Aspergers syndrom?

Horzelover

Trådstartare
Skrev för en tid sen om vår son som är 8 år och som vi tycker varit rätt så besvärlig sen ca.1½ år tillbaka och är fortfarande bitvis. Nu har jag pratat med en barnpsykolog och berättat om sonens problem och då säger han att han tycker att det låter som Aspergers syndrom. Hade inte en aning om vad det var så jag började att läsa på om ämnet på Internet och några böcker och får en aha-upplevelse, väldigt mycket stämmer in på sonen! Kan inte beskriva känslan, blev lättad och glad och ändå lite sorgsen på samma gång.

Huvudsaken är att sonen blir hjälpt och att vi inte behöver känna oss som dåliga föräldrar som vi gjort hittills ganska ofta. Några i vår omgivning har sagt att vår son är "bortskämd" och "intensiv" och att vi varit inkonsekventa i vår uppfostran. Nu har vi iof inte fått någon 100 % diagnos än, vi ska på utredning men jag är ganska säker på att han har AS. Hoppas att det finns någon annan förälder därute med samma diagnos på sitt barn som har lust att ge oss några råd och tips?
 
Sv: Aspergers syndrom?

Jag har bara jobbat med Asbergerbarn. Det som varit viktigt för dem är rutiner och att de vet vad som skall hända.

Vi har kört mycket med händelsekort. T.ex. vid påklädning. Först ett kort på byxor, sen skor, jacka osv och som avslutning ett kort på vad vi ska göra. T.ex. gården, skogen, lekplatsen etc. Då har de sett vad som händer efter påklädningen osv.

Vi har varit noga med att berätta vad som ska hända.
 
Sv: Aspergers syndrom?

Jag jobbar med äldre elever med Asperger/adhd. En del behöver mer stöd i skolan än andra, men vi har flera Aspergerelever som går i vanlig klass och inte behöver mkt extra stöd alls. En del andra behöver hjälp med att strukturera upp sin tillvaro lite...

Hoppas att utredningen blir av snart och att ni får det stöd ni behöver som föräldrar. Om er son får en diagnos, gå gärna på de föräldrautbildningar som finns - man kan även få stöd genom föräldraföreningar.
 
Sv: Aspergers syndrom?

Hej först och främst ta emot all hjälp ni kan få från habiliteringen.
De kan dessa barn och förstår dem, vilket dessvärre omgivningen inklusive "vanliga" skolan oftast ej gör.
Själva har vi " bråkat" med skolan ca 1,5 år nu först börjar de inse vad det handlar om.
Du får gärna skicka ett E-mail till mig så kan du få mer info.
Men kortfattat kommer nedan vad ni kan tänka på.

Dessa barn har ofta svårt med kommunikationen.
Detta innebär ofta att de tolkar exakt vad du säger.
De hör oftast bara bitvis. Därför var kort och tydlig. Inga långa utläggningar.
De har ofta svårt för frågor
Avser då exempelvis när de är upprörda, låt dem vara tills de lugnat ner sig.

De kan även ha svårt att minnas och frågor blir då jobbiga.

Struktur- Schemalägg gärna tydligt dag för dag.

De behöver "fåtalet" människor runtomkring sig.

Nya människor och nya saker förbered i god tid.
Använd bilder för att förtydliga.

Vid konflikter tänk tillbaka på vad ni sagt, ofta beror konflikter på att man uttryckt sig fel.

Eller som jag brukar säga dessa barn pratar ett "eget" språk och vi runtomkring måste lära oss det.

De kan oftast inte läsa mellan raderna.
De har ofta svårt för skämt de förstår helt enkelt inte dem.
De har svårt för "dubbelhet". Kan bli problem en lärare säger en sak nästa säger en annan sak. Bäddad för konflikt.
ALLA I OMGIVNINGEN MÅSTE GÖRA LIKA:
Sist men inte minst LYSSNA på ditt barn
Har du sagt/lovat en sak gör det. .De tolkar exakt vad du säger och tycker INTE om snabba förändringar



Har ditt barn ett "speciellt" intresse som är ok låt han hålla på med det. Få gärna in det i undervisningen i skolan.
I vårt fall ärdet djur främst hästar. Har nu införskaffat ett engelskt lexikon med "hästord" ..
De är ofta väldigt noggranna när de gör något, MEN DET TAR TID.
Låt det ta tid oftast blir resultatet perfekt.
Stressar man på dem blir det oftast kaos

Beröm uppmuntra hela tiden.
Blev lite snurrigt har precis kommit hem från jobbet arbetar natt...
Men fråga om du har funderingar
mvh El
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Aspergers syndrom?

Tack för alla tips so far! Vår son har väldiga problem med grovmotoriken också tex cykla och simma. Han kan inte simma (och vi har övat!) och är jätterädd att cykla framförallt i nerförsbackar. Glömde bromsa en gång och for rakt ut i skogen och blev skrämd. När han var liten var han rädd för att gunga och kunde (ville inte?) klättra. Kan detta ha med AS att göra?
 
Sv: Aspergers syndrom?

"Klumpig" i motoriken kan det stämma?
Ridningen gjorde underverk för vårat barn.

Sedan stämmer inte rädsla in på henne, hon är totalt orädd.
Man får lov att "stoppa" henne ibland.
Hon har inte riktigt "begrepp" om att saker kan vara farliga.

Men glöm nu inte alla med AS är olika individer och därmed är de olika i sätt.
Vissa saker kan vara gemensamma andra inte.
mvh El
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Aspergers syndrom?

Kom på övrigt som är lite "udda" och vanligt.
Favoritkläder innebär att dessa helst bärs 7 dagar i veckan.
Kläder får inte sitta åt, älskar "slappa" kläder.

Svårt med att känna kyla. Kan rida i T-shirt mitt i vintern.
Man får "jaga" med kläder.

Svårt att känna "mättnad" vid god mat får man stoppa.

Kräsen när det gäller mat, svårt för vissa maträtter. Här i vårt fall kött.

Rutinbunden- exempelvis när det görs iordning till ponnyn. Allt görs i viss ordning, samma varje dag. Stör man ordningen KAOS.

mvh El
 
Sv: Aspergers syndrom?

Har bara arbetat med 2 elever med den diagnosen men det intressanta angående lösa kläder som du skrev var att den ena helst ville ha tröjan instoppad i byxorna och skärpet åtdraget. Rätt fult med collegetröja i jeansen och skärp åt rejält, så där stämde det inte med din erfarenhet.

Sen ena gillade inte såsig mat, typ grytor. Kött och potatis separerat från sås. Har hört att det är rätt vanligt bland dessa barn men vet inte säkert.
 
Sv: Aspergers syndrom?

Elshacera sammanfattar det hela så bra :)
Jag lägger till eller utvecklar lite som jag också kommer att tänka på:

Det där att vara hypo/hyperkänslig (okänslig/överkänslig) för olika stimuli är vanligt. T ex att regndroppar gör ont eller att det är skönt att duscha så varmt som andra bränner sig på. Eller att man inte behöver jacka i minusgrader. Men ibland är det inte så enkelt som att det är antingen eller om det ligger utanför "normalspannet". Ibland får "vi" helt enkelt förstå att upplevelsen är kvalitativt annorlunda. "Våran" referensram räcker inte till för att förstå. Hur kan man förstå att det faktiskt kan göra ont att klippa håret? Att ljud gör fysiskt ont? Att en polokrage känns som att man håller på att kvävas? Eller att det är skönt att spänna skärpet för hårt?
Det där med mat är också ett exempel på hur man kan uppleva saker annorlunda. Det kan handla både om lukt/smak men också om konsistens eller att man inte gillar att det är "ihopgrötat". Hmm.. en del personal jag träffat generaliserar tyvärr och tror att aspergare inte kan äta gratäng eller gryta, men det är förstås individuellt!

Precis som Elshacera säger är det lätt att fastna i att man bara vill ha "den tröjan", "den maträtten", leka "den leken". Vi runt omkring får hela tiden väga komfort för personen mot vad personen har nytta av att lära sig. Inte alltid lätt:) för rutiner är ju lika med trygghet och det unnar vi ju alla.

