Att bestämma sig när det känns omöjligt?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag är verkligen inte avundsjuk på dig Alexandra, du har ett jättejobbigt beslut att fatta. Men jag tycker nog att det är dags att du tänker på dig själv lite mer.
Vet att det är svårt, men jag tror att du är helt slut.

Jag brukar se hästägarlivet som ett glas med vatten. Ridning, träning och utveckling fyller på glaset. Konvalescenser och sjukdomar tömmer glaset. Det behövs lite av varje för att man ska orka. Man kan inte bara tömma o tömma glaset.
Ditt glas är helt tomt och har varit det länge, då orkar man inte mer och det är ok.

Kan du inte bara låta honom gå o skrota tills du klarar att ta bort honom? Så behöver du inte göra det just nu utan du får mer tid att låta det mogna, ibland behövs det oxå.
 
@kol @Lindsen

Visst är det så i viss mån, om jag t ex kunde lämna iväg honom till ett konvalescensstall så skulle det vara ett ganska enkelt val att tycka "kör på op". För då skulle någon annan få ta jobbet, och även största delen av det känslomässiga och oron. Det skulle inte vara jag som behövde få ont i magen om han skuttade på en promenad och fundera på om det förstört allt eller ej osv. Jag skulle inte behöva lägga tid och ork på just promenader osv. Jag skulle slippa ifrån "allt" och samtidigt kunna hålla en viss distans tills jag visste hur det gick. Känslomässig distans alltså. Jag vet efter att jag haft häst på djursjukhus, att det på sitt vis är lättare när en häst som varit borta ett tag helt enkelt aldrig kommer hem igen. Jämfört med att boxen inte bara är tom från dag till annan utan man vet att det är för hästen är död.

Nu har jag inte råd med konvalescensstall, och jag vet inte om det ens finns något som skulle kunna ordna den utfodringsmässiga delen, så det är inte ett alternativ. Men visst skulle det vara en "lätt väg att gå" om den fanns. Sen är väl risken jag skulle ta den mycket eftersom jag då skulle slippa välja...

Och ja jag är trött, jättetrött. På konvalescenser men framförallt kasten mellan hopp och förtivlan, att tro och hoppas och sen bli besviken igen. Om och om igen. Att låta honom gå och skrota är dock inget alternativ. Eller det är klart det är, men jag måste ha tagit beslutet att inte operera då. Sen kan jag låta honom skrota om jag har lust med det. Men då har jag redan valt. Jag kan inte låta honom skrota så himla länge till innan jag måste välja, helt enkelt för att ett skrota under väntan är inte ett riktigt fullvärdigt liv och dessutom riskerar att på sikt påverka prognoser.

Jag är heller inte säker på att ett skrotande skulle göra valet så mycket lättare, mer än skjuta upp det? Alltså om man låtsas att han kunde flumma i stor hage med polare hela sommaren, och jag sa att jag "jag ska ge det den tid som krävs för att komma till ett beslut", så jag är rädd sommaren skulle gå, jag skulle inte må helt hundra för det skulle ju ligga och gnaga litegrann ändå, och när hösten kom skulle jag stå på samma fläck som nu. Allt bara skulle skjutas framåt?

Jag hade räknat med att höra av veterinären igår, men jag antar att hon var upptagen igår eftersom jag inte gjorde det. Men förhoppningsvis pratas vi vid i nästa vecka, så får vi se vad hon hört av försäkringsbolaget och om det på något vis påverkar min ambivalens. Under helgen här kommer knappast något förändras ang mitt val, jag jobbar två dygnspass och kommer bara pussa lite mule, mocka/fodra/promenera.
 
@kol @Lindsen

Nu har jag inte råd med konvalescensstall, och jag vet inte om det ens finns något som skulle kunna ordna den utfodringsmässiga delen, så det är inte ett alternativ. Men visst skulle det vara en "lätt väg att gå" om den fanns.

Skulle du ha råd att skicka honom en del av konvalescensen? Om du har honom hemma den första perioden, och sedan skickar iväg honom mot slutet när han kräver fler promenader etc. Skulle det gå? Jag vet ett ställe där han hade fått det jättebra, och där både kunskapen och omsorgen är på topp :), däremot har jag ingen aning om pris. Dessutom hade du fått skicka honom till Skåne, och det vill du kanske inte?
 
Hej igen!

Ville bara förtydliga att med listor menade jag inte rena plus och minus-listor utan mer listor i form av "de 7 hattarna", det finns att läsa om på nätet.

Jag upplever det som att du behöver mer information innan du kan ta ett vettigt beslut, definitivt prata igenom det hela med veterinären ordentligt och förklara din ursprungliga inställning (om du inte redan gjort det). Det verkar fortfarande finnas frågetecken som får dig att tveka åt ena eller andra hållet.

Hur skulle du göra om du inte älskade hästen så mycket? Hade du tagit bort honom då?
Om konvalescensen var kortare/längre vad hade du gjort då?
Om han blir bra, är ni då helt helt säkra på att ni hittat ursprungsproblemet, och varför har det inte hittats innan?
Orkar du ett nederlag till? Är ett eventuellt misslyckande värre än OM operation faktiskt är vad som behövs för att "laga" pålle?

En död häst lider inte, men en häst som efter konvalescensen kommer kunna ge dig mycket glädje kanske är värd allt jobb?

Och konvalescensstall behöver inte vara tokdyrt. Jag skickade ju min några månader när hon blev skadad och det är något av det bästa jag gjort, jag fick vila upp mig och kunde komma tillbaka med ny energi. Dit jag skickade min pärla var heller inte omöjligt att fixa så hon fick äta lagom mycket.

Det ÄR toksvårt att bestämma sig och någonstans kommer man alltid undra om man tog rätt beslut och om man kunde gjort mer, den stora frågan här är nog om DU orkar en vända till och det kan bara du veta.

/Lavinia, som fortfarande inte är säker på att vi hittat orsaken till min pållas hälta, men vi har heller inte hittat nån ANNAN orsak och så länge hon känns fräsch kämpar jag vidare iaf en vända till (jag hade egentligen planerat att aluta redan förra hösten, men bytte klinik i hopp om att hitta nåt nytt).
 
Lite snabba svar från mobilen.
Nej inte råd med konv.stall ens delar av konv tyvärr.

Pratat igenom med vet har jag redan, alltså om min inställning i grunden, funderingar osv. Men det mesta är ju sådant ingen kan ge svar på.

Säker kan ju ingen vara ang ursprungsproblemet - men ja jag är så säker man kan bli på att det här är vad som spökat i VB. Det är dessutom konstaterats besvärs-/hältutlösande med hjälp av bedövning.

Att det inte hittats tidigare är helt enkelt för att det ibte funnits minsta yttre tecken på att det varit det. Finns inte nu heller.

Att det upptäcktes nu var för att det föreslogs som en närmast desperat sista försök-grej att lägga bedövningarna från "fel håll/i fel ordning" innan man skrev livskadepapper. Förslaget kom alltså inte från mig, utan som "ska vi som sista grej prova att...?". Med meningen att helt undanröja att något missats, men samtidigt med påpekandet att "det finns inte minsta lilla tecken och är ganska osannolikt att det kommer ge utslag, men då har man uteslutit det". Jag funderade en stund, ryckte på axlarna och tyckte att visst gör det om ni vill.

Hade jag inte varit så fast i att det var nog, nu slår vi ut, så hade det inte upptäckts för då hade man bedövat som vanligt, dvs där han visade smärta för dagen, det hade släckt eftersom den största smärtan då tagits bort och det räcker för att västen glatt skall spänsta runt ohalt.
 
Som sagt spelar det ingen roll hur någon av oss skulle gjort, men om det är någon hjälp så tycker jag som flera andra att det är ok att inte orka mer.
Jag förstår känslan med den perfekta hästen och allt det, man tänker att man inte kan släppa den för man hittar aldrig en sån igen. Men det gör man, inte exakt samma, men en annan individ som ger en kärlek och nöje på sitt egna vis.
Förstår att du är ridsugen, men på ett år kan så mycket hända, om du låter den här gå nu så kanske det dyker upp någon helt annan chans.
Du förväntas inte köra huvudet i väggen gång på gång och slita ut dig fullständigt, det är ok att inte orka mer. Och du hade ju bestämt dig, det kändes lite skönt. Han kommer bara att vara tacksam att få slippa smärta, han kanske kan få en ny chans, i en bättre kropp.
Styrkekramar till dig, det är en sjukt orättvis sits du hamnat i nu :(
 
Undrar återigen exakt vad skadan är som de detekterat?
och hur Alexandra ställer sig i samband med att den dessutom har andra åkommor enligt min tidigare fråga - allergi, fånghistorik och ataxi osv?
 
Alexandra pm:a gärna mig veterinären. Har själv en vi gått bet på... Tror vi nyttjat samma förr men den möjligheten finns inte längre...
Jag har haft min perfekt match. Körde hela racet trots han var gammal och det var rätt beslut FÖR MIG, just då och än idag.
 
Jag hade tagit bort honom. Han har så mycket problem och åkommor. Även om du opererar så kommer du fortsätta få tampas med alla andra åkommor han har. Det finns andra hästar där ute, men i dina skor hade jag fokuserat på att vara hästfri under utbildningen.
 
@Shetlandskusk vill du utveckla med "tampas med andra åkommor han har"?

Det enda jag ser man behöver tampas med där är fångesten, dvs det kopplat till hans IR. Men det är ju inte något jag sas tänker på eller direkt märker av i vardagen eftersom vi har en rutin som funkar. Men nyfiken på vad man utifrån ser mer för något som behöver tampas med? :)
 
- eksem
- pålagring
- ataxi

Visst har han detta också? Jag tror du har blivit van vid dessa åkommor, för dig är det vardagsmat men om man tittar utifrån så är det ingen frisk häst (enligt mig då). Dessa åkommor plus IR samt denna skada som de vill operera är väldigt mycket för en enda häst.


(hata mig inte! :))
 
Jag håller med Shetlandskusk i resonemanget. Det är lätt att bli hemmablind när man har en efter annan åkomma "under kontroll". Men sammantaget är det (har jag fel?) fem olika förutsättningar

- eksem
- pålagring
- ataxi
- IR
- operationsbar skada

Efter att ha bökat och stökat för länge med sjuka individer har jag dragit gränsen vid att det ska bara finnas EN åkomma för att jag ska behandla långvarigt. Finns det andra trista förutsättningar får hästen somna in. Det är trots allt en häst, som ska kunna leva ett hästliv (gräsätande strövande individ) utan större inskränkningar än de vi är tvingade att göra (hagar, inhägnad, etc).
 
Jag kan inte ge dig några direkta råd, men vill säga att jag tänker på dig och att det måste vara ursvårt när magkänslan pendlar som den verkar göra för dig. Med tanke på hästens förutsättningar, hur stor chans tror du att det är att den kan leva ett hästigt, friskt liv efter operation?
 
- eksem
- pålagring
- ataxi

Visst har han detta också? Jag tror du har blivit van vid dessa åkommor, för dig är det vardagsmat men om man tittar utifrån så är det ingen frisk häst (enligt mig då). Dessa åkommor plus IR samt denna skada som de vill operera är väldigt mycket för en enda häst.


(hata mig inte! :))

+lite @Lovisaleonora

Klart jag inte hatar, jag frågade ju just för att få ett utifrånperspektiv. Han har inga pålagringar, han har annan typ av röntgenförändring, men det förändrar i sak inte. Ataxin och förändringarna i kotlederna har jag adresserat tidigare i tråden om jag inte minns galet. De finns där och de kommer inte överhuvudtaget att förändras av en ev operation. Han störs idag inte alls av något av det, och det är inget som jag tänker på annat än i sådana här lägen t ex. Så de i sig är inget det behöver kämpas med eller liknande. Däremot så går det i funderingarna inte att bortse från de heller - eftersom de kan börja ge problem. När som helst mellan imorgon och aldrig någonsin. Ingen vet liksom.

Det är ju även något veterinären har tagit hänsyn till när vi pratat om det, veterinären kan ju dock inte göra mer än att gissa. Vad gäller ataxin så är det inte nuvarande veterinär som utrett den, så nuv veterinär har bara sett honom så att säga "som vanligt" och anser att det helt saknas minsta symptom på ataxin alla de gånger hon sett. Jag ser om jag tittar efter det små symptom, men man måste titta efter det. Jag har sett honom under utredningen, vad som händer när synen tas bort för honom. Då är det mycket tydligt. Men så länge han inte blir blind eller ataxin blir sämre är det inget som påverkar.
Vad gäller förändringarna så det enda man kan säga där är att de finns, de är kontrollröntgade för att se om de förändrats etc. De ger dock inte besvär, och har inte ens gett besvär när han avlastat bak/överbelastat fram/osv. Vilket talar för, men inte garanterar såklart, att det inte är något som kommer ge besvär förrän vid en ev försämring. Om en sådan kommer vet ingen. Han kan gå hela livet utan besvär - eller få besvär imorgon.

Jag tänkte ganska mycket på dem i början, men en klok vän sa att "ska du tänka sådär, att OM de blir sämre - då måste du tänka på OM han bryter benet med...". Vilket naturligtvis är tillspetsat, men viss sanning finns det i det.

Så, de är med i mina funderingar - men det är inget jag behöver tampas med alls i vardagen eller liknande. På gott och ont i just det här fallet. Hade han haft problem med sina framkotor, då hade dte utan tvekan tippat över mot inte operera. Just för de inte förändras av op, så om han har/hade haft problem därifrån så kommer de fortsätta.

Eksemet påverkar ju i vardagen såtillvida att han måste ha eksemtäcke. Vilket jag gärna skulle slippa om jag ska vara helt ärlig - men inte tillräckligt för att det ska påverka beslutet.

Hans IR däremot påverkar ju vardagen i allra högsta grad. Rätt mycket om man ska se det helt objektivt. Det är ju på grund av honom jag har automatiserad utfodring, på grund av honom det fodras 6 ggr per dygn och det är på grund av honom hagar grusades t ex. Samtidigt så vi har ju en fungerande rutin sen flera år med det, och det är "det nya normala". Så att fortsätta så är ingen merinsats. Om han försvinner, så utfodringssystemet är ju kvar osv och det som ev skulle ändras är då att jag skulle dra ner antalet fodringar lite kanske (beror ju på, lättfödda kreatur och det kvarstår). Hans IR är nog också det som teoretiskt innebär störst risk för framtida problem. Han har inte haft några problem sen 2010, men det beror ju på insatserna. Men teoretiskt är det nog större risk något går snett så att han får fång igen pga sin IR, än t ex att ataxin eller röntgenförändringarna sätter käppar i hjulen. Så det är nog faktiskt IR-delen som jag väger in mest i funderingarna och grubblar på i mitt försök att besluta mig. Och då hela spektrat, från det jag skrev nyss hela vägen till att slippa eller i alla fall minska fångesten (som ju alltid finns, även om risken är minimal så slappnar man ju aldrig helt och hållet av, och skulle han t ex rymma så är det ju full fångest igen)
 
Jag kan inte ge dig några direkta råd, men vill säga att jag tänker på dig och att det måste vara ursvårt när magkänslan pendlar som den verkar göra för dig. Med tanke på hästens förutsättningar, hur stor chans tror du att det är att den kan leva ett hästigt, friskt liv efter operation?

Det beror ju på vad man menar med hästigt, friskt liv - men om operationen lyckas och tron att hältproblematiken härrör från vä bak så kommer han ju att kunna ha samma liv som han haft här innan när han inte varit konvalescent. Dvs han kommer ju aldrig gå på bete/gräs, men att gå i normalstor hage och busa med kompis/ar, ridas osv. Ett normalt hästliv minus gräs helt enkelt.
 
Angående IR, innebär det någon extra kompikationsrisk vid ev op?
Jag tänker att det jag läst så kan IR förvärras vid stress, och op ger ju stress, kanske även en lång boxvila med sedan tillhörande sedering inför promenader. Har ni pratat om det?
 
Angående IR, innebär det någon extra kompikationsrisk vid ev op?
Jag tänker att det jag läst så kan IR förvärras vid stress, och op ger ju stress, kanske även en lång boxvila med sedan tillhörande sedering inför promenader. Har ni pratat om det?
Nej är ingen direkt risk, och han har tidigare inte reagerat minsta negativt angående sin IR i samma läge.


@Amk Han är åtta år.

KL
Den här ambivalensen gör att det blir typ helt sjuk verklighet. Vaccination idag, jag velade om jag skulle vaccinera honom eller ej. Ska han op så ja då ska han vacc nu annars måste jag grunda om. Ska han inte op är det ju himla onödigt vacc. Valde att vaccinera, det är en så liten kostnad i det stora hela ändå den tusenlappen eller vad det nu blir. Men samtidigt som jag vaccinerar pratar jag med vet om man kan boka planerade, tidsbestämda avlivningar med dem så det passar med Lantbrukstjänst hämtning. Känns som leva i nån slags surrealistisk värld..
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Foder & Strö Hej! Nu behöver jag lite input från er. Det är lång läsning och jag förstår om ni inte orkar läsa 😅 Jag vill vara tydlig från början med...
Svar
18
· Visningar
1 506
Senast: Shaggy
·
Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 001
Senast: Freazer
·
Hästvård Min häst är född 2005 och är alltså 19 år. Jag har haft henne i 9 år. Hon kommer från Irland med okänd historia och har haft en del...
Svar
1
· Visningar
899
Senast: Sirap
·
Hästvård Den gamla tråden verkar ha dött ut så hoppas det är okej att jag startar en ny! Här kan vi dela med oss av hur det går med våra skadade...
15 16 17
Svar
325
· Visningar
31 029

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Barmarksdrag/canicross
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Födda -21
  • Årets foderstater

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp