Ärvda möbler - en klassfråga? (utbruten från Att fråga vad någon jobbar med?)

Ja så frågan är, kan acceptansen av gammalt krafs vara en klassfråga? eller en schatteringsfråga. Kan det vara så att i vissa filterbubblor är gammalt krafs populärt, i andra oacceptabelt? Kan det finnas uppdelningar på alla nivåer mellan gammalt krafsintresse och ej? Dvs från gammal krafsig äkta matta på Östermalm/kontra ny dyr matta och gammal krafsig trasmatta kontra ny billig matta.

Jag sitter ju i en gammalt krafs bubbla (denna bubbla råkar dock existera i en viss befolkningssnutt i en viss stad antar jag) och har då alltid varit övertygad om att de som kör rent vitt och fräscht helt enkelt avskyr gammalt krafs. Inte att de skulle velat ha det. (iom att det går att få tag i hyggligt lätt).

Tror mycket handlar om trygghet i sig själv. Hur man är uppväxt spelar såklart stor roll även i detta. Mina föräldrar köpte heller aldrig massor av nya saker. Jag levde under ganska många år med en man som ständigt renoverade och bytte möbler, det var en enorm källa till förvirring ska erkännas. Jag förstod det aldrig då och gör det heller inte nu. Objektivt sett kom vi nog från ganska liknande förhållanden rent ekonomiskt.
 
Ja men då är vi på samma blad.

Och sedan har jag ju min extra sak som jag tänkte på och det är att olika klasser/grupper/filterbubblor kanske har olika syn på gamla prylar också (bara en tanke, men jag tror att det i vissa bekantskapskretsar kan vara en grej att prioritera ett slags inredning och i andra en annan och att olika mininivåer klass kan spela in där med. Tex är gamla grejor fina eller fula, även om det är samma gamla pryl.). Dvs dina schatteringar.
Då förstår jag hur du menar! Absolut är smak en faktor också, klass-genererad sådan, förmodligen. Dvs, det är definitivt inte slump att jag gillar att inreda med 40- 50-tal. Jag är inte den enda i bekantskapskretsen med stig lindberg och blå eld i skåpen, hellre än något nytt. Eller att arvet från mormor är en liten litografi av Albrecht Dürers hare, medan arvet från farmor är trasmattor. Det är rätt talande. Och att jag vill ha båda i mitt hem säger rätt mycket om min klasstillhörighet.

Jag har en kompis som är stadsbo sen flera generationer, övre medelklass. Hon köper inte trasmattor på Tradera, hon köper äkta mattor på Bukowskis. Och ingen av oss köper en ny matta från Mio. Det är inte i första hand en ekonomisk fråga, prisskillnaderna är inte enorma.
 
Mmm det är knappt tillåtet och borde nog inte vara det, men det sägs att det ska bli vanligare (till och med att kunna ha det som lucka under golvet tex) och de kan ändra reglerna. Då blir det verkligen en klassfråga att kunna ha slalomskidor (köpta på blocket) pulka, plocka undan vinter/sommarkläder, spara gamla söta barnkläder, och ha rickiga stolar från myrorna till kalaset på lager. Känns väldigt obehagligt.

Vad är obehagligt? Att folk inte ska ha källarförråd? Jag föredrar definitivt mitt förråd som ligger inne i lägenheten (men som inte räknas in i boytan) framför ett källarförråd! Där kan jag förvara vad jag vill utan att vara rädd att någon ska klippa upp hänglåset och sno grejerna.
 
Då förstår jag hur du menar! Absolut är smak en faktor också, klass-genererad sådan, förmodligen. Dvs, det är definitivt inte slump att jag gillar att inreda med 40- 50-tal. Jag är inte den enda i bekantskapskretsen med stig lindberg och blå eld i skåpen, hellre än något nytt. Eller att arvet från mormor är en liten litografi av Albrecht Dürers hare, medan arvet från farmor är trasmattor. Det är rätt talande. Och att jag vill ha båda i mitt hem säger rätt mycket om min klasstillhörighet.

