Jag har haft ett sådär bra år.
Mycket har gått ut på att stärka hästen efter lång konvalescens. I våras kom vi ut på ett par MSV:C (då vi måste kvala om)där vi började på 42%. Hästen är extremt svår och tittig om hon inte är lösgjord... Men efter den starten höjde vi oss lite för varje start. Hon hade en formtopp i maj/juni men i stället för att komma ut på tävling då så fick hon en spark på ett griffelben och fick stå i fem veckor.
Höstterminen var rejält blandad (men fortfarande lite bättre för varje tävling med undantag för en där jag utgick då hästen var som ett popcorn)men sista tävlingen bjöd på en enormt fin känsla där hon inte blängde på något och jag kunde för första gången rida och inte bara åka häst. Trots den fantastiska känslan så blev det knappa 59%...
Inga kval som planerat och det har tagit sååå många starter (fler än jag föreställt mig)för att ens få henne att funka men jag har insett när det är idé att åka eller inte.
Trots detta så har jag varit otroligt mentalt stabil och inte gett upp vilket jag ser som en stor bedrift för mig.
Nu är det vinterträning och nu struntar jag i att tänka på våren och de där kvalen så igår åkte kandaret på och vi återtog bytesträningen (som var befäst innan skadan).
Målet med vintern är att stärka och förbereda inför högre klasser. Om vi sen inte kommer dit (pga uteblivna kval)så hade vi i alla fall kul på vägen.
Favoritbild från i år;
Mycket har gått ut på att stärka hästen efter lång konvalescens. I våras kom vi ut på ett par MSV:C (då vi måste kvala om)där vi började på 42%. Hästen är extremt svår och tittig om hon inte är lösgjord... Men efter den starten höjde vi oss lite för varje start. Hon hade en formtopp i maj/juni men i stället för att komma ut på tävling då så fick hon en spark på ett griffelben och fick stå i fem veckor.
Höstterminen var rejält blandad (men fortfarande lite bättre för varje tävling med undantag för en där jag utgick då hästen var som ett popcorn)men sista tävlingen bjöd på en enormt fin känsla där hon inte blängde på något och jag kunde för första gången rida och inte bara åka häst. Trots den fantastiska känslan så blev det knappa 59%...
Inga kval som planerat och det har tagit sååå många starter (fler än jag föreställt mig)för att ens få henne att funka men jag har insett när det är idé att åka eller inte.
Trots detta så har jag varit otroligt mentalt stabil och inte gett upp vilket jag ser som en stor bedrift för mig.
Nu är det vinterträning och nu struntar jag i att tänka på våren och de där kvalen så igår åkte kandaret på och vi återtog bytesträningen (som var befäst innan skadan).
Målet med vintern är att stärka och förbereda inför högre klasser. Om vi sen inte kommer dit (pga uteblivna kval)så hade vi i alla fall kul på vägen.
Favoritbild från i år;