Sv: Att bli "extra-mamma"
just så som du säger att jag inte ska göra vet jag att hennes mamma gör, kan hon inte då på något sätt blivit lite van vid att människor är arga/irriterade och därför inte ta det lika hårt?
Kan det ha något med saken att göra?
Och när hon rider är jag noga med att säga att hon är duktig så hon ska bli glad och vilja fortsätta.
Ja, jag är ju ingen auktoritet på området barn.
Jag tänkte inte så mycket på att tjejen "tar det hårt" om du skäller, utan mer att starka känslouttryck hos vuxna som är orsakade av barns beteenden visar att den vuxne tappat kollen på läget. Om man jämför med när ungen bråkar och skriker och den vuxne väntar ut det hela med upphöjt lugn. Jag menar att man inte ska låta barnet få vuxna ur balans, om det går att undvika.
Jag gillar inte att jämföra barn och hästar, men vi vet ju vem hästen följer: den lugne ledaren eller den mopsige ledaren som måste skrika för att göra sig hörd. Barn är mer komplexa än hästar, men ändå. Och målet med barnet är ju att det blir självständigt, det är det inte med hästen.
Om bråk ofta sker hos mamman, tror jag snarare att tjejen är mer
otrygg än mer
van vid den sortens situation. Att hon är van vid att kunna laborera vuxna människors känslor hit och dit - och under tiden måste hon ju ha makten själv, för vingliga vuxna kan man ju inte lita på. Och hon är inte mogen för den makten. Och då krånglar hon ännu mer.
Men jag tror inte att det är så här barnet själv skulle beskriva det. Det hon medvetet tänker och minns är att "mamma var dum".
Sen tänker jag att du inte ska bygga er relation med mamman i åtanke. När det är du och hon, då är det du och hon. Skitsamma hur andra relaterar!
Alla barn har ett outsinligt behov av uppmärksamhet. Det är bara att ösa på!
Vad kul om ni kan ha ridningen gemensamt! Det kan ju ge henne lite extra status i skolan också, hon har ju nästan en egen häst i och med att du har en.
