Ja så frågan är, kan acceptansen av gammalt krafs vara en klassfråga? eller en schatteringsfråga. Kan det vara så att i vissa filterbubblor är gammalt krafs populärt, i andra oacceptabelt? Kan det finnas uppdelningar på alla nivåer mellan gammalt krafsintresse och ej? Dvs från gammal krafsig äkta matta på Östermalm/kontra ny dyr matta och gammal krafsig trasmatta kontra ny billig matta.
Jag sitter ju i en gammalt krafs bubbla (denna bubbla råkar dock existera i en viss befolkningssnutt i en viss stad antar jag) och har då alltid varit övertygad om att de som kör rent vitt och fräscht helt enkelt avskyr gammalt krafs. Inte att de skulle velat ha det. (iom att det går att få tag i hyggligt lätt).
Tror mycket handlar om trygghet i sig själv. Hur man är uppväxt spelar såklart stor roll även i detta. Mina föräldrar köpte heller aldrig massor av nya saker. Jag levde under ganska många år med en man som ständigt renoverade och bytte möbler, det var en enorm källa till förvirring ska erkännas. Jag förstod det aldrig då och gör det heller inte nu. Objektivt sett kom vi nog från ganska liknande förhållanden rent ekonomiskt.