Att bestämma sig när det känns omöjligt?

[Dorinda]

Tråkigt att läsa! Låter som helt rätt beslut.

Även om det är det det värsta beslut man kan fatta

Kram

 

[Alexandra_W]

Tack alla som svarade i tråden och engagerade sig. Jag tror att varenda en av er hjälpte till och bidrog till att jag klarade av att fatta ett beslut.

Nu galopperar världens finaste grå på de evigt gröna ängarna med nya och gamla vänner. Där maten aldrig tar slut, benen aldrig gör ont och det varken finns knott eller regn.

Han var pigg och glad in i det sista, tyckte livet lekte och mådde jättebra. Vilket var jobbigt för mig men jag ändå verkligen unnar honom och är tacksam att han fick. Att få busa runt ohalt och obekymrad. Men oj så många gånger jag fått kämpa emot impulsen att ändra mig. Just för han varit så himla fräsch och mått så bra. Men jag vet ju att det bara är skenbart.. Men ändå...

Den sista tiden tog maten aldrig slut här heller, det finaste farväl man kan ge en fd fångponny som gått på diet och inte fått äta gräs på fem år, ÄR ju just mat och gräs. Så det har han fått i massor, och han kanske inte hade det snyggaste hullet när han lämnade - men han fick en fantastiskt fin sista tid. Och man får bli tjock under sådana omständigheter..

 

[tuaphua]

Tack alla som svarade i tråden och engagerade sig. Jag tror att varenda en av er hjälpte till och bidrog till att jag klarade av att fatta ett beslut.

Nu galopperar världens finaste grå på de evigt gröna ängarna med nya och gamla vänner. Där maten aldrig tar slut, benen aldrig gör ont och det varken finns knott eller regn.

Han var pigg och glad in i det sista, tyckte livet lekte och mådde jättebra. Vilket var jobbigt för mig men jag ändå verkligen unnar honom och är tacksam att han fick. Att få busa runt ohalt och obekymrad. Men oj så många gånger jag fått kämpa emot impulsen att ändra mig. Just för han varit så himla fräsch och mått så bra. Men jag vet ju att det bara är skenbart.. Men ändå...

Den sista tiden tog maten aldrig slut här heller, det finaste farväl man kan ge en fd fångponny som gått på diet och inte fått äta gräs på fem år, ÄR ju just mat och gräs. Så det har han fått i massor, och han kanske inte hade det snyggaste hullet när han lämnade - men han fick en fantastiskt fin sista tid. Och man får bli tjock under sådana omständigheter..

Jag vill bara säga att jag beklagar. Men härligt att din fina slapp gå och ha ont! Han fick ett fint avslut.

 

[bettysmatte]

Beklagar ...

 

[TinyWiny]

Jag beklagar verkligen sorgen

Härligt att du ändå fick ge honom en så fin sista tid.

Tröstkramar

 

[Forest Autumn]

Tack alla som svarade i tråden och engagerade sig. Jag tror att varenda en av er hjälpte till och bidrog till att jag klarade av att fatta ett beslut.

Nu galopperar världens finaste grå på de evigt gröna ängarna med nya och gamla vänner. Där maten aldrig tar slut, benen aldrig gör ont och det varken finns knott eller regn.

Han var pigg och glad in i det sista, tyckte livet lekte och mådde jättebra. Vilket var jobbigt för mig men jag ändå verkligen unnar honom och är tacksam att han fick. Att få busa runt ohalt och obekymrad. Men oj så många gånger jag fått kämpa emot impulsen att ändra mig. Just för han varit så himla fräsch och mått så bra. Men jag vet ju att det bara är skenbart.. Men ändå...

Den sista tiden tog maten aldrig slut här heller, det finaste farväl man kan ge en fd fångponny som gått på diet och inte fått äta gräs på fem år, ÄR ju just mat och gräs. Så det har han fått i massor, och han kanske inte hade det snyggaste hullet när han lämnade - men han fick en fantastiskt fin sista tid. Och man får bli tjock under sådana omständigheter..

Beklagar, hittar inte fler ord , ibland blir det inte som man själv vill.

 

[DarkInNight]

Beklagar verkligen

 

[athena_arabians]

@Alexandra_W: Beklagar förlusten

Den här hjälper mig lite när jag tänker på mina två (Salome och Savannah) som betar i Trapalanda:


Don't Cry For The Horses, av Brenda Riley-Seymore

Don't cry for the horses
That life has set free
A million white horses
Forever to be

Don't cry for the horses
Now in God's hands
As they dance and they prance
To a heavenly band

They were ours as a gift
But never to keep
As they close their eyes
Forever to sleep

Their spirits unbound
On silver wings they fly
A million white horses
Against the blue sky

Look up into heaven
You'll see them above
The horses we lost
The horses we loved

Manes and tails flowing
They gallop through time
They were never yours
They were never mine

Don't cry for the horses
They will be back someday
When our time has come
They will show us the way

On silver wings they will lift us
To the warmth of the sun
When our life is over
And eternity has begun

We will jump the sun
And dance over the moon
A Ballet of horses and riders
on the winds
to a heavenly tune

Do you hear that soft nicker
Close to your ear?
Don't cry for the horses
Love the ones that are here

Don't cry for the horses
Lift up your sad eyes
Can't you see them
As they fly by?

A million white horses
Free from hunger and pain
Their spirits set free
Until we ride again

 

[Lavinia]

Beklagar verkligen, men tror också att du tagit rätt beslut.

Härligt att han fick må så bra i slutet och du kan minnas den lyckliga hästen istället för den miserabla på box.

/Lavinia

 

[Alexandra_W]

Jo, att det var rätt beslut finns ingen tvekan om såhär i efterhand. Förnuftmässigt är det ju solklart rätt beslut, men även känslomässigt så även om det gör fruktansvärt ont så det var rätt. Jag har tagit bort min beskärda del av hästar och den här var den absolut svåraste rent känslomässigt att så att säga "ta sig igenom". Men inte minsta känsla av att det var fel beslut, ånger eller "tänk om...".

Det gör så ont att jag inte kan sätta ord på det, tomheten och saknaden är extrem - men det finns också ett otroligt lugn. Som går bortom det lugn som det alltid blir "efteråt". Det var det bästa för hans skull, och det finns inget annat eller bättre sätt att tacka honom för allt han gett mig än att låta honom slippa mer.