Ärvda möbler - en klassfråga? (utbruten från Att fråga vad någon jobbar med?)

[Badger]

Ingen har väl sagt att gammalt arvegods skulle ha monetärt värde, utan det handlar väl mer om att det är större chans att en möbel håller i hundra år om den är välgjord, än om den var enkel och billig.

Vad gäller att många människor inte behåller gamla trasiga saker som man ersatt med nya så tror jag att det delvis beror på utrymme, ja. Det handlar mindre om att vilja ha nytt och fräscht än att det helt enkelt inte finns plats att behålla den trasiga gamla soffan när man ersatt den med en hel. Och att man inte ersätter den gamla soffan förrän den är just trasig bortom rimlig möjlighet eller kostnad för att laga den.

För att återgå till kastrulldiskussionen: Mina fungerande kastruller står redan i varandra, och det är rena tetris i kastrullskåpet att få plats med alla fyra plus stekpannor etc. Att knö in en trasig kastrull till går helt enkelt inte. Vill jag behålla en gammal kastrull så får jag avstå från att köpa en ny, helt enkelt.

Det finns ju grader mellan att köpa nytt för att man gillar nytt och fräscht, och att spara trasiga saker som knappt går att använda längre (stolar där benen håller på att lossna, soffor med trasigt tyg som ingen har råd att klä om, mattor med hål i, osv) för att ge till släkten.

Jo soffor är det nog få som sparar på.

Men stolar där benen håller på att lossna är ju vad som står runt vårt köksbord (jugendstil, så benen kan ju lossna där med). Eller de var sådana när de stod i ett vindsförråd, numera är de sunda och omklädda av undertecknad. Iofs för att jag tycker att nya stolar är fulare och mer obekväma då. Men mycket glad över att de sparades av någon sentimental typ. Är de billiga? ja jag fick tre till i lite annan stil från en granne för 60 kr för några månader sedan som jag klädde om. Är de ärvda? ingen aning. Men ja de stod ju i ett vindsförråd, med nätväggar, till en lägenhet (på under 100 kvadrat) så någon offrade plats på trasiga stolar onekligen.

 

[Mabuse]

Jo soffor är det nog få som sparar på. Men stolar där benen håller på att lossna är ju vad som står runt vårt köksbord. Eller de var sådana när de stod i ett vindsförråd, numera är de sunda och omklädda av undertecknad. Iofs för att jag tycker att nya stolar är fulare då. Men mycket glad över att de sparades.

Då kommer vi ju till nästa fråga: Var har man plats till verktyg och möbelverkstad när man bor trångt? Vem har plats över att förvara stolar i vindsförrådet? I vår lägenhet har vi ett, litet förråd. Ska vi börja förvara t ex de trasiga stolarna vi bytte ut där, så får vi kasta cyklar, ärvda barnkläder, skridskor etc som nu finns där.

Det finns ju en anledning till att arvegods ofta är små saker - dukar, skrin, böcker, trasmattor, tavlor, snarare än matbord, skåp och soffor. Har man dessutom flyktingar i släkten, vilket många har, så kan man vara rätt säker på att det knappt finns någonting från släkten.

 

[Badger]

Då kommer vi ju till nästa fråga: Var har man plats till verktyg och möbelverkstad när man bor trångt? Vem har plats över att förvara stolar i vindsförrådet? I vår lägenhet har vi ett, litet förråd. Ska vi börja förvara t ex de trasiga stolarna vi bytte ut där, så får vi kasta cyklar, ärvda barnkläder, skridskor etc som nu finns där.

Ja det var onekligen lyxigt att få dem lagade. Min släkt skulle stått helt handfallna, men en i min mans släkt är händig. Men jag trodde aldrig det var överklassigt att kunna laga möbler. (lim, plugg och tving, magi för mig men)

Här är de elva vanligaste frågorna om ditt förråd - Hem & Hyra

Jag har alltid när jag hyrt lägenhet haft ett förråd stort nog att rymma ett par travade stolar. Men det är ju kommunala bostadsbolag. Däremot har jag aldrig tidigare uppfattat det som en klassfråga att få hyra hos en kommunal hyresvärd.

Jag tror vi för olika diskussioner helt enkelt. När folk diskuterar det här som en klassfråga så har jag antagit att man menar -bara rik överklass och övre medelklass kan göra detta. Vem som helst kan inte spara eller laga stolar.
Men jag kanske diskuterar fel, du menar snarare en klassdiskussion inte mellan överklass och medelsvensson, utan mellan medelsvensson och den som inte kan hyra en tvåa eller en trea av kommunala bostadsbolaget.

 

[Lingon]

Då kommer vi ju till nästa fråga: Var har man plats till verktyg och möbelverkstad när man bor trångt? Vem har plats över att förvara stolar i vindsförrådet? I vår lägenhet har vi ett, litet förråd. Ska vi börja förvara t ex de trasiga stolarna vi bytte ut där, så får vi kasta cyklar, ärvda barnkläder, skridskor etc som nu finns där.

Det finns ju en anledning till att arvegods ofta är små saker - dukar, skrin, böcker trasmattor, tavlor, snarare än matbord, skåp och soffor. Har man dessutom flyktingar i släkten, vilket många har, så kan man vara rätt säker på att det knappt finns någonting från släkten.

Precis. I förrådet har vi ju många saker som används men som inte har någon annanstans att förvaras. T.ex. säsongsföremål, fotoalbum och andra minnen från ens eget liv.

 

[lingonben]

Ingen har väl sagt att gammalt arvegods skulle ha monetärt värde, utan det handlar väl mer om att det är större chans att en möbel håller i hundra år om den är välgjord, än om den var enkel och billig.

Vad gäller att många människor inte behåller gamla trasiga saker som man ersatt med nya så tror jag att det delvis beror på utrymme, ja. Det handlar mindre om att vilja ha nytt och fräscht än att det helt enkelt inte finns plats att behålla den trasiga gamla soffan när man ersatt den med en hel. Och att man inte ersätter den gamla soffan förrän den är just trasig bortom rimlig möjlighet eller kostnad för att laga den.

För att återgå till kastrulldiskussionen: Mina fungerande kastruller står redan i varandra, och det är rena tetris i kastrullskåpet att få plats med alla fyra plus stekpannor etc. Att knö in en trasig kastrull till går helt enkelt inte. Vill jag behålla en gammal kastrull så får jag avstå från att köpa en ny, helt enkelt.

Det finns ju grader mellan att köpa nytt för att man gillar nytt och fräscht, och att spara trasiga saker som knappt går att använda längre (stolar där benen håller på att lossna, soffor med trasigt tyg som ingen har råd att klä om, mattor med hål i, osv) för att ge till släkten.

Jag håller med om att plats är en viktig faktor. Exets familj är lantbrukare och där trycks allt, ALLT arvegods/saker som inte används/gammalt och söndrigt in i diverse uthus. Även diverse auktionsfynd som extra matsalsbord och stolar enligt tänket "om vi körde ner det till Stockholm skulle vi kunna sälja det dyrt!" Inte för att någon riktigt vet vad som finns i uthusen, eller lyckas hitta det man vet finns där, men sparar gör man. Det blev lite konflikter när vi flyttade till gemensam lägenhet och min approach att rensa bland det som inte används krockade med hans "spara allt"-mentalitet.

 

[Mabuse]

Ja det var onekligen lyxigt att få dem lagade. Min släkt skulle stått helt handfallna, men en i min mans släkt är händig. Men jag trodde aldrig det var överklassigt att kunna laga möbler. (lim, plugg och tving, magi för mig men)

Här är de elva vanligaste frågorna om ditt förråd - Hem & Hyra

Jag har alltid när jag hyrt lägenhet haft ett förråd stort nog att rymma ett par travade stolar. Men det är ju kommunala bostadsbolag. Däremot har jag aldrig tidigare uppfattat det som en klassfråga att få hyra hos en kommunal hyresvärd.

Jag tror vi för olika diskussioner helt enkelt. När folk diskuterar det här som en klassfråga så har jag antagit att man menar -bara rik överklass och övre medelklass kan göra detta. Vem som helst kan inte spara eller laga stolar.
Men jag kanske diskuterar fel, du menar snarare en klassdiskussion inte mellan överklass och medelsvensson, utan mellan medelsvensson och den som inte kan hyra en tvåa eller en trea av kommunala bostadsbolaget.

Med ”klassfråga” menar jag att klass är en faktor. Inte att det är överklass att ärva en stol. Det finns ju fler schatteringar än bara arbetarklass, övre medelklass och överklass.

T ex: En anledning till varför jag inte ärvt något från t ex pappas sysslingar eller morfars syskon är att jag inte har kontakt med dem. Varför inte? Mycket för att mina föräldrar flyttade långt bort. Varför flyttade de? På ena sidan var det etnisk rensning, flykt och järnridå, vilket är rätt effektivt, på andra sidan så var det en bruksort i Norrland, där bruket lades ner och folk flyttade därifrån. Ville man utbilda sig, så fick man flytta hemifrån tidigt. Och i mina farföräldrars generation flyttade alla hemifrån tidigt, eftersom de behövde börja försörja sig själva.

Så det är ju inte helt slumpartat heller. Hade pappas familj haft mer pengar och resurser, så hade släkten säkert bott kvar, och vi hade haft mer kontakt.

Sen har jag och mina föräldrar haft tur och gjort en klassresa, så till kommande generationer börjar det finnas saker att ärva. Mina köksstolar kan säkert hålla i hundra år, och bli arvegods om nån vill ha dem, t ex. Inte för att jag är överklass, men för att jag inte är lägre arbetarklass/flykting.

 

[monster1]

Då kommer vi ju till nästa fråga: Var har man plats till verktyg och möbelverkstad när man bor trångt? Vem har plats över att förvara stolar i vindsförrådet? I vår lägenhet har vi ett, litet förråd. Ska vi börja förvara t ex de trasiga stolarna vi bytte ut där, så får vi kasta cyklar, ärvda barnkläder, skridskor etc som nu finns där.

Det finns ju en anledning till att arvegods ofta är små saker - dukar, skrin, böcker, trasmattor, tavlor, snarare än matbord, skåp och soffor. Har man dessutom flyktingar i släkten, vilket många har, så kan man vara rätt säker på att det knappt finns någonting från släkten.

Angående möbelverkstad, man trycker undan alla sina möbler i köket eller vardagsrummet rullar ut papper, plast eller tidningar för att skydda golvet. Sen öppnar man fönstret och kör på. Men ja, det krävs antingen kunskap eller god ekonomi för att klä om en möbel.

 

[athena]

Angående möbelverkstad, man trycker undan alla sina möbler i köket eller vardagsrummet rullar ut papper, plast eller tidningar för att skydda golvet. Sen öppnar man fönstret och kör på. Men ja, det krävs antingen kunskap eller god ekonomi för att klä om en möbel.

Jag har iofs klätt om mina köksstolar som min farfarsfar snickrade en gång i tiden flera gånger (dags igen) och så vitt jag minns hade jag bara en häftpistol. Ja och en sax då och lite tyg och skumgummi. Tror inte vi ska göra saker större än de är .

 

[Mabuse]

Angående möbelverkstad, man trycker undan alla sina möbler i köket eller vardagsrummet rullar ut papper, plast eller tidningar för att skydda golvet. Sen öppnar man fönstret och kör på. Men ja, det krävs antingen kunskap eller god ekonomi för att klä om en möbel.

Och låser in småbarnen?

 

[Badger]

Med ”klassfråga” menar jag att klass är en faktor. Inte att det är överklass att ärva en stol. Det finns ju fler schatteringar än bara arbetarklass, övre medelklass och överklass.

T ex: En anledning till varför jag inte ärvt något från t ex pappas sysslingar eller morfars syskon är att jag inte har kontakt med dem. Varför inte? Mycket för att mina föräldrar flyttade långt bort. Varför flyttade de? På ena sidan var det etnisk rensning, flykt och järnridå, vilket är rätt effektivt, på andra sidan så var det en bruksort i Norrland, där bruket lades ner och folk flyttade därifrån. Ville man utbilda sig, så fick man flytta hemifrån tidigt. Och i mina farföräldrars generation flyttade alla hemifrån tidigt, eftersom de behövde börja försörja sig själva.

Så det är ju inte helt slumpartat heller. Hade pappas familj haft mer pengar och resurser, så hade släkten säkert bott kvar, och vi hade haft mer kontakt.

Sen har jag och mina föräldrar haft tur och gjort en klassresa, så till kommande generationer börjar det finnas saker att ärva. Mina köksstolar kan säkert hålla i hundra år, och bli arvegods om nån vill ha dem, t ex. Inte för att jag är överklass, men för att jag inte är lägre arbetarklass/flykting.

Ja men då är vi på samma blad.

Och sedan har jag ju min extra sak som jag tänkte på och det är att olika klasser/grupper/filterbubblor kanske har olika syn på gamla prylar också (bara en tanke, men jag tror att det i vissa bekantskapskretsar kan vara en grej att prioritera ett slags inredning och i andra en annan och att olika mininivåer klass kan spela in där med. Tex är gamla grejor fina eller fula, även om det är samma gamla pryl.). Dvs dina schatteringar.

 

[Mabuse]

Jag har iofs klätt om mina köksstolar som min farfarsfar snickrade en gång i tiden flera gånger (dags igen) och så vitt jag minns hade jag bara en häftpistol. Ja och en sax då och lite tyg och skumgummi. Tror inte vi ska göra saker större än de är .

