Intressant diskussion på gång här nu som jag gärna hade deltagit mer i, men jag har jobbat mycket och haft dåligt med datortid....
Jag tycker att man anar en trend åt att allt fler araber i avel rids och tävlas. Det är förstås så att det är svårt att hinna med både en tävlingskarriär och en showkarriär om man vill klättra uppåt i klasserna, men trenden finns där!
Och självklart är det superviktigt, och också viktigt att man är öppen med vilka styrkor och svagheter olika linjer har, både på sto- och hingstsidan.
Vet dock inte hur man får folk att vara mer öppna med sådant... Det där riktigt milda temperamentet vill jag också gärna ha, som någon skrev om här. Vill inte ha en tuffing som ska streta emot och visa taggarna allt som oftast. Har ju fött upp Varenne (Alt- Yosefine) som går EM i distans nu. Han bodde hos oss tills han var sex år, och han var verkligen ingen hårding utan en mycket snäll och vänlig gosse. Men med en härlig energi och vilja att arbeta, vilket han ju har visat genom åren på distansbanorna! Han har ju då två arbetsvilliga linjer att brås på, Alt talar ju för sig själv och Yosefine hade ett möderne med urgamla linjer där energin aldrig tog slut.
Jag vet inte hur en hård och tuff arab beter sig, eftersom jag aldrig har ägt eller känt någon. Men jag har ett par stycken som är hyperkänsliga, känsliga för stämningar och kan gå från noll till hundra på en halv sekund. Den ena är Plannja, som är väldigt väluppfostrad men kan få upp ångan ruskigt kvickt. Vet inte om det är stolinjen där? (Etogram- Palma).
Den andra är Kornelia, som är mycket känslig men mycket samarbetsvillig. Hon är e. Metro (Woral- Mehidia) och u. Kanoria (Noir- Kaisa Will- Pargos). Där vet jag att det är stolinjen, för hennes mormor och mamma var likadana, och hennes söner Khariad och Korazon har också ärvt det. Jag gillar det väldigt mycket, men är man van vid halvblod där allt tar lite längre tid kan man nog bli lite skrämd av de snabba reaktionerna.