När det gäller kommunikationen kan ett barns långa processtid tolkas som att h*n inte förstår. Att då säga om samma sak en gång till kan vara som att komma med ett helt nytt budskap, istället för att som "vi" tror - att vi har lagt ut texten. Ta reda på om barnet inte förstått innan man börjar med omskrivningar. Verbal kommunikation behöver vara tydlig och anpassas individuellt, många är hjälpta av visuellt stöd. Använd bara undertoner och talesätt om barnet förstår dessa. Ibland säger man att aspergare förstår inte ordspråk. Fel att generalisera! Det finns många med AS som gillar vissa ordspråk som de återvänder till ofta - för att de förstår dem :idea: Men ironi och bildligt tal ska man förstås inte använda om man inte vet att barnet gillar och förstår det. Man får vara vaken för om ens barn har svårt att ta initiativet att fråga om h*n inte förstår.

Sociala koder är svårt för personer med AS. Just för att de ofta är outtalade och underförstådda. Hjälp barnet att förstå hur det funkar (jag "ritpratar" mycket.)

Det är bra om skolan kan bygga på specialintressen för att motivera och utveckla kunskaper i andra ämnen. Lite klurig och okonventionell personal är guld värt:).

Svårigheter att planera och att se sammanhang ligger i funktionshindret, så gör det otydliga tydligt och det oförutsägbara förutsägbart så långt det går:). Ta reda på var de starka sidorna finns och bygg vidare på dessa. Tex en känsla för detaljer är ju en ynnest i vissa sammanhang!

Jag är inte förälder men väl personal som försöker så gott jag kan ;)
 
Sv: Aspergers syndrom?

För det första:bow:vi skulle vilja ha dig som personal...
Du verkar förstå dig på dessa barn.

Tyvärr har ofta de som arbetar i "vanlig" skola svårt att se dessa barn.
Det kan vara lättare att få stöd och hjälp när man har en pojke.
Detta då pojkar oftast är utåtagerande. Flickor är oftast "inåtvända".

Man skall även tänka på att dessa barn oftast är normalbegåvade eller högt begåvade.
har man då som vi en flicka som är duktig i skolan och inte visar något "bråkigt" humör där.
Då får man ofta kämpa för att få skolan att förstå.

Att sedan de som är "inåtvända" mår pyton när de kommer hem pga saker som hänt under skoltid ser ju inte skolpersonalen.



Alltså ser man inte/vill inte se några problem.

En annan speciell sak är följande...
De stänger av, brukar jag kalla det.
Blir något för jobbigt, blir de okontaktbara.

De kan även ordagrant upprepa meningar, samtal.

Samt ofta svåra att "läsa" av på mimiken.
Exempel i vårt fall som misstolkas av lärare är följande

Leende- flickan är glad tolkas detta som fel. Detta leende kommer när hon är osäker och inte har förstått.
Leendet har alltså en helt annan orsak än vad vi normalt är vana vid.

mvh El
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Aspergers syndrom?

För det första:bow:vi skulle vilja ha dig som personal...
Du verkar förstå dig på dessa barn.
Men tack!!:o:love:

har man då som vi en flicka som är duktig i skolan och inte visar något "bråkigt" humör där.
Då får man ofta kämpa för att få skolan att förstå. Att sedan de som är "inåtvända" mår pyton när de kommer hem pga saker som hänt under skoltid ser ju inte skolpersonalen.
Jag förstår precis vad du menar. Jag har bla jobbat på ett internat där explosionerna eller "deppbryten" kommer efter skoltid. Luften går fullständigt ur dessa ungdomar och inte alla har självbevarelsedriften att vila utan tvångar eller har ångest istället. Det är jobbigt att vara en stridis som personal för jag har svårt att hålla tyst:o, men jag kan tänka mig att det skär än mer i hjärtat som förälder.

Exempel i vårt fall som misstolkas av lärare är följande
Leende- flickan är glad tolkas detta som fel. Detta leende kommer när hon är osäker och inte har förstått.
Leendet har alltså en helt annan orsak än vad vi normalt är vana vid.
Verkligen! Eller det där "stela" leendet som är ett sätt att hålla ihop sig får man vara helt ointresserad av dessa barn för att inte kunna se igenom. Är ju inte perfekt själv:D, men jag tror man måste ifrågasätta det uppenbara om man ska ha en chans att förstå. *också lite uppgiven över vissa lärare och boendepersonal ;)*
 
Sv: Aspergers syndrom?