Jag har en kompis som är stadsbo sen flera generationer, övre medelklass. Hon köper inte trasmattor på Tradera, hon köper äkta mattor på Bukowskis. Och ingen av oss köper en ny matta från Mio. Det är inte i första hand en ekonomisk fråga, prisskillnaderna är inte enorma.
Människor som köper äkta mattor på Bukowskis måste väll ändå vara ett fåtal? Jag tänker att det där handlar om intresse, vilket förvisso kan komma ur klass. Äkta mattor kopplar jag nog mer till överklassen än till medelklass, om vi nu ska se på det. Själv är jag väll någon form av standard medelklass (mellanmjölk) med familj som är lite blandad. Min mormor kom från en överklassfamilj, som förlorade alla sina pengar i Krugerkraschen när hon var ung, hon gifte sig i sin tur med min morfar som var arbetarklass. Farfars familj drev charkuteributik och var väll därmed medelklass medan farmor kom från arbetarklassen. Båda mina föräldrar är tjänstemän så medelklass således.

Idaq pratar man ju mer som klasser i termerna inkomst, utsatthet och inflytande i samhället. Dvs om man har ett fysiskt krävande yrke har inte längre samma betydelse för dessa saker som det tidigare hade. Idag är det invandrade, sjuka och låginkomsttagare som kan likställas med arbetarklassen utifrån inkomst, utsatthet och inflytande.
 
Då förstår jag hur du menar! Absolut är smak en faktor också, klass-genererad sådan, förmodligen. Dvs, det är definitivt inte slump att jag gillar att inreda med 40- 50-tal. Jag är inte den enda i bekantskapskretsen med stig lindberg och blå eld i skåpen, hellre än något nytt. Eller att arvet från mormor är en liten litografi av Albrecht Dürers hare, medan arvet från farmor är trasmattor. Det är rätt talande. Och att jag vill ha båda i mitt hem säger rätt mycket om min klasstillhörighet.

Jag har en kompis som är stadsbo sen flera generationer, övre medelklass. Hon köper inte trasmattor på Tradera, hon köper äkta mattor på Bukowskis. Och ingen av oss köper en ny matta från Mio. Det är inte i första hand en ekonomisk fråga, prisskillnaderna är inte enorma.

Jag köper gärna nya möbler. Helt enkelt för att jag inte är det minsta intresserad av att lägga tid och energi på att leta efter möbler bland privatpersoners annonser på olika ställen eller gå på loppis. Jag har ett möbelvaruhus i närheten som gör fina möbler av bra kvalitet som jag åker till när jag ska köpa något. De kör dessutom hem till mig det så jag slipper böka med transport. Snabbt och enkelt.
 
Tror mycket handlar om trygghet i sig själv. Hur man är uppväxt spelar såklart stor roll även i detta. Mina föräldrar köpte heller aldrig massor av nya saker. Jag levde under ganska många år med en man som ständigt renoverade och bytte möbler, det var en enorm källa till förvirring ska erkännas. Jag förstod det aldrig då och gör det heller inte nu. Objektivt sett kom vi nog från ganska liknande förhållanden rent ekonomiskt.
Samma här, föräldrar som körde på gamla prylar.
 
Då förstår jag hur du menar! Absolut är smak en faktor också, klass-genererad sådan, förmodligen. Dvs, det är definitivt inte slump att jag gillar att inreda med 40- 50-tal. Jag är inte den enda i bekantskapskretsen med stig lindberg och blå eld i skåpen, hellre än något nytt. Eller att arvet från mormor är en liten litografi av Albrecht Dürers hare, medan arvet från farmor är trasmattor. Det är rätt talande. Och att jag vill ha båda i mitt hem säger rätt mycket om min klasstillhörighet.

Jag har en kompis som är stadsbo sen flera generationer, övre medelklass. Hon köper inte trasmattor på Tradera, hon köper äkta mattor på Bukowskis. Och ingen av oss köper en ny matta från Mio. Det är inte i första hand en ekonomisk fråga, prisskillnaderna är inte enorma.
Ja precis! då är vi överens.
 
Vad är obehagligt? Att folk inte ska ha källarförråd? Jag föredrar definitivt mitt förråd som ligger inne i lägenheten (men som inte räknas in i boytan) framför ett källarförråd! Där kan jag förvara vad jag vill utan att vara rädd att någon ska klippa upp hänglåset och sno grejerna.
Om det slutar vara ett krav på lägenheter att det ska finnas förrådsutrymme i tillräcklig mån.
 
Nä, det får vi hoppas att det kravet inte försvinner. Nåt litet förråd behöver man.
Mmm exakt jag tycker att det skulle kunna vara en potentiellt stor klassdelare om man var tvungen att ha en speciell typ av lägenhet i ett speciellt område för att få ha ett förråd, av tillräcklig storlek för tex ett par slalomskidor, skridskor, eller en pulka. För det skulle göra en sådan sak till en ännu större klassfråga än det kanske redan är.
 
Människor som köper äkta mattor på Bukowskis måste väll ändå vara ett fåtal? Jag tänker att det där handlar om intresse, vilket förvisso kan komma ur klass. Äkta mattor kopplar jag nog mer till överklassen än till medelklass, om vi nu ska se på det. Själv är jag väll någon form av standard medelklass (mellanmjölk) med familj som är lite blandad. Min mormor kom från en överklassfamilj, som förlorade alla sina pengar i Krugerkraschen när hon var ung, hon gifte sig i sin tur med min morfar som var arbetarklass. Farfars familj drev charkuteributik och var väll därmed medelklass medan farmor kom från arbetarklassen. Båda mina föräldrar är tjänstemän så medelklass således.

Idaq pratar man ju mer som klasser i termerna inkomst, utsatthet och inflytande i samhället. Dvs om man har ett fysiskt krävande yrke har inte längre samma betydelse för dessa saker som det tidigare hade. Idag är det invandrade, sjuka och låginkomsttagare som kan likställas med arbetarklassen utifrån inkomst, utsatthet och inflytande.
Äkta mattor har varierat i pris något enormt.
Min familj har drivor med dem eftersom min pappa hade ett mycket stort intresse för dem.
Jag är uppväxt i förorten, periodvis var vi fyra barn och bodde i en trea, så trångt var det - men jag brukar skoja om att jag inte haft en matte yngre än 50 år innan jag flyttade hemifrån.
Det är oftast billigare att köpa en gammal äkta matta än nya mattor från Ikea (kanske inte från buskowskis) köpte själv en på loppis för tre år sedan for ett par hundralappar. Handknuten.
Är de fina men för trasiga för att gå på så sattes de upp på väggarna...
 
Äkta mattor har varierat i pris något enormt.
Min familj har drivor med dem eftersom min pappa hade ett mycket stort intresse för dem.
Jag är uppväxt i förorten, periodvis var vi fyra barn och bodde i en trea, så trångt var det - men jag brukar skoja om att jag inte haft en matte yngre än 50 år innan jag flyttade hemifrån.
Det är oftast billigare att köpa en gammal äkta matta än nya mattor från Ikea (kanske inte från buskowskis) köpte själv en på loppis för tre år sedan for ett par hundralappar. Handknuten.
Är de fina men för trasiga för att gå på så sattes de upp på väggarna...
Min syster skulle never ever ever ha en äkta matta i lägenheten, det är ikea, Mio och ljust och fräscht som gäller och jag har mörka mönstrade sammetsgardiner...
 
