Jag har vid två tillfällen gjort slut med riktigt nära vänner. Ibland kommer man varann så nära att det liksom inte längre finns något imellan.
Och det är en otrevlig sak att "göra slut" men så är det alltid och hellre det än att man ska låta det glida ut i sanden. Då får de chansen att fråga och säga vad de känner och vad de tänket och avslutet blir mer ärligt så att säga. Sen kanske de inte håller med, de försvarar sig, kanske kastar skit tillbaka men det får man ta. Jag ångrar inget av uppbrotten, det är nått av de bästa sakerna jag gjort för mitt egna måendes skull.
Så känner du som du gör, gör slut. Förklara hur du känner, kanske i ett brev eller kanske bara rätt upp och ner. Det viktiga tycker jag är att man gör det, man har trots allt haft jäkligt roligt ihop och delat många minnen så varför inte behandla personen med respekt och vara ärlig till det sista. Då slipper man att personen hör av sig och undrar varför man slutat höra av sig, det dåliga samvetet helt enkelt.
Och det är en otrevlig sak att "göra slut" men så är det alltid och hellre det än att man ska låta det glida ut i sanden. Då får de chansen att fråga och säga vad de känner och vad de tänket och avslutet blir mer ärligt så att säga. Sen kanske de inte håller med, de försvarar sig, kanske kastar skit tillbaka men det får man ta. Jag ångrar inget av uppbrotten, det är nått av de bästa sakerna jag gjort för mitt egna måendes skull.
Så känner du som du gör, gör slut. Förklara hur du känner, kanske i ett brev eller kanske bara rätt upp och ner. Det viktiga tycker jag är att man gör det, man har trots allt haft jäkligt roligt ihop och delat många minnen så varför inte behandla personen med respekt och vara ärlig till det sista. Då slipper man att personen hör av sig och undrar varför man slutat höra av sig, det dåliga samvetet helt enkelt.
Jag har daremot ett flertal vanner dar vanskapen runnit ut it sanden. Vi ar fortfarande vanner ... men ses mycket sallan och har inte mycket gemensamt langre.
