökte. Och nu hittar jag det inte...

* Jenny *

 

[Texaz]

Bankgiro 315-4929
Känns som att det kommer att kunna göra skillnad, vilket gläder mig oerhört!!!
Har kontakt med soc och droggruppen redan, och de kan ju hjälpa mig att se till att pengarna hamnar på rätt ställe!!
Kommer att kämpa för ungdomarna resten av mitt liv

 

[Texaz]

Har just haft kontakt med den unga kille som var den som introducerade Leo in i drogvärlden, men som även stöttade honom på slutet...
Dottern tycker INTE om honom, men jag inser ju att även Leo drog in andra i missbruk, det ingår i missbruket! Såklart, när man upplever en underbar känsla (i början...). Då vill man ju att vännerna också ska få må bra!

Denna kille är ren idag och blev enormt glad över att jag kontaktade honom, DET värmer enormt!

Han undrade om det var ok att komma på begravningen, vilket jag självklart sa ok till! ALLA Leos vänner som är rena är välkomna!
Tror det kommer att bli fint, han var så kärleksfull och hans behandlare trodde att det skulle komma många ungdomar. Vet ju redan att en hel del av hans barndomskamrater kommer, det värmer mitt hjärta enormt!

Synd att det ska behövas något så oerhört tragiskt för att förstå de små glädjeämnena i livet...Men något gott har det trots allt fört med sig! Och Leo finns ju alltid med mig, brukade ofta säga till honom att han hade en särskild plats i mitt hjärta, var det något undermedvetet???

 

[Texaz]

Är en gråtkväll ikväll

Tittar på bilder och lyssnar på musik, saknar Leo så ENORMT!!! Hans röst, hans kramar, all den kärlek han spred omkring sig...
Varit i kontakt med hans vänner, underbara ungdomar Kan bara inte fatta att JAG ska begrava MITT barn på fredag???
Borde inte det vara förbjudet? Just idag finns ingen energi alls, bara en längtan efter att allt ska bli bra igen, blir det någonsin det???

 

[athena_arabians]

Jo, det borde vara förbjudet *stor kram*

 

[martha]

Kram ....det blir bra men det tar ett tag ...så fruktansvärt att behöva göra

 

[TinyWiny]

Jo det borde vara förbjudet. Ingen människa ska någonsin behöva begrava sitt barn

Jag vill bara hålla om dig och säga att allt kommer att bli bra igen bara för att det hade känts bra just för stunden även om vid båda hade vetat att jag då hade ljugit. För sorgen kommer bli lättare att bära men bra, som förr, kommer det aldrig att bli igen hur mycket jag än önskar det för din skull.

Du skriver så fantastiskt fint att det känns som om jag känner dig och att jag har känt Leo. Jag gråter för din skulle för det är så fruktansvärt hemskt.

Att samhället inte ens ställer upp och tar hand om oss när vi behöver det som mest, när vi verkligen är blottade och som mest sårbara det trodde jag faktiskt inte. Jag trodde att det inte bara var vid stora olyckor och katastrofer som människor fick stöd i sin sorg. Jag trodde att samhället förstod att för varje människa som dör så är det en lika stor katastrof för just dess anhöriga. Oavsett om personen dör ensam eller i en stor katastrof med många döda. Jag blir så ledsen för din skull att du inte ens har fått det stödet. Jag önskar att jag hade kunnat finnas där och tagit emot dig när du föll.

Det är bra att du skriver av dig och jag läser även om jag inte alltid skriver. Det känns futtigt att skriva det men jag har haft det lite jobbigt den senaste tiden så jag har inte varit så aktiv på buke som jag hade velat för din skull.

Om du vill prata så finns jag ändå alltid. Skicka bara ett pm så finns jag där för dig.

Många varma kramar.

 

[Texaz]

Såna där gråtkvällar gör verkligen nytta!!
Har varit en bra dag idag

Fått klart med all musik till på fredag, det känns skönt! Vi var iväg och sjöng ihop med kantorn idag, och det låter riktigt bra Våra röster stämmer så bra överens och hon spelade så otroligt fint, och precis så som jag önskade.
Kommer att åka till kyrkan en timme före, så vi hinner sjunga igenom några gånger innan, och dessutom får jag då en chans att känna av hur det känns att vara i kyrkan när kistan står där

Känns som att det blir en fin begravning, värdig men inte tung. Är ju precis så vi vill ha det.... Kan prata om Leo, och gör det mycket, känner också av hans närvaro, rätt påtagligt dessutom.
Lite skumt är att hans namn dyker upp i högerkanten på FB med jämna mellanrum, trots att sidan inte varit påloggad på ett par veckor, finns säkert en bra förklaring till det (vill INTE höra den ), men det ger mig en känsla av att han är med mig

I morgon ska jag träffa hans behandlare igen, samt göra klart smörgåstårtorna inför begravningen. Därefter är de flesta förberedelserna klara, faktiskt ute i god tid, för en gångs skull!!

 

[TinyWiny]

Men du är väl helt otroligt! Till och med gör smörgåstårtorna själv! Ja du är verkligen helt fantastisk!

Självklart är Leo med dig. Han kommer alltid att finnas med dig

 

[Texaz]

Ville göra dem själv, Leo tyckte så mycket om just MINA smörgåstårtor
Hela begravningen ska ju bli en hyllning till honom, vacker och fylld av framtidstro, glädje till livet.
Prästen var väldigt noga med att den skulle bli "lättsam" just för att det kommer att vara så många ungdomar med. Så vill vi ha det, och vill ju att Leo ska finnas med oss i glada minnen.

Han stökar runt hos oss rätt mycket just nu, t ex saker som far i golvet, en blomkruka i mitt rum har två dagar i rad ramlat ner från fönsterbrädan, men det känns inte irriterande, mest bara skönt
Jag vet att han kommer att stå bakom mig när vi ska sjunga, ge mig den kraft jag behöver just då och där OCH att han kommer att vara stolt över Morsan

Det positiva i allt är att familjen har svetsats samman i sorgen, vi har enormt mycket mer kontakt med varandra än tidigare. Dessutom har vänskapskretsen ändrat skepnad, vissa försvann men många fler kom till. Kan fortfarande känna mig besviken över att en av dem jag sett som mina närmaste vänner inte ens har hört av sig än, då bor vi ändå bara en kilometer ifrån varandra.... Men det uppvägs av att jag fått in så många fler i min närmaste krets och jag känner ett enormt stöd

 

[TinyWiny]

Det är verkligen häftigt, hm, kanske fel ord men jag tror att du förstår vad jag menar, att man kan känna någons närvaro så starkt Jag tror att han verkligen vill visa att han fortfarande finns där för dig och på sitt sätt vill trösta dig.

Jag minns när min morfar dog när jag var 14 år att han verkligen på alla sätt ville visa för mormor att han fortfarande fanns där för henne men hennes tro satte stopp för att tro att någon kunde vara kvar på det sättet trots att hon hade växt upp med en mamma som var mer eller mindre öppen med att hon såg döda människor eller rättare sagt deras själar. Jag vet att jag försökte övertyga henne om att han fanns där och tröstade henne men då blev hon nästan arg på mig Jag kände ju så starkt att han fanns kvar och jag ville så gärna förmedla till henne att han inte hade lidit vilket var hennes största rädsla. Jag sa till henne att han sa att han inte hade lidit och det lyssnade hon faktiskt på men jag vet inte om hon faktiskt trodde mig.
För mig är det liksom inget konstigt om själen finns närvarande ett tag efteråt även sedan den lämnat kroppen. Särskilt om det finns ouppklarade saker kvar.

Jag tror absolut att Leo är mer än nöjd med allt du har ordnat till begravningen och även om du inte skulle klara av att sjunga hela sången så är han mer än nöjd ändå. Att du bara tänker göra det är liksom tillräckligt. Om rösten bryts så gör det inget. Det är ju inget konstigt även om jag tror att du kommer klara det hela galant.

Visst är hemgjorda smörgåstårtor verkligen en hyllning till honom och även ett sätt för dig att bearbeta sorgen att du får göra vissa saker för honom en sista gång. För visst är en begravning en hyllning till den man har älskat och älskar så! En sista hyllning till människan som har levt

Så ledsen jag blir för din skull att vissa vänners feghet har fått ta överhanden för dem. Det är ju nu man som vän behövs som medmänniska mer än någonsin. Men många är rädda för tårar. För att säga fel saker eller för att den som sörjer ska börja gråta. Istället för att se det så att man faktiskt hjälper människan som sörjer att komma ännu en bit i sin sorg om hen gråter vid samtalet.

Skönt att du känner att din familj har svetsats samman ännu mer. Ni behöver verkligen varandra nu mer än någonsin och vad härligt att vissa människor även har kommit till. Det är märkligt hur man kan lära känna människor. Vilka konstiga vägar livet har i beredskap för oss.

Jag vill än en gång skriva att jag finns ett pm bort om du vill prata. Ibland kan det vara skönt att få skriva av sig till någon som man aldrig behöver träffa ansikte mot ansikte om man inte vill. Att t ex skriva av sig sin ilska, att sätta ord på det man känner utan att behöva bli dömd.

Många varma kramar