Äta under tystnad

[Sel]

Platserna bredvid lunchbordet, där man mer naturligt inte blockerar andras möjligheter till att äta och umgås. Det är för övrigt ändå frivilligt att ta sig någon annanstans att äta om man föredrar det. Nu sker ju inte det här "absolut vilja att sätta sig tillsammans på de få platser vid gemensamt bord som finns men tydligt isolera sig mot de andra vid bordet" på min arbetsplats. Det blir lite som att bete sig ganska illa att med stor emfas vilja ta upp en specifik plats mitt bland sina kollegor, men sedan aktivt ignorera dem, istället för att välja en plats där läsning/mobil/musik inte uppfattas som att man ignorerar andra.

Sen om man är på en arbetsplats där man sitter runt samma bord men många helst ignorerar varandra som normaltillstånd, så blir det annorlunda. Men för mig märkligt och så har det aldrig funkat på någon av mina arbetsplatser.

Fast att man plockar fram mobilen eller bläddrar i en tidning behöver ju ingalunda innebära att man "isolerar" sig eller aktivt ignorerar sig från resten av bordet. Jag tycker att de flesta är rätt haj på att både småprata i grupp och glutta i telefonen eller på datorn samtidigt.

 

[Lingon]

Nä, även om det säkert hade varit bättre om det funnits mer utrymme. Prata med varandra behöver man inte göra. Men det är nog inte mobilen som stör mest, det är nog icke-ätandet, eftersom det finns gott om plats att sitta bredvid och göra sånt som inte innefattar tallrik och bestick. Ska fundera på det vid dagens lunch.

Men det är inte heller någon som sitter med mobilen vid lunchbordet på det sätt det verkar vara på andra platser.

Icke-ätandet? Men man kan faktiskt äta och titta i mobilen samtidigt. Man kanske känner sig sliten och orkar inte prata med folk på sin lunchrast.

 

[honung]

Fast att man plockar fram mobilen eller bläddrar i en tidning behöver ju ingalunda innebära att man "isolerar" sig eller aktivt ignorerar sig från resten av bordet. Jag tycker att de flesta är rätt haj på att både småprata i grupp och glutta i telefonen eller på datorn samtidigt.

Fast det här är väl något som handlar om många saker där vi alla inte är riktigt på samma nivå i tider av förändring i en massiv röra av social etik, hyfs, oskrivna regler, generationsskiften och användandet av våra så högt älskade mobiltelefoner i sociala situationer. JAG tycker som sjöberga att det är vansinnigt ohyfsat att sitta och glo i mobilen vid en delad måltid vid samma bord, jag tycker det är jävligt ohyfsat att prata högt och ljudligt i telefonen i exempelvis kollektivtrafiken, jag tycker att man kan ta av sig hörlurarna vid samtal med omgivningen, jag tycker att kanske mobilen kan stanna i fickan i många situationer. Bara som exempel.
Bara för att du KAN prata med bordsgranne och glutta i telefonen samtidigt innebär det inte att omgivningen uppskattar den typen av närvaro.

Men nu handlar ju tråden om att äta måltid i tystnad.

 

[Scata]

Hur äter ni när ni är ensamma? I tystnad eller inte? Känns det jobbigt att äta i tystnad (det gör det fortfarande för mig ibland, svårt att fokusera - som nu) eller är det en bra stund för dig själv - eller båda?

Jag läser tidning eller bok när jag äter ensam. Så jag äter och läser i tystnad - det är rogivande.
Elektronisk utrustning göre sig icke besvär vid mitt matbord, varken med eller utan sällskap.

 

[Bison]

Fast det här är väl något som handlar om många saker där vi alla inte är riktigt på samma nivå i tider av förändring i en massiv röra av social etik, hyfs, oskrivna regler, generationsskiften och användandet av våra så högt älskade mobiltelefoner i sociala situationer. JAG tycker som sjöberga att det är vansinnigt ohyfsat att sitta och glo i mobilen vid en delad måltid vid samma bord, jag tycker det är jävligt ohyfsat att prata högt och ljudligt i telefonen i exempelvis kollektivtrafiken, jag tycker att man kan ta av sig hörlurarna vid samtal med omgivningen, jag tycker att kanske mobilen kan stanna i fickan i många situationer. Bara som exempel.
Bara för att du KAN prata med bordsgranne och glutta i telefonen samtidigt innebär det inte att omgivningen uppskattar den typen av närvaro.

Men nu handlar ju tråden om att äta måltid i tystnad.

Jag ser det inte ens som en delad måltid bara för att man är några kollegor som råkar äta lunch samtidigt
Kunde inte bry mig mindre vad folk gör när de äter på jobbet, vissa surfar, andra läser sina order, läser tidningen, pratar i telefon, pratar med varandra, sitter med hörlurar.
Vissa sitter bara och tar plats, spelar kort, skriver rapporter osv.
Efter den här tråden är jag väldigt glad för att vi har en chill kultur på mitt jobb vad det gäller lunchrum.

 

[Islandshästryttare]

Jag har senaste tiden utmanat mig själv till att äta under tystnad. Innan har jag haft podd, video, eller något annat "roligt" under tiden. Känner stor skillnad i min sinnesfrid och matupplevelse, men samtidigt är barnet inom mig lite surt, eftersom jag under lågstadiet tvingades äta tyst. Men då var vi ju en hel skola med barn som tvingades till tystnad; nu är jag ensam.

Hur äter ni när ni är ensamma? I tystnad eller inte? Känns det jobbigt att äta i tystnad (det gör det fortfarande för mig ibland, svårt att fokusera - som nu) eller är det en bra stund för dig själv - eller båda?

Under pandemin har det blivit många ensamma luncher när jag jobbat hemma. Jag har en korsordstidning och löser gärna olika kryss medan jag äter. Det är roligt och annorlunda mot mitt jobb jag gör så det har varit en bra avkoppling.

Ibland läser jag en bra bok när jag äter själv. Också väldigt avkopplande tycker jag. På hösten/vintern brukar jag ta någon semesterdag en vardag då brukar jag ta en lyxfrukost på något mysigt ställe och ta med en bok.

 

[warg]

Mat eller inte - jag har aldrig kunnat ha ljud i bakgrunden sådär som många har. Antingen lyssnar jag på något eller så lyssnar jag inte - och lyssnar jag inte är ljudet bara störande. Det som är helt obegripligt för mig är hur man kan ha två olika ljud igång samtidigt.

 

[Motacilla]

De dagar jag distansjobbar och äter lunch hemma varierar jag mellan att lyssna på lunchnyheter på radio och att äta i tystnad och utan tidning/internet som underhållning.

På jobbet äter jag ibland i lunchrummet: om någon sitter där pratar jag (förstås) lite lätt med den. Är jag ensam kan jag bläddra i nån tidning.
Om jag vill vara för mig själv och t.ex lyssna på en podd när det är lunchdags brukar jag gå ut på lunchen. Jag tänker att resten ska inte drabbas av att jag inte orkar umgås den dagen. (En sällsynt hållning i dagens värld).

Att titta på tv när man äter är för mig något jag gör extremt sällan och det skaver lite. Tycker det är lite slött och stör mig på mig själv när jag gör det. Men vad andra gör bryr jag mig inte om.

I sällskap tror jag att jag aldrig ätit middag framför tv:n, inte ens med någon jag bor med.

(Tv är inte så viktigt för mig och jag tittar inte ens på tv varje dag/vecka).

 

[Milosari]

Äter jag själv har jag oftast något läsbart, mer sällan rörlig bild (äter nästan alltid vid köksbordet). Men är jag själv blir det oftast relativt enkel mat. Blir otroligt provocerad av den som föreslår att vi äter framför TVn om jag lagt ner lite möda på maten. En stor skärm slukar all uppmärksamhet, då är det hämtpizza som gäller.

Är vi flera som äter tillsammans så är det skärmförbud. Då gör jag lite roligare och snyggare mat och då fokuserar vi på den och varandra.

Äter jag samtidigt, men inte tillsammans med andra (som i lunchrummet på jobbet) så tittar jag i regel lite halvt på telefonen beroende på vad samtalsämnet är.

 

[iNHALE]

Äter jag själv hemma utan sambon så äter jag helst vid datorn och har något filmklipp från youtube igång samtidigt, något lättsamt och informativt i stil med "A day in the life of a [insert random yrke]" eller liknande. Äter jag med sambon så brukar han ofta sätta igång någon film eller serie på mobilen som vi tittar på. På jobbet äter jag med höger hand och surfar på mobilen med vänstern. Om någon pratar med mig eller jag blir involverad i en konversation så lägger jag ned telefonen. Att bara sitta rakt upp och ned och äta har jag mycket svårt för. Min hjärna blir stressad vilket ofta leder till att jag hetsäter för att kunna gå och göra något annat så fort som möjligt. Eftersom min hjärna är väldigt lättstressad rent tankemässigt så måste jag hela tiden stimulera den med något för att den inte ska börja mala och älta en massa (ofta negativa) tankar om olika saker vilka i sin tur triggar ännu mer stress och ångest. Så det mest effektiva sättet att förhindra det och behålla en avslappnad tankebana är att se till att hjärnan har andra saker att ägna sig åt än att tramsa med orostankar.

 

[Sel]

Fast det här är väl något som handlar om många saker där vi alla inte är riktigt på samma nivå i tider av förändring i en massiv röra av social etik, hyfs, oskrivna regler, generationsskiften och användandet av våra så högt älskade mobiltelefoner i sociala situationer. JAG tycker som sjöberga att det är vansinnigt ohyfsat att sitta och glo i mobilen vid en delad måltid vid samma bord, jag tycker det är jävligt ohyfsat att prata högt och ljudligt i telefonen i exempelvis kollektivtrafiken, jag tycker att man kan ta av sig hörlurarna vid samtal med omgivningen, jag tycker att kanske mobilen kan stanna i fickan i många situationer. Bara som exempel.
Bara för att du KAN prata med bordsgranne och glutta i telefonen samtidigt innebär det inte att omgivningen uppskattar den typen av närvaro.

Men nu handlar ju tråden om att äta måltid i tystnad.

Jag tycker att det är stor skillnad på vad som förväntas i vett ooch etikett när man sitter och delar måltid, jämfört med när man sitter och äter Sin mat i ett delat utrymme. Krav på hur arbetskamraterna som är vuxna människor ska bete sig under sin rast är att gå lite långt, så länge de inte skränar och stör. Jag skulle verkligen inte orka sitta och bli aktivt provocerad bara för att folk väljer att inte engagera sig i "gemenskapen" på samma sätt som mig.

Sant! Fortsätter sidospåret är det kanske värt att bryta ut.

 

[honung]

Jag tycker att det är stor skillnad på vad som förväntas i vett ooch etikett när man sitter och delar måltid, jämfört med när man sitter och äter Sin mat i ett delat utrymme. Krav på hur arbetskamraterna som är vuxna människor ska bete sig under sin rast är att gå lite långt, så länge de inte skränar och stör. Jag skulle verkligen inte orka sitta och bli aktivt provocerad bara för att folk väljer att inte engagera sig i "gemenskapen" på samma sätt som mig.

Sant! Fortsätter sidospåret är det kanske värt att bryta ut.

Nu beror det ju självklart på hur rum och situation ser ut. Jag förväntar mig inte småprat, vill inte ha småprat heller, men sitter man vid samma bord öppnar man ju upp för interaktion och jag tycker bara att det blir obehagligt när personen som slagit sig ner vid mitt bord visar alla tecken på att ta avstånd men ändå väljer att dela plats med mig och äter 'ihop' med mig.Äh, jag vet inte, har inte bekymret, jag har vare sig lunch, eller lunchrum , det var många år sedan jag hade det i mitt arbete

 

[Lobelia]

För mig är det en ickefråga, jag kan lika gärna äta under tystnad, som till en ljudbok eller i sällskap (tyst eller i samtal). Jag har heller ingen historia om att ha tvingats äta under tystnad. Det varierar hur jag gör.

 

[Lobelia]

Skulle vara oerhört provocerande om någon satt sig i lunchrummet och kollar i mobilen. Har man satt sig där så gör man inte så. Man behöver inte prata och umgås, men att aktivt ta avstånd är inte okej. Finns utrymme att sitta själv om man vill.

Varför blir du provocerad av det. Varför får man inte aktivt ta avstånd, om nu personen verkligen gör det, vilket troligen varierar. Har ni någon regel att man inte får använda mobilen i lunchrummet?

 

[Lingon]

Mja, fast jag minns som liten (ett bra tag innan internet med andra ord) att jag även då ville ha med tidning eller bok till matbordet, och att vi satt och läste baksidan på flingpaketen till frukost. Att sitta rätt uppochned och bara äta skulle kännas märkligt för mig.
Edit: som ensam då. Sitter jag med andra människor går det bra att prata också givetvis, eller läsa. Vilket som.

Jag läste ofta Kalle Anka-tidningen när jag åt när jag var liten.

 

[Lobelia]

Jag känner den tydligt och avstår därför att fokusera på annat än maten och de som sitter vid bordet. Det här med att sitta och äta tillsammans framför en TV är som en scen ur en mardröm för mig.

Men överför du inte då din känsla till andra som förmodligen oftast inte alls stämmer för den personen? Så upplever jag det åtminstone. Fokuset på maten är förmodligen lika stort som för den som pratar med andra i snitt - vi talar om distraktioner medan man äter trotts allt. Och mobilen kan vara ett sätt för en del att kunna närma sig andra och känna delaktighet när man är för blyg för att prata.

 

[Lobelia]

Det nya är att en del inte längre klarar av att läsa och förstå text, åtminstone låtsas de inte göra det, och den biten var betydligt bättre förr.

Förr? I den mån du har rätt så syftar du rimligen på ett mycket kort tidsspann. Det är inte länge sedan läskunnigheten var mycket lägre än idag och tillgången till att ha något att läsa överhuvudtaget mycket begränsad. I och för sig fick vi en lag 1723 om att alla föräldrar skulle se till att deras barn lärde sig läsa, men att detta ledde till att man kunde läsa bättre än idag generellt är en klar överdrift. Troligen är vi långt bättre på att läsa generellt idag än alla födda tidigare än 1900-talet och definitivt bättre än de födda på 1800-talet. Att läsa är en del av vår vardag men det var inte länge sen möjligheterna för gemeneman var starkt begränsad och sporadisk.

 

[Lobelia]

Nu beror det ju självklart på hur rum och situation ser ut. Jag förväntar mig inte småprat, vill inte ha småprat heller, men sitter man vid samma bord öppnar man ju upp för interaktion och jag tycker bara att det blir obehagligt när personen som slagit sig ner vid mitt bord visar alla tecken på att ta avstånd men ändå väljer att dela plats med mig och äter 'ihop' med mig.Äh, jag vet inte, har inte bekymret, jag har vare sig lunch, eller lunchrum , det var många år sedan jag hade det i mitt arbete

I lunchrummet kan valet av plats till stor del styras av vad det finns för valmöjligheter. Ditt resonemang bygger på att det finns så pass gott om likvärdiga platser att man kan välja att inte sitta nära någon.

Och sen om du inte vill ha något småprat låter det som ett utmärkt val att sätta sig nära dig om man inte heller vill prata och lämna platser bredvid dem som gärna pratar lediga.

 

[sjoberga]

Men överför du inte då din känsla till andra som förmodligen oftast inte alls stämmer för den personen? Så upplever jag det åtminstone. Fokuset på maten är förmodligen lika stort som för den som pratar med andra i snitt - vi talar om distraktioner medan man äter trotts allt. Och mobilen kan vara ett sätt för en del att kunna närma sig andra och känna delaktighet när man är för blyg för att prata.

Jag har väl inte överfört min känsla till någon genom att beskriva att jag tycker att det vore en scen ur en mardröm att äta framför TVn, att jag tydligt känner informationsstress på det sätt som jag tror att @vilde avsåg. Det har väl inte med andra människor att göra alls?

 

[Lobelia]

Jag har väl inte överfört min känsla till någon genom att beskriva att jag tycker att det vore en scen ur en mardröm att äta framför TVn, att jag tydligt känner informationsstress på det sätt som jag tror att @vilde avsåg. Det har väl inte med andra människor att göra alls?

Nej du överför dina känslor till andra genom att tolka deras beteende utifrån vad du tycket/känner. Jag menar alltså inte att de börjar känna så (även om du kan påverka dem att göra det genom ditt agerande) utan att du använder dina egna känslor för att tolka deras. Och det behöver inte alls stämma för andra, vi är alla olika.

Edit, jag kommenterar alltså hela ditt inlägg och inte bara biten om att äta framför TV.