Fast nu var det ju frågan om stolar som gått sönder, alltså inte bara att häfta fast nytt tyg på en lös sits, utan t ex en målad vit stol där färgen lossnat, och som behöver målas om, och där själva trädelarna spruckit/gått sönder och behöver bytas.

 

[monster1]

Med ”klassfråga” menar jag att klass är en faktor. Inte att det är överklass att ärva en stol. Det finns ju fler schatteringar än bara arbetarklass, övre medelklass och överklass.

T ex: En anledning till varför jag inte ärvt något från t ex pappas sysslingar eller morfars syskon är att jag inte har kontakt med dem. Varför inte? Mycket för att mina föräldrar flyttade långt bort. Varför flyttade de? På ena sidan var det etnisk rensning, flykt och järnridå, vilket är rätt effektivt, på andra sidan så var det en bruksort i Norrland, där bruket lades ner och folk flyttade därifrån. Ville man utbilda sig, så fick man flytta hemifrån tidigt. Och i mina farföräldrars generation flyttade alla hemifrån tidigt, eftersom de behövde börja försörja sig själva.

Så det är ju inte helt slumpartat heller. Hade pappas familj haft mer pengar och resurser, så hade släkten säkert bott kvar, och vi hade haft mer kontakt.

Sen har jag och mina föräldrar haft tur och gjort en klassresa, så till kommande generationer börjar det finnas saker att ärva. Mina köksstolar kan säkert hålla i hundra år, och bli arvegods om nån vill ha dem, t ex. Inte för att jag är överklass, men för att jag inte är lägre arbetarklass/flykting.

Min familj är också spridd, de kommer från massor av olika ställen, vi har inget ställe/hus/gård/lägenhet som ärvts i generationer. Förvisso ingen bakgrund som är så dramatiskt som det du beskriver. Man bara flyttade och valde av någon anledning att inte behålla sina föräldrahem. På mammas sida kommer man från södra sverige (Skåne och Småland) på pappas pappas föräldrar flyttade runt massor pga av arbetet. En del möbler har följt med i alla fall. Kanske beror det faktum att du inte ärvt några möbler ännu på att du är ung och dina föräldrar är unga. De har ännu inte flyttat till en mindre mer lättskött bostad och därmed inte behövt fördela ut sina möbler bland barn och andra släktingar?

 

[monster1]

Och låser in småbarnen?

Just under småbarns åren kanske det inte är aktuellt att renovera möbler ändå.

 

[athena]

Fast nu var det ju frågan om stolar som gått sönder, alltså inte bara att häfta fast nytt tyg på en lös sits, utan t ex en målad vit stol där färgen lossnat, och som behöver målas om, och där själva trädelarna spruckit/gått sönder och behöver bytas.

Inlägget jag svarade på lyder uttryckligen "klä om en möbel" men ok.

 

[Badger]

Jag har iofs klätt om mina köksstolar som min farfarsfar snickrade en gång i tiden flera gånger (dags igen) och så vitt jag minns hade jag bara en häftpistol. Ja och en sax då och lite tyg och skumgummi. Tror inte vi ska göra saker större än de är .

Ja den är ju lätt och har man inte häftpistol, de kan faktiskt kosta ett par hundra, så går nubb och hammare väldigt bra. (erkänner att jag knyckte hammaren o nubben från mamma när jag flyttade ut för hon hade en extra, men man kan ju låna) Skippar skumgummi dock, snarare sliter jag bort det gamla, för jag gillar hårda stolar.

Men det handlade ju om rickiga stolar och våra försök med lim och tvingar fungerade inte, trots att vi inte behövde någon extra yta, utan det krävdes ändock att någon med något slags kunskap gjorde det för att det skulle fungera. Vad han gjorde är ett mysterium, men det var inte finsnickeri.

Helklädda moderna soffor är ju värre, det skulle jag inte ge mig på.

 

[Badger]

Fast nu var det ju frågan om stolar som gått sönder, alltså inte bara att häfta fast nytt tyg på en lös sits, utan t ex en målad vit stol där färgen lossnat, och som behöver målas om, och där själva trädelarna spruckit/gått sönder och behöver bytas.

Na de var bara rickiga, benen var hela men hade lossnat ur det som höll fast dem så de gick inte att sitta på. Så träplugg och lim.

Barnet var nog fem och var inte i vägen eller inlåst när vi försökte. Inte heller när jag klädde om sätena.

 

[lingonben]

Jag håller med om att plats är en viktig faktor. Exets familj är lantbrukare och där trycks allt, ALLT arvegods/saker som inte används/gammalt och söndrigt in i diverse uthus. Även diverse auktionsfynd som extra matsalsbord och stolar enligt tänket "om vi körde ner det till Stockholm skulle vi kunna sälja det dyrt!" Inte för att någon riktigt vet vad som finns i uthusen, eller lyckas hitta det man vet finns där, men sparar gör man. Det blev lite konflikter när vi flyttade till gemensam lägenhet och min approach att rensa bland det som inte används krockade med hans "spara allt"-mentalitet.

Ska förtydliga att jag inte räknar arvegods till det som inte används och som därför rensas bort. Jag har ett extraförråd för sådana saker, bl a min farfars gamla gungstol. När jag så småningom blir pensionär ska gungstolen kläs om och jag sitta i den med en katt i knät Sånt som buckliga kastruller rensas dock obönhörligt bort. Saker som kan användas och som inte har känslomässigt värde hamnar på Myrorna e dyl. Jag ser det som nånslags cirkulärekonomi, när jag själv var fattig student köpte jag allt husgeråd där så nu lämnar jag uddaprylar dit så att en annan student kan köpa dem billigt.

 

[athena]

Ja den är ju lätt och har man inte häftpistol, de kan faktiskt kosta ett par hundra, så går nubb och hammare väldigt bra. (erkänner att jag knyckte hammaren o nubben från mamma när jag flyttade ut för hon hade en extra, men man kan ju låna) Skippar skumgummi dock, snarare sliter jag bort det gamla, för jag gillar hårda stolar.

Men det handlade ju om rickiga stolar och våra försök med lim och tvingar fungerade inte, trots att vi inte behövde någon extra yta, utan det krävdes ändock att någon med något slags kunskap gjorde det för att det skulle fungera. Vad han gjorde är ett mysterium, men det var inte finsnickeri.

Helklädda moderna soffor är ju värre, det skulle jag inte ge mig på.

Ja jag är absolut inte snickarkunnig (alls! Men gör lite saker hellre än bra för tillfredsställelsen). Skulle heller aldrig ge mig på en soffa t ex. Och har en stol med sprucket ben som jag ställt undan i väntan på att minnas att köpa en tving .

Jag tror dock det finns en ganska viktig aspekt i detta med "nytt och fräscht". Det är nog något vi behöver närma oss (åter) om vi ska nå någon slags hållbarhet i konsumtionssamhället. Jag tror många av er skulle dö lite inombords om ni kom hem till mig och såg hopplocket av "gammalt krafs" även om det för mig har högt affektionsvärde. Det har inget med klass att göra (men såklart kan det ha det). Jag har knappt köpt en ny möbel i hela mitt liv men det handlar ju bara om intresse (och lite snålhet).

 

[Badger]

Ja jag är absolut inte snickarkunnig (alls! Men gör lite saker hellre än bra för tillfredsställelsen). Skulle heller aldrig ge mig på en soffa t ex. Och har en stol med sprucket ben som jag ställt undan i väntan på att minnas att köpa en tving .

Jag tror dock det finns en ganska viktig aspekt i detta med "nytt och fräscht". Det är nog något vi behöver närma oss (åter) om vi ska nå någon slags hållbarhet i konsumtionssamhället. Jag tror många av er skulle dö lite inombords om ni kom hem till mig och såg hopplocket av "gammalt krafs" även om det för mig har högt affektionsvärde. Det har inget med klass att göra (men såklart kan det ha det). Jag har knappt köpt en ny möbel i hela mitt liv men det handlar ju bara om intresse (och lite snålhet).

Ja så frågan är, kan acceptansen av gammalt krafs vara en klassfråga? eller en schatteringsfråga. Kan det vara så att i vissa filterbubblor är gammalt krafs populärt, i andra oacceptabelt? Kan det finnas uppdelningar på alla nivåer mellan gammalt krafsintresse och ej? Dvs från gammal krafsig äkta matta på Östermalm/kontra ny dyr matta och gammal krafsig trasmatta kontra ny billig matta.

Jag sitter ju i en gammalt krafs bubbla (denna bubbla råkar dock existera i en viss befolkningssnutt i en viss stad antar jag) och har då alltid varit övertygad om att de som kör rent vitt och fräscht helt enkelt avskyr gammalt krafs. Inte att de skulle velat ha det. (iom att det går att få tag i hyggligt lätt).

 

[Ray]

Pressen att vårda de gamla släktklenoderna till senare generationer känns definitivt som klass.
Det är inte alltid roligt.

Nej det kan jag tänka.
Farfarsmors kaffeburk känns varken som en press eller någon klass dock. Bara en kul grej att den finns kvar.