Jo han är klumpig, när vi äter bryr han sig inte om kladd runt munnen och klasskompisarna reagerar i skolan över detta, inget hjälper vi påminner och påminner. Han spiller och snubblar mycket, slår sig.

Det som vi reagerar mest över är att han är så otroligt svartsjuk på mig och maken. Vi FÅR inte vara nära varandra, knappt prata med varandra utan att han ska vara med eller fysiskt gå emellan. Klänger mycket på maken, ska kramas och pussas hela tiden (känns det som!) och kan säga "Jag älskar dig" 20 ggr/dag. På helgerna lämnar han oss inte många minuter ifred, vägrar leka med kompisar eller hitta på något själv och frågar oupphörligen om vi vill göra något med honom. När vi nångång säger att vi kan göra något är det väldigt begränsat vad han vill göra oftast något sällskapsspel som vi är helt utleda på för vi spelat det så mycket. Han kan alltså sitta rakt upp och ner och gnälla en hel helg och "vakta" på oss. Det är otroligt påfrestande och jag fattar inte hur vi ska kunna göra något åt detta! Vi ger förslag på aktivitet men inget är kul. Vi har svårt att smita också för han vill inte vara hemma själv och vi har ingen avlastning. Förslag?
 
Sv: Aspergers syndrom?

Jag har varit med om ett par ungdomar som fullkomligt slukade all närhet som gick att få och som brottades med mycket svartsjuka. Vad jag kan säga är att vi jobbade med denna svartsjuka h e l a tiden. Och mig veterligen hade föräldrarna gjort det också i åravis. Det var också ett stort problem att kunna vara ensam och sysselsätta sig själv. Nu har jag jobbat mycket med tonåringar och vuxna med AS där tvångssyndrom och depressioner var vanligt förekommande, så det var verkligen A och O att hitta fungerande sysselsättning.

Man får prova sig fram och hitta nycklarna till förståelsen för att andra också har behov. Hjälp barnet med perspektivbytet :idea:. Visa (rita? skriv? prata? du vet vad som fungerar bäst) att andra också behöver krama på varandra, att andra också mår bra av det, "Precis som du gör". Man kan visa tid på olika sätt, att den räcker till för alla. Tårtbitar kanske? Det viktiga är att du hittar ett sätt som barnet kan förstå, och ännu bättre vara delaktig:). Och låt barnet få förklara vad som händer i honom när han ska tränga sig emellan och blir sotis. Försök hitta varför han inte vill lämna er ifred. Nyckeln är att förstå hur han tänker. Har man fått till en bra dialog kan man sedan sätta upp ramar för hur det ska fungera och få barnet med på dessa "regler". Min erfarenhet är att Aspergare förvånansvärt sällan gör saker på tji eller av rent trots, utan att man har hälften vunnet genom att förstå hur h*n tänker och känner.

Gör honom delaktig i att hitta sysselsättning. Man planerar tillsammans. Om det är svårt och personen saknar initiativ, presenterar jag lagom många alternativ. Jag försöker förstås med saker som jag tror personen kan gilla. Personer med AS kan ha mkt svårt att välja. Och då kan det ju tolkas som att man inget vill göra. Eller så har man som strategi att säga nej till allt man inte provat och om man saknar förförståelse. Då behöver man som vuxen ta befälet och "bestämma över huvudet", även om det kan låta hårt när det handlar om fritidsförströelser. Men om personen inte kan, måste någon ge en skjuts framåt. Det görs ju av välvilja för att alternativet ofta är värre. Om man vet varför man gör saker får man blunda hårt för de okunnigas kommentarer som jämför med hur man skulle gjort med "vanliga" barn. Ni är bra föräldrar som hittills gjort så gott ni kan med det ni vet, och bättre blir det!:)

Angående utredning. Man kan behöva ligga på och vara frågvis för att verkligen få ut så mycket som möjligt av den, och inte bara diagnosen. En vettig utredning har också förslag på åtgärder och ska tydligt visa svaga och starka sidor. Får man nu experthjälp ska man se till att få något i handen man förstår och kan bygga vidare på direkt.
 

Liknande trådar

B
Träning Var NH en Aha-upplevelse för dig? Berätta! Jag kan berätta vad NH betytt för mig. När jag som vuxen, efter många års intensiv längtan...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
5 456
Senast: Rina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp