Sitter här och lurar på lite olika tankar om att avel. Jag säger inte att det jag tänker är rätt på något sätt utan mer egna funderingar om mitt hästeri och framtiden. Jag är inte lastgammal och inte passerat 30 ännu. Nu är det så att jag personligen inte är jätte imponerad av halvblodsaveln idag. Inte för att jag är 100% insatt i den. Men när man läser ridsport och hör om alla tvister där det handlar om att hästen har lynnesfel och att hästarna går sönder mm. 3 års test och championat hit och dit. Tycker det råder viss hysteri om dom där gröna bladen i passet.
Varför är det så? Man läser vissa trådar här på buke att folk inte får sålt sin gröna hästar och att det kostar mer än vad det smakar att föda upp dom.
Jag bor i ett område i Sverige där det finns mycket dyra hästar och folk är väldigt medvetna och det skall vara fint om jag säger så. Inget nedvärderande i det. Jag skall starta 120 cm i år på en av mina hästar som inte hade hoppat ett hinder när jag köpte honom och starta La dressyr.
Har inga ambitioner att komma högt upp i klasserna. Utan vill ha en okomplicerad familjemedlem som jag kan ha roligt med.
Så jag behöver ingen super häst med toppstam. Jag misstänker att jag inte är ensam i landet med denna typ av ambition.
Nu är det så att jag äger 5 st ston med bra exteriör och dom ligger runt 153 till 163cm. Jag vet vad dom är för korsningar och alla 5 har bra temperament några rör sig riktigt trevligt medan andra hoppar med bra teknik. Har kikat runt i landet och hittat vissa hingstar som inte är halvblod som hade passat till mina ston. Någon knabstrupper, appaloosa, palomino och fullblod och arab. Visst kan jag tänka mig att korsa in halvblod också.
Mitt mål är att ta fram en trevlig normalbegåvad, sund, ridhäst mellan 155 till 162cm med färg. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka pengarna och aldrig kunna ta lika mycket betalt som för en grön häst blabla...
Men nu är det inte så jag kommer betäcka alla 5 på en gång utan ta två åt gången. Detta är för mig ett livsprojekt. I första hand är det att föda upp till mig själv men sen ut och tävla lite och se vad för respons man får ute i verkligheten. Jag tänker på dom där gubbarna som hade uppfödning förr i tiden. Det tar tid att lära sig och man lär sig så länge man håller på. Min dröm är att få föda upp hästar med färg som man ser ute på lokal och regional nivå i olika discipliner och folk tänker att den måste komma från stuteri xxxxxxx. Jag kanske är helt fel ute men man måste ju försöka. Tacksam för reflektioner och kritik runt detta ämne.
Varför är det så? Man läser vissa trådar här på buke att folk inte får sålt sin gröna hästar och att det kostar mer än vad det smakar att föda upp dom.
Jag bor i ett område i Sverige där det finns mycket dyra hästar och folk är väldigt medvetna och det skall vara fint om jag säger så. Inget nedvärderande i det. Jag skall starta 120 cm i år på en av mina hästar som inte hade hoppat ett hinder när jag köpte honom och starta La dressyr.
Har inga ambitioner att komma högt upp i klasserna. Utan vill ha en okomplicerad familjemedlem som jag kan ha roligt med.
Så jag behöver ingen super häst med toppstam. Jag misstänker att jag inte är ensam i landet med denna typ av ambition.
Nu är det så att jag äger 5 st ston med bra exteriör och dom ligger runt 153 till 163cm. Jag vet vad dom är för korsningar och alla 5 har bra temperament några rör sig riktigt trevligt medan andra hoppar med bra teknik. Har kikat runt i landet och hittat vissa hingstar som inte är halvblod som hade passat till mina ston. Någon knabstrupper, appaloosa, palomino och fullblod och arab. Visst kan jag tänka mig att korsa in halvblod också.
Mitt mål är att ta fram en trevlig normalbegåvad, sund, ridhäst mellan 155 till 162cm med färg. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka pengarna och aldrig kunna ta lika mycket betalt som för en grön häst blabla...
Men nu är det inte så jag kommer betäcka alla 5 på en gång utan ta två åt gången. Detta är för mig ett livsprojekt. I första hand är det att föda upp till mig själv men sen ut och tävla lite och se vad för respons man får ute i verkligheten. Jag tänker på dom där gubbarna som hade uppfödning förr i tiden. Det tar tid att lära sig och man lär sig så länge man håller på. Min dröm är att få föda upp hästar med färg som man ser ute på lokal och regional nivå i olika discipliner och folk tänker att den måste komma från stuteri xxxxxxx. Jag kanske är helt fel ute men man måste ju försöka. Tacksam för reflektioner och kritik runt detta ämne.
Senast ändrad:
