Därför att egen arbetsinsats är en av grundpelarna i en förening. Den medlemsavgift man betalar täcker inte på långa vägar kostnaderna för att driva en klubb.
Jag redovisade ekonomin på årsmötet och gjorde budgeten inför 2018 i min klubb. Klubben har strax över 300 medlemmar och medlemsavgiften är 600 kr. Av dessa 600 kr får vår lokalklubb behålla 200 kr. Resterande 400 kr går till SBK. Intäkt av medlemsavgift var 2017 ca 75 000 kr. Ren driftkostnad av klubben var drygt 150 000. Då talar vi bara hyra (som är rejält subventionerad), el för uppvärmning och belysning, VA, snöröjning, gräsklippning och så vidare. Bara det nödvändiga för att existera. Medlemsavgifterna täcker alltså inte ens driften utan personalkostnader. För att täcka driften skulle medlemsavgiften behöva vara minst 800 kr. Ska vi sedan ha betald personal som sköter och administrerar (för varför ska de jobba gratis om medlemmarna inte gör det) är den kostnaden 647 000 kr om man räknar på två anställda med en månadslön om 20 000 kr vardera. Då måste avgiften vara ca 2600 kr/år för att täcka kostnaderna.
Brukstävlingar bär sällan sig själva ekonomiskt. Ska de inte gå back måste avgifterna höjas drastiskt. Det behövs ca 7 funktionärer som arbetar 8 h vid ett elitspår. Ska alla ha en timlön om 140 kr så blir kostnaden 10 304. Många gånger har man begränsat med mark och i exemplet är det beräknat på tre spårläggare. Det ger att man kan ta 10 kanske tolv deltagare. Anmälningsavgiften behöver då vara minst 859 kr. Lägg på några hundra för material och priser. Alltså 1000 kr för att starta i en tävling. Idag kostar det 350 kr.
Varför ska man då arbeta gratis för sin förening?
Jo, för att man betalar en kraftigt subventionerad avgift för att få träna och tävla. Detta i utbyte mot sin arbetskraft. Det är ingen tjänst man köper.
