Jag varierar mellan tyst, mänskligt sällskap eller surf/pod. Jag har bott på ashram i Indien i sju år och på ena stället var alla måltider i tystnad, men på det andra inte, då var de antingen "jobbmöte" eller socialisering.
Jag gillar att äta i tystnad dels på grund av den aspekten (jag tror att) du nämner i mervärdet av att tänka på den stora kedjan av naturkrafter, resurser och mänsklig omsorg/ansträngning som gått åt till att få den här maten till mig - att få bli del i en större helhet och få känna att massa olika personers ansträngning är del i att jag får vara mätt och eventuellt njuta av maten. Det har gjort mig ännu mer avsiktsstyrd i vilken mat jag väljer att köpa, vilket jag vet är ett privilegium, samtidigt som det gör hela den här delen ännu mer värdefull.
Dessutom är det viktigt för mig att ha stunder varje dag när jag inte distraherar mig från mina tankar och känslor utan möter dem, så att jag kan märka dem, vilket i förlängningen också ger sinnesro eller i alla fall en förståelse för vad som försiggår i mig själv. Ibland är måltiderna en sådan stund.
Samtidigt finns andra tillfällen när jag verkligen är mer introvert än jag mår bra av och i sådana lägen är "distraktion", det vill säga hjälp att vända uppmärksamheten utåt, väldigt bra för mig. Ibland använder jag sinnesupplevelserna i maten för att vända uppmärksamheten ut från tankesnurrar och känslor, ibland passar lite bukesurf eller en podd bättre.
På ashramet där kontexten är att äta gemensamt i tystnad, så uppskattar jag den samvaron mycket. I vardagen socialiserar jag alltid kring maten om det finns andra i samma rum. Jag bor i ett litet kollektiv med tre andra personer. Det är vanligare att jag stannar i köket och äter med sällskap än att jag går därifrån för att få äta själv, men det innebär ändå oftast max en måltid om dagen i sällskap för vi har olika tider.
Jag gillar att äta i tystnad dels på grund av den aspekten (jag tror att) du nämner i mervärdet av att tänka på den stora kedjan av naturkrafter, resurser och mänsklig omsorg/ansträngning som gått åt till att få den här maten till mig - att få bli del i en större helhet och få känna att massa olika personers ansträngning är del i att jag får vara mätt och eventuellt njuta av maten. Det har gjort mig ännu mer avsiktsstyrd i vilken mat jag väljer att köpa, vilket jag vet är ett privilegium, samtidigt som det gör hela den här delen ännu mer värdefull.
Dessutom är det viktigt för mig att ha stunder varje dag när jag inte distraherar mig från mina tankar och känslor utan möter dem, så att jag kan märka dem, vilket i förlängningen också ger sinnesro eller i alla fall en förståelse för vad som försiggår i mig själv. Ibland är måltiderna en sådan stund.
Samtidigt finns andra tillfällen när jag verkligen är mer introvert än jag mår bra av och i sådana lägen är "distraktion", det vill säga hjälp att vända uppmärksamheten utåt, väldigt bra för mig. Ibland använder jag sinnesupplevelserna i maten för att vända uppmärksamheten ut från tankesnurrar och känslor, ibland passar lite bukesurf eller en podd bättre.
På ashramet där kontexten är att äta gemensamt i tystnad, så uppskattar jag den samvaron mycket. I vardagen socialiserar jag alltid kring maten om det finns andra i samma rum. Jag bor i ett litet kollektiv med tre andra personer. Det är vanligare att jag stannar i köket och äter med sällskap än att jag går därifrån för att få äta själv, men det innebär ändå oftast max en måltid om dagen i sällskap för vi har olika tider.
Har alltid P1 eller musik igång också som bakgrundsljud. Tyst funkar dåligt för mig och jag behöver lagom mängd distraktionsmoment för att vardagen ska gå så smidigt om möjligt. 
Men med en bättre arbetsmiljö och arbetsbelastning har jag dock blivit otroligt mycket socialare även i lunchrummet och med fler kollegor. Innan dess var det en pina, ofta satt jag med mobilen och hörlurar när jag tvingades äta när andra åt pga processtiderna. Försökte alltid undvika andra o äta själv.
