Det är tudelat, mår jag bra och inte har allt för mycket att tänka på så sitter jag gärna och äter i tystnad, utan någon annan distraktion. Kan sitta och titta ut på hästarna samtidigt som jag äter, det räcker. Just då är det fint. Men har jag mycket, privat eller på jobbet, så drar det gärna iväg till att mobilen åker fram. Det är något jag har tänkt på. Troligtvis som en distraktion från det jag behöver tänka på.Jag har senaste tiden utmanat mig själv till att äta under tystnad. Innan har jag haft podd, video, eller något annat "roligt" under tiden. Känner stor skillnad i min sinnesfrid och matupplevelse, men samtidigt är barnet inom mig lite surt, eftersom jag under lågstadiet tvingades äta tyst. Men då var vi ju en hel skola med barn som tvingades till tystnad; nu är jag ensam.
Hur äter ni när ni är ensamma? I tystnad eller inte? Känns det jobbigt att äta i tystnad (det gör det fortfarande för mig ibland, svårt att fokusera - som nu) eller är det en bra stund för dig själv - eller båda?
Sen undrar jag om det kan vara en generationsfråga, min mamma tex tolererar absolut ingen mobilanvändning under en middag hemma hos henne. Herregud, hon skulle få spader! Likaså på diverse arbetsplatser, ofta är det de äldre som inte drar fram mobilen vid lunchbordet. Men mer en anekdotisk iakttagelse.