Att bli "extra-mamma"

[pluttis]

Jag vet inte riktigt om tråden ska vara här men det kändes iaf bäst...
here we go...
I april i år så träffade jag en helt underbar kille, han är äldre än mig och har en dotter på 7 år.
Jag blev självklart kär upp över öronen och dottern var bara ett plus, jag tycker ju om barn
Jag flyttade in hos honom i somras, dottern bor här varannan helg och någon dag i veckan. Hon är en gullig och glad tjej, och säger iaf att hon tycker om mig. Men det känns som om hon bara vill utnyttja mig för att jag är snäll, självklart går man ju in med den iställningen att jag inte ska vara den som säger ifrån när hon gör fel osv... Men vad gör man om man tycker att hennes förälder är alldeles för snäll och ibland vek? jag måste ju också få sätta gränser, för nu har hon börjat kliva rakt över mig.
Jag är väldigt noga med att jag inte vill ha stökigt hemma osv, och när jag ber henne tex att hänga upp jackan istället för att slänga den på golvet innanför dörren så gör hon det till en jättestor grej och det slutar med att jag nästan måste bli arg o hon blir tjurig o går in på sitt rum o smäller igen dörren. När hennes pappa hör detta så känns det som att allt var mitt fel för att jag gjorde henne tjurig, och han blir arg för att hon är tjurig.
Hon har även tagit för vana att klättra på dörrkarmarna, när jag ber henne snällt o sluta så ifrågasätter hon bara varför hela tiden, och även om jag svarar på hennes fråga svarar hon mig med "men varför då?" eller "det gör jag ju inte". Eller så ställer hon sig och "nästan" klättrar och om jag ens kollar på henne då så säger hon bara "men jag klättrar inte?!".
Hon blir tjurig så fort hon inte får som hon vill.
(ehöver jag säga att hon är enda barnet?)

jag vet inte vad jag ska göra, för varje helg hon kommer hit nu så åker jag härifrån. Det är inte roligt att vara här när hon gör både mig och min pojkvänn på dåligt humör.

Dessutom är det redan jobbigt för mig att helt plötsligt bo så nära inpå barn, eftersom jag är van att bo ensam.
Man får inte så mycket uppmärksamhet som man är van vid från sin kära.

Det är också jobbigt att veta att han har upplevt nåt så underbar som att få barn, med en annan tjej.
Då blir det inte alls lika spännande och underbart om jag skulle vilja ha barn om några år, för allt det där har han redan gjort med någon annan. Jag tror det är det värsta med allt.

jag vet inte vad jag förväntar mig för svar på det här, men jag ville bara skriva av mig lite nu när hösten kommer och gör en ledsen...

 

[Ramona]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Givetvis ska du få sätta upp gränser för hur du vill ha det i bostaden. Det är din sambo och du som gemensamt får sätta gränserna och meddela dottern hur det ligger till.
Sen tror jag att du behöver ta dej ett snack med sambon om hur han vill ha det. Vill han verkligen att du ska åka iväg så fort dottern kommer på besök?? Det verkar ju helt orimligt!
Ni behöver också prata igenom barnskaffandet tillsammans och se hur det blir.

Visst har han fått barn förut, men det var trots allt inte med dej. Och det blir en helt ny grej med en annan person. Dessutom får du se det hela positivt. Han har redan varit med om det en gång och är förhoppningsvis en säkrare förälder. Det kan vara nyttigt när man nyss blivit förälder och kan vara lite osäker.

 

[Revontuli]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Jag kan tyvärr inte ge digg några råd då sambons dotter och jag kommer bra överens (fast hon är ju liten än så länge).

Dock kan jag säga att jag känner igen det så bra det med att skaffa barn.. Det känns som att det aldrig kommer att bli en lika underbar upplevelse för oss eftersom han redan varit med om det..

 

[via]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Apropå att redan ha fått barn. Vi som nu har fått vårt andra barn, tyckte ju inte att det var mindre underbart andra gången..

