Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

[Och_Aye]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Det är verkligen jättetufft, men man kan inte hålla kvar en hund för att man vill.
Som någan annan sa så lever hunden för din skull och inte för sin egen.


Jag har precis tagit bort en hund som mådde betydligt bättre än din verkar göra, och beslutet känns helt rätt och det var det enda att göra. Det är ett jättejobbigt beslut - men kan kan inte låta bli att välja.

 

[Muehh]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Det är en djurägares ansvar att inte låta djuret lida. Det är i alla fall min åsikt. Hunden kan inte förmedla sig huruvida den har ont eller inte och även om den får smärtlindring så kanske den har väldigt ont.

Det är underbart att ha djur, men dets baksida är när de blir sjuka och man måste avgöra om man ska ta bort dem eller inte. I de fall man tror att de kan bli bättre tycker jag att man kan avvakta, men i ditt fall så tycker jag att du ska låta den vandra vidare så snart som möjligt. Och en tolv år gammal hund är verkligen en gammal hund, den har haft ett bra och långt liv och verkar inte ha nån livsork kvar. Det är jättejobbigt men efteråt kommer det att kännas helt rätt! Kram!

 

[Milene]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Jag kanske ska förtydliga mig lite; han har inte ONT i 24 timmar, utan han har ont ca en halvtimma före han får sin smärtstillande (två ggr per dag).

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

även dte är för mkt!

jag har också en gammal,o skal man se objektivt påd et hela,en hund med saker som gjort att hon bord edött för länge sedan.

MEN-hon är den piggaste av mina hundar o vi håller henne helt smärtfri.
det går med medicin,massage,värme,ett lite täcke på natten för ryggmusklerna o att hon får ha roligt på det sätt som passar henne.
dvs inga tävlingar mer,men häls apå folk,ätagott,leka precis hur mkt hon vill8så få rman hälla i henen lite mer medicin sedan o masser aen del) o hon mår skitbra.

Om din hund inte ens -orkar-vara med er så har det gåt alldeles förlångt!

jag har en enda gång under mitt liv låtit det gå för långt,hade enhund med ulcerös colit o veterinärerna föröskte o försökte o jag litad epå vad de sa,och knd einte igen smärtsignaler för jag var för ung o oerfaren.

aldirg mer.

Min setter tog jag bort när alla sa"men han som ser så pigg ut"
o dte var han!
och dte var just det som var meningen!
när jag kom in me dhonom så sa veterinären att hans njurar klarat max 2 mån til så dte var i rättan tid.

kan man inte ge djuret livskvalitet(det DET tycker är livskvalitet)och ett smärtfritt liv så har man en SKYLDIGHET att avliva det,omdelebart!

Det är precis det bittra slut man förbinder sig till när man tar han dom någon som lever kortare tid än man själv,ch dte är priset manbetalar för kärleken o glädjen.
och dte är inet förhandlingsbart,döden är aldrig det.

ge honom nu duktigt med smärtstillande,gå in på apoteket o köp omeprazol eller losec eller ngt liknand eo ge de också,massera,ät gotto ha en bra påsk o gör din plikt så snart sommöjligt efter det.

Och förklara för övriga familjen att låta någn lida för att man inte vill göra dte själv-det är vidrigare än något annat.

 

[JennyF]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Jag hade tagit bort hunden. Som nån annan har sagt, han lever för din skull nu, inte för hans egna.

Sen det här om att bestämma över nån annans liv. Det gör du ju redan genom medicinering. Hur länge hade han levt om du inte gett medicin?

 

[Milene]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

och som av en händelse så är just detta också en setter... Antar att det är settrarnas både välsignelse och förbannelse att vara glada och pigga i sättet...

Ett par bilder från idag;

http://i217.photobucket.com/albums/cc209/phmilene/DSC08442WEBcopy.jpg

http://i217.photobucket.com/albums/cc209/phmilene/DSC08446WEBcopy.jpg

Återigen, tack, alla!
från en ledsen, men mer och mer mentalt förberedd Milene

 

[Brandgul]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Kära matte…

• 
  Mitt liv varar bara en kort tid av Ditt. Tänk på det när du skaffar mig.

• Ge mig tid att förstå vad det är du begär av mig.

• Gör mig tillitsfull du är hela mitt liv.

• Var inte arg på mig för länge åt gången och spärra inte in mig som straff.

• Du har ditt arbete, dina väner och nlöjen. Jag har bara dig.

• Tala till mig även om jag inte förstår dina ord, din stämma översätter allt.

• Tänk på att jag aldrig glömmer hurdan du är mot mig.

• Om du slår mig tänk på att mina tänder med lätthet kan krossa din hand, men jag använder aldrig min makt.