Äkta mattor har varierat i pris något enormt.
Min familj har drivor med dem eftersom min pappa hade ett mycket stort intresse för dem.
Jag är uppväxt i förorten, periodvis var vi fyra barn och bodde i en trea, så trångt var det - men jag brukar skoja om att jag inte haft en matte yngre än 50 år innan jag flyttade hemifrån.
Det är oftast billigare att köpa en gammal äkta matta än nya mattor från Ikea (kanske inte från buskowskis) köpte själv en på loppis för tre år sedan for ett par hundralappar. Handknuten.
Är de fina men för trasiga för att gå på så sattes de upp på väggarna...

Inte ens på Bukowskis behöver mattor vara särskilt dyra, eller iaf inte särskilt mycket dyrare än vad de kostar på Mio eller Ikea. Tror klassmarkören där handlar mer om vilka som "får för sig" att handla på Bukowskis än prislappen :)
 
Människor som köper äkta mattor på Bukowskis måste väll ändå vara ett fåtal? Jag tänker att det där handlar om intresse, vilket förvisso kan komma ur klass. Äkta mattor kopplar jag nog mer till överklassen än till medelklass, om vi nu ska se på det. Själv är jag väll någon form av standard medelklass (mellanmjölk) med familj som är lite blandad. Min mormor kom från en överklassfamilj, som förlorade alla sina pengar i Krugerkraschen när hon var ung, hon gifte sig i sin tur med min morfar som var arbetarklass. Farfars familj drev charkuteributik och var väll därmed medelklass medan farmor kom från arbetarklassen. Båda mina föräldrar är tjänstemän så medelklass således.

Idaq pratar man ju mer som klasser i termerna inkomst, utsatthet och inflytande i samhället. Dvs om man har ett fysiskt krävande yrke har inte längre samma betydelse för dessa saker som det tidigare hade. Idag är det invandrade, sjuka och låginkomsttagare som kan likställas med arbetarklassen utifrån inkomst, utsatthet och inflytande.
Ja det är väl klart det inte är alla. Men det var en beskrivning av att samla på gamla prylar i olika ekonomiska lager. Det handlar inte alltid om ekonomi.

Gillar man gamla prylar och har lite pengar kan man köpa en trasmatta på Tradera och gillar man gamla saker och har mycket pengar kan man köpa en gammal äkta matta på Bukowskis, och så alla ekonomiska lager däremellan.

Men det finns ju personer med mycket pengar och inredningsintresse som inte köper gamla mattor på Bukowskis och det finns personer med lite pengar och inredningsintresse/ointresse som köper nya saker.

Men det finns säkert något slags koppling bakåt i historien, familjen som lägger grunden för vilket av dem man gör. Däremot behöver det inte vara kopplat till pengar, eftersom det verkar finnas en del gamla grejor och nya grejor i de flesta inkomstvarianter.
 
Människor som köper äkta mattor på Bukowskis måste väll ändå vara ett fåtal? Jag tänker att det där handlar om intresse, vilket förvisso kan komma ur klass. Äkta mattor kopplar jag nog mer till överklassen än till medelklass, om vi nu ska se på det. Själv är jag väll någon form av standard medelklass (mellanmjölk) med familj som är lite blandad. Min mormor kom från en överklassfamilj, som förlorade alla sina pengar i Krugerkraschen när hon var ung, hon gifte sig i sin tur med min morfar som var arbetarklass. Farfars familj drev charkuteributik och var väll därmed medelklass medan farmor kom från arbetarklassen. Båda mina föräldrar är tjänstemän så medelklass således.

Idaq pratar man ju mer som klasser i termerna inkomst, utsatthet och inflytande i samhället. Dvs om man har ett fysiskt krävande yrke har inte längre samma betydelse för dessa saker som det tidigare hade. Idag är det invandrade, sjuka och låginkomsttagare som kan likställas med arbetarklassen utifrån inkomst, utsatthet och inflytande.
Sedan tänker jag att det är nog lite vådligt att plutta in "invandrare" i ett klasslager. Det finns ju garanterat invandrare av alla olika typer av klasser, alla kan ju behöva fly. Och det gör man väl med en historia bakåt, oavsett om man fick med pengarna och möblerna.
 