 

[Snubbelfot]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Hur bor ni, du o din kille - är du inneboende hos honom i hans och flickans hem, eller är du och din kille sambos på lika villkor och flickan bor hos er ibland? Om du och din kille har ett gemensamt hem och vardagsliv/familjeliv, så har du precis lika stor rätt - och skyldighet(!) - att sätta gränser och forma vardagen med avseende på flickan som han har. Vem som är eller inte är biologisk förälder spelar liten eller ingen roll, det är er familj som skall fungera. Det förutsätter förstås att du och din kille har samma uppfattning om var gränserna skall dras... :smirk:

 

[TinyWiny]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Det du kan göra är att sätta klara regler runt dig själv, vad du accepterar och inte, när flickan klättrar eller gör andra "dumma" saker så är det för att få uppmärksamhet och för att se var dina gränser går.

Prova att strunta i dumheterna nästa gång och fråga om hon vill göra det eller detta istället när hon hängt upp jackan då får hon positiv uppmärksamhet och ni mår båda bättre.

Hon känner ju att du tycker att hon är en konkurrent, och ännu mer nu när du börjat åka bort när hon kommer.

Hon undrar vad hon gör för fel och blir ännu mer osäker på dig.

Du måste ju också kunna bjuda på att när flickan är där så får du inte samma uppmärksamhet, du är ju vuxen och klarar det eller hur

Den dagen ni får ett gemensamt barn kommer det vara lika speciellt som när alla andra barn föds

 

[cirkus]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Jag tror att flickan faktiskt tycker om dig och dessutom känner sig trygg med dig. Det är därför hon beter sig som en alldeles normal 7-åring.

Du behöver däremot jobba med dig själv. Du är svartsjuk på flickan, både som person och som företeelse. Du måste komma över alla de känslorna (men det antar jag att du redan vet om).

 

[Atoxa]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Jag tror att det är viktigt i en nybildande familj att det vuxna paret pratar med varandra och sätter gemensamma regler för och runt barnen. Du måste få känna att det är ditt hem också, där du har rätt att vara med att sätta gränser. Jätte viktigt för barnets skull att ni vuxna är överens.

Hur skall barnet annars kunna vara ett barn i din familj?

Som någon skrev, är du inneboende hos din pojkvän och hans dotter eller är ni en nysatsande familj?

Svartsjukekännslorna, sorgen över att det inte är Dig han upplevt det första barnet med går över med tiden. Människors historia går ju inte att ändra på. Och så snart du känner att ni två är överens och att du är en del av hans familj, att hans dotter är en del av Din familj så lättar den sorgen ...

 

[pluttis]

Sv: Att bli "extra-mamma"

tack alla för jättebra svar, skönt o få lite backup när man inte är van att "vara förälder".

Jag har flyttat in hos min pojkvänn, men vi bor här på samma vilkor, även om han betalar lite mer än mig just nu eftersom han har fast jobb och tjänar bra, medans jag fortfarande pluggar.
Det är fortfarande vårat hem tillsammans, och jag gör allt vad det gäller matlagning, städning och tvätt medans han ligger i soffan största delen av sin lediga tid( ja han är alldeles för bortskämd egentligen :smirk.

Jag försöker hela tiden att arbeta bort min svartsjuka, men det är ändå svårt när man vet att det är hans ex barn också. Låter säkert skitfjantigt. Men enda sen min förra pojkvänn va otrogen med sitt ex mot mig så har det varit lite känslig med förredetta flickvänner så nära inpå. Och det gör ju inte saken bättre att hon beter sig som dom fortfarande är ihop, frågar min sambo om han kan skjussa henne eller när hon kommer hit kan hon klampa in med skorna som om hon bodde här...
Jag känner nästan som att hon ska komma o pinka revir, speciellt med tanke på hur överlägset hon beter sig så fort jag kommer i närheten. Men jag kan förstå att det är jobbigt för henne också att jag är mycket yngre och att hennes dotter har berätta för henne om alla roliga saker vi hittar på.
Sen skadar det ju tydligen inte att man har häst

Men jag tycker om hans dotter jättemycket, när hon är den glada tjej jag vet hon kan vara!
jag tar åt mig av det ni sagt och ska försöka tänka på det när hon kommer i helgen och jag ska vara hemma med min nya familj hela helgen.

 

[Petruska]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Hon har även tagit för vana att klättra på dörrkarmarna, när jag ber henne snällt o sluta så ifrågasätter hon bara varför hela tiden, och även om jag svarar på hennes fråga svarar hon mig med "men varför då?" eller "det gör jag ju inte". Eller så ställer hon sig och "nästan" klättrar och om jag ens kollar på henne då så säger hon bara "men jag klättrar inte?!".
Hon blir tjurig så fort hon inte får som hon vill.
(ehöver jag säga att hon är enda barnet?)

I det citerade stycket ovan beskriver du en fullständigt normal sjuåring, de dagar de inte bara glatt flyter med i tillvaron. Men det låter i citatet inte som att sjuåringen är enda barnet, utan som att du också är ett av barnen. Som om det råder ett slags syskonavund mellan er, som handlar om att få pappas/pojkväns uppmärksamhet och kärlek.

Det är fortfarande vårat hem tillsammans, och jag gör allt vad det gäller matlagning, städning och tvätt medans han ligger i soffan största delen av sin lediga tid( ja han är alldeles för bortskämd egentligen :smirk.

Här låter det inte heller som att flickan är enda barnet, utan som att din pojkvän också är ett av barnen.

Jag tror att du kan glömma att få hans dotter att lyssna till vad du säger om att hänga upp jackor osv så länge arbetsfördelningen mellan mannen och dig ser ut så där. Han lär sin dotter att du sköter rubbet genom sitt beteende, och du bekräftar uppenbarligen det.

Det här är utan tvivel i första hand ett problem som har med ert förhållande att göra. Få ordning på det, ni, så får vi se hur det går med flickan sen.

 

[Basilika]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Om du ska fortsätta relationen med mannen du bor med så tror jag det är bra ni skaffar er ett nytt gemensamt boende. Där ni på lika villkor tar hand om hemmet. Annars lär ni få ännu större problem.

Vad det gäller dottern så ska du först prata med hennes pappa och reda ut känslor och förväntningar innan ni gemensamt drar upp dotterns gränser.

 

[nDian]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Jag förstår din sits. Jag tycker du ska prata med din sambo hur du känner att hans dotter kör över dig. Komma på med gemensamma beslut.
Jag har barn med någon annan. Jag har en ny kille. Min dotter är 5 år nu. Min pojkvän ska flytta in till oss till sommarn. Jag och han har redan pratat om vilka regler jag har och han säger vad han tycker så allt ska funka för oss alla. Sist han var här så trotsade min dotter mot honom. Men han var stod för det han sa och lät henne inte vinna. Dom höll på en hel dag. Sen var det bra och hon lyssnar på vad han säger osv. Visst klart hon trotsar endå, men inte lika ofta längre. Jag och min pojkvän har samma syn på regkler och uppfostring så det kommer inte bli några problem.
Sen att det skulle kännas mindre att få ett andra barn känner inte jag alls. Det är lika underbar känsla som det första barnet. Och min pojkvän tycker likadant som mig.

Mvh

 

[Stinaelin]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Det är fortfarande vårat hem tillsammans, och jag gör allt vad det gäller matlagning, städning och tvätt medans han ligger i soffan största delen av sin lediga tid( ja han är alldeles för bortskämd egentligen :smirk.

Hur tänker du när du tycker detta är OK? Jag blir mörkrädd...
Jag tycker det mera låter som du är hushållerska.

 

[skogsridmulle]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Jag tycker att du ska säga gränserna till barnet även om du inte är förälder. När mina barn har kompisar hemma så berättar ju jag husreglerna för dem trots att det inte är mina barn - men det är MITT HEM, så ska du också tänka även gentemot exet. - Du kan väl gå till hallen o ta av dig skorna INNAN du går in, tack! (Om morsan är så är det kanske inte så konstigt att jackan hamnar på golvet heller?)

Att testa gränser gör alla barn i alla åldrar - hon kommer fortsätta tills hon är 20 säkert...

Om din sambo: han borde bidra mer. Tro inte att han kommer börja lyfta arslet från soffan bara för att du börjar jobba sen, då har han ju vant sig vid sofflocket o det kommer bli svårare att få honom o hjälpa till ju längre du väntar.

 

[pluttis]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Det blir bara så för han är inte alls lika nogrann med städning osv som jag är. Men om jag ber honom om något så gör han det, men oftast tar det så lång tid så jag hellre gör det själv.
Och jag känner väl mig lite skyldig som inte kan betala lika mycket hemma som han gör.


ju mer jag läser här inser jag att jag kanske inte alls klarar av den här situationen... Jag kanske inte klarar av att bo med honom om det är såhär.

Jag känner mig oerhört dum när jag läser era svar. Ni har ju så rätt.

 

[Stinaelin]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Det kanske vara bra att du fick se det skivet svart på vitt hur ni har det!

Han tycker väl inte att du ska arbeta hårdare hemma för att du betalar mindre?

Bara för att du vill ha det mer städat än han, betyder ju inte att han inte ska göra något! Han kanske kan stå för tvätten och du för städningen (så får du städa så mycket du vill).

Tänk på att ju längre tid som går, detso svårare är det att ändra en invand roll/ett invant beteende. Du skriver att du själv kanske vill ha barn med denna man i framtiden; se då till att ni först får en jämlik fördelning på hemmarbetet!

Prata med honom, så kanske ni kan kmma fram till en bra lösning. Då löser sig nog problemen med extradottern också.

Lycka till!

 

[pluttis]

Sv: Att bli "extra-mamma"

tack för bra råd, kan behövas någon utifrån för att se hur det är egentligen.

Och det som någon skrev om ett nytt boende som är vårat tillsammans är nog precis vad vi behöver!
Det är alldeles för mycket hans och dotterns hem än vårat tillsammans, även om han själv har påpekat att det inte är så, utan det är mitt hem också.

Och det där med jackan är ju ganska självklart när hon ser hur hennes pappa gör med sina kläder... :smirk:
otroligt hur dum man kan vara, jag kanske borde lägga mer tid på familjen än hästen ett tag framöver...

Jag får börja uppfostra karln så kanske barnet följer...


Men nåt bra tips på vad jag ska göra när hon börjar trotsa mig och klättrar på saker osv.? jag vill ju inte vara någon tjurig styvmamma utan mer en kompis att ha roligt med

 

[Petruska]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Men nåt bra tips på vad jag ska göra när hon börjar trotsa mig och klättrar på saker osv.? jag vill ju inte vara någon tjurig styvmamma utan mer en kompis att ha roligt med

Tålamod, är mitt enda råd. Tyvärr.

Blir du arg och skäller eller sur och irriterad eller stressad eller andra starkt synliga reaktioner, så hamnar ju ungen i maktposition. Den är hon inte mogen för och kan inte hantera, och antagligen triggar den beteendet för så verkar de flesta ungar funka.

Så igen: tålamod.

Och så jättemycket positiv förstärkning när ni har trevligt. Beröm allt bra hon gör, även efter att hon varit jobbig och du egentligen inte orkar vara snäll.

Och sen ÄR det svårare att vara styvförälder, det finns mängder av böcker om det. Min man, som är styvfar, fick en gång ringa mig, som var på konferens i USA (!) för att lyckas driva igenom en viktig regel med ungen, då cirka 11 år gammal.

 

[Snuffsan]

Sv: Att bli "extra-mamma"

jag vill ju inte vara någon tjurig styvmamma utan mer en kompis att ha roligt med

Men du är inte hennes kompis. Du är hennes styvmamma. Kompisar väljer de själv. Varför kan du inte försöka bli en bra styvmamma och en trevlig vuxen? Alla föräldrar/styvföräldrar är inte tjatiga och hemska.

 

[pluttis]

Sv: Att bli "extra-mamma"

Jo tålamod är ju någonting man får när man har en pissmärr till häst iaf

just så som du säger att jag inte ska göra vet jag att hennes mamma gör, kan hon inte då på något sätt blivit lite van vid att människor är arga/irriterade och därför inte ta det lika hårt?

hon berättar ofta hur hennes mamma har blivit arg eller irriterad på henne när hon har gjort saker, men det verkar inte röra henne så mycket att någon har skällt på henne. Då säger hon bara att mamma var dum som inte lät henne göra som hon ville.Jga har ju egentligen inte speciellt mycket erfarenhet av barn när

det gäller från föräldrasidan, men det känns som att hon inte får så mycket uppmärksamhet av hennes mamma som ofta är ute o festar och lämnar dottern hos sin mormor.
Kan det ha något med saken att göra?
Jag vet ju att barn har ett stort behov av uppmärksamhet och jag försöker ge henne det väldigt mycket när hon är hos oss.
Jag har även tagit med henne till stallet många ggr och låtit henne rida och uppmuntrat henne att börja lära sig hur man gör när man tar hand om en häst.
Och när hon rider är jag noga med att säga att hon är duktig så hon ska bli glad och vilja fortsätta.