Milene
Trådstartare
Har en hund född 1996. Han har kämpat i drygt tre år mot SLO (klolosssningssjukdom) och sköldkörtelproblem. Medicinerar ständigt med Levaxin (mot sköldkörteln) och Rimadyl (smärtstillande).
Måste gå ut 1 – 5 ggr per natt.
Måste sova med lampan tänd = ser inget i mörker
Ligger ca 22 timmar om dygnet, jämrar sig 1, MEN…
Den sista timman är han pigg och glad, hälsar glatt på alla, och är världens underbaraste hund… för att därefter ramla ihop i en icke kontaktbar hög…
Han vill inte vara med oss längre… Låter oss hövligt hälsa och klappa om honom, men går sedan därifrån…
I mitt hjärta vet jag vad som är det enda att göra, men VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT BESTÄMMA ÖVER NÅGON ANNAN VARELSES LIV..?
Vem är JAG att besluta när nån annan ska få sluta sitt liv…?
Jag är väldigt väldigt glad i min hund, men orolig att allt ska få honom att bli aggressiv, och det vill jag inte. Han har aldrig behövt bli arg, jag vill inte att hans smärtor ska göra honom till en ilsken hund han egentligen inte är…
Snälla, hjälp mig…! Hur har ni andra gjort???
![Frown :( :(]()
Måste gå ut 1 – 5 ggr per natt.
Måste sova med lampan tänd = ser inget i mörker
Ligger ca 22 timmar om dygnet, jämrar sig 1, MEN…
Den sista timman är han pigg och glad, hälsar glatt på alla, och är världens underbaraste hund… för att därefter ramla ihop i en icke kontaktbar hög…
Han vill inte vara med oss längre… Låter oss hövligt hälsa och klappa om honom, men går sedan därifrån…
I mitt hjärta vet jag vad som är det enda att göra, men VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT BESTÄMMA ÖVER NÅGON ANNAN VARELSES LIV..?
Vem är JAG att besluta när nån annan ska få sluta sitt liv…?
Jag är väldigt väldigt glad i min hund, men orolig att allt ska få honom att bli aggressiv, och det vill jag inte. Han har aldrig behövt bli arg, jag vill inte att hans smärtor ska göra honom till en ilsken hund han egentligen inte är…
Snälla, hjälp mig…! Hur har ni andra gjort???