• Ge dig tid med mig när jag blir gammal ty även du blir gammal en dag.

• Var hos mig när jag har det svårt, ty allt blir lättare för mig om jag har dig.

• Jag har bara dig, så när jag blir för gammal och sjuk måste du ta ansvar för att jag ska få avsluta livet på ett värdigt sätt.

• Jag har bara dig.

Kramar från din hund

 

[peter_lundin]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Kontakta en homeopat omgående och få bättre hjälp
CarinaMargret

Driver du nån slag reklamkampanj för homeopati od så att svårt sjuka djurs lidande skall utsträckas ytterligare till förmån för homeopaternas plånbok?
PL

 

[lie]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Vilken sorglig text! Och den stämmer så bra!

 

[Lena Furberg]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Nej men, en GordonSetter!!! Jag tog bort min GordonSetter "för sent", han var 14 år och kunde till slut inte ens gå ut och kissa. Han fick kvävningsanfall och bakbenen vek sig. Jag tog hem veterinären och min fine vän fick somna in på hallgolvet med sitt vackra huvud mellan mina händer. Det var 30 år sedan men jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på honom!
Jag kände exakt som du, vilken rätt har jag att bestämma över en annans liv och död? Nu vet jag att jag har SKYLDIGHET att bestämma, skyldighet som människa, som hundägare och som Bäste Vän till min hund! Skyldighet att låta den slippa lida.
Ring genast veterinären, ta gärna hem en veterinär och låt hunden somna in hemma!
Tänk på honom nu, inte på dig själv! Det här klarar du!

 

[Milene]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Jovisst är det en Gordon... Den bästa, värsta, mesta av alla raser...:smirk:
Har nu varit ute och grävt en djup grop, den får stå tom över helgen, och sen är det väl dags...
Tack igen för all peppning, nu har även sambon förstått att det är dags, så nu får jag stöttning här också. Kramar till er alla!

 

[Lena Furberg]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Söta, rara, Milene! Klokt beslut! Vi grävde Bamses grop i februari, i övre Norrland, tjäle överallt, enda platsen vi kunde gräva var komposthögen... Jag VET hur du känner det, tro mig, men om du låter det gå längre kommer du istället att ha skuldkänslor för evigt för det lidande han borde sluppit!
Visa honom det yttersta beviset på din kärlek och låt honom somna, smärtfritt, stilla, tillsammans med dig! För honom är det en lättnad! Sorgen är din, och den är något alla hundägare måste uppleva, priset för att vi fått ha hunden som vår vän!
Kram!

 

[escodobe]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Det kommer nog faktiskt kännas skönt, mitt i allt elände. Han slipper lida mer.

 

[Skogstrollet]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Jag tog bort min goldentik i oktober, 2,5 år gammal pga dåliga höfter och armbågar. Det är surt som fan men för hundens skulle tar man sig igenom det. Njut av den här helgen, bryta ihop kan du göra på tisdag kväll...

Regnbågsbron berörde mig något otroligt när Billie somnade in:

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Nu vill inte jag att du ska ta ut din sorg i förskott, utan att du ska få en bra bild över den frid din hund kommer att få. Och likaså vill jag tro att ni kommer mötas igen en dag.
Jag har fortfarande en bit av Billie kvar med mig. Hon kanske är borta men aldrig bortglömd.

*stor kram*

 

[Fragile]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Det handlar inte om att leka gud, utan om att sätta sin hunds välfärd före sin egen.

mycket klokt sagt

 

[CillaW]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Mina föräldrars älskade schäfer, Hundarnas Hund, dog med huvudet i mitt knä i höstas. Det var några veckor för sent, han var färdig med livet och nöjd att få gå vidare.
Vi begravde hans aska på landet, och jag läste om Regnbågsbron.

Mamma dog i slutet av januari och jag läste om Regnbågsbron igen på hennes begravning.

Det känns fullständigt självklart att de är tillsammans nu.

Döden är inte otäck. Den är ofta en lättnad, ett lugn för den som går vidare. Det svåra är för oss som blir kvar.

Kram,
Cilla

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

KL:
jag kan bara instämammed cilla.
döden är faktikst inte speciellt otäck,och än mindre i en odramatisk avlivning av en hund.
det kommeratt gå så-oerhört-fort att det är-det-du skall vara beredd på

 

[hille]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Hade det varit min hund hade den varit i himlen för längesen. Ingen borde behöva fatta beslut om att döda ens bästa vän, men det är det man eventuellt förbinder sig till när man skaffar hund.

När min kompis hund var gammal och skröplig så berättade hon för mig om vilka problem den hade, men sen la hon till "men du ser nu, sen blir hon busig ibland och hon är ju så glad!"