Sedan tänker jag att det är nog lite vådligt att plutta in "invandrare" i ett klasslager. Det finns ju garanterat invandrare av alla olika typer av klasser, alla kan ju behöva fly. Och det gör man väl med en historia bakåt, oavsett om man fick med pengarna och möblerna.
Men i Sverige hamnar man oftast ändå längst ned på skalan vad det gäller inflytande, ekonomi och utsatthet.
 
Men i Sverige hamnar man oftast ändå längst ned på skalan vad det gäller inflytande, ekonomi och utsatthet.
Det kan säkert kanske ofta vara så, men säkert inte alltid (om man tex arbetar som läkare). Jag är dock lite osäker på om det tveklöst skulle gynna någon grupp att placera den i ett visst fack, om många i gruppen har ett utseende som gör att man skulle kunna tro att de tillhör just det facket. Så det låter säkert jättefånigt men det bär mig lite emot att ofta tex prata om just invandrare så. Men självklart absolut om vissa bostadsområden som särskilt utsatta, eller skolor, där det visat sig att det behövs extra stöd och mer resurser. Och självklart om man är helt säker på att det är positivt för gruppen med etiketten. (Det här är säkert fånigt tänkt, men ibland blir människor fångade i sina etiketter och det är inte alltid gynnande. Så jag tänker att det skulle kunna vara gynnsamt att tänka att invandrare liksom andra kan ha olika bakgrund.)
 
Det kan säkert kanske ofta vara så, men säkert inte alltid (om man tex arbetar som läkare). Jag är dock lite osäker på om det tveklöst skulle gynna någon grupp att placera den i ett visst fack, om många i gruppen har ett utseende som gör att man skulle kunna tro att de tillhör just det facket. Så det låter säkert jättefånigt men det bär mig lite emot att ofta tex prata om just invandrare så. Men självklart absolut om vissa bostadsområden som särskilt utsatta, eller skolor, där det visat sig att det behövs extra stöd och mer resurser. Och självklart om man är helt säker på att det är positivt för gruppen med etiketten. (Det här är säkert fånigt tänkt, men ibland blir människor fångade i sina etiketter och det är inte alltid gynnande. Så jag tänker att det skulle kunna vara gynnsamt att tänka att invandrare liksom andra kan ha olika bakgrund.)
Jag har sett forskning på detta, men jag orkar inte leta fram den nu. Så det handlar inte så mycket om etiketter som hur man faktiskt ska arbeta med att förbättra levnadsförhållandena och inflytande för olika grupper i samhället.
 
Mmm exakt jag tycker att det skulle kunna vara en potentiellt stor klassdelare om man var tvungen att ha en speciell typ av lägenhet i ett speciellt område för att få ha ett förråd, av tillräcklig storlek för tex ett par slalomskidor, skridskor, eller en pulka. För det skulle göra en sådan sak till en ännu större klassfråga än det kanske redan är.
Ja, och jag måste säga att jag faktiskt aldrig bott i en lägenhet som inte haft någon form av förråd eller möjligen klädkammare. Då har jag främst bott i olika miljonprojekt men även ett par andra äldre lägenheter typ ombyggda landshövdingahus. Sen har det ju för det mesta varit varianten "gallerförråd" av varierande inbrottssäkerhet.
 
Ja, och jag måste säga att jag faktiskt aldrig bott i en lägenhet som inte haft någon form av förråd eller möjligen klädkammare. Då har jag främst bott i olika miljonprojekt men även ett par andra äldre lägenheter typ ombyggda landshövdingahus. Sen har det ju för det mesta varit varianten "gallerförråd" av varierande inbrottssäkerhet.

Tillgång till förråd står till och med i hyreslagen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp