Sv: Ärligt talat!?
Tolkninge är valfri.
Varför ta det så personligt? Tänk om du själv tolkat det som skrivits mer negativt än det faktiskt är meningen att vara...
Jag skiljer på tolkning och feltolkning. Och eftersom vi haft en lång, infekterad diskussion om det hela innan så vet jag ju vad du anser.
Men visst, jag raderar och börjar från noll, dvs låtsas inte om tidigare diskussion. (Sen tar jag det personligt när någon anser/påstår att min/a häst/ar fått sina olycksfallsskador pga fel ridning/fel hantering när det står utom allt tvivel att det inte är så)
Jag är intresserad i förklaringar på varför och hur människor går tillväga inte personliga påhopp. Då skulle jag har formulerat mig helt annorlunda.
Bra, men du formulerar dig lite väl.. *söker ord* hårt då. Det är mer 'tala om' än 'fråga'?
Bra, för ibland undrar jag om det finns människor som inte gör det. Dina detaljerade svar får andra att tänka efter.
Bara bra om det är så =)
Och när hästen blir trött, vad händer då?
Hjälper man den "lite" extra eller slutar man?
Det där är det SVÅRA. Oavsett om man använder hjälptyglar eller ej. För om du ska komma 'vidare' så måste du ju gå över hästens bekvämlighetströskel en liten bit. Men samtidigt får du inte gå över maxtröskeln. Och det där är skitsvårt (jag hade en intressant diskussion med en veterinär om det där en gång).
Säg att hästen tycker att 'samling' av grad 4 på en 10-gradig skala är där gränsen för 'bekvämligheten' går. För att då t ex muskla hästen mer, måste vi upp till samling grad 4.5 eller mer. Men säg samtidigt att grad 5 av samling är max vad hästen just då klarar av, går man över det så kommer man få negativa effekter istället för positiva i och med att muskler överansträngs etc. Så, vi vill alltså kräva grad 4,5. Men hur vet man var maxgränsen går? Förhoppningsvis får man känsla för sin egen häst och kan läsa den etc, men någon gång är ju hästen i fråga ny för en och man vet inte. Bägge mina skulle glatt jobba/försöka jobba i grad 6 om jag bad dem, utan att gnälla. Mitt kallblodssto skulle vid 4.5 tala om att 'du, nu kommer jag nog snart att dö'. Och innan man vet hur hästen är är det ju jättesvårt. Både att veta hur mycket man ska 'tro' på hästen, och ffa var GRÄNSEN går. Du ska över en gräns men samtidigt hålla dig under en annan gräns, och de ligger ganska nära varandra.
Man får helt enkelt vaa lyhörd, använda förnuftet och be en liten bön. Man kommer gå över den övre gränsen mer än en gång i hästens liv. Tacknämligt nog så är 'en gång ingen gång' i sammanhanget, däremot gång på gång och man får problem.
JAG försöker hålla koll på den där gränsen genom sunt förnuft ( t ex nu när valacken stått flera månader, så även fast han påstår att han tycker vi kan både trava och galoppera och 'jobba' så vet jag ju att vi INTE ska det), att lyssna på hästen, både psykiskt och fysiskt (även om hästen tycker 'kul, kul, jobba mer' så ska jag ju känna att den fysiskt inte är redo) och att som en säkerhetsgrej se till att mina hästar med jämna mellanrum kollad av både equiatriker och veterinär. För att om jag går över gränsen få en indikation på det TIDIGT.
Me det där är ett av de områden då man får göra så gott man kan.
OBSERVERA att jag INTE tycker att gramanen ska användas som 'stöd' för att få hästen att orka mer! Jag har använt den så kan erkännas, i tidernas begynnelse. Med inramningen och stödet av graman så fungerade fattningarna från skritt, utan blev de väldigt fladdriga. Gramanen gav det extra stöd hästen behövde för att orka. MEN.. gör man så så kan man tippa dem långt över den där övre gränsen. Men när man guidar med dem (vilket är den enda användning jag rekommenderar) så har hästen alltid valet att säga både 'vill inte' och 'orkar inte'. Om du använder gramanen som stödhjul däremot så är det mycket svårare att märka när det är 'nog'.
Kan man då få så mycket kunskap att man inte lägre behöver hälpmedel?
Menar du specifikt eller generellt? Iofs är mitt svar samma, men med olika motiveringar.
Ang den enskilda hästen/det enskilda ekipaget så självklart kan man det, det är ju själva målet.
Om du menar ryttarspecifikt så lika självklart där. Och också målet. Man blir ju, förhoppningsvis i alla fall, en bättre och bättre ryttare genom att man utvecklar sig och lär sig mer. Både via rent praktiska saker (träningar, kurser, trial and error etc) men även via rent teoretisk inhämtning.
Jag är ju en bättre ryttare idag än för 5 år sen, och för 5 år sen var jag en betydligt bättre ryttare än för 10 år sen osv. Och jag är ju både bättre rent 'praktiskt', dels genom att min känsla hela tiden blir bättre och bättre, och mitt praktiska kunnande blir bättre och bättre. Men även för att jag teoretiskt har mer kunskap idag än tidigare. T ex genom att jag idag har en bättre kunskap om olika muskler och dess inverkan etc, och vad som händer med muskler och i viss mån skelettet i olika situationer.
Och om 5 år räknar jag iskallt med att jag dels ska ha lär mig ännu mer teoretisk kunskap om muskler och träningsfysiologi etc, och ha blivit en ännu bättre ryttare rent praktiskt. Och att det skett genom teoretisk utbildning, praktisk utbildning och så ännu mer erfarenhet. För det är ju genom erfarenhet man blir bättre. Och jag är helt övertygad om att Kele kommer ge mig nya problem att sätta tänderna i, och att jag kommer få komma fram till lösningar på dem. För varje unghäst man rider in t ex ger ju ökad kunskap.
Och Kele kommer säkert bli utsatt för saker som jag om YTTERLIGARE fem år kommer kunna lösa på ett 'bättre' sätt än jag gör idag. Men samtidigt kommer hon säkert 'slippa' bli utsatt för en hel del saker som jag gjorde på ett sätt för fem år sedan, men har en bättre lösning för idag.