Sv: Ärligt talat!?
CarolaLind skrev:
Många svar! Kul!
Men...jag måste ställa en följdfråga...
Varför tror ni att hästen jobbar i en ändamålsenlig form, bara för att den kan böja på nacken?
HUR inverkar hjälptyglarn så att bakbenen på ett korrekt sätt träder in och stödjer?
Någon som kan förklara sin teori/tro?
Här kommer min teori:
En häst med huvudet högt är generellt sett en häst som är flyktberedd. En häst med sänkt huvud är generellt en tillfreds och avslappnad häst.
Och med V, som i unga dagar snällast kunde beskrivas som nervklen, så märkte jag ganska tidigt att när han blev rädd för något, så gör han ju som de flesta hästar gör, stelnar till, höjer huvudet och kopplar på fright and flight-instinkten. Det behöver inte följas av en flykt, men det kan det.
Om man i det läget mekaniskt fick honom att sänka huvudet minskade flyktinstinkten och han blev mer avslappnad. Jag har hört otalet fler med hästar med mycket nerv i vittna om detsamma. (Vi undantar heta hästar i sammanhanget ett tag).
När hästen är lugnare/mer avslappnad finns där återigen fokus på ryttaren, och då är den lättare att påverka. Se även mitt inlägg om gramanen som napp för ryttaren.
Så gramanen i sig gör nada för formen egentligen, den ger rätt använd en INDIKATION om vd som är önskvärd form, fel använd låser den bara halsen och gör inte ett skvatt för formen. Men använd som en indikation (sänk huvudet) i KOMBINATION MED RIDNING så har du lättare att komma till självbärighet. Men det är inte gramanen som gör det, det är ridningen. Bara dra ihop huvudet gör inte ett jota för formen.
Men en häst som har huvudet uppe bland molnen är ytterst svårpåverkbar, en häst med huvudet i mer normal eller mer sänkt läge är mer påverkbar. Men det är ryttarens sak att påverka, och gramanen hjälper såtillvida att den tolkar åt hästen vad ryttaren försöker tala om är önskvärt. Men jobbet är likförbenat ryttaren.
När det gäller heta hästar så med åren har jag skaffat mig teorin att det finns egentligen bara tre kategorier av heta hästar:
De som springer ifrån smärta/minnet av smärta
De som inte fått lära sig vad önskvärt beteende är (vad görs ofta med heta hästar, jo man drar i handbromsen och blir spänd som en fiolsträng själv, man RIDER inte, man åker med och bromsar. Det blir en ond cirkel och dessutom säger vi helt fel saker till hästen)
De som svarar på ryttarens signaler. De är ganska få, men de är himla häftiga. Jag hade förmånen att få rida ett äldre, synnerligen välskolat hblsto förr. Om ryttaren var avslappnad genom HELA kroppen så gick hon om en klocka. Om du spände ena foten litegrann så blev hon ett taktande, orytmiskt monster. Jag har aldrig suttit på en häst som jag initialt upplevt som så förbaskat svårriden. Och i själva verket var hon otroligt lättriden, men väldigt oförlåtande. Hon var lärd att svara på korrekta signaler och inget annat. Och jag tyckte jag gav korrekta signaler.. Men när jag fått hjälp att slappna av ungefär 75 olika kroppsdelar, varav minst 70 var sådana jag inte ens var medveten om att jag kunde spänna, se då blev det det mest lättridna jag suttit på, det var bara att tänka det man ville så hände det (eller ja det var ju så ddet kändes, is jälva verket så ändrade jag ju en massa saker redan när jag tänkte galopp, som gav henne signalen om galopp)
han istället och samtidigt så åker huvet upp..och jag vill inte ha en smäll i huvet.. vilket jag har fått innan..