Jag säger till dig som jag sa till henne, den dagen hunden int eär glad längre, då har man definitivt väntat för länge! Det ska den inte behöva uppleva. Jag hoppas att det sista som rör sig på min hund är svansen!

Jag VET hur svårt det är, tro inget annat. I augusti tog jag bort min älskade prickiga hundflicka. Man får hålla sig kall, göra det som är bäst för dem och sen bryta ihop när de är borta.

Hundar har i mina ögon rätt att bli gamla, jag medicinerar absolut om det kan hjälpa dem, de får till viss del bli skröpliga. Men de får INTE ha ONT, bli ledsna eller LIDA. Då är man helt fel ute. Jag har i min omgivning (inte den närmaste) människor som behåller sina hundar för länge i livet bara för sin egen skull, och hunden kämpar allt den kan för att inte visa sig svag inför sin flock. Helt ärligt så föraktar jag de människornas agerande, de borde aldrig tagit på sig ansvaret för en hund.

Tänk också på att hur ledsen och förtvivlad och förkrossad du än är när hunden är borta så är det också en lättnad. Den oro och undran som gnager i en 24/7 när man har ett sjukt djur försvinner äntligen och man behöver inte undra hur djuret mår längre och hur man ska göra och bete sig. Min hund var diagnosticerat sjuk (DCM, obotlig hjärtsjukdom) i ett halvår och jag höll på att få nervproblem och magsår på kuppen. Dock hade jag fortsatt resten av mitt liv med medicineringar, veterinärbesök och passning hit och dit om det inte blivit på hundens bekostnad.

Jag var mkt nervös inför avlivningen eftersom min hund var så veterinärrädd, men det gick fort och bra, inget trauma alls för hennes del.

Gör det du måste, jag lider med dig!
/Hille


I keep a close watch on this heart of mine
I keep my eyes wide open all the time
Yes, I'll admit that I'm a fool for you
Because your mine, I walk the line

As sure as night is dark, and day is light
I keep you on my mind both day and night

You got a way to keep me on your side
You give me cause for love that I can't hide
For you I know I'd even try to turn the tide
Becuase your mine, I walk the line
(Dolly Parton)

 

[lillamy73]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Jag lovade min hund Lady den dagen jag fick henne att så fort hon bad mig skulle jag låta henne vandra vidare.
För även om jag älskade henne över allt annat så skulle hon inte behöva vara kvar för min skull.....

I höstas började hon att må dåligt det började blöda i från ändtarmen. Det var söndag morgon självklart helg vad annars.

Skulle igentligen ha ut veterinären på onsdagen och hade tänkt att han då skulle ta bort henne. Men hennes ögon sa att hon inte kunde vänta längre.

Hade bestämt att hon skulle få dö hemma. Ville inte att hon skulle behöva bli stressad på veterinärstationen den sista dagen i sitt liv utan ringde ut veterinären.
Han skulle komma på kvällen och vad dagen led så började jag att ångra mitt beslut.

Tog med mig henne ut i stallet och vi la oss i höt.
Klappade henne och grät och vacklade.
Då lyfte hon upp huvudet och tittade på mig med sina fina bruna ögon. Det var precis som om hon sa till mig att jag hade lovat att ta bort henne för hennes skull och nu var det dags.
Tårarna rann och jag lovade henne igen att jag inte skulle av boka det hela.

På kvällen kom veterinären och hon fick avsluta sina dagar í hallen med sin älskade familj runt sig. När veterinären åkt gick vi ut hela familjen och begravde henne i hagen med matskål, ben och filt.

Mår din hund inte bra så låt den få somna in.
Det är det värsta beslut vi har som hund ägare.

kram på dig....

 

[Milene]

Sv: Att bestämma över liv och död... Långt och svårt...

Tack, snälla alla, för er stöttning!

Jag blir rörd över att så många känt samma vånda som jag; tänk att få vara ett så högt älskat djur..!

Men visst är beslutet fattat nu. Igår grät och grät jag, nu känns det lugnare när jag vet hur det ska bli. Har letat reda på en fin filt han ska få sin vila i sen, och så ska han få med sig sin högt älskade gummianka.

Har bara två funderingar kvar: hur ska jag förklara för flickan, 6 år, hur avlivning går till, utan att skrämma henne för sprutor för resten av livet?? Och hur kommer Kisse att reagera; dom är exakt lika gamla, kom med en veckas mellanrum, och har sovit ihop i alla år..?

Kramar från Milene, som just nu sitter och proppar vovven full med hans älsklingsgodis (och mitt...) - ostbågar... Det är väl OK att skämma bort honom nu..?